Gott Nytt År!

Hej Hej Sverige.

Jag vill bara passa på att tacka för ett helt fantastiskt 2006. Vi har gång på gång gått samman och visat vart skåpet ska stå. Nu när vi närmar oss det nya året känns det som att vi har lagt i överväxeln och jag har flera gånger fått gå ut i köket och kolla så att jag verkligen har stängt fönstret. Sånt drag är det.

Jag gillade särskilt när vi stormade loss i Duralex-glaset över att alldeles för lite bistånd hamnat i Thailand. Pengarna gick till nån jävla muselmanhåla som heter Aceh eller nåt istället. What the fuck? Det är ju inte där vi knullar pojkfitta och hittar oss själva. Varför ska dom ha pengarna? Jag trodde att det var helt underförstått att pengarna skulle gå till dom där trevliga småföretagarna som gjorde min wok i Phuket 04 (bira bira bira). Thailand ville inte ta emot pengarna säger du? Varför sa ni inte det innan då? När Röda Korset gick ut och bad om pengar sa dom inget om att dom inte skulle gå till Thailand. Till tsunamins offer sa dom. Thailand drabbades av tsunamin. You do the math. Jag känner mig jävligt lurad hur som helst. Indonesien kan gärna få sjunka helt och hållet vad mig anbelangar.

En annan höjdpunkt is happening as we speak. Jag tror att det här kan bli årets stora final. Det är ingen bred fråga, snarare är det svenskhet för finsmakare. De illasinnade skulle kunna dra paralleller till tsunami-katastrofen här. Säga att det är väldigt märkligt att samma människor som var beredda att hänga upp Laila Freivalds utanför riksdagshuset och buka henne som en gris över krishanteringen under tsunamin, nu rycker på axlarna när vi lämnar svenskar att dö i den somaliska öknen. Dom har inte fattat någonting alls. I Thailand var det riktiga svenskar som var i riktig knipa. Självklart skulle vi rycka ut. I Somalien finns bara somalier. Känner ni någon riktig svensk som har varit i Somalien? Didnt think so. Och hur svårt kan det vara att ta sig därifrån anyway? Det är ju inte som att dom har några gränser. Dom har ju ingen tull och ingen polis. Det är väl bara att gå därifrån. Jag tycker att vi har gjort mer än nog för dom där människorna redan när vi gav dom medborgarskapet, men om jag ska sträcka mig till något, så kan jag sträcka mig till att vi håller kvällsöppet på ambassaden i Nairobi.

Det var nog allt jag hade på hjärtat. God fortsättning och ett gott nytt år ifrån allas er Bolivar!

Ha den äran i efterskott Bolivar!

För ganska exakt ett år sedan började jag blogga. Jag missade min egen födelsedag kan man säga, då jag satt svårt bakfull på jobbet den 22:a och hade nog med jobb att skriva ett Away-message till min mail utan att behöva smaka av gårdagens nattburgare en gång till.

Jag började sent kan man säga. Goesta trugade lite ibland och tyckte att jag skulle börja. Jag tyckte att han var lite pretentiös och ja ni förstår. Jag är fortfarande inte riktigt säker på om jag tycker att det här är kul, men jag tror ändå att det har gjort en massa nytta. Jag tror att jag behöver någon slags ventil att pysa ur alla mina inre konflikter genom. Komma överens med mig själv om vad jag tycker och tänker.

Jag skulle vilja vara lite renare i mina tankar ibland. Inte renare på det viktorianska viset, utan bara ha en tydligare linje. Hade jag det skulle det förhoppningsvis synas i mitt skrivande. Det kunde få vara PK-patos som Goesta kanske. Eller Napoleon-ego som Caroline Ringskog. Eller den där gripande men kanske aningen självdestruktiva sentimentaliteten som Gustav Gelin bemästrar ut i fingerspetsarna. Jag skulle kunna tänka mig att luta mig tillbaka och avmätt flina av ett inlägg som Fredrik Strage. Det skulle jag tycka om. Jag kan också se mig själv driva kors och tvärs genom La Mancha och leta efter värdiga motståndare som Eric Schuldt. Det är hedervärt.

Tills jag hamnar där någonstans kan jag i alla fall glädja mig och dem av er nämnda som tog illa upp med att jag läser er på ett helt annat sätt sedan jag började skriva själv. Alltid något.

Ska du sitta där eller?

Satt och väntade på min pizza på lunchen. Inte så provocerande med en kille som sitter vid ett bord och bläddrar i sin iPod, kan tyckas. Då känner ni inte K-G Bergström.

-Ska du sitta där själv eller, röt han (ja han röt faktiskt).
-Uhm njae jag ska ta med, svarade jag förvirrat.

K-G rörde inte varken min eller fena. Han hängde över bordet och stirrade på mig som om jag vore förra veckans hushållsavfall.

-Så då kommer det fyra till och ska sitta här eller, nästan skrek han sedan.
-Nej, nej jag sitter bara här och väntar på min mat, jag ska ta med, svarade jag, nu helt säker på att det var K-G Bergström som var i färd med att skrämma av mig bordet.

K-G stod fortfarande kvar. Arg.

Så jag reste mig upp. Vad skulle jag annars ha gjort? Haft en staredown med honom där på lunchhaket? Jag är bättre än så. Jag stod och tjuvlyssnade vid hans bord istället, när han och nån broiler hånskrattade åt hur klumpigt Marita Ulvskog uttryckte sig, när de raljerade över debatten kring den fyraåriga mandatperioden och annat som politiska reportrar ser som humor. Gud vad jag har svårt för K-G Bergström.

En grej till

Under helgen har 500:- försvunnit från mitt rum. Mina sista 500:- dessutom. Och jag har inte varit hemma. Jag vände upp och ner på rummet i morse i jakt på något att äta lunch för. Jag hoppas verkligen att dom där pengarna dyker upp. Det vore helt sjukt annars. På väldigt många sätt.

Vad är det för fel på tokens?

Jag fattar inte grejen med hela den här kontanterpåbussen-diskussionen. Fan det är väl bara att införa nån slags plastbit som är värd 20:- hos SL och inte ett jävla dyft i resten av världen. Att köpa i påse eller till styckpris på närmaste Pressbyrå. Lite meckigare än dagens system, men jävligt mycket skönare än flerhundraprocentiga taxehöjningar. Luktar illa gör dom, på SL och i Stadshuset.

Sen kan man ju tycka att om det är OK att spränga Irak tillbaka till järnåldern för att de INTE har massförstörelsevapen, göra samma sak med Libanon för att några av deras invånare gjort gränsöverträdelser, sopa bort halva Afghanistan från kartan för att de huserar en organisation som också finns i Tyskland och i USA, och som genom sina tyska och amerikanska grenar sprängde ett hus i USA... Om man kan göra så och det är OK, så är det väl något slags jävla minimum av anständighet att Sverige ser till att betala ut det jävla skadeståndet till Jackie Arklövs offer. Även om vi inte måste och även om det känns lite jobbigt att vi ska behöva betala någon annans snedsteg. Det är vi som sagt inte de enda som måste göra.

I väntan på en vändning

Om ni undrar vad jag har pysslat med så har jag tillbringat de senaste dagarna i stum beundran lusläsandes Alex och Micke. De är verkligen hela behållningen med internet just nu.

Min flickvän fick sin julklapp tidigt. "Det här är det närmaste poncho jag någonsin kommer att äga" sa hon när hon fick den. Hon blev glad förstås, men det tog mig på sängen det där med poncho. Jag hade ju sett på plagget som en väst med vida ärmar. När jag såg den i sken av hennes kommentar blev det uppenbart att jag hade sett fel. Det var en slags poncho.

Som siste man väster om Ural-bergen har jag skaffat MySpace. http://www.myspace.com/bolivarforpresident är min adress om någon vill komma och hälsa på.

Whatcha doin lil Daddy?

Min pappa åkte ambulans igen. Bråck på stora kroppspulsådern. Även fast det är en sprillans ny åkomma för honom så infann sig aldrig nyhetens behag direkt. Vafan liksom? Jag har insett att tiden då jag kunde ta min pappa för givet är förbi och det är kukigt jävla jobbigt att jag har så inihelvete fittjobbigt att berätta för honom att jag älskar honom. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte behöva sträckläsa Offside som om jag pluggade en tenta för att skingra tankarna på min pappa när han är rädd och har en handgranat i magen och om den briserar så har han tre minuter att leva, 30 sekunder att säga hej då innan blodet försvinner från hjärnan och han försvinner från mig och jag står där som en jävla idiot som aldrig sa vad jag kände. Jag orkar inte det. Han lurade döden igen såklart, som han gör. Men vafan liksom? Det var inte ens bråcket han hade ont av och när jag träffade honom i akutrummet i Nyköping hade han åkt 100 mil ambulans mellan olika sjukhus och fått olika diagnoser men han ville ändå prata om vår katt. Min pappa älskade verkligen våran katt och genom Ketoganet och uttorkningen och den onda inflammerade bukspottkörteln så sken han när han berättade. Om när Gustav (katten hette så, jag döpte honom när jag var 4 så give me a brejk) bajsade ner hela mammas säng. När pappa kammade honom och när han dog. Min pappa sörjer varmt. Jag vill också sörja varmt men jag är livrädd att jag ska sörja bittert. Nu när jag är lite rödvinsfull så tänker jag kanske lite varmt men oftast orkar jag inte. Sen är det min pappa som har orkat lura döden fler gånger än jag orkar räkna och inte jag. Jag tror att det hör ihop och jag önskar ibland att jag hade fått det av honom. Faktiskt. Fan det var precis sånt här jag inte ville skriva i min blogg.

Pittsburgh 1999 til' infinity

Jag kände mig alltid lite hotad när Pittsburgh kom och hälsade på. Min flickvän spottade och fräste om vilken gam och hund han var, men jag hade alltid en känsla av att det berodde på att han hade dumpat henne lite vårdslöst. Vilket visade sig stämma när jag till sist frågade henne. Det gjorde mig ju inte mindre avigt inställd till honom direkt. Han såg oförskämt jävla bra ut faktiskt. Som en snygg Redman typ. Och 2 meter lång. Han brukade komma till lägenheten för att få andlig rådgivning av min flickväns mormor. De satt och pratade och grät tillsammans över en bibel fullstoppad med örter. Efteråt brukade han komma in och be mig sätta på något nytt. "Show me what's new money" sa han alltid, vilket kändes märkligt på flera sätt. För det första var han inte så gammal, 23 kanske, men datorn i sovrummet hade lika gärna kunnat vara ett UFO. För det andra var det väl han som skulle visa mig? Ska jag sitta och predika om the newest latest för en 4 år äldre snubbe i DC? Nej Pittsburgh gjorde mig obekväm. Den enda gången vi verkligen kom överens var en kväll framför skivspelaren. Inget speciellt egentligen, men vi satt och skrev lite och lyssnade på Rascos The Birth-instrumentaler. Jag kom ändå att tänka på honom imorse när jag satt på bussen. En vecka efter att jag hade åkt hem, åkte han in. Eller fast, rättare sagt. In åkte han lite senare. 150 år.

Hur Timbro fick luft och faran med att resa

Det har skrämt mig en tid nu, det människor säger så jag hör. Inte hemma över en kanelkrans, utan rätt i synen på mig. På TV, på jobbet och så fort du slår upp en tidning. I min ålder. Typ min bakgrund, kanske lite yngre föräldrar.

Jag har funderat mer på det än vad som är sunt. Hur de har kunnat växa upp och bli sådana aningslösa idioter. Jag har kommit fram till att det måste vara resandet. Ett år i USA, två i London. Kanske någon termin i Paris. Men aldrig i zon 4. Aldrig på landsbygden. Aldrig utanför sfären av sina likar. 20 nånting med tillräckligt mycket pengar för att köpa skygglappar mot social utslagning. Jag blir helt jävla mörkrädd när jag läser kommentarer hos Goesta, folk som bor i små/mellanstora städer i Texas (just Texas av alla jävla stater) drar slutsatser om det kulturella klimatet i USA som helhet. Inte för att de har läst på, utan för att i den där lilla hålan i Texas funkar det ju. Och när de läste på Oxford funkade ju allt bra. Skolpjäsen gick upp som den skulle, och så rent det var överallt. Som sagt, aningslösa idioter.

Misären i Mississippi, Georgia, South och North Carolina, Virginia, DC mer än något annat och ner igen till förhållanden i West Virginia vi knappt skulle orka se på nyheterna ens. Allt sånt rinner av dem som vatten på gäss. För i USA fungerar ju allt. Det har de sett med egna ögon.

Årets... forts

...höjdpunkt: Montparnasse, rent bokstavligt. Det var sjukt jävla högt däruppe och jag tyckte inte alls att det var roligt. Min flickvän retade mig för att jag inte vågade gå upp på helikopterplattan på taket. En kastvind senare klapprade hon nerför ståltrappan med blek nos och nyvunnen respekt för moder natur. Själv stod jag och svettades mot väggen och såg olika typer av trafikflygplan komma flygandes och funderade över vilket håll huset skulle rasa åt om det blev jordbävning.

...lågvattenmärke: Det handlar egentligen om flera märken såklart, men ändå. Vinnarna i år är alla under av civilkurage som anonymt kastar upp bitterhet jag trodde att man dog mycket snabbare av, vart de än ges möjlighet. Än är det Zlatan som fan inte ska tro att han är nåt, än är det feministpack som får för lite kuk. Aldrig med namn, alltid med ryggen fri.

