måndag, augusti 14, 2006

1985

Mina föräldrar har flyttat ut i skogen. Sjukt nice faktiskt. Very rogivande. Jag är lite spänd på hur min mor med ryggproblem och min far med krycka ska hantera 30 cm snö bara. Jag misstänker att det är där jag kommer in i bilden.

Jag hjälpte till med de sista kartongerna från vinden nu i helgen. Plötsligt när vi bar ut kartongerna till bilen reagerade min mamma på ett kuvert som stack ut.

-Oj, det är här dom ligger, sa hon och petade snabbt in kuvertet. När vi kom ut till det nya huset plockade hon fram hela påsen och förklarade att det här var papper av sådan dignitet att de inte gick att slänga i de vanliga soporna på en så liten ort som Nyköping. Min pappa satte igång braskaminen och efter att ha lästs och skrattats åt brändes alla påminnelser och inkassokrav från åren 1981 till 1985. "Bäste herr XXXXX, det här är fjärde och sista påminnelsen" började det bästa brevet. Ett annat brev innehöll ett stillsamt "vad fan håller ni på med?" apropå min fars kontoövertrassering på 4500:-. Det var typ en månadslön efter skatt på den tiden. På riktigt. Min mamma berättade att när pappa hade ringt för att slingra sig ur eländet hade banktjänstemannen sagt till en annan banktjänsteman, högt så att pappa hörde:
- Det är dom där som adopterar barn istället för att betala räkningar igen.

Jag frågade min mamma hur fan de fick det att gå ihop med en sammanlagd nettoinkomst på 10000:- och 16% ränta på bolånen. Hon sa att visst grät man ibland, men det gick ihop på nåt sätt. De hade räknat med att hinna jobba heltid och amortera lån i 4 år innan de skaffade barn. Väntetiden var ju just 4 år hos Adoptionscentrum. Men de grekiska tjänstemännen blev imponerade av mammas och pappas nyinköpta hus och knuffade fram dem 3 år i kön. Min pappa blev sjukskriven. De ville inte ha för stor ålderskillnad mellan mig och min bror så 1985 var det dags igen. Bensinen var ju billig, 4,65 på OK. Och ciggen kostade bara 16:-. Men ändå.

Jag hittade ett brev från Adoptionscentrum också, från 1985. De berättade glatt att deras huvudkontor just fått en egen dator.

1 kommentar:

Eric Goesta Rosén sa...

Jag vet! Våra föräldrar agerade annorlunda. Mamma och pappa hade knytis som bröllop för att de inte hade stålar. Idag spottar vi på sån ovilja att "satsa".

Mycket trevlig text, är vad jag ville ha sagt.