Torsk

Aj som fan i helvete vad det skulle vara jobbigt att vara Spybar-kändisen. Olle Faktum kan ju slänga sig i väggen. Svensson kör full själv ibland, men inte fan sitter han på klubbtoaletter och snortar. Jag trodde inte att Spybar-kändisen heller gjorde det faktiskt. Inget dömande alls, jag läste honom inte som den typen bara. Snarare eftertänksam vartannatårsvampare om jag hade varit tvungen att välja. Men jag hade ju fel obviously. Hoppas att det löser sig i alla fall.

Torsdagen den 29/11, på Öfvre intet nytt

Jag är lite skygg idag känner jag. Skulle helst vilja sitta i mitt nedsläckta rum och fortsätta leka med ReCycle. Så blir det inte.

Jag har upptäckt att PunktSE är exakt en gratistidning för mycket på morgonen. Jag har aldrig en aning om vart jag läste det jag läste längre.

Jag skulle vilja veta hur i helvete man kan ta sina sömntabletter på morgonen en vecka utan att misstänka att något inte stämmer?

Jag kommer eventuellt att göra en års-lista här på bloggen. Jag bara säger det nu så att det är sagt.

Det här inlägget är av typen "bara du fortsätter skriva så kommer det säkert att lossna".

Känns inte slopad grön skatteväxling som ett 80-talsförslag lite?

Känns inte Beatrice Ask som en 80-talstant? Ingen skulle höja ett endaste litet ögonbryn om hon gled upp i talarstolen i mintgrön dräkt.

Kinky Afro är verkligen stor underhållning. Jag är djupt smickrad över att Donnie fortsätter läsa mig när jag har krystat ur mig dynga såhär länge.

Galla Remix

Som ni har märkt så är jag rätt jävla trött på det här. Det här med att skriva, försöka formulera något som i alla fall fungerar hjälpligt i skrift. Det är inte så mycket att jag inte inspireras, som att jag precis när inspirationen kommit inser det meningslösa i att försöka göra något konstruktivt. Allt konstruktivt sablas ner, det är den nya given. Såvida det inte är en god affärsidé förstås. Att blogga är ingen god affärsidé om man inte skriver om See by Chloe och Balenciaga (a little something for my google-ratings). Och jag känner mig inte nedsablad, for the record. Bara uppgiven. 3 av 10 moderatväljare kände till förslaget om sänkt a-kassa och dess innebörd. 3 av 10. Vuxna människor. Och inte fan kan de skylla på att de var oinformerade. Det var väl nåt annat som var bättre på TV bara. Trälen kanske. Vi har SJUKT högt valdeltagande i Sverige. Jag vill bara att ni ska suga lite på det. 7 av 10 moderatväljare hade helt missat att borgarna ville sänka a-kassan. 7 av 10 röstade på Fredrik Reinfeldt utan att kunna ta till sig ens deras allra mest högljudda vallöften. Det är dom ni springer på i trappuppgången, åker buss med. Det är dom som läser era bloggar, kommenterar, är syrliga och ger ros. 5 av 10 sossar var också helt aningslösa ska tilläggas. Varför har ni blivit så dumma i huvudet hörrni? För statistiskt borde ju ett par av er läsa det här. Vart gick det fel? Var det när ni fick både TV3 och Kanal 5 att välja mellan som det kokade över? Har ni gått i friskola? Är healing roligare? Vad fan är det för fel på er ärligt talat? Tror ni på allvar att det är som PR-maskinerna säger åt er, att "alla partier är likadana" och att "det kan vara bra med förändring"? Gick ni på den lätta?

Nej trött är jag på er allihopa, och när jag är såhär likgiltig och otrevlig kan jag inte vara särskilt rolig att läsa. Ni är ju uppenbarligen ganska trötta på mig också. Jag förstår er. Bitter jävel är jag. Inkonsekvent, dryg mot mina läsare, ignorerar läsarras, Stolpigt språk. Im the muthafucking DN of the bloggers.