...frågetecken: Jag vet att konkurrensen är mördande och att mycket hänger på vilken efterfest du går till efter Spybar och allt det där. Men ändå. Varför har ingen anställt Goesta än? Även om ni inte förstår vad han pratar om så kan ni se på det krasst. Killen har fler läsare än de många lokaltidningar. En del av dem kommer vilja läsa honom i tryck eller på andra sidor också. Köp Goesta och ni köper hans läsare. Enkelt. Anställ nu.

...komplimang: Jag har en väldigt liten läsekrets, det är jag den första att erkänna. Men när jag tittar i mina referrals och ser vart ni kommer ifrån, så blir jag ändå väldigt smickrad. Cherry, Kinky Afro, Gustav, Elin, Masha, Goesta, Ania... Idel välskrivande och intressanta bloggare uppskattar det jag skriver. Im very tacksam.

Old Man Grunt

Aldrig har väl "ungdomen" känts mindre spännande än nu. Eller så är det åldern. Hur som helst. 1996 var de rädda för oss. Inte rädda för att vi skulle råna dem. Inte för att de skulle behöva se oss knulla på röda mot Mörby. De var rädda för att vi faktiskt skulle ändra på något. Det skulle vi ju såklart inte, men då där en stund så var vi inte dom enda som trodde det. SÄPO trodde det. De vanliga blåvita snutarna trodde det också. Jag kände mig nästan som Britney när kamerablixtarna brände av i ansiktet på mig på Söderköpings busstation. Jag skulle till Linköping på spelning. Samhällsomstörtande värre.

Vi gjorde egentligen inte något särskilt spektakulärt. Vi blockerade pälsbutiker i julhandeln. Satte oss ner utanför amerikanska ambassaden och berättade att det fan fick vara nog. Vi införde vegetariskt alternativ i landets skolmatsalar. Inga palatsrevolutioner direkt, men de vuxna tog oss på allvar och vi gav dem inget annat val.

Vem tar de unga på allvar idag? Har de, om man räknar bort Freak Boy Fridolin (term of endearment vill jag påpeka) uttryckt en enda åsikt sedan millennieskiftet som inte handlar om att den som personligen uttalar sig personligen, personligen skulle vilja ha mer eller mindre av något, personligen?

Egenintresse in absurdum. När hörde du senast en 17-åring prata någorlunda insiktsfullt om socialförsäkringar, glesbygdsproblematik, utrikespolitik eller vad fan som helst som inte direkt påverkar dem själva?

Måste jag ändå ta dem på allvar? Måste jag ge dem utrymme för sina åsikter för att allas åsikter är lika mycket värda? Borde jag instinktivt känna att det är det rätta? För det gör jag fan inte. Det går kalla kårar genom mig när jag tänker på hur de vaggar iväg till valurnorna som ett gäng röda och blå pingviner med pälskrage.

Vad i deras värld finns det att uppröras över, oroas över, provoceras av, förutom just då att de ger intryck av att vara så dumma att klockorna stannar?

Det kanske bara är en bluff, vem vet. De kanske är som delfinerna i Simpsons. Men jag tvivlar.

Årets...

Årets...

...kulturmaffiastory: Gots to give it up to my man Schuldt. i ODD at large #5 skriver han Högkulturens fall, som i tät konkurrens med CRFN:s Pophögern (och ja jag är jävig som fan, so what?) tar hem det. Horace gör sitt till, och scoopet att Fredrik Strage började lyssna på hiphop när han var typ 25 är också sjukt kul. Wirfält blev nervös och gick ut i SvD och sa att han redan för ett år sedan såg potentialen i litteratur och högkultur. Björn af Kleen kände sig tvingad att ägna hela sista sidan i Rodeo till att säga... ingenting alls. Men hur hade han verkat om han inte hade försökt ryta? Balanserad? Timingen med kulturministern från själva helvetet är ju sånt man inte kan planera. Men snyggt var det.

...hur fan kunde det här gå i tryck: CRFN:s intervju med Kelis. Sällan har så lite sagts på ett så intetsägande sätt. Ingen skugga över CRFN, Kelis ska ju tydligen vara precis sådär, men allvarligt talat Bon, är ni verkligen en tidning som ska syssla med telefonintervjuer som förstasidesstory?


...hylläggande av skridskor: Kommentarer var syrliga, skribenter raljanta. Känslor svallade över, bloggandet blev tråkigt sades det och två, tre stycken av de allra mest inflytelserika bloggarna lade ner. Isobel kunde inte hålla sig, men Katrine Kielos och Sigge Eklund lyser fortfarande med sin frånvaro. För en välpiskad lutheran som jag är beteendet såklart förkastligt.

...överraskning: Tyskland-Sverige, åttondelsfinal i VM. Jag hade nog innerst inne på känn att det skulle bli jävligt svårt. Jag underskattar alltid spelare som Schweinsteiger just för att de heter saker som Schweinsteiger. Men oj vad överraskad jag blev. 2-0 innan dippet hade hunnit stelna, på ett sätt som hade renderat åtskilliga piskrapp och någon hängning i många andra länder. Här i Sverige nöjde vi oss med att alienera Zlatan Ibrahimovic för all framtid. Olof Stödjeben Mellberg någon?

...sång: Papoose-Love Is A Battlefield. Latproduktion av Kay Slay, men gud så han går på den där Papoose. Dessutom fick den där låten mig att ladda ner någon slags zip med 14 Pat Benatar-skivor, till mångas förtret.

...sångerska: Cassie såklart vad trodde ni? Nelly Furtado eller? Nej fan. Snygga men kanske lite överreklamerade beats och låtar tillsammans med en snygg och inte det minsta överreklamerad Cassie piskar faktiskt Timbaland och gänget i år. Svennediskot kanske säger något annat, men det är lite min poäng.

Blogg Bolivar

En del av er kanske har trott att jag har döpt den här bloggen efter Kalle Ankas hund. Så är det inte. Bolivar är en massa andra saker. En död liberal frihetskämpe. En valuta. Och sist men inte minst världens enda vitala demokratiska revolution. Inga orange slipsar. För after all, hur revolutionärt är det med nyliberala strukturanpassningar och hur nöjda är de i Ukraina såhär års? I Venezuela är de uppenbarligen nöjda. SVT:s korrespondent försökte lite grann med att Hugo Chavez får mycket större utrymme i statstelevisionen. Det är å andra sidan den enda kanal i Venezuelas välutvecklade medialandskap där de inte kastar ägg på bilder av honom i studion. Oppositionen går ofta ner på en nivå som får Expressens behandling av Persbrandt att framstå som ett under av värdighet och saklighet.

Men han vinner ändå. Han vinner för att han levererar. Inte till de rancheros som gråter krokodiltårar för att mark de aldrig tänkt tanken att så ett enda frö på nu ockuperas av småbönder. There goes the neighborhood liksom. Han levererar inte nåt särskilt till oljemedelklassen heller i ärlighetens namn. Konflikter möjligen. Men han levererar till den stora massan. Han lär människor läsa, han sätter dem i arbete. Han ger dem mat för dagen och han får människor att känna att deras röst spelar roll. Så de går ut och röstar. Med en stjärnbanérdraperad gevärspipa mot tinningen röstar de på Hugo Chavez. Igen och igen. Oroa er gärna. Kalla mig gärna allt möjligt. Idag kunde jag inte bry mig mindre. Att Latinamerika är på väg att resa sig är större än jag kan förklara. Jag förstår att en del är oroliga några mil norrut, men inte hur man kan vara det några hundra mil österut. Sverige har verkligen blivit kallt.

Monkey Bizz

A little word from my tee-pusher:

Monkey Bizz har rea ikväll. Ölandsgatan ska ni till. Skanstull ska ni hoppa av vid. Öl ska ni bli bjudna på. Pengar ska ni ha med er. Kläder ska ni köpa. 3 för 2 eller 20% rabatt. Peg Leg, Mischka, Rockers NYC, Monkey Bizz och BayIcon hittar ni där. Och en ensam liten King Stampede kepa. Nu klockan 18 börjar det. Klockan 21 slutar det. Är ni där?

I väntan på lunch

Kommer ni ihåg Herr Slentrian och Fru Apati? Bra låt det där. Inte ens tussilagon i Skåne kan få mig att tro att solen kommer gå upp idag. Disigt och skitigt och damm på skorna och halsduk inomhus och ögonen i kors. Öl igår och öl idag.

En kvinna tippade ur sina barn ur barnvagnen imorse. Mitt på gatan, som man tömmer en skottkärra. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Annars har min mun varit rak som ett streck idag. Eller låt mig korrigera, rund som ett o snarare. Jag är så förkyld att det är helt omöjligt för mig att andas genom näsan.

Jag undrar lite faktiskt. Hur representativa är alla ollon som tar sig friheter anonymt så fort de ges chansen? Hur många är dom liksom? Har de alltid funnits men tidigare fått hålla till godo med refuserade insändare till lokaltidningen? Borde vi inte refusera dem här också i så fall? Inte jag kanske, jag har ju inga läsare längre. Men ni som har ett par tusen i veckan, skulle ni inte göra oss allihopa en tjänst om ni modererade kommentatorsfälten stenhårt?

Apropå mitt tidigare inlägg om sex, porr och tänjda gränser, så har jag hört Lil Wayne prata om att han "use her face like a toilet" i ett par låtar på kort tid nu. Soft metafor.

Så vad händer i helgen?

Torsk

Aj som fan i helvete vad det skulle vara jobbigt att vara Spybar-kändisen. Olle Faktum kan ju slänga sig i väggen. Svensson kör full själv ibland, men inte fan sitter han på klubbtoaletter och snortar. Jag trodde inte att Spybar-kändisen heller gjorde det faktiskt. Inget dömande alls, jag läste honom inte som den typen bara. Snarare eftertänksam vartannatårsvampare om jag hade varit tvungen att välja. Men jag hade ju fel obviously. Hoppas att det löser sig i alla fall.

Torsdagen den 29/11, på Öfvre intet nytt

Jag är lite skygg idag känner jag. Skulle helst vilja sitta i mitt nedsläckta rum och fortsätta leka med ReCycle. Så blir det inte.

Jag har upptäckt att PunktSE är exakt en gratistidning för mycket på morgonen. Jag har aldrig en aning om vart jag läste det jag läste längre.

Jag skulle vilja veta hur i helvete man kan ta sina sömntabletter på morgonen en vecka utan att misstänka att något inte stämmer?

Jag kommer eventuellt att göra en års-lista här på bloggen. Jag bara säger det nu så att det är sagt.

Det här inlägget är av typen "bara du fortsätter skriva så kommer det säkert att lossna".

Känns inte slopad grön skatteväxling som ett 80-talsförslag lite?

Känns inte Beatrice Ask som en 80-talstant? Ingen skulle höja ett endaste litet ögonbryn om hon gled upp i talarstolen i mintgrön dräkt.

Kinky Afro är verkligen stor underhållning. Jag är djupt smickrad över att Donnie fortsätter läsa mig när jag har krystat ur mig dynga såhär länge.

Galla Remix

Som ni har märkt så är jag rätt jävla trött på det här. Det här med att skriva, försöka formulera något som i alla fall fungerar hjälpligt i skrift. Det är inte så mycket att jag inte inspireras, som att jag precis när inspirationen kommit inser det meningslösa i att försöka göra något konstruktivt. Allt konstruktivt sablas ner, det är den nya given. Såvida det inte är en god affärsidé förstås. Att blogga är ingen god affärsidé om man inte skriver om See by Chloe och Balenciaga (a little something for my google-ratings). Och jag känner mig inte nedsablad, for the record. Bara uppgiven. 3 av 10 moderatväljare kände till förslaget om sänkt a-kassa och dess innebörd. 3 av 10. Vuxna människor. Och inte fan kan de skylla på att de var oinformerade. Det var väl nåt annat som var bättre på TV bara. Trälen kanske. Vi har SJUKT högt valdeltagande i Sverige. Jag vill bara att ni ska suga lite på det. 7 av 10 moderatväljare hade helt missat att borgarna ville sänka a-kassan. 7 av 10 röstade på Fredrik Reinfeldt utan att kunna ta till sig ens deras allra mest högljudda vallöften. Det är dom ni springer på i trappuppgången, åker buss med. Det är dom som läser era bloggar, kommenterar, är syrliga och ger ros. 5 av 10 sossar var också helt aningslösa ska tilläggas. Varför har ni blivit så dumma i huvudet hörrni? För statistiskt borde ju ett par av er läsa det här. Vart gick det fel? Var det när ni fick både TV3 och Kanal 5 att välja mellan som det kokade över? Har ni gått i friskola? Är healing roligare? Vad fan är det för fel på er ärligt talat? Tror ni på allvar att det är som PR-maskinerna säger åt er, att "alla partier är likadana" och att "det kan vara bra med förändring"? Gick ni på den lätta?

Nej trött är jag på er allihopa, och när jag är såhär likgiltig och otrevlig kan jag inte vara särskilt rolig att läsa. Ni är ju uppenbarligen ganska trötta på mig också. Jag förstår er. Bitter jävel är jag. Inkonsekvent, dryg mot mina läsare, ignorerar läsarras, Stolpigt språk. Im the muthafucking DN of the bloggers.

