Seriefigurer

Jag har inte skrivit så mycket om politik efter valet. Någonstans får det ju vara nog liksom. Jag beundrar helst rättshaveristerna på håll. Men det har varit väldigt svårt att hålla sig på sistone. Samtidigt lätt. Jag har inte behövt påpeka det absurda i våra fd ministrars uppenbarelser. Den som nu borde sättas åt, hårt, är Fredrik Reinfeldt. Hur kunde han låta sin regerings första vecka helt gå till spillo på sån här dynga? Trodde han att det kanske skulle lösa sig? Att de trots slavar i källaren och total maktfullkomlighet kanske skulle kunna sitta kvar? Vilka tror han egentligen vann valet åt honom?

Han skulle såklat inte ha rekryterat dem till att börja med, men när det klavertrampet ändå var gjort skulle han ha avskedat dem så fort oegentligheterna kom upp i ljuset. Inte lämna dem ensamma med mediadrevet en hel vecka som två harar i ljuskäglorna. Ovärdigt, pinsamt och totalt inkompetent.

Jag kan inte säga att jag är särskilt entusiastisk inför tanken på ett nyval när det inte ens finns en socialdemokratisk statsministerkandidat, men det behövs inte särskilt mycket för att fälla den här regeringen just nu. De avmagnetiserade backup-banden som låg där avmagnetiserade backup-band brukar ligga är en bit på väg. Ett nytt spexigt kollavadjagtrolladeframurröven-namn på de lediga ministerposterna skulle vara ett annat.

Och de har inte ens börjat leka med lagförslag än, de har bara berättat vad de gör på sin fritid.