Svenne-elitist sa Bull

Så Metro skrev om Goestas lilla skivkväll. Bloggers Unite var rubriken. Det är ju fantastiskt lustigt, det måste han ju inse. Eftersom jag fick en hel jävla del skit för mitt gästspel på förstasidorna så kände jag mig tvungen att tråka honom. Inget konstigt kan tyckas. Men jävlar vad det tog skruv. Ungefär såhär lät det:

B: Tja, läget?
G: Jodå sitter och skriver
B: Har du läst Metro?
G: (smådrygt) Nej men jag vet att de skulle skriva om mig.
B: Haha ok så du har inte sett rubriken?
G: (lite nervöst) Nej vadå då?
B: Bloggers Unite. Det spöar fan min första-sida. Det är som att Sigge verkligen hade kallat sin bloggpasta för bloggpasta.
G:(besvärad) Fan vad illa. Det var ju inte bra. Fan jag ska ringa ett surt samtal till Carolina (notera att han är first name basis med henne)
B: Haha gör det.

Några minuter senare får jag följande sms:

Äsch det var inte så farligt. Det var så uppenbart att det var deras rubrik och inte vår. Det är f ö en parafras på Morrissey.

I'll hit you in the back like I'm tryna burp you

Fan jag borde börja skriva lite igen. Men sånt där kommer jag ju aldrig på.

Hur som helst så spelar Goesta skivor på Slottis ikväll. Bloggers Unite heter kvällen tydligen. Lökigt namn, lökigt namn på stället men det blir nog jättetrevligt ändå. Så om ni hade tänkt skippa tysktechnon på Neat ikväll tycker jag gott att ni kan förära Slottis med ett besök.

Sen vill jag flagga för att min bror ska bo hos mig några dagar. Det betyder att vi behöver aktiviteter där han ges möjlighet att träffa söta tjejer boende i Stockholm, så nånting kan locka bort honom från den gudsförgätna håla han bor i nu. Alla förslag välkomna.

Att kliva in i vuxenvärlden med en toalettborste i fittan

Den liberala hjärntrusten arbetar för högvarv just nu. Det är nog riktigt. Precis som för Fredda är det lite nu eller aldrig. Så det blir mycket floskler om individens frihet, vuxna människor, sobra sextransaktioner och prat om rättigheter.

Jag kan inte hjälpa att jag tvivlar. Jag tror att sexualiseringen av vårt offentliga rum på ett ganska direkt sätt orsakar en förråing av det som fortfarande inte kan sändas på Kanal 5. Jag tror att det gör torskarna mer kreativa. Jag tror att det drabbar fruktansvärt många barn och unga kvinnor och jag tror att de ömsesidiga trevliga sexaffärerna bidrar hur ömsesidiga och trevliga de än är.

Jag tror inte att en strängare eller mildare sexköpslag skulle göra någon direkt skillnad. Jag tror inte att det skulle vara verkligt verkningsfullt att förbjuda Big Brother eller tvinga H&M att använda stillebenfotografi i sina underklädeskampanjer. Jag tror inte att jag kommer vara en av dom som sticker en toalettborste i fittan på en rosig artonåring medan jag knullar henne i röven.

Jag har passerat åldern de flesta är i när de bestämmer sig för att passa runt en fjortis som en joint på efterfesten. Jag hoppas att jag inte är en av dom som gör det i 40-årsåldern istället. Men ni som var lite äldre, handen på hjärtat nu för jag vet ju inte. Men var det verkligen lika vanligt med gruppvåldtäkter på 70- och 80-talet? Bland gymnasieungar? Och är det så långsökt att tro att allt hänger ihop?

Dötid

När man har ledigt har man tid att tänka. Ingen annan är ju ledig så det finns få möjligheter att stänga av sina funderingar med kaffeprat eller starköl. Ska Bolivar krisa lite? Ja det kanske han ska. What's it to you?

För det första har jag kommit fram till att saker och ting hade kunnat gå jävligt mycket annorlunda för mig. Jag tänker inte vältra mig i en massa floskler om att jag har levt på kanten och sån skit. Jag bara konstaterar det. Jag har haft flyt.

Följdfrågan är ju då hur länge jag kan räkna med att ha det. Speciellt som jag inte kan hållas i möblerade rum när jag dricker sprit. Ett tag till kanske. Eller så vänder det. Känslan av att när som helst kunna bli genomskådad är hur som helst lite påfrestande.

För det andra har jag kommit fram till att jag inte har en jävla aning om hur jag ska hjälpa någon jag älskar, som mår riktigt dåligt just nu. Jag funderade och funderade. Tomt. Det är mer fucked up än jag kan förklara här. Jag har verkligen mina sidor.