Svenne-elitist sa Bull

Så Metro skrev om Goestas lilla skivkväll. Bloggers Unite var rubriken. Det är ju fantastiskt lustigt, det måste han ju inse. Eftersom jag fick en hel jävla del skit för mitt gästspel på förstasidorna så kände jag mig tvungen att tråka honom. Inget konstigt kan tyckas. Men jävlar vad det tog skruv. Ungefär såhär lät det:

B: Tja, läget?
G: Jodå sitter och skriver
B: Har du läst Metro?
G: (smådrygt) Nej men jag vet att de skulle skriva om mig.
B: Haha ok så du har inte sett rubriken?
G: (lite nervöst) Nej vadå då?
B: Bloggers Unite. Det spöar fan min första-sida. Det är som att Sigge verkligen hade kallat sin bloggpasta för bloggpasta.
G:(besvärad) Fan vad illa. Det var ju inte bra. Fan jag ska ringa ett surt samtal till Carolina (notera att han är first name basis med henne)
B: Haha gör det.

Några minuter senare får jag följande sms:

Äsch det var inte så farligt. Det var så uppenbart att det var deras rubrik och inte vår. Det är f ö en parafras på Morrissey.

I'll hit you in the back like I'm tryna burp you

Fan jag borde börja skriva lite igen. Men sånt där kommer jag ju aldrig på.

Hur som helst så spelar Goesta skivor på Slottis ikväll. Bloggers Unite heter kvällen tydligen. Lökigt namn, lökigt namn på stället men det blir nog jättetrevligt ändå. Så om ni hade tänkt skippa tysktechnon på Neat ikväll tycker jag gott att ni kan förära Slottis med ett besök.

Sen vill jag flagga för att min bror ska bo hos mig några dagar. Det betyder att vi behöver aktiviteter där han ges möjlighet att träffa söta tjejer boende i Stockholm, så nånting kan locka bort honom från den gudsförgätna håla han bor i nu. Alla förslag välkomna.

Att kliva in i vuxenvärlden med en toalettborste i fittan

Den liberala hjärntrusten arbetar för högvarv just nu. Det är nog riktigt. Precis som för Fredda är det lite nu eller aldrig. Så det blir mycket floskler om individens frihet, vuxna människor, sobra sextransaktioner och prat om rättigheter.

Jag kan inte hjälpa att jag tvivlar. Jag tror att sexualiseringen av vårt offentliga rum på ett ganska direkt sätt orsakar en förråing av det som fortfarande inte kan sändas på Kanal 5. Jag tror att det gör torskarna mer kreativa. Jag tror att det drabbar fruktansvärt många barn och unga kvinnor och jag tror att de ömsesidiga trevliga sexaffärerna bidrar hur ömsesidiga och trevliga de än är.

Jag tror inte att en strängare eller mildare sexköpslag skulle göra någon direkt skillnad. Jag tror inte att det skulle vara verkligt verkningsfullt att förbjuda Big Brother eller tvinga H&M att använda stillebenfotografi i sina underklädeskampanjer. Jag tror inte att jag kommer vara en av dom som sticker en toalettborste i fittan på en rosig artonåring medan jag knullar henne i röven.

Jag har passerat åldern de flesta är i när de bestämmer sig för att passa runt en fjortis som en joint på efterfesten. Jag hoppas att jag inte är en av dom som gör det i 40-årsåldern istället. Men ni som var lite äldre, handen på hjärtat nu för jag vet ju inte. Men var det verkligen lika vanligt med gruppvåldtäkter på 70- och 80-talet? Bland gymnasieungar? Och är det så långsökt att tro att allt hänger ihop?

Dötid

När man har ledigt har man tid att tänka. Ingen annan är ju ledig så det finns få möjligheter att stänga av sina funderingar med kaffeprat eller starköl. Ska Bolivar krisa lite? Ja det kanske han ska. What's it to you?

För det första har jag kommit fram till att saker och ting hade kunnat gå jävligt mycket annorlunda för mig. Jag tänker inte vältra mig i en massa floskler om att jag har levt på kanten och sån skit. Jag bara konstaterar det. Jag har haft flyt.

Följdfrågan är ju då hur länge jag kan räkna med att ha det. Speciellt som jag inte kan hållas i möblerade rum när jag dricker sprit. Ett tag till kanske. Eller så vänder det. Känslan av att när som helst kunna bli genomskådad är hur som helst lite påfrestande.

För det andra har jag kommit fram till att jag inte har en jävla aning om hur jag ska hjälpa någon jag älskar, som mår riktigt dåligt just nu. Jag funderade och funderade. Tomt. Det är mer fucked up än jag kan förklara här. Jag har verkligen mina sidor.

För det tredje har jag kommit fram till att jag och döden fortfarande har en gås oplockad. Jag ligger inte och vrider mig till sömns som när jag var liten, men jag är fortfarande inte helt OK med att jag inte vet vad som händer efteråt. Det kanske är samma sida hos mig som gör att jag hellre ser en film om jag har sett en väl tilltagen trailer för den först. Så jag har lite koll på handlingen liksom.

För det fjärde finns det fortfarande ingen som rör Fabolous.

Skrivbordsstädning

Så var det dags då. Lunch på Landet för att fira av mig. Very nice. Massor av snälla mail från kunder och kollegor som önskar lycka till. Också very trevligt. Jag fick till och med ett par skitsnygga skor. Dom väntar på mig på Grandpa. Apropå mitt förra inlägg så känns det väldigt bra att få sån uppskattning. Lite egoboost. Jag hade tänkt dricka lite öl ikväll. Eller åka till Nyköping. Det beror lite på.

Sen gnälls det ju en massa från en massa håll också. Mamma gnäller över att jag aldrig fixar mina CSN-papper ordentligt. Banken gnäller. Goesta gnäller för att jag inte kan fixa Vice-biljetter (vilket jag kanske kan har det visat sig, men han kan ju glömma att få någon så som han beter sig... haha). Min flickvän gnäller över allt möjligt. Jag gnäller över att jag är så trött. Över att jag har börjat dricka kaffe. Över Johan Norberg. Över att Bernhard Wilhelm tar 2500:- för ett par skor som håller knappt godkänd Din Sko-kvalité. Över att jag inte har någon vinterjacka. Över kall vinter. Över SL. Över att TV8 är sådana rövslickande kappvändare när de skulle kunna vara något annat. Över att de som en del av sitt anustvättande har slutat sända Fox News.

Det sista har precis trillat in. Jag vet inte hur många av er som har knivskarpa deadlines i era yrken, men känns det inte lite som att få morfin när man inser att man klarade sig PRECIS. Igen. Haha det gör det ju såklart inte. Inte morfin. Men det är ett konstigt slags lugn som lägger sig över en. Mina fingrar är liksom sladdriga och jag skriver fel mycket oftare än jag brukar.

Ju fler tal och rapporter jag ser och läser, desto mer älskar jag Hugo Chavez. Säg vad ni vill.

It takes at least two to tango

Det här med att sälja saker alltså... Det är så mycket lättare när man är två. Det krävs ju att man kopplar bort en hel del sociala koder. Bygger en jargong man kan skaka av sig när man går hem. Sånt är svårare ensam. Idag har en kille 12 missade samtal ifrån mig. Vad ska jag göra? Jag måste ju få tag på honom, han är helt uppenbart rätt osugen på att prata med mig men det måste jag strunta i. Så jag slår en signal till. Det bästa att göra om han svarar är att bara låtsas som att det regnar. De första gångerna kommer han kanske att vara irriterad och tycka att jag verkar vara en sjuk jävel. Sen kommer han att inse att jag inte tycker att det är ett dugg roligare att ringa sönder hans mobil än han tycker att det är att få sin mobil sönderringd. Så då kanske han svarar direkt och vi kan stressa igenom en minut tillsammans nån gång i veckan. Det är ingen dans på rosor, men jag gillar verkligen när man bryter igenom den där barriären. Och upptäcker att det finns riktigt trevliga människor bakom de flimmriga "Kan du ringa mig imorgonKLICK". Precis som det finns en trevlig kille bakom det där arslet som inte kan ta ett nej.

Trött så det spritter i kroppen

Eller så jag skakar, det är väl en fråga om ordval antar jag. Men just ikväll tänker jag inte kapitulera. A åker hem på söndag och jag tänker fan hinna gå ut med honom en gång innan dess. Frågan är bara om jag ska sporta mina nya skor och låta folk trampa skiten ur dom, eller om jag ska åka hem och byta. Eftersom det är förra säsongens är det iofs helt ok om de ser lite använda ut (yes I'm så metro). Jag lyckades förutom dojorna slita åt mig en Trovata-hoodie på Le Shop-rean. Den är så sjukt mjuk att jag helt seriöst funderade på att sova i den igår.

Ibland tillåter jag mig att hoppas

Igår var en sån dag. Han var ju magnifik såklart, men det var något mer. Något som fick mig att se bortom alla skrattretande varianter på småländska, bortom pulvermosiga mustascher och slitna skinnjackor. Jag blev knappt sur när en tjock gubbe med kikare knuffade bort mig för att jag skymde sikten. Det var verkligt stort igår. Att se ett fullsatt Globen göra soulfingers. Att höra refrängerna rulla som jag inbillar mig att dom rullar på Anfield. All kärlek. Kärlek till en man som man faktiskt inte kan missförstå. Det måste ju betyda att det finns massor med hopp. Alla strupar som vibrerade i takt med att han satsade allt på rött i Atlantic City, gick ner till floden, tände ljus för oss, besjöng musikens moder (New Orleans). Vi är fortfarande ett land som vill något. Det är så lätt att glömma det om man bor i Stockholm. Men Stockholm är inte Sverige. Och jag är inte stockholmare. Men ibland är jag fruktansvärt stolt över att vara svensk.

Barnflickor, husbåtar, barn, aphandsaskkoppar. Vi rear ut rubb och stubb just nu. Barn att knulla eller uppfostra, nemas problemas. 500 för knull, några mille för att uppfostra. Bara att kasta dartpil på mitten av kartan och se vad det blir. Liza Marklund försökte faktiskt göra någon slags poäng av hela sörjan i Aftonbladet igår. Hon landade som man så ofta gör i hur komplicerade saker faktiskt är. Så ge fan i att diskutera ungjävlarna på individnivå och börja prata jordbrukssubventioner och strafftullar. Men det är ju inte så jävla löpsedel. Jag är inte heller så jävla löpsedel. Knappt ingressmässig. Såsar och surar och klinkar på min osynkade jävla keyboardjävel som inte fungerar hur mycket jag än vrider på latencyn. Äter chips som om de vore chips och tröstar mig med Young Jeezy när tristessen smyger sig på. Kukhöst. Hittade en bok som jag hade tålamod att läsa och glömde den givetvis hos Adam som jag skulle vilja hinna och orka hänga mer med. Gick på Kingsize-release och det kändes som att jag hälsade på. Skärpning kukhuvud. Gå inte och lek fashionisto och känn dig främmande. Måste kompensera med att göra ett par MOP-beats. Om jag får kukklaviaturen att fungera. Det lär jag inte få. Får göra Kalle Anka-beats med Kanye-komplex istället. Vad är väl en analogsynth om man måste kvantisera allt analogt ur den? Impotent kanske, för att spinna vidare på min kukdag. Kommentera något då! OK någon borde örfila upp den där kärringen som Kongovalinterjvuade nån stackare som trodde att han skulle få analysera. Så fan heller, han skulle få berätta hur farligt det är i Kongo. "Det har gått väldigt lugnt till faktiskt" sa han. "Men hur är det att hålla val i ett så oroligt land som Kongo" sa hon. "Det har inte varit några problem hittills" sa han. "Det är ju väldigt mycket oroligheter i Kongo, hur har det påverkat valet tror du" sa hon. Och så höll dom på. Arslen. Och Goesta och Gynning. Han menar säkert väl. Men om subban känner sig trakasserad av en uppskattande kommentar för något hon obviously har investerat pengar i att förbättra, så tycker jag att hon ska ge fan i att tafsa gymnasister på kuken. Really. Nu ska jag äta falafel och räkna fan med att det blir vev om dom snålar på feferonin. Det är en sån dag idag. Men jag ska i alla fall se Bruce ikväll. Det ska inte ni. Sug kuk.

Mo Fiyah!

Oavsett om det är Jeanne d'Arc, Paris eller Paris eller Paris som brinner, så brukar elden sprida sig snabbt när det brinner i... Paris (det brinner verkligen alltid i Paris). Här i Stockholm vore det välbehövligt. Förutom uddlösa Reclaim The City-tomtebloss så har det inte brunnit här på väldigt väldigt länge. Det börjar bli dags. Dags att sätta fyr på äckeldyra, gömslöddretdesignade Plattan. På alla antimänskligheten-SUV:ar. Släng in en tändsticka på Timbro och jag lovar att all metangas därinne kommer bjuda på ett sjusärdeles fyrverkeri. Se till att dom har gått hem bara, sumpliberaler ryker något fruktansvärt. Fyll på med T-gul i din drickerduursåhärsnyggflaskakandualdrigvaraalkis-vodka och lyra in den på vår horigaste kvällstidnings redaktion. Bränn den äckliga sociala folktillvänsterfätillhöger-slussen Kista Galleria. Bränn hela Kista Stadsdelsförvaltning faktiskt, som inte tror att vi ser det perversa i att gallerian ser ut som gallerian gör, och Husby ser ut som Husby gör. Släng in en handgranat och en femma i spärrbåsen nere i tunnelbanan, så har du både gjort dig av med ett problem och lagt din del för hela året om vi skulle skattefinansiera istället. Sätt eld på något. Mer eld.

