The Debatt That Should Not Be

Jag bänkade mig framför SVT Debatt igår och hade väntat mig en Monty Pythonesque frånvaro av dialog mellan de stridande parterna. I högra ringhörnan Helene Murphy, ordförande i HARO och med en brinnande ambition att få vara avlönad societetskärring. I vänstra ringhörnan Ordfronts chefredaktör och en riksdagsledamot jag inte heller kommer ihåg namnet på. Sorry.

Ämnet var i alla fall vårdnadsbidrag. Helene Murphy kände sig förolämpad vid minsta antydning att det hon gjorde inte var arbete (jag tror egentligen att hon ser hemmafru som ett yrke också, men hon var väl tvungen att hålla sig lite i skinnet.). De andra två undrade hur fan hon tänkte (det var vi fler som gjorde). Helene Murphys argumentation gick ut på att hon var en mycket jämställd kvinna. Hennes jämställdhet dög precis lika bra som vänsterns jämställdhet. Det var hennes val. Efter 15 års frånvaro från arbetsmarknaden är det lugnt för Helene att få jobb igen. Soft. Hon såg inget problem i att hennes man försörjde henne. You go sister.

Allt ovan är såklart osmakligt i mina ögon, men jag skiter i det. Verklighetsfrånvända överklasskärringar är liksom inget nytt. Det som verkligen får det att vända sig i magen på mig är däremot att hon vill ha nåt slags jävla bidrag för att gå hemma och övervaka städhjälpen medan hennes man konferensknullar i Las Vegas. Man försökte argumentera med henne; "Försök i Finland har visat att det blir en kvinnofälla", "Unga lågutbildade kvinnor var i majoritet bland bidragstagarna och de fick svårt att hitta tillbaka ut i arbetslivet när bidragstiden gick ut". Inget funkade. She just doesn't give a fuck. Lady wants to get paid! Botox-räkningar ska betalas, brun-utan-sol, fettsugningar och gymkort. Hennes man har börjat gnälla eftersom han knullar sin 20-åriga trainee anyway och tycker att det börjar kännas lite trist att ta hela det ekonomiska ansvaret.

Fan vad jag är fördomsfull och cynisk men vad i helvete ärligt talat??? Är vårdnadsbidrag de borgerligas alternativ till individualiserad föräldraledighet lär de ju pitcha återinförande av grindslant istället för AMS-åtgärder. Helvete. Rösta rött i höst annars jävlar...

Förlorare

Den gamla kvinnan slår sig själv i huvudet. Hårt. Hon försöker tänka på något annat. Tränga bort psalmerna som sjungs för att hålla minnet vid liv. Hur skulle hon kunna tänka på något annat? Ord jag inte förstår blandas med ord som inte hör till ett språk. "Mama" och namnet på den hon förlorat. Släktingar vankar av och an. In och ut ur vardagsrummet där kvinnorna sitter på golvet och männen längs väggarna på inburna stolar. De flesta har blicken fäst på golvet. Några flackar med den, runt runt i rummet men tycks inte hitta något att fästa den vid. Till slut fastnar även de på ett stolsben eller en mattkant.

Ute i köket är stämningen lite lättare. Jag träffar en gammal vän som säger att jag har vuxit sen sist. Tack så mycket. Vi kallpratar lite, men omständigheterna för att återstifta bekantskap är inte de bästa. Stämningen är ändå mindre tryckande än i vardagsrummet, så jag dröjer mig kvar. Funderar. Funderar på om det enda som är hemskare än att förlora ett barn, är att förlora två? Eller om det gör lite mindre ont varje gång? Jag kan inte tänka mig att det gör mindre ont. När någon dör förlorar vi ju alla någon. Någon förlorar en vän, någon en bekant. Kanske en farbror. Kanske rentav en främling. Alla förlorar vi, men ingen av oss förlorar på det sätt som en förälder förlorar. Tror jag.