För det tredje har jag kommit fram till att jag och döden fortfarande har en gås oplockad. Jag ligger inte och vrider mig till sömns som när jag var liten, men jag är fortfarande inte helt OK med att jag inte vet vad som händer efteråt. Det kanske är samma sida hos mig som gör att jag hellre ser en film om jag har sett en väl tilltagen trailer för den först. Så jag har lite koll på handlingen liksom.

För det fjärde finns det fortfarande ingen som rör Fabolous.

Skrivbordsstädning

Så var det dags då. Lunch på Landet för att fira av mig. Very nice. Massor av snälla mail från kunder och kollegor som önskar lycka till. Också very trevligt. Jag fick till och med ett par skitsnygga skor. Dom väntar på mig på Grandpa. Apropå mitt förra inlägg så känns det väldigt bra att få sån uppskattning. Lite egoboost. Jag hade tänkt dricka lite öl ikväll. Eller åka till Nyköping. Det beror lite på.

Sen gnälls det ju en massa från en massa håll också. Mamma gnäller över att jag aldrig fixar mina CSN-papper ordentligt. Banken gnäller. Goesta gnäller för att jag inte kan fixa Vice-biljetter (vilket jag kanske kan har det visat sig, men han kan ju glömma att få någon så som han beter sig... haha). Min flickvän gnäller över allt möjligt. Jag gnäller över att jag är så trött. Över att jag har börjat dricka kaffe. Över Johan Norberg. Över att Bernhard Wilhelm tar 2500:- för ett par skor som håller knappt godkänd Din Sko-kvalité. Över att jag inte har någon vinterjacka. Över kall vinter. Över SL. Över att TV8 är sådana rövslickande kappvändare när de skulle kunna vara något annat. Över att de som en del av sitt anustvättande har slutat sända Fox News.

Det sista har precis trillat in. Jag vet inte hur många av er som har knivskarpa deadlines i era yrken, men känns det inte lite som att få morfin när man inser att man klarade sig PRECIS. Igen. Haha det gör det ju såklart inte. Inte morfin. Men det är ett konstigt slags lugn som lägger sig över en. Mina fingrar är liksom sladdriga och jag skriver fel mycket oftare än jag brukar.

Ju fler tal och rapporter jag ser och läser, desto mer älskar jag Hugo Chavez. Säg vad ni vill.

It takes at least two to tango

Det här med att sälja saker alltså... Det är så mycket lättare när man är två. Det krävs ju att man kopplar bort en hel del sociala koder. Bygger en jargong man kan skaka av sig när man går hem. Sånt är svårare ensam. Idag har en kille 12 missade samtal ifrån mig. Vad ska jag göra? Jag måste ju få tag på honom, han är helt uppenbart rätt osugen på att prata med mig men det måste jag strunta i. Så jag slår en signal till. Det bästa att göra om han svarar är att bara låtsas som att det regnar. De första gångerna kommer han kanske att vara irriterad och tycka att jag verkar vara en sjuk jävel. Sen kommer han att inse att jag inte tycker att det är ett dugg roligare att ringa sönder hans mobil än han tycker att det är att få sin mobil sönderringd. Så då kanske han svarar direkt och vi kan stressa igenom en minut tillsammans nån gång i veckan. Det är ingen dans på rosor, men jag gillar verkligen när man bryter igenom den där barriären. Och upptäcker att det finns riktigt trevliga människor bakom de flimmriga "Kan du ringa mig imorgonKLICK". Precis som det finns en trevlig kille bakom det där arslet som inte kan ta ett nej.

Trött så det spritter i kroppen

Eller så jag skakar, det är väl en fråga om ordval antar jag. Men just ikväll tänker jag inte kapitulera. A åker hem på söndag och jag tänker fan hinna gå ut med honom en gång innan dess. Frågan är bara om jag ska sporta mina nya skor och låta folk trampa skiten ur dom, eller om jag ska åka hem och byta. Eftersom det är förra säsongens är det iofs helt ok om de ser lite använda ut (yes I'm så metro). Jag lyckades förutom dojorna slita åt mig en Trovata-hoodie på Le Shop-rean. Den är så sjukt mjuk att jag helt seriöst funderade på att sova i den igår.