Lucky Thief Vernissage

På Galleri Kocks, ett stenkast från min bunker, har Lucky Thief hängt upp och ställt fram. Precis som förra gången ser det faktiskt oförskämt bra ut. Kocksgatan alltså, klockan 16 alltså, öl vin och afroskandinavisk konst alltså. Inget jävla etno alltså. Be there.

Ibland saknar jag verkligen Local League

Local League var vad en av våra vänner gjorde när han hade för mycket ledig tid. Ett internetforum som låg 2 år före sina konkurrenter i funktionalitet. Användarantalet hölls nere genom restriktioner och dålig attityd mot nykomlingar. Men vilka diskussioner. Trots att jag inte kommer ihåg några exakta formuleringar och trots att det verkligen är flera år sen jag läste det, kan jag börja skratta högt för mig själv när jag tänker på proffsboxningsdiskussionen mellan Goesta och Kalle Boman. Finns Local League backat nånstans?

Loso's Way

Fabolous har alltså blivit skjuten.

Bara i låret visserligen, så jag hoppas att han är OK. Allt annat vore fruktansvärt. Jag kan inte komma på någon annan rappare som har gett mig så mycket som Fabolous. Skratta ni. Men lyssna på Get Smart och hur han blir avsugen genom hela USA. Lyssna på hur hans foes "get shells in your stomach like you ate pasta for lunch" på Click & Spark.

Och ingen kommer undan med smöriga duetter som Fabolous. Trade It All med Jagged Edge. So Into U med Tamia. Baby med Mike Shorey. Såsigt som fan, det medges, men det outsinliga flowet, sänkammarrösten och en verklig högtrycksspruta full med oneliners. Han äger verkligen.

Men jag har varit lite orolig några dagar nu. Det började med att jag hittade det här klippet på Youtube. Han är uppenbart påverkad av något, och lite av hans livsviktiga självförtroende verkar ha försvunnit. Lite som Zlatan. Och Real Talk var, förutom en 4-5 låtar, något av en bagatell tyvärr. Det betyder inte att ni inte ska ladda ner Can You Hear Me, Do The Damn Thing och In My Hood. Bara att jag har högre förväntningar på Brooklyn's Finest.

Seriefigurer

Jag har inte skrivit så mycket om politik efter valet. Någonstans får det ju vara nog liksom. Jag beundrar helst rättshaveristerna på håll. Men det har varit väldigt svårt att hålla sig på sistone. Samtidigt lätt. Jag har inte behövt påpeka det absurda i våra fd ministrars uppenbarelser. Den som nu borde sättas åt, hårt, är Fredrik Reinfeldt. Hur kunde han låta sin regerings första vecka helt gå till spillo på sån här dynga? Trodde han att det kanske skulle lösa sig? Att de trots slavar i källaren och total maktfullkomlighet kanske skulle kunna sitta kvar? Vilka tror han egentligen vann valet åt honom?

Han skulle såklat inte ha rekryterat dem till att börja med, men när det klavertrampet ändå var gjort skulle han ha avskedat dem så fort oegentligheterna kom upp i ljuset. Inte lämna dem ensamma med mediadrevet en hel vecka som två harar i ljuskäglorna. Ovärdigt, pinsamt och totalt inkompetent.

Jag kan inte säga att jag är särskilt entusiastisk inför tanken på ett nyval när det inte ens finns en socialdemokratisk statsministerkandidat, men det behövs inte särskilt mycket för att fälla den här regeringen just nu. De avmagnetiserade backup-banden som låg där avmagnetiserade backup-band brukar ligga är en bit på väg. Ett nytt spexigt kollavadjagtrolladeframurröven-namn på de lediga ministerposterna skulle vara ett annat.

Och de har inte ens börjat leka med lagförslag än, de har bara berättat vad de gör på sin fritid.

Fredag den 13:e aint got shit på Söndag den 15:e

Skitdag. Kukdag. Rätt mysigt ändå. Fan alltså att det ska vara så totalt omöjligt att hitta någon slags liten spets att balansera vattenpasset på. Ett vattenpass i fritt fall är ju helt oanvändbart. Som vattenpass i alla fall. Det kanske möjligen kan göra någon illa när det landar.

Om Goesta och Gazebo gör så gör jag. Utan eftertanke.

FOUR JOBS YOU'VE HAD IN YOUR LIFE
1. Brevbärare
2. Telefonförsäljare
3. Account Manager
4. Mediasäljare

FOUR MOVIES YOU COULD WATCH OVER AND OVER
1. Old School
2. The Big Lebowski
3. Brewsters Miljoner
4. Nightmare Before Christmas

FOUR CITIES YOU'VE LIVED IN:
1. Nyköping
2. Stockholm
3. Växjö
4. Hilversum

FOUR TV SHOWS YOU LOVE TO WATCH
1. Entourage
2. Fox & Friends
3. Project Runway
4. Idol

FOUR PLACES YOU'VE BEEN ON VACATION:
1. Paris
2. London
3. Warszawa
4. Antwerpen

FOUR WEBSITES YOU VISIT DAILY:
1. Davey D
2. Ania
3. Donnie Donut
4. Blogg Bolivar

FOUR OF YOUR FAVORITE FOODS:
1. Quornfärs och spagetti
2. Pastasallad m. äpplen, osttärningar, sparris och creme fraiche
3. Kantarellcrepes
4. Davids rotfruktssoppor

FOUR SCHOOLS YOU'VE ATTENDED
1. Kungsgårdsskolan
2. Kulturama
3. Stockholms Universitet
4. Växjö Universitet

FOUR THINGS IN YOUR ROOM:
1. Jordglob
2. Kablage
3. Böcker om saker som har hänt
4. Smutsiga strumpor

FOUR THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Svart White Space-tröja
2. Svarta Etienne Ozeki-jeans
3. Grå och blå Umbro-skor
4. Lila sjal

FOUR PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
1. I sängen
2.På väg
3. På fest
4. På markplan

One some "Now you see me, now you don't".

Den här jävla slentrianen. Vips är den där, vips är den borta. Och filtret. Skitfiltret som sållar bort all skit och skitar ner allt annat. Till sist blir allt skit. Jag skulle vilja orka lite mer. Vara lite gladare, lite ledsnare. Lite vaknare liksom. Nu sitter jag här med dålig hållning och vitaminbrist och har inga önskemål alls vad gäller resten av dagen. Möjligen tystnad. Jag skriver inte heller, som ni kanske har märkt. Jag har ju någon slags vag ambition att vara lite relevant här på bloggen. Det finns andra med mycket mindre integritet än mig som är mycket bättre på att sprätta hjärta och stänka hjärna över tangentbordet.

Jag tror att det kan vara sakernas tillstånd till viss del. Det är ganska nyligen jag har börjat läsa forum som Resume och Expressens kommentarer. Börjat läsa bloggar och bloggkommentarer. Jag är inte yngre än att jag har en lite skeptisk inställning till såna där nymodigheter.

Jag blev överrumplad när jag såg all dumhet. Kvantiteten liksom. Jag har ju vetat att det finns riktiga arslen såklart. Praktsvin. Men att de är så många och framförallt att de så ogenerat tar plats. Det var något nytt. Det har börjat lägga sig lite nu, nyhetens obehag. Men även om det känns viktigt känns det just nu inte så kul att skriva i det här forumet. Jag tänker inte göra en Isobel och sörpla glada tillrop i tre veckor och sen komma tillbaka. Jag tänker inte sluta blogga. Men poletten trillade precis ner. Jag tycker inte bättre om vanligt folk bara för att de råkar uttrycka sig på internet.

Mansmän pt 2

Trenchcoats och färdigslitna stövlar i all ära, men för den ambitiöse mansmannen finns egentligen bara en stig att vandra. Det är mörkt och fuktigt, men det finns inga genvägar. Rättshaveristens mörka vansinne är den ultimata förfiningen av heteronormativ manlighet. Jag bidar min tid just nu, men så fort en oförrätt av tillräckligt allvarlig art drabbar mig så skrider jag till verket. Ni kommer hitta mig motionerandes i Stadshuset, opponerandes i kammarrätten, jag kommer synas på insändarsidor i hela landet och starta en hemsida där jag löpande rapporterar om framsteg i min kamp mot det orättvisa i till exempel en avslagen bygglovsansökan.

För er som vill följa mig finns ett par riktlinjer:

- Använd ett raljant och dominant språk som ligger lite över er förmåga. Då ger ni det uppblåsta och verklighetsfrånvända intryck som är så viktigt för en rättshaverist.

- Välj er hjärtefråga med omsorg. Här gäller det att hitta det stora sveket i det lilla. En bot för att du cyklade utan lyse när det var ganska ljust ute är bra. Eller en bortbyggd parkeringsplats. Det viktiga är att det inte har drabbat någon annan än dig, inte drabbat ens dig särskilt hårt men att du kan knyta det inträffade till civilisationens slut.

- Knipsa av banden. Om det inte löser sig självt genom din nyfunna passion måste du vara hård mot dina vänner. Du har fått ett högre syfte nu och har inte tid att springa runt på stan och dricka espresso längre. Isolation och koncentration är dina nya ledord.

- Bygg en bas. Du kommer snabbt märka att även utan dina vänner tar staden alltför mycket av din tid och energi. Den målmedvetne rättshaveristen ger upp allt det där och finner sitt nya hem i skogen.

Sådär. Who's with me?

Bolivar, nyskolastikern

Nog vet jag att jag är ganska katolskt orienterad i mitt moraliska tänkande (den protestantiska uppväxten till trots) men det här var lite av en överraskning. Testet hittade jag hos Isobel, gör det vettja!

Aquinas 100%
John Stuart Mill 86%
Jean-Paul Sartre 80%
Aristotle 79%
Jeremy Bentham 79%
Stoics 74%
Nel Noddings 73%
Ayn Rand 72%
Kant 72%
David Hume 70%
Prescriptivism 61%
Cynics 59%
Spinoza 59%
Plato 54%
Thomas Hobbes 53%
St. Augustine 51%
Nietzsche 50%
Ockham 31%
Epicureans 27%

Den besvärliga majoriteten

Cecilia Stegö Chilo. Lär er namnet. Det är vår nya kulturminister. Det är en intressant uppgift hon har framför sig. I en intressant tid. Vi är nämligen i full färd med att montera ner våra kulturella institutioner genom att ignorera dem, och jag ser inte hur kulturministern inom ramen för alliansens politik ska kunna göra något annat än att fortsätta på den inslagna vägen.

Hur ska man i en statsbudget motivera mångmiljonstöd till Nationalmuseum, Ostasiatiska Museet, Etnografiska Museet och 10-tals andra, när ingen går dit och tittar? Hur ska man förklara för skattebetalarna att rent objektivt är det här värt våra skattekronor, kvartersteatern är det inte. Och vari ligger skillnaden? Finns det längre någon skillnad? Ska vi strypa kulturstödet helt och hållet? Det kanske vi ska?

Ut med det på auktion, och använd pengarna till att subventionera replokaler. Levande artister genererar nästan alltid större skatteintäkter än döda, och popartister nästan alltid mer än kompositörer.

Det jag egentligen vill komma fram till här är att ett kulturliv i Sverige som helt är utelämnat åt marknaden, blir fruktansvärt konformt och fattigt. Men i längden är det ohållbart att satsa så mycket pengar på något som så få är intresserade av. Lika ohållbart är det att vårt ointresse blir långvarigt. Populärkultur är nämligen hemskt usel på att lämna bestående avtryck. I vår hysteriska massproduktion av ögonblicksupplevelser är vi på väg att bli lika anonyma för framtiden som bronsåldersmänniskan.

Vi måste fråga oss själva om det verkligen är OK att vuxna män samlar på plastrobotar. Är det verkligen OK att kvinnor i 40-årsåldern identifierar sig med Paris Hilton?

Majoritetsstyret måste helt enkelt bort. På en gång. Det är inte OK att vi beter oss som ett sillstim på väg in i ett späckhuggargap. Det är fan inte OK att vuxna människor motiverar sina äckliga Billgren-prints med att "de är så populära". Det är inte OK att bete sig som en fjortis hela livet.

Fan jävla vuxenbarn. Trött på er är jag.

Fredagsblogg

Vad ska man säga? Det kunde ju aldrig bli bra, men Nyamko Sabuni och Beatrice Ask är ju inte ens humor.

Tänker ändå inte älta det. Det är ju fest ikväll. Och antikmässa imorgon. Ryamattor. Mina föräldrar kommer hit och idag kommer Schenker med min midiklaviatur och mitt nya ljudkort. Life is sweet. Dessutom var vi på TV igår. Och jag har fått ha min iPod på hela morgonen. Ingen gör mig fredagsglad som Timo. Och jag och min flickvän har en plan. Och jag har en ny skjorta. Randig. Brittisk. Klassig. Och ni kan inte annat än älska det nya numret. Jag lovar.

Mansmän

"Om man är mansman (Hemingway) och ska ta nästa steg (ett steg måste väl följas av ett annat?) vad blir det då? Om man man odlat skägg och klätt sig i stövlar, blir nästa steg den rödbrusiga sjömannen? Kommer man att se hipsters med papegoja på axeln och en flaska sämre Captain Morgan stå utstuderat nedpissade på Spy bar med sydvästen inhängd i garderoben?" - Andre kommenterar Mansmannen på Rodeo-bloggen.