Systern hinner inte förlora. Inte just nu. Så mycket som måste göras. Hon småspringer ut och in mellan rummen. Bär på brickor, ler tacksamt när nyanlända beklagar sorgen, frågar om någon är hungrig, om någon vill ha kaffe om någon vill ha kaka vill någon ha frukt? Först förstår jag inte hur hon orkar men sen slår det mig. Det är kanske precis så hon orkar. Ingen annan verkar hur som helst i stånd att göra det istället så hon får helt enkelt orka bäst hon vill.

Som en näckros i en geggig tjärn flyter hon ovanpå sorgen. Ögonen far nyfiket mellan pappa, den snälla främlingen 1 och den snälla främlingen 2. Den snälla främlingen 3 kommer in och skriker "Give me five!". Tveksamt sträcker hon ut handen och börjar skratta när hon förstår vad främlingen ville. Hon kan inte hålla tyst. Inte ens när hon försöker koncentrera sig på att äta ett äpple stort som hennes huvud går det. Dels är skalet hårt och jobbigt, dels händer ju så mycket annat. På väg hem håller hon låda oavbrutet. Det bor rymdvarelser lite här och var längs tunnelbanelinjen. Bara på de ljusa stationerna. Förutom en del. Oftast sover de, vilket förklarar varför bara hon ser dem. Hon är utan tvekan den som förlorat minst, som tur är.

Laxens Dag

Jag har skaffat ny mobil. "Fan va praktiskt!" tänkte jag när jag upptäckte att jag kunde beställa en ny från Telenors hemsida. Vad jag inte tänkte på var att jag är folkbokförd i Nyköping. Alltså var jag hemma en sväng i helgen, själv för första gången på jävligt länge.

När jag åker dit med min flickvän, eller till och med om mina föräldrar är hemma, så ser jag aldrig Nyköping riktigt. Det är loppmarknader på landet, långa videokvällar med nachos och överlag mer ett sommarstugebeteende än "hemma i sin hemstad"-beteende. När jag satt och väntade på bussen ensam sjönk alla rednecks in på ett helt annat sätt. Jag la märke till den somaliska mamman som alltmer desperat försökte få ungen att sluta gråta och funderade en stund på varför alla bilar som levererats till Nyköping de senaste trettio åren berövats rostskydd.

Till sist kom i alla fall min lillebror och en ålänning som hette Niklas och hämtade mig. Det fanns inga bälten bak och jag fick röka i bilen. Life is sweet sometimes. Tills jag såg hur familjens kylskåp ser ut minus mamma och pappa en helg. Tre ägg, en ostkant och isiga vegetariska cocktailkorvar sen i påskas. Tillsammans med fullkornsmakaroner och pesto blev det långt ifrån det godaste jag ätit.

Efter maten fick jag en briefing av min bror. Det var tydligen sjukt på G nere i stan. Folkfest, som det heter i mindre städer. Människor på hela Storgatan (ja den heter så), gymnasieelvernas dansgrupper uppträdde, det var marknadsstånd ute på gatorna och alla var jävligt på. Det var nämligen Laxens Dag. Anna Book skulle uppträda på Stadshusets scen om bara någon timme.

Laxens Dag. Genom Nyköping går en å. I ån finns lax. Nyköpings Kommun har köpt lite fler yngel för att fylla på beståndet. Soft. Men ligger Nyköping i Texas? Grundades Nyköping av en full kvacksalvare 1916? Står det mellan laxar eller folkmord när vi ska välja vad vi firar?Nyköping är över 800 år gammalt, vi har ett kungligt slott (som vi iofs också firar på olika sätt hela jävla somrarna), fornlämningar, k-märkta byggnader så vi kunde torka oss i arslet med dom. Behöver vi verkligen krysta fram några jävla laxar för att fira? Eller vi och vi. Jag bor ju inte där längre. Men ändå. Laxens Dag kändes fan långt in i märgen.

Back in black

Jag får be om ursäkt för min frånvaro igen. Å andra sidan har jag ju aldrig lovat er att skriva varje dag. Min grej är att jag vill försöka undvika "gröt till frukost"-inlägg i möjligaste mån. Jag lyckas väl sådär.

