fredag, oktober 06, 2006

Den besvärliga majoriteten

Cecilia Stegö Chilo. Lär er namnet. Det är vår nya kulturminister. Det är en intressant uppgift hon har framför sig. I en intressant tid. Vi är nämligen i full färd med att montera ner våra kulturella institutioner genom att ignorera dem, och jag ser inte hur kulturministern inom ramen för alliansens politik ska kunna göra något annat än att fortsätta på den inslagna vägen.

Hur ska man i en statsbudget motivera mångmiljonstöd till Nationalmuseum, Ostasiatiska Museet, Etnografiska Museet och 10-tals andra, när ingen går dit och tittar? Hur ska man förklara för skattebetalarna att rent objektivt är det här värt våra skattekronor, kvartersteatern är det inte. Och vari ligger skillnaden? Finns det längre någon skillnad? Ska vi strypa kulturstödet helt och hållet? Det kanske vi ska?

Ut med det på auktion, och använd pengarna till att subventionera replokaler. Levande artister genererar nästan alltid större skatteintäkter än döda, och popartister nästan alltid mer än kompositörer.

Det jag egentligen vill komma fram till här är att ett kulturliv i Sverige som helt är utelämnat åt marknaden, blir fruktansvärt konformt och fattigt. Men i längden är det ohållbart att satsa så mycket pengar på något som så få är intresserade av. Lika ohållbart är det att vårt ointresse blir långvarigt. Populärkultur är nämligen hemskt usel på att lämna bestående avtryck. I vår hysteriska massproduktion av ögonblicksupplevelser är vi på väg att bli lika anonyma för framtiden som bronsåldersmänniskan.

Vi måste fråga oss själva om det verkligen är OK att vuxna män samlar på plastrobotar. Är det verkligen OK att kvinnor i 40-årsåldern identifierar sig med Paris Hilton?

Majoritetsstyret måste helt enkelt bort. På en gång. Det är inte OK att vi beter oss som ett sillstim på väg in i ett späckhuggargap. Det är fan inte OK att vuxna människor motiverar sina äckliga Billgren-prints med att "de är så populära". Det är inte OK att bete sig som en fjortis hela livet.

Fan jävla vuxenbarn. Trött på er är jag.

4 kommentarer:

Eric Goesta Rosén sa...

Om jag ska vara väldigt elak här så förstår jag faktiskt inte riktigt vad du säger, vad du vill, vad du inte vill, i den här texten. Förlåt.

Anonym sa...

Bra att du kommer ut ur garderoben, även om jag sörjer lite. Personligen föredrog dig när du var en hycklare. Men för din egen skull så ärar det dig naturligtvis att du står för den du är.

Bolivar sa...

Goesta: Då är vi två. Jag vet fan inte vad jag tycker om det. Mer än att jag börjar förakta min omgivning i allt större utsträckning.

padam padam sa...

för att inte tala om hennes tvivelaktiga erfarenhet av arbete inom kulturen. sick fuck. /a