Jag har gått och fnissat åt den där kommentaren hela dagen. Vad är det som händer? Vuxna välutbildade människor UPPTÄCKER Hemingway i parti och minut. Eller försöker göra gällande att de alltid älskat honom, men nu kommer ut ur garderoben. Patetiskt. Inte nog med att det är ungefär som att basunera ut att man upptäckt Bruce Springsteen vid 35 års ålder, Hemingway var ju inte mycket till mansman heller.

Han tog livet av sig för det första. Djupt omanligt. För det andra var han författare. Guillou får ursäkta, men det är också ganska omanligt. För det tredje, så fick han inte ens bli kanonmat i första världskriget. Han fick nöja sig med att vara sjuksköterska. Kan en sjuksköterska vara mansman? Givetvis inte. Riktiga mansmän rånar banker, deltar i eldstrider, störtar regeringar, har löjligt mycket sex eller slåss till döden med sina bara nävar. Inte fan sitter dom och knackar skrivmaskin och har ångest.


Riktiga mansmän:

Gene Simmons
Che Guevara
Clark Olofsson
Christer Pettersson
Muhammad Ali
Idi Amin

Kostcirkel

Jag leker med tanken på att börja äta fisk igen. Eller igen, jag har hatat fisk hela mitt liv, men ni förstår vad jag menar. Jag har varit vegetarian sen jag var 13 och aldrig riktigt gjort en riktig omvärdering av det ställningstagandet. I tanken trivs jag med att inte äta djur, även om jag alltid har fuskat med gelatin (I got a sweet tooth, I does). Men jag äter ju så jävla torftigt just nu. Quornfärs, Hälsans kök. Kikärter, Hälsans kök. Qournbullar, Hälsans kök. Dyrt som fan är det också. Vi får se. Problemet är ju som sagt att jag alltid har tyckt att fisk är rätt vidrigt.

Hej Fredrik!

Hej Fredrik!

Jag kallas Bolivar härute i "bloggosfären", och är en pigg och arbetande kille på 25 år. Jag har med stor spänning följt ditt partis omläggning, från ett lågskatteparti till ett... skatteparti (visst låter det bakåtsträvande?). Jag förstår att det är mycket som känns nytt och främmande inte bara för dig, utan för resten av partiet. Bidragssystem, fackföreningar, sjukvård och allt sånt där man tidigare kunde slänga på tippen, ska ju nu kramas och utvecklas. Jag tycker ändå att det är mycket imponerande och föredömligt av dig att du på så kort tid lyckats ta till dig så många begrepp och gjort dem till dina egna. Sättet du leker med ord och hittar nya innebörder i gamla termer på är också en inspiration för varje ung politiker.

Det här med skatter till exempel. Traditionellt har ju skatter använts för att "utjämna klyftor" i samhället. Det betyder ju att folk som jobbar, som du och jag, får betala mycket mer och får mycket mindre tillbaks, jämför med folk som inte jobbar (latmaskar) eller är sjuka (simulanter). Det är helt sjukt orättvist ju! Därför blev jag så glad när jag läste City idag och såg att du har satt ner foten ordentligt i frågan. Vi som betalar är ju dom som ska få tillbaka pengarna också. Så funkar det på banken och så ska det funka i resten av samhället också!

Det här med trängselskatten till exempel. Om sossarna hade fått sitta kvar hade de säkert gjort nån skev 60-talstolkning av folkomröstningen (och vadå bara stockholmare? Det är ju killar som du och jag, vi i förorten, som måste sitta och tomgångsglo 45 minuter bara för att ta oss genom Roslagstull! Om det är några som kör mycket bil genom Stockholm så är det ju vi!) och använt intäkterna till bussar och sånt. Hallå!?! Åker man buss betalar man väl inte trängselskatt?? Efterblivna alltså. Nu när ni vann kommer vi i alla fall få tillbaka pengarna i form av nya vägar och då känns det ju inte lika svettigt att betala skatt. När man får tillbaks hela klabbet liksom.

Ville egentligen bara tacka för en bra första månad som tillträdande statsminister, och jag hoppas att du håller nivån uppe. Ser fram emot fler överraskningar fram till 2010!

MVH Bolivar

Kortslutning

Rubrik: INGET O SE .!!
Avsändare: UPPRÖRD
Tid: 2006-10-01 16:44

TROR NGN DE VANN VM som vanligt = betaloa för och se den MATCHEN NEJ TACK FÖR VÄNSKAPS-MATCHER



Saxat från expressen.se, apropå att Brasilien och Ecuador spelar på Råsunda den 10/10.

Vecka 40

Jag har haft en helt perfekt helg den här helgen. Skönt innehållslös om man snabbt går igenom den. Full av värme och närhet om man tittar lite närmare. I fredags middag i lägenhet med den stördaste terrass jag har sett på länge. Min flickvän var lite luddig när hon briefade mig och fick middagen att låta som värsta grejen, så jag stressade runt på stan och letade efter en skjorta. Jag hittade en exakt 18.59 på Savile Row. Gå dit om ni inte har varit där än. Speciellt om ni känner er lite preppstekiga och normalt sett köper Lyle & Scott på MQ.

I alla fall, sen var det East och Spy Bar och som alltid var det trångt på East och tråkigt på Spy Bar. Det var egentligen lördagen som var den egentliga behållningen. Jag och flickvän låg i hög och sov som två hundvalpar tills klockan blev sex på kvällen. Det grymma med att vara bakfull är att man inte orkar byta ställning när det blir obekvämt. Så även fast syret tog slut och vi klibbade fast på varandra av all svett och min arm somnade och min fot vreds helt fel så låg vi kvar sådär. Det gör man aldrig annars.

Sen kravlade vi ner från loftsängen och gick på Talladega Nights. Sjukt rolig. Jag håller den som det bästa det där gänget har gjort sen Anchorman. Efter bion funderade vi på att gå och äta något, men vi gick hem igen och sov mer hög.

Dagens alliansförslag: Vi genomför trängselskatten, men slopar alla förbättringar av kollektivtrafiken. Bilism is the future!

Bolivar, Ett själviskt svin

Det är intressant det här med människor. Hur vi hanterar framgång, rikedom, vår omvärld. Hur allt kan vändas. Hur den mest cyniska, hatiska Anonymous jag någonsin stött på, kallar mig egoist och frälse och Gud vet vad, när han/hon i själva verket är precis det jag anklagas för. Jag tror inte att det finns i Anonymous framtidsvision att just han/hon kommer vara en av pigorna, en av de som tvingas finna sig. Han/hon har ju redan sitt på det torra. Kanske. Saker händer ju. Kan hända alla. Det är därför vi har hållit oss med social trygghet här i Sverige. För min skull. För Anonymous skull. För Johans skull. För Goestas pappas skull, för Anonymous mammas skull. Ifall våra framgångsplaner skär sig någonstans. Ifall vi råkar illa ut. Om vi gemensamt gör en ansträngning för att det samhällssystemet ska övergå från att vara något exotiskt skandinaviskt, till att bli en rätt för så många som möjligt, så kan jag inte se hur det heller är något egoistiskt. Jag kan inte se hur det kan vara EGOISTISKT att vilja förhindra att människor råkar illa ut värre än de hade behövt. Kanske naivt, dumt, tillväxthämmande, inflationstriggande. Whatever. Men inte egoistiskt.

Gnällspik pt 999

Jag var sjukt duktig igår. Jag hade planerat att gå till Sneakers N Stuff och köpa skor för 1900:- men jag åkte till Skärholmen och storhandlade mat istället. Tyvärr handlade vi på Kvantum som lurade skiten ur mig med sina "ta 3 för..." och priser på stora skyltar så jag trodde det var specialerbjudanden. Alltså fick jag med mig lite väl mycket dyra grejer, typ oliver med blåmögelost och pesto och sånt. Men det är ändå bättre än ytterligare ett par sneakers.

Det här med jämställdhetsbonus alltså... what's up med det egentligen? Det känns väldigt fel att muta vuxna män för att de ska stanna hemma med sina barn. Jag förstår inte vad som är så jävla kontroversiellt med individualiserad föräldraförsäkring. Och som vanligt är det arslena som skriker högst. Som när biltullarna infördes och Motormännen stod i minusgrader och delade ut tablettaskar och tutade och förde ett jävla liv. De ensamstående småbarnsmammorna lyste med sin frånvaro. Jag kan däremot tänka mig att killarna från IT-företaget jag jobbade på mönstrade mangrannt med sina kontantbetalade SUV:ar.

Har vi svenskar alltid varit såhär jävla inskränkta och korkade och egoistiska? Allvarligt alltstå. Jag förstår det inte. Gå in på Resumé eller Dagens Media, läs sms:en på SVT Debatt eller valfri insändare i Metro. Vad är det för människor liksom? Bor jag granne med såna här sänken? Är det tillfället som gör tjuven kanske? Samma människor som uttrycker sig välformulerat och eftertänksamt kring middagsbordet kanske drabbas av kortslutning och börjar raljera som en full rättshaverist så fort kommentarsfältet på Expressen.se har laddat klart? Jag vet inte.


Dagens alliansförslag: Att göra det möjligt för en egenföretagare att bara ha en uppdragsgivare, något som inte är tillåtet idag.

Konsekvens: Arbetsgivare kan sätta ytterligare press på arbetstagare att starta eget för att få jobb. De anställda kan tvingas förhandla bort de marginaler som ska användas till försäkringar och pensionsinbetalningar. A-kassesystemet sätts ur spel. Antalet nystartade företag kommer visserligen att öka drastiskt, men det är en typ av företag som helt saknar samhällsnytta.

Min nya dator kom precis. Sweet.

Bang Bang (we gon thug.this.shit.out)

Mycket trevligt igår. Jonny, Goesta och några öl. Men Kvarnen hade jag verkligen kunnat vara utan. Idag är det administrativa sysslor på Bolivars bord. Säg Mediakit allihopa! Och ikväll har Sneakers N Stuff stört snygga skor till försäljning. Problemet är dels att de kostar 1899:-, dels att jag helt seriöst inte vet vart jag skulle göra av dem.

Östermalmsräven är en ny bekantskap förresten. Vi tycker som namnet antyder inte särskilt lika om någonting alls, men hans blogg var riktigt trevlig och både han (nästan) och jag har lyckats hålla oss ifrån några grövre personangrepp i Goestas tråd. Jag kanske borde börja läsa honom?

I övrigt inte mycket nytt. Köpte Bang idag. Skitsnygg framsida. Fortfarande lika tattig inlaga. Lite synd, men äckligt hög nivå på det redaktionella materialet och det är ju huvudsaken. Men varför har de inte fler annonsörer?

Notes till potentiella Bang-annonsörer: Det är inte 1952 igen. Ebba von Sydow representerar inte den moderna kvinnan. Ni skulle visst få goodwill om ni sågs i Bang. Feminister syr inte alla sina kläder själva. Feminister hatar er inte för att ni har smala modeller. Feminister lever i samma konsumtionssamhälle som alla andra. Det är inte bara feminister som läser Bang.

Tikkan Norum

Fan jag vet inte vad jag ska känna. Han är död. Overkligt såklart. Väntat. Han levde säkert tvåhundra år på sina strax över sjuttio. När jag var 17 gick jag på gymnasiet. När Tikkan var 17 sålde han och hans kompis kompisens farsas bilfirma och Tikkans farsas sprillans bil. Sen drog de till Spanien och gjorde gud vet vad i några veckor innan Interpol fick fatt i dem. Tikkan satt en månad i Franco-spanskt fängelse och när han hade druckit brukade han prata om att han slog ihjäl en kille där i fängelset. Han drack ofta. Han var lång och tidigt utvecklad, och brukade passera som sin storasysters pappa när han var i 20-årsåldern. Han började gå på krogen när han var 14. Han kunde mycket väl ha dött redan när jag var barn och säkert tio gånger innan jag föddes. Han satt och söp och körde bil när han tappade ner ölburken på golvet så den fastnade under gaspedalen. Pang sa det, så satt han i ett träd med obrukbar högerarm. Den blev aldrig riktigt OK igen men det sket Tikkan i. Han vaxade bilen en gång i veckan som om inget hade hänt. Och söp. Drack upp varenda vinflaska i hela huset när han kom och hälsade på ibland. Andra gånger var han såklart alldeles fantastisk att prata med, lyssna på och lära sig av. Han var den gamla skolans gentleman. Handskar när han körde bil, oklanderligt putsade skor och det perfekta hemmet. Han var verkligen sjukt rolig att umgås med helt enkelt. Till och med de idiotiska grejerna han gjorde kunde han och vi skratta åt i efterhand. Som när han på fyllan bestämde sig för att sälja sin bostadsrätt på rot och vi fick åka dit och försöka rädda undan lite möbler åt honom så han inte sålde allt han ägde och hade. Han hade en Aladdin-ask där kommer jag ihåg, men jag fick inte lyfta på botten. Hur fan skulle det se ut? Han dog igår. KOL. Vidrig sjukdom. Lungorna orkade inte leverera längre, så hjärtat stannade. Nu är ju inte KOL en av de sjukdomar man får som av en slump. Han rökte 2 paket röda Prince varje dag. I 60 år. Till och med när de hade skurit hål i luftstrupen på honom rökte han. Det pyste ut rök ur halsen på honom när han satt på balkongen han hade övertalat sköterskorna att köra ut honom på. He had his ways med sjuksköterskor. Och människor i största allmänhet. Jag är verkligen ledsen att det var så längesen vi sågs. Och nu är det för sent. Fan Tikkan.

