Odjurets tid

Ibland om du har bott med ett gäng haschpundare, är en själv eller bara är allergisk mot städning, så kan en frän och samtidigt söt doft sätta sig i köket. När du lokaliserar källan, nästan alltid gammal köttfärssås, så fuskar du ibland och spolar vatten på det. Gör inte det.

Jag vet inte vart jag ville komma riktigt, men jag orkade inte inleda inlägget med det jag egentligen tänkte försöka skriva om. Dels för att jag har svårt att formulera mina tankar kring det och jag vill verkligen att det här inlägget om något, ska bli rätt. Dels för att jag antagligen kommer att få så mycket vidriga google-träffar i min statistik nu att jag lägger ner bloggen.

Är det för att vi inte skämtar om det som det hela tiden eskalerar? Behöver vi förlöjliga dem istället för att demonisera dem? Hotbilden gör ett försök. Jag vet inte om det fungerar. Man kan kackla hur mycket man vill om sexualiseringen av det offentliga rummet och bh:ar för 8-åringar men hur vidrigt det än är i sig självt, tror jag inte att det är vad som driver dem. Vi Andra Män skojar om det. Typ. Fan vet, men räck upp en hand alla Andra Män som inte suttit och slöstirrat på en tunnelbanetjej på väg till jobbet för att kvickna till och inse att hon antagligen är på väg till en högstadieskola. Upp med en hand bara. Upp med en hand alla ni Andra Män som vände och gick när ni insåg att hon kommit in med falskleg.

Tillfället ger tjuven sägs det, och kanske är det tillfällena som blivit fler? Isoleringen, anonymiteten och det ökade trycket på föräldrar att vara allseende ögon. Kanske är det kvällstidningarnas årliga Aiya Napia-löp med knullfester för 16-åringar som förleder aningslösa stackare att tro att det är någon slags norm. Kanske är det dopad lunarstorm-statistik över ungdomars sexvanor. Kanske är det modet? Även sexualitet följer ju trendcykler, det här kanske bara är the flavor of the year?

Kanske är det så att vi inte fullt ut anpassat oss till våra nya sociala strukturer. För ett drygt sekel var en ogift kvinna över 20 i princip förverkad som människa. I Latinamerika kunde man bara dömas för våldtäkt om offret varit oskuld och i regel kunde man undgå straff om man erbjöd att gifta sig med sitt offer. Föräldrarna godtog nästan alltid erbjudandet.

Vi Andra Män luktar lite illa också när vi ska kommentera företeelsen. Monster, djur, vidrigt och ofattbart är ord vi strösslar efter oss, som för att dölja spåren i snön. Vi hänger knullfilm över spegeln och hoppas att ärren ska slätas ut. Vi är inga monster. Så illa ser vi inte ut. Släng knullfilmen åt helvete och börja prata.

Just when you thought he was down...

...så jabbar han till med ett återinförande av ATP-pensionen. Tyvärr är det väl tveksamt om vi kommer att kunna finansiera en återgång. Det kan dock vara en fråga som knuffar upp V ett par procentenheter. Till och med i rättshaveristernas och medborgargardesaspiranternas Mecka, Expressen.se, får förslaget 68% bifall.

On another note så måste jag verkligen stålsätta mig och ge fan i glassen som ligger i min kyl. 3 liter Dansk Äppelpaj och lika mycket Belgisk Choklad från Djurgårdsglass är precis en sån där grej som kan ge Bolivar hjärtsvikt vid 25 års ålder.

Den lille ekonomisten

Jag gillar The Economist faktiskt. Jag borde kanske inte göra det, de befinner sig ju klart på motsatt sida blockgränsen. Det är ändå skönt att kunna läsa en artikel som berör politik utan dra paralleller till Göran Perssons avgång eller hårdare tag mot muslimer. Något att ta efter Expressen?