Ikväll slår vi på trumman med mitt jobb igen. Det kommer bli nåtsåinihelvete med folk och det regnar ute och jag är lite orolig över vad mina vänner kommer att göra med mig om de får vänta ute i regnet för länge. Jag funderar på att stänga av telefonen och hålla mig inomhus helt enkelt.

Eftersom jag varit lite opålitlig som bloggare tänkte jag tipsa om några andra bloggar som kan tjäna som surrogat när jag varit lat (snyggt rim);

Det Ljuva Livet: Antagligen var det via Goesta de flesta av er hittade hit till att börja med, but anyway. Goesta är underhållande när han är arg, söt när han mår dåligt och lite irriterande när han mår bra.

Kinky Afro: Donnie Donut är bra skit helt enkelt. En bitter semit med vass penna, bra musiksmak och känsla för stil. Jag misstänker att en hel del av mina läsare hittat hit via honom också iofs.

Zanraffs Thoughts: Vill du veta vad som rör sig i huvudet på de där tokfixade iraniebrudarna som stirrade ner dig 250m UNDER kloakerna när du frågade om du fick bjuda på en öl? Zanraff is your go-to girl.

Masha: Hon är sjukt elitistisk och tycker att det är en rätt bra grej. Hon rasar mot Viktor & Rolf samarbeten, Lindsay Lohan och sitt jobb. Prisar Carin Wester och svåra skor med rund tå. Mycket av läsvärdet ligger i att det känns som att man är 5 sekunder från en rejäl utskällning till och med när man läser henne.

God morgon!

Min flickvän kom hem klockan 6 och väckte mig idag. Jag hade blivit riktigt jävla sur om hon inte hade haft med sig Cola och fetawrap. Skräpmat på morgonen kicks ass. Den här morgonen har jag alltså rökt tre cigg, druckit två glas cola och ätit en stor tugga wrap innan jag ens kommit till jobbet. Jag zappade en hel del också.

GP och gänget är back on top. Jag tror att borgarna ska skylla på sina bloggare. På riktigt. Inte nog med att nivån är skrämmande låg på många av dem, även för de som inte läser dem blir de som lobbymaskin osmakliga för många. Och exkluderande. Det är farligt när man har snott "Alla ska med"-prylen och försökt göra den till sin egen. Det blir inte bättre av att dumhuvudena på MUF inte kan svara redigt på en enda fråga som ställs i dagens Metro. Backlash kallas sånt här i staterna tror jag.

Utomlands har Mexico lämnat in en formell protest mot muren USA planerar att bygga. 60 mil ska den bli. Den ska bevakas av 6000 soldater/militärpoliser. Ser ni vad jag skriver här? Mexico är en av USA:s absolut viktigaste handelspartners både vad gäller råolja och produktion av allt från textilier till elgitarrer. Och USA ska slå upp en mur mot landet. Vad fan har hänt med skammen? Tillbaks med den igen så folk får vett att skämmas.

Äntligen börjar polisen få kontroll över situationen i Sao Paolo. Med Brasilien-mått mätt alltså. Inatt vann de med 14-1. 14 gärningsmän döda, bara 1 polis. Jag skulle gärna höra en 5-minutare med drottning Silvia, där hon återigen intygar vilket öppet och problemfritt land Brasilien är. Om något ska kunna ses som positivt i eländet, så är det väl möjligen att detta stärker president Lula och tar ner de högdragna Paulistas på jorden en smula. Sao Paulos guvernör blev tidigt erbjuden militär hjälp av regeringen, men tackade nej för att inte blotta sin företrädares brister. Detta eftersom företrädaren ska ställa upp i presidentvalet mot just Lula.














Slutligen en bild från höstens Miss Penitenciària i Sao Paulo, en skönhetstävling som hålls på kvinnofängelserna. Kvinnan ni ser heter Angélica Mazua och är en kokainsmugglerska från Angola. Jag vet inte vad bilden säger om Sao Paulos situation i stort , men nåt tror jag att den säger.

Vafan hände?