Bort med dom bara

Följande ord/fraser bör omedelbart strykas ur samtliga modeskribenters gloslista:

bara så rätt (ex. I höst är en mörkgrå duffel bara så rätt)
lyxig (ex. Michael Kors höstkollektion förmedlar en klassisk och lyxig känsla)
lager på lager (ex. Var inte rädd för att se bylsig ut. I höst är det lager på lager som gäller)
lila (ex. Höstens färg är lila)
glamour/glamoröst (ex. Är du sugen på ett par lite mer glamorösa jeans(!?!) kan jag varmt rekommendera Seven for all mankind)
en ny silhuett (ex. Hedi Slimane har gett herrmodet en helt ny silhuett)
dandy (ex. Dandystilen är på stark frammarsch)
exklusiva material (ex. I den senaste kollektionen har hon övergått till mer exklusiva material)
modejournalistik (ex. Dagens modejournalistik blir så lätt ytlig)
höstens/vinterns/vårens/sommarens bästa (ex. Sommarens 25 bästa toffelköp)
10 heta tips (ex. 10 heta tips, så blir du Pete Doherty)
modeorakel (ex. Modeoraklet Sophie Fahrman tipsar om de bästa stövletterna)


Fixa nu.

Bolivar skriver blogg

Jag hade tänkt tipsa om Ison & Fille med en massa tjusiga formuleringar, men det blev bara skit. Så nu tipsar jag om Ison & Fille. Punkt.

Jag hade skrivit en massa snyggt om Hugo Chavez tal i FNs generalförsamling förra veckan också, men det är ju faktiskt bättre att ni läser talet själva. Så gör det!

I övrigt är det jävligt lite nytt hos Bolivar. En ny grej jag kommer försöka börja med den här veckan är att diska hemma hos mig, inte bara hemma hos min flickvän. Det verkar nämligen inte som att min rumskompis håller efter det där riktigt när jag är borta. Tänk Hultsfred, campingen. Så ser mitt kök ut.

Och vad fan är grejen med all såsig konstig jävla musik vi lyssnar på här på kontoret? Helt seriöst. Jag ska löda fast min iPod i mixern.

Vart bor alla duvor egentligen?

Helt seriöst. Har någon av er stött på ett duvbo? Ett endaste litet ägg? Inte jag. Duvor överallt men inga duvhem. Bor de verkligen i stan? De kan väl inte ruva på Stomatol-skylten? De kanske dagpendlar från naturområden som Lida och Järvafältet? Hänger med i vinddraget bakom tunnelbanevagnarna. Eller så har de sina egna stråk. Fågelvägen liksom. Jag vill veta i alla fall. Om någon bor granne med en eller flera duvfamiljer måste jag få veta det.

Four Good Men

Idag är första gången jag inte mår riktigt dåligt. Jag hade huvudvärk hela dagen igår. I lördags ska vi inte prata om. Tack så jättemycket för festen Sigge. Du kunde ju inte veta att man absolut inte ska lämna en full ginflaska på bordet och oja sig högt om att ingen dricker. I alla fall inte när Bolivar står och tjuvlyssnar. Jag tog ju tag i problemet och drack så det stod härliga till. Efterfest och mer sprit. Besvärade Gellert Tamas. Pinsamt. Tog mig efter mycket möda och stort besvär tillbaka till rummet i alla fall. Jävligt skönt att sova. Jävligt jobbigt att vakna med ögonen i knät. De var helt seriöst på väg ut. Eller nej men det kändes så. I alla fall. Ska äta frukost nu. Aldrig mer Göteborg.

Roadtrip

Snart är det dags att gå och hämta Gonzo. Och sen bilen. Och sen ölen. Goesta tar sig hit själv. Hur mycket väger 14 lådor öl egentligen? Kommer vi paja bilen?

Det är verkligen jävligt dubbelt det här med Anonymous som hänger mig i hasorna och hackar på mig vart jag än kommenterar. Googlar han mig för att hitta alla inlägg? Hur som helst så gillar jag att han mitt i allt sitt vansinne tvingar mig att slipa mina argument. Han är bra på träffsäkra orimligheter helt enkelt. Men det vore ju skönare utan honom, det ska jag inte sticka under stol med.

Men Göteborg snart alltså. Jag flaggar för Uppåt Framåt en gång till.

Roligast just nu: CRFN:s bloggångest. Keep up, för inlägg dyker upp och försvinner hela tiden.

Goesta har fått beröm av Magnus Carlbring. Han lär ju må som ett helt hov idag.

Seg jävla dag

Skittråkig verkligen. Jag hoppas att Kim Jones-utställningen på Beneath blir lite trevlig så inte dan har varit totalt slöseri med tid. Mycket metabloggeri hos Goesta nu. Då börjar man ju fundera. Jag skulle oftast vilja berätta lite mer för er, släppa er lite närmare in på livet. Jag tror att bloggen skulle kännas mer meningsfull för mig då, mer renande. Men det finns ju som så ofta försvårande omständigheter. Jobb, folk som känner sig uthängda, folk som faktiskt skulle bli uthängda och allt det där som går under rubriken Det Verkliga Livet. Jag skulle ha gett fan i att berätta för någon om bloggen. Och låtit bli att visa mitt ansikte. Jag hade kunnat bli Mr X med hela svenska folket. En anonym lönnfet IT-hämnare som utmanar hela etablissemanget med knivskarp agitation och en snabb uppkoppling. Nu blev det något annat. Jag gillar det här också, missförstå mig inte. Men tanken var ju inte alls att det här skulle bli en politisk blogg. Jag ville ju ha någonstans att älta alla mina nojor och vanföreställningar. Någonstans att skriva ner alla skeva anekdoter som vore kul att spara. Någonstans där jag INTE hade en tidigare satt lägstanivå att leva upp till. Jag trodde inte att det här bloggandet var så kravfyllt. Jag trodde å andra sidan inte att det skulle kännas så bra att få uppskattning av människor jag aldrig har träffat. Det kom faktiskt som en överraskning. Och att det skulle ge en sån ego-boost att dyka upp i någons länklista trodde jag inte heller. Överhuvudtaget så är jag skyldig till en hel del later som jag trackade Goesta för i ett halvår när han bloggade och inte jag. Min flickvän trackar mig nu. Jag undrar om hon kommer börja blogga. Hon har precis fått igång sin MP3-spelare. Hon är på rätt väg.

GBG

Kul att Katrine Kielos och Isobel är tillbaka. Really. Men vad är jag nu, den 50:e bloggen som nämner det? Lite navelskådande är vi va?

Jag mår verkligen inget vidare. Snuvig och ögonen kliar. Jag måste vila mig i form tills på fredag. Kan inte stå och snora när jag "jobbar". Det verkar inte bli någon bokmässa förresten, vi kommer fram till Göteborg lite för sent. Men om ni som är på mässan vill ha en trevlig efterfest på fredagen så rekommenderar jag Uppåt Framåt. Hur är Göteborg förresten? Jag har typ aldrig varit där.

Dessutom borde jag klippa mig också. Jag ser mer och mer ut som Mowgli och mindre och mindre ut som den stilige man jag inbillar mig att jag är under kalufsen. Men vart fan klipper jag mig utan att riskera att gå därifrån som Idol-Danny?

Burken är fri!

Jag trodde att det skulle dröja åtminstone till 2008 innan vi fick se Alliansen i full utblomning, men det verkar gå mycket fortare. Ett axplock:

* Ett otroligt svamlande om trängselskatten igår.

* "Riktiga jobb" ersätts av "nystartsjobb" som för guds skull inte får förväxlas med åtgärder. Absolut inte.

* Moderaterna vill "utveckla ett nytt sätt att mäta arbetslösheten, som harmoniserar med övriga OECD-länder". Läs: Vi vill slippa bli jämförda med alla orimligheter vi strösslade omkring oss före valet.

* Man planerar att sälja statligt ägda företag till ett värde av 200 miljarder under mandatperioden. Sug på den ett tag, låt det sjunka in. Fundera lite över var de pengarna kommer att hamna.

* I Stockholm proklamerar Axén Olin nöjt att alla hyresgäster kommer att erbjudas att få köpa loss och ombilda till bostadsrätt. Alla. Hennes vision är alltså ett avskaffande av hyresrätten som boendeform eller?


On another note så var det första gången på längre än jag kan minnas som jag läste ett kritiskt stycke text om Fredrik Reinfeldt i Expressen igår( ja jag vet att jag aldrig mer skulle läsa den, men jag hade verkligen tråkigt). Ska de leka riktig tidning nu?

Bokmässa

Det verkar bli Bokmässa i år faktiskt. Det är bara själva resan dit som är ett litet frågetecken. Trevligt. Goesta verkar banga för att han inte har råd. Skittöntigt.

Axén Olin ska införa jobbgaranti inom 5 dagar för alla som går på bidrag. Bara att ta en spade ur hinken och börja skotta snö eller?

Nya Sverige

I Sverige tänker man inte som man tänkte förr. En del ser det kanske som ett uppvaknande. Det blev tydligt i dagens Metro (eller var det City?) hur som helst. Söder om Gävle är Sverige blått. Glesbygdspolitiken lämnar väldigt mycket i övrigt att önska, men det blir så väldigt tydligt vilka som har röstat på vad och varför. Det var inte de utanför som röstade för att få komma in. Det var de innanför som röstade för att slippa betala. Det är nytt för Sverige.

Men man ska rulla med slagen. Efter nyår ska jag skaffa mig ett fattighjon. Det är sjukt tråkigt att dammsuga.

Sida vid sida

Chelsea-Liverpool slutade med att de blå ganska oförtjänt tog hem segern. Låt det inte vara ett tecken.

Förresten, läs inte dagens Expressen om ni vill behålla lunchen.

Eftersom jag förtidsröstade slipper jag moderaterna idag, men kan inte ni som går till vallokal fråga om de kommer hålla oss i handen hela vägen in bakom skynket nästa val. Det är tydligen viktigt att stå "sida vid sida" med sina väljare, enligt en kommentar av Reinfeldt i tidningen ni aldrig mer ska läsa.

Zlatan stannar i Milano

Ja det har ni ju läst. Han dyker inte upp. Kanske inte klockrent tänkt av honom jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det vänder sig i magen på mig när jag läser kommentarerna på till exempel Expressens hemsida. Husnegrerna ska fixa medaljer och vara tacksamma om de ska vara något värda, det är uppenbart. Ni är äckliga, vet ni det? Äckliga kappvändare. Äckliga. Gör man inte som Massa säger så är man en primadonna. Är han en primadonna eller en förlorad tillgång i de inblandades ögon tror ni? Husnegrerna underhåller alltid på nåder. Vitryssen sätter sig på språket men det är inte därför jag mår illa. Så mycket har jag inte druckit. Det krävs fan så mycket mer än en slopad anställningstrygghet för att ni ska lirka ut huvudena ur ändtarmarna. Man får det Sverige man förtjänar. Äckliga.

Tupac ringer in

Tupac ringer in till Breakdown FM för att prata sexuella trakasserier. Året är 1996.


powered by ODEO

Vafan??!?

Är jag Saida with a cruel twist? Enligt Goesta har Lars Leijonborg nämnts som utrikesministerkandidat. Jag förutspådde det redan här, men jag skojade ju bara. Fattade ni inte det dumma dumma folkpartister? Kommer Filippa Reinfeldt bli biståndsminister också? Är det tänkt att regeringen ska agera ut en fyra år lång dörsmällarfars på kanslit?

Man väljer sin egen regering

Allvarligt. Ni är ju vuxna människor allihopa, både vänner jag trakasserar och korsförhör och ni som läser den här bloggen. Efter SVT-debatten igår tycker jag att det blev alldeles glasklart vad vi har att välja mellan. I ena ringhörnan en ideologiskt övertygad socialist, en miljöpartist och en lite väl pragmatisk socialdemokrat. I andra ringhörnan ett glatt gäng som är sugna på att regera. By any means necessary. Inte ens på valdagen kan Fredrik Reinfeldt hålla fingrarna i styr. Kampanjen ska pågå tills vallokalerna stänger och man kunde nästan se myrorna krypa omkring innanför Götrich-sviden igår. Han är ju på väg att VINNA. Allt annat verkar högst sekundärt. Så rösta på Allianspartiet. Go ahead. Ge oss fyra år av utförsäljningar inom offentlig sektor, sänkta ersättningsnivåer, fler karensdagar och en drastiskt minskad köpkraft över hela landet. Fan ge mig ett skattesubventionerat fattighjon också. Jag har råd. Jag överlever. Det är inte som att jag kommer svälta ihjäl vid 28 års ålder på grund av det här. Men ni kommer att känna er jävligt korkade 2010 när vi får gå igenom ett nytt ekonomiskt stålbad för att ni tyckte att det var "dags för något nytt". Och kom inte och säg att ni inte har blivit varnade.

