It takes at least two to tango

Det här med att sälja saker alltså... Det är så mycket lättare när man är två. Det krävs ju att man kopplar bort en hel del sociala koder. Bygger en jargong man kan skaka av sig när man går hem. Sånt är svårare ensam. Idag har en kille 12 missade samtal ifrån mig. Vad ska jag göra? Jag måste ju få tag på honom, han är helt uppenbart rätt osugen på att prata med mig men det måste jag strunta i. Så jag slår en signal till. Det bästa att göra om han svarar är att bara låtsas som att det regnar. De första gångerna kommer han kanske att vara irriterad och tycka att jag verkar vara en sjuk jävel. Sen kommer han att inse att jag inte tycker att det är ett dugg roligare att ringa sönder hans mobil än han tycker att det är att få sin mobil sönderringd. Så då kanske han svarar direkt och vi kan stressa igenom en minut tillsammans nån gång i veckan. Det är ingen dans på rosor, men jag gillar verkligen när man bryter igenom den där barriären. Och upptäcker att det finns riktigt trevliga människor bakom de flimmriga "Kan du ringa mig imorgonKLICK". Precis som det finns en trevlig kille bakom det där arslet som inte kan ta ett nej.