Årets...

Årets...

...kulturmaffiastory: Gots to give it up to my man Schuldt. i ODD at large #5 skriver han Högkulturens fall, som i tät konkurrens med CRFN:s Pophögern (och ja jag är jävig som fan, so what?) tar hem det. Horace gör sitt till, och scoopet att Fredrik Strage började lyssna på hiphop när han var typ 25 är också sjukt kul. Wirfält blev nervös och gick ut i SvD och sa att han redan för ett år sedan såg potentialen i litteratur och högkultur. Björn af Kleen kände sig tvingad att ägna hela sista sidan i Rodeo till att säga... ingenting alls. Men hur hade han verkat om han inte hade försökt ryta? Balanserad? Timingen med kulturministern från själva helvetet är ju sånt man inte kan planera. Men snyggt var det.

...hur fan kunde det här gå i tryck: CRFN:s intervju med Kelis. Sällan har så lite sagts på ett så intetsägande sätt. Ingen skugga över CRFN, Kelis ska ju tydligen vara precis sådär, men allvarligt talat Bon, är ni verkligen en tidning som ska syssla med telefonintervjuer som förstasidesstory?


...hylläggande av skridskor: Kommentarer var syrliga, skribenter raljanta. Känslor svallade över, bloggandet blev tråkigt sades det och två, tre stycken av de allra mest inflytelserika bloggarna lade ner. Isobel kunde inte hålla sig, men Katrine Kielos och Sigge Eklund lyser fortfarande med sin frånvaro. För en välpiskad lutheran som jag är beteendet såklart förkastligt.

...överraskning: Tyskland-Sverige, åttondelsfinal i VM. Jag hade nog innerst inne på känn att det skulle bli jävligt svårt. Jag underskattar alltid spelare som Schweinsteiger just för att de heter saker som Schweinsteiger. Men oj vad överraskad jag blev. 2-0 innan dippet hade hunnit stelna, på ett sätt som hade renderat åtskilliga piskrapp och någon hängning i många andra länder. Här i Sverige nöjde vi oss med att alienera Zlatan Ibrahimovic för all framtid. Olof Stödjeben Mellberg någon?

...sång: Papoose-Love Is A Battlefield. Latproduktion av Kay Slay, men gud så han går på den där Papoose. Dessutom fick den där låten mig att ladda ner någon slags zip med 14 Pat Benatar-skivor, till mångas förtret.

...sångerska: Cassie såklart vad trodde ni? Nelly Furtado eller? Nej fan. Snygga men kanske lite överreklamerade beats och låtar tillsammans med en snygg och inte det minsta överreklamerad Cassie piskar faktiskt Timbaland och gänget i år. Svennediskot kanske säger något annat, men det är lite min poäng.