Jag röstade igår. Det kändes som en oerhörd lättnad. Jag har ägnat valet alldeles för mycket tankeverksamhet de senaste veckorna. Jag har mått så dåligt av så mycket jag har läst och så många jag har pratat med. Jag är verkligen inte i synk med Sverige 2006, men det kanske är helt ok det också? Hur skulle världen se ut om alla tyckte likadant och allt det där ni vet. Försvarsmekanismerna inför fyra år med Alliansen har börjat kicka in tror jag. Det har i alla fall gett mig lite andrum i mitt skrivande. Jag tror inte att det blir så mycket mer svensk politik här på ett tag. Eller så blir det massor. Jag har i alla fall slagit ur mig villfarelsen att någon av er kommer att rösta annorlunda på grund av något jag har skrivit.

Jag delade en flaska vin med min flickvän igår. Ofta har vi faktiskt lite svårt att ha tålamod med varandra när vi pratar. Jag tycker att hon svävar ut och aldrig kommer till poängen. Hon tycker att jag pratar som en lagtext och aldrig kommer till poängen. Men ibland, som igår, kan vi prata i timmar. I loves it.

På tal om något helt annat så har Hugo Chavez och Londons borgmästare Ken Livingstone hållit presskonferens. Den är lång, och Chavez tar i lite väl mycket i sin Bush-kritik men är på hela taget alldeles alldeles strålande.

Lägg den här över så länge

När människor nära mig mår dåligt blir jag nästan alltid valhänt och försagd. Det rör sig ju nästan alltid om en annan sorts ångest eller sorg än den jag själv bär eller inbillar mig att jag bär. Jag upplever aldrig tryck över bröstet, får inga spontana gråtattacker och jag leker väldigt sällan med dödstankar (förutom om jag är riktigt högt uppe och tittar ut över räcket, men det är något annat tror jag). När jag mår dåligt finns inga pukor och inte heller några trumpeter. Snarare en ensam blockflöjt som lite småfalskt skaver sig fram genom mig och min grådassiga vardag. Min ångest är kommunala musikskolans tredjeval, lätt förväxlad med håglöshet.

Jag tror att jag kanske går miste om något. Att utagerandet har en renande effekt som jag missar när jag suckar mig vidare och fortsätter att gräva mig djupare ner i min egen förbittring. Jag mår ju inte ens särskilt dåligt. Gjorde jag det skulle jag säkert vara helt omöjlig att ha att göra med. Det ligger bara en liten grådaskig våt filt av monoton melankoli över hela min tillvaro nu. Det kan mycket väl röra sig om vitaminbrist.

Vart tog jag vägen?

Ibland får jag vad Jonas Inde skulle kalla skamsköljningar när jag tänker på vad jag gjorde när jag var yngre. Jag demonstrerade högljutt och ibland våldsamt mot pälsindustri, köttindustri, rasism och den redan då eskalerande rovkapitalismen. Jag var maskerad ibland, ska erkännas. Det kändes lite obehagligt att som 16-åring bli fotograferad av uniformerad polis på väg till bussen. Så på demonstrationerna kan jag ibland ha dragit upp halsduken lite högt. För att stå pall. I det pre-islamofobiska Sverige var nämligen 16-åriga vegetarianer med de oerhörda åsikterna att slakteritransporter mellan Linköping och Verona, höns i burar med gallerbotten och minkuppfödning högsta prio för Sveriges finest. De bangade inte på att spöa oss, skicka hundarna på oss, förfölja oss, splittra oss, mer eller mindre lämna över oss till nazister eller på att häkta oss.

Det jag skäms över är att jag kanske lämnade allt det där på grund av feghet och bekvämlighet, snarare än för att min ideologiska värdegrund förändrades. Det var visserligen helt outhärdligt att sitta på SUF:s årsmöte och lyssna på en tre timmar lång debatt mellan rådssocialister och anarkister, där det som diskuterades var vilket styrelseskick som skulle användas efter revolutionen. Verkligen helt outhärdligt. Men jag borde ändå orka se bortom den bortre paragrafen, bortom utbyggd tandvårdsförsäkring och trängselskatter. Våga se ett annat samhälle, inte en försiktig förbättring av något jag egentligen tycker stinker som ett ruttnande lik.

Johan Ehrenberg spolade ordentligt med skam över mig. Jag borde ju egentligen stå och skrika och ställa både socialdemokrater och vänsterpartister till svars för vad de har gjort med Sverige. Att de inte har haft civilkurage nog att riva upp friskolereformen som ligger bakom sådan betygsstress och psykisk ohälsa bland unga att de flesta av oss nog inte insett hälften av vad den ställt till med. Att de inte återinför energimonopolet. Att vi har ett samhällsklimat där alla steg mot den fria marknaden är oåterkalleliga, medan stegen därifrån ses som tillfälliga. Att de inte vågar vara socialister. Johan förklarar det så mycket bättre än jag kan göra så jag ska sluta nu, men jag borde stå utanför en valstuga och skrika. Inte rösta på socialdemokraterna för att jag är rädd för en borgerlig regering. Socialdemokraterna kommer helt säkert också att bilda en borgerlig regering.

Det är svampsäsong i mitt huvud

Porös och skör känner jag mig. Och denna ständiga trötthet. Denna ständiga jakt och motgångarna som oundvikligen följer. Och missnöjet. Tärd är ett ord. Bolivar är en tärd kille i sina bästa år.

Alla bloggar TV...

... och jag med. Det är ju så jävla sunkigt väder, så det står i princip mellan TV och ett blottande av mina inre demoner. För allas trevnad blir det TV idag.

Av alla dokusåpor man idag ges möjlighet att följa (tack Strix!) så är det Idol som är allra svårast att värja sig mot. Programmet ger en unik inblick i viärsåjävlalyckliga-esteternas sociala spel och falskspel. Gratulationskramarna som utdelas med sönderbiten underläpp. Nagelsåren på handflatorna som uppstår när deltagarna ler och säger "hon är så jääävla duktig". De håller helt enkelt på att implodera där i rutan de små liven. Love it. Igår hittade de dessutom ett par riktigt grymma sångerskor och en helt fantastisk crooner, komplett med hornbågade glasögon och en frisyr stöttålig som en cykelhjälm. Hittills satsar jag mina pengar på den där tjejen från Uppsala, vad hon nu hette. Lite trist bara att både jury och deltagare verkar vara så överens om att soul-sångare ska premieras samtidigt som man anlitar Jörgen Elofsson till att skriva skivorna. Har Blood Shy pensionerat sig eller?

Så den där debatten... Fredrik Reinfeldt är klasser bättre än sina företrädare, ingen tvekan om den saken. Samtidigt är det väldigt mycket lättare att debattera från oppositon än från maktinnehav. Balansgången mellan att underkänna sitt eget tidigare arbete och att framstå som visionär och handlingskraftig är hårfin.

Yada yada yada

Ja ni, det här var ju en jävla röra. Jag ber om ursäkt för mitt sporadiska skrivande, men det har ju inte blivit så värst bra när jag har försökt. Jag ska gå skrivarkurs och bättra mig. Promise.

I alla fall, så har jag varit i Nyköping en sväng, druckit lite öl med min bror och hans degenererade vänner, legat soffa, tittat tv, ätit tortillas men inte plockat svamp som jag hade hoppats. Jag hittade sjukt grymma träbestick på en loppmarknad också. Inte helt i trä alltså, utan svenskt rostfritt med mörka trähandtag sådär kantigt slipade som de svarta plast- och benbesticken brukar vara. Trés nice.

Leijonborg verkar ha anledning att fåra sin panna i djupa veck just nu. Han kanske får skära ner lite på Bindefeldtsnittarna och fundera på sin framtid som partiledare. Framför allt tror jag att han ska ta det jävligt lugnt med att låta indignerad och prata om "politisering av frågan". Har man blivit ertappad med fingrarna i syltburken borde man åtminstone se till att tvätta händerna innan man viftar pekfingrar i ansiktet på folk.

Usch

Fredrik Reinfeldt får sitta i morgonsoffan och försvara sin föreslagna urholkning av anställningstrygghet och minskade skatteuttag från företag med att det skulle bli lugnare för de anställda då. Att dagens "effektiviseringshysteri" skulle avta. Och två utbildade rutinerade journalister går vidare till nästa fråga. Jag var helt ärligt nära att kasta upp över frukostbordet. Inkompetenta jävla mähän. Skulle en politisk ledare bete sig så på CNN eller för all del på Fox så skulle han bli uppäten levande. Är programledarna rädda för dom här rundslipade töntarna som är sugna på att leda Sverige? Var rädda EFTER valet är ni snälla, så att i alla fall en del av deras enfaldiga snömos blir granskat. Just nu sitter det en kille och ljuger till sig 4 år som statsminister. Helt oblygt. Rakt upp och ner. Det finns inget annat sätt att se på det och ingen som man kan förvänta sig ska reagera gör det. Varför skäller ingen ut honom efter noter? Varför är det ingen som säger åt honom att berätta vilka som kommer förlora och hur mycket?

Disco Ball Night

Jag har hittat en ny blogg. Vi är från samma stad och goda bekanta, men jag hade inte den blekaste om att han bloggade. Bra skriver han också. Hälsa på honom vetja!

http://discoballnight.blogspot.com/

På tal om Nyköping (staden vi kommer ifrån alltså) så har något lökigt eventföretag skickat en klassfestinbjudan till mig. Finns det något som talar för att jag borde gå?

Gäsp

Jag måste försöka skärpa mig. En kaffe eller nåt. Jag är så trött att ögonen rinner. Jag gick ju hem tidigt igår. Då ska man inte må så här. Mår man så här när man går hem tidigt kan man lika gärna gå hem sent. Jag får inte somna på baletten ikväll. Det är fortfarande en bit kvar i övrigt också. Skulle behöva en nytändning. Eller semester. Mer semester är vad jag behöver. Jag får inte somna på baletten ikväll. Mit skrivbord har alltid varit det allra grisigaste på alla arbetsplatser jag någonsin jobbat på. Just här just nu har jag en burk cola, mp3-spelarkartong, solglasögon. ett 50-tal Elle, DV och Plaza utströsslade och en massa post-its med telefonnummer utan namn, namn utan adresser och annat jag har skrivit ner utan att skriva rent och som alltså kommer att slängas obehandlat när jag väl bestämmer mig för att städa. Ändå äger jag på det jag gör. På riktigt. Jag får inte somna på baletten ikväll.

Café

Café-gala igår. Småtrevligt. Fan allt är småtrevligt nu för tiden. Jag vill ha något aningens mer dekadent än sponsrade Ruby Red-drinkar och trevligt sällskap. En festarrangör som kastar ut mig om jag frågar om det finns buffé. Inget ont om buffén dock. Coleslaw och potatissallad på färskpotatis kan man köpa min lojalitet i krig för.

Tjejen från PR-byrån var för övrigt så oproffsig att jag fick bita mig i underläppen för att inte börja skratta. Hon kanske har tourettes?

Småtrevligt men konstigt var också att vi fick åka Café-stripad jeep hem efter festen. Det hade definitivt mer med mitt sällskap än med mig att göra.

Fan den där potatissalladen alltså.

Odjurets tid

Ibland om du har bott med ett gäng haschpundare, är en själv eller bara är allergisk mot städning, så kan en frän och samtidigt söt doft sätta sig i köket. När du lokaliserar källan, nästan alltid gammal köttfärssås, så fuskar du ibland och spolar vatten på det. Gör inte det.

Jag vet inte vart jag ville komma riktigt, men jag orkade inte inleda inlägget med det jag egentligen tänkte försöka skriva om. Dels för att jag har svårt att formulera mina tankar kring det och jag vill verkligen att det här inlägget om något, ska bli rätt. Dels för att jag antagligen kommer att få så mycket vidriga google-träffar i min statistik nu att jag lägger ner bloggen.

Är det för att vi inte skämtar om det som det hela tiden eskalerar? Behöver vi förlöjliga dem istället för att demonisera dem? Hotbilden gör ett försök. Jag vet inte om det fungerar. Man kan kackla hur mycket man vill om sexualiseringen av det offentliga rummet och bh:ar för 8-åringar men hur vidrigt det än är i sig självt, tror jag inte att det är vad som driver dem. Vi Andra Män skojar om det. Typ. Fan vet, men räck upp en hand alla Andra Män som inte suttit och slöstirrat på en tunnelbanetjej på väg till jobbet för att kvickna till och inse att hon antagligen är på väg till en högstadieskola. Upp med en hand bara. Upp med en hand alla ni Andra Män som vände och gick när ni insåg att hon kommit in med falskleg.

Tillfället ger tjuven sägs det, och kanske är det tillfällena som blivit fler? Isoleringen, anonymiteten och det ökade trycket på föräldrar att vara allseende ögon. Kanske är det kvällstidningarnas årliga Aiya Napia-löp med knullfester för 16-åringar som förleder aningslösa stackare att tro att det är någon slags norm. Kanske är det dopad lunarstorm-statistik över ungdomars sexvanor. Kanske är det modet? Även sexualitet följer ju trendcykler, det här kanske bara är the flavor of the year?

Kanske är det så att vi inte fullt ut anpassat oss till våra nya sociala strukturer. För ett drygt sekel var en ogift kvinna över 20 i princip förverkad som människa. I Latinamerika kunde man bara dömas för våldtäkt om offret varit oskuld och i regel kunde man undgå straff om man erbjöd att gifta sig med sitt offer. Föräldrarna godtog nästan alltid erbjudandet.