I veckans nummer finns en utmärkt artikel om den bristande fastighetsbubblan i USA, det kontraproduktiva i att binda kapital i fastigheter och det vanskliga i att låta människor låna mot sin bostad när försäljningsvärdet ju faktiskt bara är förmodat. Jag önskar bara att någon hade civilkurage nog att ryta ifrån i den här valrörelsen. Säg som det är. Det är olyckligt att enskilda invånare tvingas flytta från sina kustbostäder. Verkligen. Men det är försvinnande få som inte kan avvara 5% av sin inkomst till fastighetsskatten och en slopad fastighetsskatt innebär skenande bostadspriser och en öppning för fastighetsspekulation som vi absolut inte vill ha i Sverige. Vi vill att det ska löna sig att göra konstruktiva investeringar i företag som kan generera värde till andra än ägarna. Vill inte ni det?

Man kan också läsa om dagstidningarnas tynande tillvaro och valhänta behandling av sina hemsidor. Schibstedt tas upp som ljuset i tunneln. Skrämmande.

slurpie

Whiskeyflaskan är slut och jag kan inte bry mig mindre
AC-snor i näsan och jag kan inte bry mig mindre
Har torskat 50 spänn på poker och jag kan inte bry mig mindre
Mina fötter har somnat och jag kan inte bry mig mindre
Jag är grön orange och lila och jag kan inte bry mig mindre
Jag vet inte om jag låste och jag kan inte bry mig mindre
Spritfyllan slår hårt men jag kan inte bry mig mindre
Jag har 6000 i fickan men jag kan inte bry mig mindre
Det här inlägget kommer kännas dumt imorgon men vem fan bryr sig?

GALLA

Jag börjar bli jävligt trött på Sverige och svenskarna. Er. Allihopa. Det finns inte en gnutta visioner i någon av er. Inte som sträcker sig längre än nästa skatteåterbäring i alla fall. Och vad har hänt med medkänsla och solidaritet? Varför är era öron döva för det perversa i att sänka ersättning för sjuka och arbetslösa för att det "ska bli lönsamt att arbeta"? Lönsamt som i en förutsättning för mat på bordet. Gott så om det fanns ens en teoretisk möjlighet för borgarna att "skapa fler jobb" (älskar den formuleringen, det låter lite som att en samling herrar leker med lera vid ett runt bord). Det gör det inte. Dels för att Sveriges arbetsgivare har blivit itutade av en fulpopulistisk opposition att företagande ska vara ungefär som att spara i obligationer, riskfritt med stabil avkastning. De har lärt sig agera därefter och är på det stora hela en samling initiativlösa lallare som inte skulle kunna fylla i ett arbetsgivarintyg under pistolhot. Det är inte svårt att vara företagare i Sverige, men det är inte lätt att driva ett företag. Det kräver kompetens, en affärsidé och konkurrenskraft. Billig arbetskraft och uppluckrad anställningstrygghet kommer i mycket större utsträckning att gynna medelstora och stora företag, där individuell kompetens är lättersatt och man har vana vid personalomsättning och rekrytering. I mindre företag blir den anställde snabbare oumbärlig både socialt och kompetensmässigt, och glappet mellan uppsägning och nyanställning är mycket svårare att klara av på en mindre personalstyrka.

Jag förstår inte hur ni kan tro att presidentkandidat Reinfeldt och kompani inte vet det här. Inte vill det här. Det är klart att de vill. Det här är deras gyllene chans att trycka ner lönerna en gång för alla. Det spelar ingen roll om de förlorar nästa val. Löneklyftorna och fastighetspriserna kommer att ha ökat så till den milda grad att klassamhället kommer att vara cementerat för generationer framöver. Jag tycker att Göran Persson är en rolig karaktär, men jag drar mig för att rösta på socialdemokraterna dels på grund av honom, dels på grund av deras misslyckanden. Jag drar mig för att rösta på vänsterpartiet eftersom jag inte tror att vår ekonomi håller för 200000 nyanställningar i offentlig sektor. Jag drar mig för att rösta på miljöpartiet eftersom jag alltid har uppfattat dem som lite flummiga. Det finns invändningar mot alla partier och visst, det kanske "vore kul med något nytt".

