Så jag mår. Att jobba till kl 17, åka hem med andan i halsen och mer eller mindre hälla i sig en burk kidneybönor, springa till bussen och vara i Humlegården 18.30, rodda bussar, bråka med busschaufförer som vill markera auktoritet och dra ut köer mitt i vägen, dricka massor, verkligen massor av drinkar och öl och runda av med att okynnesäta en massa glass mitt i natten sätter sina spår. Jag kan bara spekulera i hur vår stackars projektledare mår som inte bara har roddat allt i typ 3 månader, han har dessutom 2 dagar kvar. Och inte är han här. Haha.
Fan han skulle ju betala min lunch idag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag såg inte dig. eller så såg jag dig utan att veta att det var du. iofs ser jag aldrig människor, trots att jag är 180 lång. för självupptagen, antar jag.
haha. Vi hälsade ju. Du sa åt mig att ta en drink, jag tror att du trodde att jag stötte på dig eller nåt.
hahahaha jesus christ. men vadå, hälsade som i att skaka hand? haha. gud. jag och mitt... eh, minne?
haha nej inte skaka hand. Jag sa nåt i stil med "nämen hej", du såg ut som ett levande frågetecken ett tag och sen sa du typ "nämen hej, jag kände inte igen dig först. Ta en drink!". Typ framme vid baren innan det stora rummet öppnade.
HAHAHA det var för att jag trodde att det var någon annan! jag har så svårt för ansikten. så det var du, där ser man.
Skicka en kommentar