Var tog våren vägen? Jag hoppas att det bara är morgonkyligt, men fy fan. 8 grader? Det är ju januariväder! Men jag har ju gott om jackor. Efter att ha inventerat min garderob har jag insett att jag har lite väl många jackor till och med. Typ 8-9 stycken. Varav kanske 5 är vårjackor. Vem fan har 5 vårjackor? Minst en ska bort.

Eftersom mitt liv har gått in i något slags slentrianlunk är det svårt för mig att ge några rapporter här. Jag har bytt nyheter och debatt mot Entourage, intensiva öl- och spritfyllor mot dåsigt rosévinslull. Jag har bytt klubbar mot uteserveringarna på Medborgarplatsen och lunchrestauranger mot Nytorgsparken. Inte mycket att klaga på. Inte heller mycket att skriva om tyvärr. Jag försökte ju med den där listan men jag kände direkt att det blev rätt krystat. "Den indignerade rättshaveristen" klär mig mycket bättre. Men jag kan ju inte alltid hålla på och rasa åt olika håll, så idag får ni hålla till godo med det här.

För övrigt vinner Barcelona på straffar ikväll.

Da Homey (inlägget urartar senare i en lång upprörd harang)

Jag är i Nyköping över helgen. Jag har suttit på altanen och tittat in i skogsbrynet sugandes på en röd marlboro. Jag har gått på Öppen Hand, en småstadsloppis som bara kan finnas i just små städer och jag har tittat på huset mina föräldrar funderar på att köpa. Det är fan alltid bra här så länge jag slipper bo här. Jag har min jordglob här. Den är från 40-talet och mycket älskad. Jag kan sitta ohälsosamt länge och leta efter städer och länder som tillkommit, bytt namn eller bara inte finns längre. Min favorit är Dahomey. Det heter Benin idag. Tumultet som ledde till ombildningen av landet och namnbytet finns beskrivet i Ryszard Kapucinskis Fotbollskriget. Kapucinski blir ofta bespottad av kvällstidningarnas unga heta krönikörer och skribenter. Mycket på grund av att deras äldre kollegor som har den otidsenliga uppfattningen att man ska göra lite research innan man sätter sig och skriver, håller Kapucinski högt. Ni kan kanske själva räkna ut vad jag tycker om honom.

Överhuvud taget känner jag att jag måste sluta läsa kvällstidningarna. Frågan är hur fan jag ska få tag på Sportbladet bara. Jag gillar inte att läsa den på internet. Om jag skriver ut artiklarna på rosa papper kanske? Grejen är att jag inte kan sätta fingret på orsaken till mitt förakt för de här människorna. Eller inte för människorna egentligen, utan för deras arbetsinsatser. Fredrik Virtanen, Isobel Hadley nånting, Leo nånting, Belinda Jonsson (Johansson?), Linna nånting, Jonna Sima, Linda Skugge, och resten av "ungdomarna" är säkert jättetrevliga. Eller jag vet att en del av dem är det. Mina vänner bedyrar att andra är det, trots mina tvivel.

Men vafan är deras slutmål? Att vi ska leva våra liv som hermetiskt förslutna bubbleboys och bubblegirls och sörpla latte i sugrör genom lufthålet (är latte last season förresten)? Kan nån jävel under 60-strecket försöka krysta fram åtminstone 300 tecken som inte handlar om förmyndarsamhälle, föräldrars frihet att välja, föräldrars frihet från ansvar, föräldrars ansvar att vara fria (många Skugge-ämnen nu), tjejer som är coola för att de vågar göra sin grej (Jonna), tjejer som var coola för att de gjorde sin grej men inte är så coola längre för nu är skivan släppt i handeln och skribenten tycker att hennes recensionsex börjar kännas SÅ passé (Jonna igen). Tjänar journalister så jävla bra nuförtiden att poängen med maxtaxor, trängselskatter, och skatter i största allmänhet går dem helt förbi? Är det svårt att greppa konceptet med kommunala skolor, offentlig sjukvård och brukshyra om man jobbar på kvällstidning?