Men inte Alliansen. Om det är det nya måste ni förstå att det gamla är att föredra. Inte ni som jobbar på byrå, inte ni med bostadsrätt, inte ni som skriver i tidning och kör bra bil. Inte ni som jobbar med pengar Men ni är inte flest. Ni har lyckats bättre än på länge med att manipulera medierna till att lansera er som en viktig väljargrupp. Det är ni inte. Tro fan inte att ni är det. Och ni andra, bojkotta inte det här valet. Bojkotta nästa, nästa och nästnästa. Bojkotta hur mycket ni vill framöver. Men ni som vet att ni fan inte vill ha den där jävla pajasen som statsminister i FYRA ÅR, försök ta er till urnorna. Gör det bara.

Otyg

Så jag mår. Att jobba till kl 17, åka hem med andan i halsen och mer eller mindre hälla i sig en burk kidneybönor, springa till bussen och vara i Humlegården 18.30, rodda bussar, bråka med busschaufförer som vill markera auktoritet och dra ut köer mitt i vägen, dricka massor, verkligen massor av drinkar och öl och runda av med att okynnesäta en massa glass mitt i natten sätter sina spår. Jag kan bara spekulera i hur vår stackars projektledare mår som inte bara har roddat allt i typ 3 månader, han har dessutom 2 dagar kvar. Och inte är han här. Haha.

Fan han skulle ju betala min lunch idag!

Parrty Parrty Parrty (finsk brytning)

Yes ikväll bankas det på stora trumman. Folk är som yra höns och jag borde verkligen inte ta av min tid för att skriva här.

Snabbt två saker bara;

Polo Ralph Lauren har slutat använda päls. Bra där. Kan USA borde ju faktiskt vi också kunna hålla oss. Men nej då. Här idisslar aningslösa idioter fram att päls bara är sååå rätt i höst. Som om det faktiskt vore 1958 någon annanstans än i Ebba von Sydows härdsmälta till journalistisk gärning.

Vi har fest ikväll som sagt. Om det är någon som känner att jag borde ha bjudit er ber jag om ursäkt. Ni är självklart välkomna. Hör av er till mig via mail, telefon eller här i bloggen INNAN 16.00. INNAN 16.00. Ok? INNAN 16.00!

Jag kunde inte låta bli

Jag måste säga att jag överlag verkar likna ganska välskapta människor. Den där Giacomo Puccini är kanske inte någon 10:a, men det gör ändå inte ont att titta på honom. Men så kommer plumpen. William Henry Bragg?!? Vafan? 1915 års nobelpristagare i fysik. På sin ålders höst. Med uggelögonbryn och pliriga ögon. Kul.

För att ytterligare illustrera kränkningen har ni en bild till på gubbjäveln här nere. Liknar han inte pappan i Tredje Klotet Från Solen lite grann? Betyder det att jag också gör det?

Hoodlums

Szymon Zurn var en lika trevlig bekanskap som jag hade hoppats. Tyvärr var en del plagg lite slarvigt sydda, men jag hoppas att det är en barnsjukdom eller var ett sistaminuten-plagg. Riktigt bra idéer och en befriande prestigelös produktion. Kanske skulle han ha valt en lite längre modell till sin aftonklänning, jag blev nästan rädd att hon skulle drunkna. Jag hoppas att han har hittat produktion och återförsäljare i alla fall. Stockholms "urbana" modescen kunde verkligen må bra av en inhemsk utmanare som inte bara siktar på sneakersamlare från SoFo. Sorry att jag inte har några bilder men ser jag ut som nån jävla modeskribent?

Dagens thugs är Kool G Rap & DJ Polo. Dagens låt är Ill Street Blues.

Ikväll går den musikintresserade till Fredsgatan och ser A-1 förresten.

Det här var ju verkligen kuken

Man känner sig ju som en idiot när man går genom spöregnet och tänker tillbaka på den där halvtimmen man kunde ha sovit på morgonen, när man istället stod och strök en skjorta. Man känner sig jävligt dum när man trodde att en blå morgonhimmel betyder blå eftermiddagshimmel. Kuken.

Dagens thugs är Cocoa Brovaz. Dagens låt är Won on Won.

Vad fan håller jag på med?

Gud vilken smörja jag skrev nyss. Vad fan håller jag på med? Hela nästa vecka ska jag bara länka till youtube-klipp med gangstarap, skriva om utekvällar och kanske länka till lite porr. Nu får jag fan skärpa mig.