Vi Andra Män luktar lite illa också när vi ska kommentera företeelsen. Monster, djur, vidrigt och ofattbart är ord vi strösslar efter oss, som för att dölja spåren i snön. Vi hänger knullfilm över spegeln och hoppas att ärren ska slätas ut. Vi är inga monster. Så illa ser vi inte ut. Släng knullfilmen åt helvete och börja prata.

Just when you thought he was down...

...så jabbar han till med ett återinförande av ATP-pensionen. Tyvärr är det väl tveksamt om vi kommer att kunna finansiera en återgång. Det kan dock vara en fråga som knuffar upp V ett par procentenheter. Till och med i rättshaveristernas och medborgargardesaspiranternas Mecka, Expressen.se, får förslaget 68% bifall.

On another note så måste jag verkligen stålsätta mig och ge fan i glassen som ligger i min kyl. 3 liter Dansk Äppelpaj och lika mycket Belgisk Choklad från Djurgårdsglass är precis en sån där grej som kan ge Bolivar hjärtsvikt vid 25 års ålder.

Den lille ekonomisten

Jag gillar The Economist faktiskt. Jag borde kanske inte göra det, de befinner sig ju klart på motsatt sida blockgränsen. Det är ändå skönt att kunna läsa en artikel som berör politik utan dra paralleller till Göran Perssons avgång eller hårdare tag mot muslimer. Något att ta efter Expressen?

I veckans nummer finns en utmärkt artikel om den bristande fastighetsbubblan i USA, det kontraproduktiva i att binda kapital i fastigheter och det vanskliga i att låta människor låna mot sin bostad när försäljningsvärdet ju faktiskt bara är förmodat. Jag önskar bara att någon hade civilkurage nog att ryta ifrån i den här valrörelsen. Säg som det är. Det är olyckligt att enskilda invånare tvingas flytta från sina kustbostäder. Verkligen. Men det är försvinnande få som inte kan avvara 5% av sin inkomst till fastighetsskatten och en slopad fastighetsskatt innebär skenande bostadspriser och en öppning för fastighetsspekulation som vi absolut inte vill ha i Sverige. Vi vill att det ska löna sig att göra konstruktiva investeringar i företag som kan generera värde till andra än ägarna. Vill inte ni det?

Man kan också läsa om dagstidningarnas tynande tillvaro och valhänta behandling av sina hemsidor. Schibstedt tas upp som ljuset i tunneln. Skrämmande.

slurpie

Whiskeyflaskan är slut och jag kan inte bry mig mindre
AC-snor i näsan och jag kan inte bry mig mindre
Har torskat 50 spänn på poker och jag kan inte bry mig mindre
Mina fötter har somnat och jag kan inte bry mig mindre
Jag är grön orange och lila och jag kan inte bry mig mindre
Jag vet inte om jag låste och jag kan inte bry mig mindre
Spritfyllan slår hårt men jag kan inte bry mig mindre
Jag har 6000 i fickan men jag kan inte bry mig mindre
Det här inlägget kommer kännas dumt imorgon men vem fan bryr sig?

GALLA

Jag börjar bli jävligt trött på Sverige och svenskarna. Er. Allihopa. Det finns inte en gnutta visioner i någon av er. Inte som sträcker sig längre än nästa skatteåterbäring i alla fall. Och vad har hänt med medkänsla och solidaritet? Varför är era öron döva för det perversa i att sänka ersättning för sjuka och arbetslösa för att det "ska bli lönsamt att arbeta"? Lönsamt som i en förutsättning för mat på bordet. Gott så om det fanns ens en teoretisk möjlighet för borgarna att "skapa fler jobb" (älskar den formuleringen, det låter lite som att en samling herrar leker med lera vid ett runt bord). Det gör det inte. Dels för att Sveriges arbetsgivare har blivit itutade av en fulpopulistisk opposition att företagande ska vara ungefär som att spara i obligationer, riskfritt med stabil avkastning. De har lärt sig agera därefter och är på det stora hela en samling initiativlösa lallare som inte skulle kunna fylla i ett arbetsgivarintyg under pistolhot. Det är inte svårt att vara företagare i Sverige, men det är inte lätt att driva ett företag. Det kräver kompetens, en affärsidé och konkurrenskraft. Billig arbetskraft och uppluckrad anställningstrygghet kommer i mycket större utsträckning att gynna medelstora och stora företag, där individuell kompetens är lättersatt och man har vana vid personalomsättning och rekrytering. I mindre företag blir den anställde snabbare oumbärlig både socialt och kompetensmässigt, och glappet mellan uppsägning och nyanställning är mycket svårare att klara av på en mindre personalstyrka.

Jag förstår inte hur ni kan tro att presidentkandidat Reinfeldt och kompani inte vet det här. Inte vill det här. Det är klart att de vill. Det här är deras gyllene chans att trycka ner lönerna en gång för alla. Det spelar ingen roll om de förlorar nästa val. Löneklyftorna och fastighetspriserna kommer att ha ökat så till den milda grad att klassamhället kommer att vara cementerat för generationer framöver. Jag tycker att Göran Persson är en rolig karaktär, men jag drar mig för att rösta på socialdemokraterna dels på grund av honom, dels på grund av deras misslyckanden. Jag drar mig för att rösta på vänsterpartiet eftersom jag inte tror att vår ekonomi håller för 200000 nyanställningar i offentlig sektor. Jag drar mig för att rösta på miljöpartiet eftersom jag alltid har uppfattat dem som lite flummiga. Det finns invändningar mot alla partier och visst, det kanske "vore kul med något nytt".

Men inte Alliansen. Om det är det nya måste ni förstå att det gamla är att föredra. Inte ni som jobbar på byrå, inte ni med bostadsrätt, inte ni som skriver i tidning och kör bra bil. Inte ni som jobbar med pengar Men ni är inte flest. Ni har lyckats bättre än på länge med att manipulera medierna till att lansera er som en viktig väljargrupp. Det är ni inte. Tro fan inte att ni är det. Och ni andra, bojkotta inte det här valet. Bojkotta nästa, nästa och nästnästa. Bojkotta hur mycket ni vill framöver. Men ni som vet att ni fan inte vill ha den där jävla pajasen som statsminister i FYRA ÅR, försök ta er till urnorna. Gör det bara.

Otyg

Så jag mår. Att jobba till kl 17, åka hem med andan i halsen och mer eller mindre hälla i sig en burk kidneybönor, springa till bussen och vara i Humlegården 18.30, rodda bussar, bråka med busschaufförer som vill markera auktoritet och dra ut köer mitt i vägen, dricka massor, verkligen massor av drinkar och öl och runda av med att okynnesäta en massa glass mitt i natten sätter sina spår. Jag kan bara spekulera i hur vår stackars projektledare mår som inte bara har roddat allt i typ 3 månader, han har dessutom 2 dagar kvar. Och inte är han här. Haha.

Fan han skulle ju betala min lunch idag!

Parrty Parrty Parrty (finsk brytning)

Yes ikväll bankas det på stora trumman. Folk är som yra höns och jag borde verkligen inte ta av min tid för att skriva här.

Snabbt två saker bara;

Polo Ralph Lauren har slutat använda päls. Bra där. Kan USA borde ju faktiskt vi också kunna hålla oss. Men nej då. Här idisslar aningslösa idioter fram att päls bara är sååå rätt i höst. Som om det faktiskt vore 1958 någon annanstans än i Ebba von Sydows härdsmälta till journalistisk gärning.

Vi har fest ikväll som sagt. Om det är någon som känner att jag borde ha bjudit er ber jag om ursäkt. Ni är självklart välkomna. Hör av er till mig via mail, telefon eller här i bloggen INNAN 16.00. INNAN 16.00. Ok? INNAN 16.00!

Jag kunde inte låta bli

Jag måste säga att jag överlag verkar likna ganska välskapta människor. Den där Giacomo Puccini är kanske inte någon 10:a, men det gör ändå inte ont att titta på honom. Men så kommer plumpen. William Henry Bragg?!? Vafan? 1915 års nobelpristagare i fysik. På sin ålders höst. Med uggelögonbryn och pliriga ögon. Kul.

För att ytterligare illustrera kränkningen har ni en bild till på gubbjäveln här nere. Liknar han inte pappan i Tredje Klotet Från Solen lite grann? Betyder det att jag också gör det?

Hoodlums

Szymon Zurn var en lika trevlig bekanskap som jag hade hoppats. Tyvärr var en del plagg lite slarvigt sydda, men jag hoppas att det är en barnsjukdom eller var ett sistaminuten-plagg. Riktigt bra idéer och en befriande prestigelös produktion. Kanske skulle han ha valt en lite längre modell till sin aftonklänning, jag blev nästan rädd att hon skulle drunkna. Jag hoppas att han har hittat produktion och återförsäljare i alla fall. Stockholms "urbana" modescen kunde verkligen må bra av en inhemsk utmanare som inte bara siktar på sneakersamlare från SoFo. Sorry att jag inte har några bilder men ser jag ut som nån jävla modeskribent?

Dagens thugs är Kool G Rap & DJ Polo. Dagens låt är Ill Street Blues.

Ikväll går den musikintresserade till Fredsgatan och ser A-1 förresten.

Det här var ju verkligen kuken

Man känner sig ju som en idiot när man går genom spöregnet och tänker tillbaka på den där halvtimmen man kunde ha sovit på morgonen, när man istället stod och strök en skjorta. Man känner sig jävligt dum när man trodde att en blå morgonhimmel betyder blå eftermiddagshimmel. Kuken.

Dagens thugs är Cocoa Brovaz. Dagens låt är Won on Won.

Vad fan håller jag på med?

Gud vilken smörja jag skrev nyss. Vad fan håller jag på med? Hela nästa vecka ska jag bara länka till youtube-klipp med gangstarap, skriva om utekvällar och kanske länka till lite porr. Nu får jag fan skärpa mig.

Konstgjord andning

Det pratas mycket om att minnas nu. Minnas orsak till konflikter. Övergrepp. Misskötsel. Men vi är ju så unga. Vi minns så lite och färgar det så mycket. Det blir så fragmentariskt och svårt att använda till något. Nästan allt jag minns som jag känner att jag faktiskt har nytta av när jag resonerar och fattar beslut är händelser och skeenden jag inte alls minns. Jag var inte ens född när de inträffade. Det blir ändå lättare då. Givetvis väljer jag vad jag ska minnas genom andra på samma sätt som när jag väljer vad jag ska minnas på egen hand, så hål och luckor saknas aldrig.

Jag ska ändå försöka knyta ihop min säck till tankegång här. Perspektiv och initiativ. Vi har haft så mycket av det senare. Sverige stod som ett massiv marmorpelare av just initiativ när resten av vår kontinent stod i lågor eller redan var utglödd aska. Vi spelade golf med handikapp mot resten av världen. Tro fan att det gick bra. I en tid när automatisering innebar att man slapp pumpa vattnet själv, var också hantverksskicklighet och en arbetsstyrka som mådde bra oändligt mycket viktigare än idag. Svenska arbetare var duktiga, mådde bra och framför allt levde de fortfarande.

Vår konkurrensfördel då är vår akilleshäl idag. Välståndet. Det är omodernt med välstånd. Välstånd är inte längre kostnadseffektivt och mervärden baseras på varumärkesassociationer som byggts i en annan tid. Vi ser säljpitchar från 50-talet som fullt giltiga även idag. HP, Dell och källarhandlaren får sina datorer från samma fabrikslina. Dior Hommes sneakers kan mycket väl tillverkas i samma fabrik som Din Skos espadriller. Kanske av samma människor, samma vecka.

Ingen kommer att ge oss mer lön för att vi är svenskar. Har vi något annat att konkurrera med? Vår avighet mot främlingar och vårt sparsmakade kök? Vi har ju kvar resterna från tiden före, så att säga. Mina föräldrar och deras föräldrar har skrapat ihop obscena summor pengar, byggt enorma förmögenheter hos aktieägare i företag som SEB, ABB, Folksam, Skandia och Ericsson. De har byggt förutsättningar för att företag som Kinnevik ska kunna blomstra. Men företagen genererar inget värde i Sverige längre. Det finns inga positiva synergieffekter att hämta i ett försäkringsbolag eller en bank. Verksamheterna bygger ju på att ett värde finns att förvalta. Finns inget värde så finns alltid fastigheter. Ericsson har skurit ner produktionen i Sverige till ett minimum och gör helt korrekt bedömningen att de måste expandera där marknaden finns. Vi tar det en gång till. Expandera där marknaden finns. I Sverige finns ingen marknad. Förutom att det är alldeles för dyrt att producera något här, är vi alltså alldeles för få för att ett företag som vill gå med vinst ska kunna prioritera att sälja något här. Oavsett om du har tänkt syssla med mode, teknik eller gödsel så kommer du att märka det snabbt. Det finns ingen tillräckligt stor, tillräckligt köpstark målgrupp att vända sig till här.

Och ändå förespråkar jag höga skatter, välfärd och en stor offentlig sektor. Min övertygelse är nämligen att det skulle kunna vara mycket värre. Än så länge kan vi kosta på oss lyxen att vara konsumenter och inte producenter, även om vi som sagt bara ses i ögonvrån av den globala marknaden. Men det är små marginaler. Någon extra karensdag, ännu lite mer urholkade kollektivavtal och lite fler nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen och vi kan på nytt få en blomstrande svensk textilindustri. Förr eller senare blir det kanske ändå så. Tillbaks dit vi hör hemma. En kylig perifer fläck på kartan.