Det här är antagligen inte ett av mina mest nyanserade inlägg, men jag får fan kväljningar när jag tänker på hur mentalt utbrända hela vår generation är på väg att bli. De flesta av oss kommer att vara föräldrar inom tio år, och vi läser och lyssnar på en generation "journalister" som inte förmår att ge oss något annat än ryggdunkningar när vi är själviska och vintips. Fy fan.

Vad är grejen?

Jag vet ju vad grejen är, det är valår. Inte bara det, det är dags för något nytt också. Tid att smutskasta det gamla by any means necessary alltså. Ta den här artikeln i Resumé. Jag är också lite nyfiken på exakt hur länge AB:s journalister tycker att det är rimligt att sitta vakt utanför någons dörr. Jag undrar om det verkligen är god journalistisk sed att hota med att sitta kvar tills man får tillgång till intervjuobjektet tre gånger i veckan? Inget av det kommer besvaras eftersom det här är sommaren då sossarna ska bort. Vi kommer förr eller senare få veta om Jan Danielsson knullade på annandagen och i så fall med vem. Vi kommer inte få veta vad det hade gjort för skillnad om han hade haft den i byxorna istället. Antagligen inte någon större skillnad alls. Det som hände i Thailand var nämligen inte ett socialdemokratiskt missöde, utan en naturkatastrof. Folk dör i sådana. De försvinner, blir skadade och sjuka och det hör lite till sakens natur att vi inte är förberedda på katastrofer. Då vore de bara olyckor, inte katastrofer. Därmed inte sagt att inte Laila Freivalds är det största arslet sen Ulf Adehlsson i svensk politik. Därmed inte sagt att vi inte skötte hela situationen med samma stil och finess som Gambia skulle ha gjort. Min poäng är att det inte hade gjort någon större skillnad om vi briljerat med plan i luften dag ett och en hyperventilerande utrikesminister. Folk hade fortfarande dött, blivit sjuka och väntat.

En del saker är ju faktiskt bra

Jag har målat in mig i ett hörn lite känner jag. Eftersom jag inte är särskilt upprörd över något så har jag inget att skriva om. Det är såklart dumt tänkt. Jag tänker göra en uppryckning och skriva nåt om saker jag gillar. Här kommer alltså ännu en lista courtesy of Blogg Bolivar.

BRA SKIT I SOMMAR


1. Göran Persson Daddy's home! Fredrik Reinfeldt och kompani trodde förstås att det här skulle bli snudd på en walkover. Att GP var mer sugen på att mjölka får och klippa kor i Stjärnhov än att sitta och svettas under 2000wattslampor i en tv-studio. Så fel de hade. Göran raljerar, använder sig av härskartekniker och neutraliserar argument som han alltid gör när läget är skarpt. I love it when you take off your glasses like that Göran.






2. Adicolor by Emilio Pucci Det kanske bara är jag som är tillräckligt dum i huvudet för att gå runt i skor med typ 5 olika neonfärger. De är helt sjukt snygga i alla fall. Leta efter dem, i butik eller på mina fötter efter den 25:e.




3. Gangsta Boo Egentligen är det kanske inte världens sexigaste sommarmusik. Snarare känns hon lite fuktskadad strippklubb i Masmo. Jag tror ändå att hon kommer vara MVP i våra bergsprängare i sommar.




4. Shorts Äntligen har flickorna förstått att piratbyxor sitter bäst på pirater och att det är lättare att betala hyran i något kortkort. Själv kommer jag rocka de här bumshortsen.












5. Gräsmattor De är lite som krognötter. Vi vet att det är ganska mycket avföring inblandat, men vi kan ändå inte stå emot när vi dricker öl.

Blogg Bolivar presents the ALL STAR LINEUP

Fredrik Reinfeldt, statsminister. Fredrik har efter levande lik som Ulf Adehlsson, Carl Bildt och Bo Lundgren fått ett rykte som karismatisk och inkännande. Egenskaper som kommer att komma väl till pass när glesbygdspolitik och värdekonservatism ska jämkas med tokliberalism och socialdemokratiska avarter. Fredrik är spindeln i nätet.