Konstgjord andning

Det pratas mycket om att minnas nu. Minnas orsak till konflikter. Övergrepp. Misskötsel. Men vi är ju så unga. Vi minns så lite och färgar det så mycket. Det blir så fragmentariskt och svårt att använda till något. Nästan allt jag minns som jag känner att jag faktiskt har nytta av när jag resonerar och fattar beslut är händelser och skeenden jag inte alls minns. Jag var inte ens född när de inträffade. Det blir ändå lättare då. Givetvis väljer jag vad jag ska minnas genom andra på samma sätt som när jag väljer vad jag ska minnas på egen hand, så hål och luckor saknas aldrig.

Jag ska ändå försöka knyta ihop min säck till tankegång här. Perspektiv och initiativ. Vi har haft så mycket av det senare. Sverige stod som ett massiv marmorpelare av just initiativ när resten av vår kontinent stod i lågor eller redan var utglödd aska. Vi spelade golf med handikapp mot resten av världen. Tro fan att det gick bra. I en tid när automatisering innebar att man slapp pumpa vattnet själv, var också hantverksskicklighet och en arbetsstyrka som mådde bra oändligt mycket viktigare än idag. Svenska arbetare var duktiga, mådde bra och framför allt levde de fortfarande.

Vår konkurrensfördel då är vår akilleshäl idag. Välståndet. Det är omodernt med välstånd. Välstånd är inte längre kostnadseffektivt och mervärden baseras på varumärkesassociationer som byggts i en annan tid. Vi ser säljpitchar från 50-talet som fullt giltiga även idag. HP, Dell och källarhandlaren får sina datorer från samma fabrikslina. Dior Hommes sneakers kan mycket väl tillverkas i samma fabrik som Din Skos espadriller. Kanske av samma människor, samma vecka.

Ingen kommer att ge oss mer lön för att vi är svenskar. Har vi något annat att konkurrera med? Vår avighet mot främlingar och vårt sparsmakade kök? Vi har ju kvar resterna från tiden före, så att säga. Mina föräldrar och deras föräldrar har skrapat ihop obscena summor pengar, byggt enorma förmögenheter hos aktieägare i företag som SEB, ABB, Folksam, Skandia och Ericsson. De har byggt förutsättningar för att företag som Kinnevik ska kunna blomstra. Men företagen genererar inget värde i Sverige längre. Det finns inga positiva synergieffekter att hämta i ett försäkringsbolag eller en bank. Verksamheterna bygger ju på att ett värde finns att förvalta. Finns inget värde så finns alltid fastigheter. Ericsson har skurit ner produktionen i Sverige till ett minimum och gör helt korrekt bedömningen att de måste expandera där marknaden finns. Vi tar det en gång till. Expandera där marknaden finns. I Sverige finns ingen marknad. Förutom att det är alldeles för dyrt att producera något här, är vi alltså alldeles för få för att ett företag som vill gå med vinst ska kunna prioritera att sälja något här. Oavsett om du har tänkt syssla med mode, teknik eller gödsel så kommer du att märka det snabbt. Det finns ingen tillräckligt stor, tillräckligt köpstark målgrupp att vända sig till här.

Och ändå förespråkar jag höga skatter, välfärd och en stor offentlig sektor. Min övertygelse är nämligen att det skulle kunna vara mycket värre. Än så länge kan vi kosta på oss lyxen att vara konsumenter och inte producenter, även om vi som sagt bara ses i ögonvrån av den globala marknaden. Men det är små marginaler. Någon extra karensdag, ännu lite mer urholkade kollektivavtal och lite fler nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen och vi kan på nytt få en blomstrande svensk textilindustri. Förr eller senare blir det kanske ändå så. Tillbaks dit vi hör hemma. En kylig perifer fläck på kartan.

Big Bad Kjell

Kjell Häglund skriver om Isobel/Katrinesörjan och jag känner mig genast dum som alls adresserade det.

Side with the little guy

Vond-visningen var klart över förväntan igår. Jag förväntade mig iofs ingenting alls eftersom jag aldrig sett ett plagg från dem tidigare. Svart såklart, men trevliga detaljer och oklanderligt skräddat. En vit trenchcoat gjorde mig lite orolig dock. Det kändes som att om modellen hade haft 1 cm bredare axlar, så hade hon gått omkring med en glasstrut på ryggen. Och det var väl inte meningen.

