Lättreviderad historia

"We're not talking about gangsta rap, we're talking about hip hop"

Om ändå världen vore så enkel. Och om det ändå gick att applicera en så mördande likgiltighet gentemot historien på fler områden.

"Jag pratar inte om indianerna, jag pratar om USA:s historia".

"Glöm det där tråkiga. Viktigt? Nej viktigt tycker jag är att förmedla ett positivt budskap".

Jag tänker inte gå in i diskussionen om vems fel det är att hiphopen valde den väg den gjorde (även om man kanske kan se vad som gavs vilka incitament genom att jämföra Dr Dres och De La Souls bankkonton) men ska det vara så enkelt? Att bara bortse från den tongivande företeelsen de senaste 15 åren när man tecknar en historia? Det är inte en Hall of Fame. Det är ett museum. Och de bara struntar i "gangstarap". Vart den gränsen nu dras.

Jag vet inte vad det säger om oss men jag vet att hiphopen i Sverige drivits av gangstarap, vad Loop Troop och Organism 12 än har att säga om saken. Vi växte upp med Warren G, Snoop Dogg och Wu Tang Clan, inte Native Tounges. Vi upptäckte visserligen en massa annat senare när vi blev äldre och började höra vad fan de rappade om, men för att spränga en språkbarriär kan inga melodier varit effektivare än Regulate, Gin & Juice och lite senare I Got 5 On It. G-funk förvandlade den europeiska hiphopen från en subkultur att jämföra med dagens kängpunk, till en nationell angelägenhet och har varit identitetsskapande för svenska ungdomar sedan dess. Direkt eller indirekt, som tes eller antites men lik förbannat har den varit närvarande. Och det kan inte vara upp till en stadsfullmäktige i Bronx att sudda ut det.