Göran Hägglund, vice statsminister. Alla i riksdagshuset vet att det vore mycket opassande om Göran fick ett riktigt ansvarsområde. För att blidka russinen i Jönköping och Österlen kommer Fredrik alltså att ge Göran den mest prestigefyllda posten av alla. Bollkalle. Göran kommer att sköta uppgiften med den äran.














Lars Leijonborg, utrikesminister. Som företrädare för ett av de två oppositionspartierna som har mer än en decimal till godo på 4%-strecket, kommer Lars att förhandla hårt. Utrikesministerposten blir hans och vi kommer att få vänja oss vid att se Lars skaka hand med Kofi Annan, George Bush, Romano Prodi och alla andra höjdare. Lars har hittills mest synts kring snittbordet på Bindefeldt-arrangemang, men för en proffspolitiker spelar det ingen roll om det är Dr Alban eller Mbeki som ska strykas medhårs. Så länge dom stannar i sitt hemland eller ser till att ha lärt sig svenska innan de kommer så är Lars all good.






Maud Olofsson, jordbruksminister. Ja det är klyschigt som fan, men vad ska hon annars göra? När Maud pratar om småföretag pratar hon om gårdar med mindre än 500 djur. Hon gör sig inget vidare i storstadsmiljö helt enkelt. Räkna med att glesbygden kommer främjas genom ökade utsläppskvoter och sänkt bensinskatt under 2007.












Filippa Reinfeldt, biståndsminister. Fördelen med att vara gift med en statsminister är att man kan göra det till ett ämbete att leka societetskärring. Filippa kommer koordinera galor, stå i TV4 och vika jutesäckar och allt annat som en biståndsminister ska göra.













Kristina Axén Olin, infrastrukturminister. Det som är bra för Stockholm är också bra för landet, spånar Kristina och Maud. Alltså ökade utsläppskvoter och sänkt bensinskatt även här. Lägg till slopade trängselavgifter, höjda bullernivåer och mer flexibilitet i begreppet beboeligt så har vi ordentligt smörjmedel för landet. Ja just det, alla ska ha bredband 2010 också.












Jan Björklund, skolminister. Med Jan vid rodret blir det ordning och reda i skolan. Glöm undflyende kommentarer om "barnets utveckling" och sån skit. Här gäller det att sitta still i bänkraderna. Betyg från dagis och skriftliga omdömen som ska signeras varje vecka. Vad gäller utbildningen så har den haft fokus på tillämpbarhet alldeles för länge. Björklund är Athenare i själ och hjärta och ser bildning och TP-kunskaper som precis lika viktigt som förståelse för sin omgivning. Eller viktigare.








Per Westerberg, näringsminister. Med så många rookies i regeringen bidrar Per med den nödvändiga tyngden. Likt en Teddy Lucic i backlinjen övervakar och dirigerar Per i kulisserna. Så länge huvudlinjen med slopat skyddsnät och ökade egenavgifter hålls på privatmarknaden kommer Per att hänga i Sandhamn med Svanberg och Wallenberg. Räkna dock med att han kommer ryta i ordentligt om nån jävel ger sig på att höja golvet istället för taket i a-kassan.

Det måste vara vädret

Det är antagligen bara vädret och att jag precis suttit och sollunchat på medborgarplatsen. Det är antagligen mitt snygga Nets-linne som blir luftat för första gången i år. Det är antagligen mina stentvättade shorts som har blivit befordrade från disktjänst till flosstjänst. Det är antagligen för att det är min hårdag idag. Det är antagligen för att jag redan kan se fram emot en riktigt sweet lön i slutet på månaden. Det är antagligen för att min flickvän tog körkort idag. Det är antagligen för att det ligger en klocka någonstans på Posten och väntar på mig. Det är antagligen bara Rom som ropar på mig. Det är antagligen Zlatans "vad?" i ansiktet på vidriga Turin. Det är antagligen för att Henke blev hissad av Puyol och Ronaldinho. Han blev hissad av Puyol och Ronaldinho. Det är antagligen för att det verkar bli en tidning den här gången också. Fan det verkar bli en tidning den här gången också. Jävlar. Aja, det är antagligen för att min kropp sluppit alkohol på sistone. Det är antagligen bara för att jag har börjat göra morgonsitups. Det är antagligen för att Malmöborna gjorde mig så glad genom att inte protestera mot Hamas flyktingminister.