Väldigt goda nyheter innan visningen. Leif Pagrotsky tillkännagav att Beckmans nu kommer få stöd i samma utsträckning som de andra konstnärliga högskolorna (förutsatt att socialdemokraterna bildar regering även efter valet) vilket innebär nära nog en fördubbling av Beckmans statliga stöd. Jag hoppas att Tom vet vad han måste använda pengarna till, även om hans elever kommer spotta och fräsa. MARKNADSFÖRING, Tom. ENTREPENÖRSSKAP.

Tekniskt och estetiskt ligger Sverige väldigt långt fram. Det vet vi. Men vad gäller att skapa förtroende hos riskkapitalister och att få ut sitt varumärke och sina kläder sköts många företag med sådan ängslighet och valhänthet att man blir mörkrädd. Om Beckmans kan ingjuta affärsmässigt mod och förstånd i sina elever innan de lämnar skolan så har de gjort dem en tjänst för livet.

Sänk föräldrapenningen markant för kvinnor som är hemma för länge!

Borde inte det vara ett rimligare förslag från Alliansen med tanke på deras tydliga piska-istället-för-morot-linje? Eller det är klart, barnfamiljerna är ju hederligt folk till skillnad från det arbetslösa (skygga?) packet som envisas med att fortfarande vara röstberättigade (även om de sällan röstar som tur är).

Men rätt ska vara rätt. Dessutom skulle det vara mycket effektivare. Det är inte mer pengar den övre medelklassen behöver, det är hot om att få väldigt mycket mindre. Formeln är enkel. Om kvinnan tar ut mer än 50% av föräldraledigheten får hon 45%ig föräldrapenning återstoden av tiden. För att både kompensera och överkompensera för lönegapet. Det skulle nog få männen att prova vällinghållare och kika på fälgar till barnvagnen.

Rappakalja

Jahapp. Idag blev inte en dag som kommer att gå till historien. En sån där mätt dag igen. Sushimätt och åsiktsmätt på Goestaspråk. Jag kanske har målat in mig lite i ett hörn här på sistone. Det känns som att jag inte borde skriva något om jag inte tycker något. Nonsens såklart. Jag får alltid skriva vad som helst när jag vill här. Det är min blogg fuckers! Hehe. Jag ber om ursäkt för det där.

Jag har fortfarande en och en halvtimme kvar på jobbet innan jag ska till Bazoueira och titta på Vond och lyssna på Pagrotsky, så jag kanske kommer på något vettigt till dess. Annars får ni hålla till godo med det här svamlet så länge.

På't igen ba' så du inte blir rädd!

Det är så otaktiskt så att man börjar undra faktiskt. Samma dag som de tar en paus ifrån att jämna Libanon med marken så spränger de ett helt hyreshus för att döda en (1!) medlem i al-Aqsamartyrernas brigad. Och hans far, men det var nog bara icing on the cake. Hade inte Israel ett av världens skarpaste förband yrkesmördare för några år sen? Är det generationsväxling och ålderspensioneringar som har lett till det här vettlösa slumpbombandet? Fan vet.

Fredrik Reinfeldt kunde inte heller hålla sig. Han glimtade lite på masken och fladdrade med tungan som Diana i V. Skönt. Jag tror att de flesta nyblivna bostadsägare inser att ett slopande av fastighetsskatten är foundation på kallbrand om det innebär ett slopande av ränteavdraget. Visserligen är räntorna löjligt låga just nu, men bostadslån ska betalas av över ett halvt sekel och det är inte längre sedan än att till och med jag minns när räntan nosade på 20%-strecket. Reinfeldt måste ha varit full när han tyckte att det verkade som en bra idé att neutralisera den enda kvasifråga han har lyckats behålla initiativet i.

