Skrivbordsstädning

Så var det dags då. Lunch på Landet för att fira av mig. Very nice. Massor av snälla mail från kunder och kollegor som önskar lycka till. Också very trevligt. Jag fick till och med ett par skitsnygga skor. Dom väntar på mig på Grandpa. Apropå mitt förra inlägg så känns det väldigt bra att få sån uppskattning. Lite egoboost. Jag hade tänkt dricka lite öl ikväll. Eller åka till Nyköping. Det beror lite på.

Sen gnälls det ju en massa från en massa håll också. Mamma gnäller över att jag aldrig fixar mina CSN-papper ordentligt. Banken gnäller. Goesta gnäller för att jag inte kan fixa Vice-biljetter (vilket jag kanske kan har det visat sig, men han kan ju glömma att få någon så som han beter sig... haha). Min flickvän gnäller över allt möjligt. Jag gnäller över att jag är så trött. Över att jag har börjat dricka kaffe. Över Johan Norberg. Över att Bernhard Wilhelm tar 2500:- för ett par skor som håller knappt godkänd Din Sko-kvalité. Över att jag inte har någon vinterjacka. Över kall vinter. Över SL. Över att TV8 är sådana rövslickande kappvändare när de skulle kunna vara något annat. Över att de som en del av sitt anustvättande har slutat sända Fox News.

Det sista har precis trillat in. Jag vet inte hur många av er som har knivskarpa deadlines i era yrken, men känns det inte lite som att få morfin när man inser att man klarade sig PRECIS. Igen. Haha det gör det ju såklart inte. Inte morfin. Men det är ett konstigt slags lugn som lägger sig över en. Mina fingrar är liksom sladdriga och jag skriver fel mycket oftare än jag brukar.

Ju fler tal och rapporter jag ser och läser, desto mer älskar jag Hugo Chavez. Säg vad ni vill.