Nåt är det.

Snuva och tom plånbok

Det är förjävligt. Våren är här, fåglarna kvittrar och jag snyter ut helt nya grejer var femte minut. Jag ska bespara er detaljerna, men färgskiftningarna från gång till gång är fantastiska. Som ett nasalt kaleidoskop. Pengarna är slut också. Ingen Magnum för mig inte. Fan.

Goda nyheter är i alla fall att Sverige beviljade Hamas representant visum. Det vore helt absurt om ett lands (för Palestina är väl ett land mr Leijonborg?) officiella folkvalda representanter förvägrades inresetillstånd i Sverige. Vi har alltid varit större än så och nyheterna imorse med nån jävla LUF-fragel som rynkade ögonbryn över telefon gav mig helt ny bensin i min glasflaska. Vi ska fan vara större än så efter valet också.

Jag gillar mitt jobb

Inte alltid såklart. Ibland är det precis lika tröstlöst som alla andra jobb. Men jag har bra förmåner. Igår fick jag gå på ODD Heroes på Elverket till exempel. Ett seminarium om den nya generationen generalister som verkar inom konst och design. Människor som lyckas sälja sin konst som reklam och ställa ut sin reklam som konst typ. Utan att varken de eller någon annan egentligen lyckas sätta fingret på skillnaden, vilket blev väldigt tydligt under paneldiskussionen. En del av er kanske känner till alla föreläsare, en del bara någon eller några. Alla är hur som helst värda att titta närmare på så här kommer länkar:

Jörg Haas/Being Hunted: www.beinghunted.com

Matthew Stone och Garet Pugh/WOWOW: www.wowow.moonfruit.com/

Henrik Vibskov: www.henrikvibskov.com

Gordon Hill och Daniel Jackson/Surface to Air: www.surface2air.com

Suedish

SVT Debatt var riktigt roligt igår kväll. Dels för att man fick se Vilhelm Moberg läxa upp Olof Palme med dåligt underbyggda argument och upprepning in absurdum sådär som bara en förälder kan göra. Dels för att Ibrahim Baylan glömde Ebba Witt-Brattströms namn typ fyra gånger under ett samtal på 10 minuter. Härskarteknik in its prime.

Hur som helst så tror jag att jag vet något de inte vet, nämligen varför ungdomar blir allt sämre på att hantera framför allt det skrivna språket. Internet. Fundera på det. Även om Witt-Bratt och Baylan diskuterade företeelsen som ett svenskt problem, så är det inte riktigt så. Man behöver inte surfa runt särskilt länge på internationella diskussionsforum för att se att det (som så mycket annat these days) är ett globalt problem. Jag skyller alltså på internet (som man gör om det gäller globala problem).

Varför? För att aldrig tidigare har det skrivna språket varit ungdomarnas eget på det sätt det är nu. Positivt såklart. Man kan kommunicera med människor i andra länder, med människor man inte vågar ringa osv. Internet är the shit på många sätt. Men det är också en miljö helt fri från vuxen (i alla fall effektiv) övervakning och ledning. Jag menar att det leder till felinlärning. Ungdomar får svårt att skilja på det "skrivna talspråk" som används i forum och på MSN och den svenska de förväntas behärska i skolan och arbetslivet. En vän till mig (som vill vara anonym) berättade hur det tog henne 10 år att lära om efter att hon under en period skrivit "dom" istället för "de" och "dem" för att det såg snyggare ut. Jag vet inte hur många av mina läsare som jobbat inom skolan men under min korta sejour där var både smileys och frosseri i förkortningar mycket vanligt. Samtidigt, vilka är vi att klaga? Språk som sorteringsmekanism fungerar ju bara om språket är såpass svårt att kunskaperna skiktas. Det gör de inte på internet. Snarare går språket mot förenkling och likriktning. Om något "nytt" skulle läggas till ordförrådet, får det spridning oändligt mycket snabbare än via tidningar och skolböcker. Så det kanske är rätt lugnt egentligen?

