Dötid

När man har ledigt har man tid att tänka. Ingen annan är ju ledig så det finns få möjligheter att stänga av sina funderingar med kaffeprat eller starköl. Ska Bolivar krisa lite? Ja det kanske han ska. What's it to you?

För det första har jag kommit fram till att saker och ting hade kunnat gå jävligt mycket annorlunda för mig. Jag tänker inte vältra mig i en massa floskler om att jag har levt på kanten och sån skit. Jag bara konstaterar det. Jag har haft flyt.

Följdfrågan är ju då hur länge jag kan räkna med att ha det. Speciellt som jag inte kan hållas i möblerade rum när jag dricker sprit. Ett tag till kanske. Eller så vänder det. Känslan av att när som helst kunna bli genomskådad är hur som helst lite påfrestande.

För det andra har jag kommit fram till att jag inte har en jävla aning om hur jag ska hjälpa någon jag älskar, som mår riktigt dåligt just nu. Jag funderade och funderade. Tomt. Det är mer fucked up än jag kan förklara här. Jag har verkligen mina sidor.

För det tredje har jag kommit fram till att jag och döden fortfarande har en gås oplockad. Jag ligger inte och vrider mig till sömns som när jag var liten, men jag är fortfarande inte helt OK med att jag inte vet vad som händer efteråt. Det kanske är samma sida hos mig som gör att jag hellre ser en film om jag har sett en väl tilltagen trailer för den först. Så jag har lite koll på handlingen liksom.

För det fjärde finns det fortfarande ingen som rör Fabolous.