Att man ska behöva reta sig på sånt här

Vuxenhelg som fan nästan helt utan alkohol. Förutom Goestas fest där jag drack en låda vin. Onödigt. Hur som helst är jag jätteglad att det faktiskt fortsätter titta in folk här till och med när bloggen ligger i träda. Ni har uppenbarligen mer karaktär än jag.

Jag vet inte om någon såg Studio 8 på TV8 igår kväll. Onödigt ensidigt om både Göran Perssons majtal och muslimska fundamentalister. Nåt ägg från Neo försökte piska upp stämningen och programledaren ställde ledande frågor och tog ställning. "Fan dom har ju blivit som Fox", tänkte jag" bara för att få tänka om helt i morse framför Hannity & Colmes. Fox ligger ALLTID tre steg före alla andra propagandamaskiner. Jag måste komma ihåg det. Nu imorse debatterades det livligt huruvida de illegala invandrarna tagit USA som gisslan genom att inte gå till jobbet. Alla var överens. Det har de. Eftersom de inte får vara här, ska de vara glada att de är här och inte ifrågasätta alltför mycket. De ska absolut inte låta bli att gå till de jobb de inte får ha. Då tar de gisslan. Svårt att hänga med? Det hade alibiliberalen Colmes också, och försökte lite försynt lägga fram tanken att de kanske genom att följa lagen visar hur beroende USA är av sina illegala invandrare. Då blev det hotfull stämning och deras alibisvarta tokrepublikan som Hannity ofta refererar till som "den mer liberala av oss" skrek att det behövdes fler stövlar på gränsen. Det är alltid nära både till skratt och gråt framför Fox.

Alexandra Pascalidou är tydligen i Argentina och delar gärna med sig av sina spännande människomöten. Hon kollar uppenbarligen mindre gärna hur mycket av det de gamla peronistkärringarna tutar i henne som faktiskt stämmer. " I Argentina finns ingen rasism". Tjena. "Argentina tog emot miljoner invandrare". Jovars.

Om vi börjar i början så spottar argentinare norrut mot "ladinos" och annat mörkhyat pack med sån frenesi att det måste råda konstant muntorrhet i hela landet. De får Paulistas att framstå som ett under av öppenhet. För det andra, så kanske någon undrar varför det i princip inte finns några afroargentinare, när alla andra latinamerikanska länder har svarta minoriteter? Är det för att Argentina var för humana för att använda slavar? Nej. Det är för att Argentina var det enda land på kontinenten som faktiskt lyckades göra sig av med sin svarta minoritet. Dels genom att helt enkelt jaga dem över gränsen till Uruguay eller Brasilien, dels genom att bleka sin befolkning genom avel. Men infödda argentinare kunde ju absolut inte knulla sånt pack. Eller det är klart att de kunde, men de kunde ju inte erkänna barnet efteråt. Där kommer Argentinas storsinthet mot europeiska immigranter in i bilden. Argentina och flera andra latinamerikanska länder hade agenter på plats i Europa som lockade spanjorer, italienare och andra tillräckligt bleka katolska arbetare till kontinenten med de ena lögnerna värre än de andra. Tids nog utökades underlaget till att inkludera protestanter och till sist även judar (även om de blev inbjudna med armbågen på ett helt annat sätt än de nazistiska krigsförbrytarna). Vissa pekar till och med på den här tvivelaktiga värvningsstrategin som en av anledningarna till att Argentinas ekonomi aldrig lyfte trots att den hade goda förutsättningar. Man fick lycksökare istället för flitiga arbetare och folk blev bittra och missnöjda när de väl anlänt.

Jag vill egentligen bara klargöra att Alexandra Pascalidou säkert hade mycket trevligt med den gamla damen och homoparet från Barcelona. Hon borde bara skrivit om vad de drack för vin istället.