AMS och de oönskade

Jag har alltid haft svårt att hålla mig för skratt under mina sejourer på Arbetsförmedlingen. Den obligatoriska genomgången av AMS hemsida för alla under 25 vid varje ny arbetslöshetsperiod kan få vem som helst att vilja gå i förtidspension. AMS sköts säkert inte oklanderligt. Men de har ett så oerhört otacksamt uppdrag och det är förmätet av oss som egentligen inte ska behöva deras hjälp att klaga på dem. Vi har nämligen gott om jobb i Stockholm. Är du 20-25 och normalbegåvad så finns det inga ursäkter.

Jo några finns förresten. Eller ursäkter är det ju inte, men det är en förklaring. Är du invandrare är dörren stängd. Har du sociala problem eller ibland till och med betalningsanmärkningar blir det också kärvt. Och AMS har, till skillnad från Manpower, Monster, Säljjobb och alla andra oberoende aktörer ingen möjlighet att sortera bort blattar och annat avskum. Detta gör i sin tur AMS oattraktivt för arbetsgivarna som döljer sin diskriminering i resonemang kring att AMS inte klarar att följa arbetsgivarnas kravprofiler och annat trams.

AMS står alltså där med en skara människor som ingen på marknaden tycker är anställningsbara och med arbetsgivare som så ofta de har råd väljer bort AMS, just på grund av andelen oönskade i databasen. Lösningen skulle kunna vara att lägga ner AMS, som de borgerliga vill. I så fall skulle det säkerligen dyka upp specialiserade mudderpråmar i rekryteringsbranschen som kunde erbjuda luffarna dagsverken inom bärplockning och städning.

Ett annat alternativ vore att ta bort arbetsgivarnas möjlighet att göra en så osaklig grovsållning av arbetskraftsutbudet. Man skulle kunna argumentera för att det skulle gynna även företagarna, inskränkningen av valfriheten till trots. Man skulle kunna argumentera för en återgång till monopolisering av arbetsförmedling.

När de flinkaste fingrarna lämnar oss

Två av mina "läsa varje dag"-bloggar har nyligen lagt ner. Katrine Kielos och Isobel Hadley Kamptz skrev välformulerat, öppet och ofta. De var en lika stor del av mitt morgonkaffe som en skvätt mjölk. Den senaste veckan har först Katrine och sedan Isobel tillfälligt eller permanent lagt ner sina bloggar på grund av alla elakheter som skrivs i kommentarsfälten. Och här börjar mina ögonbryn rynkas i djupa veck.

Jag har ju som sagt läst både bloggarna och kommentarerna i stort sett varje dag. En del diskussioner har såklart urartat där som på andra bloggar, men tyvärr kan man inte räkna med bifall och ovationer när man debatterar feminism i Sverige. Inte idag, inte på bloggen, inte i riksdagen, knappt i lunchrummet på jobbet. Jag måste säga att det överraskade mig att det var så personligt för dem när det som diskuterades ganska uppenbart var sakfrågor. Ännu mer överraskade det mig att de blev överraskade. Jag kanske är alldeles för cynisk, men jag räknar nästan alltid med att nåt arsle eller någon jag gillar ska hoppa på mig när jag sticker ut näsan. Ibland är det därför jag sticker ut den, ska erkännas.

Jag kritiserar inte deras beslut att sluta blogga. Förhoppningsvis kliver någon annan fram och förgyller mitt morgonkaffe. Men jag oroas både för deras och allas vår skull över en tendens. Allt fler skribenter sparkar bakut när de blir kritiserade, både på bloggar men mycket värre även i tidningar, och en "förstår du vad jag skriver håller du med, annars är det dig det är fel på"-attityd som jag själv ofta fallit till föga för. Vill man skriva texter som står över all kritik tycker jag att man kan ägna sig åt dödsrunor. Hädanefter ska jag föregå med gott exempel och behandla mina kritiker artigt, korrekt och öppensinnat och inte blanda ihop kritik mot min text med kritik mot min person, som ju väldigt få av er vet något om anyways.

1985

Mina föräldrar har flyttat ut i skogen. Sjukt nice faktiskt. Very rogivande. Jag är lite spänd på hur min mor med ryggproblem och min far med krycka ska hantera 30 cm snö bara. Jag misstänker att det är där jag kommer in i bilden.

Jag hjälpte till med de sista kartongerna från vinden nu i helgen. Plötsligt när vi bar ut kartongerna till bilen reagerade min mamma på ett kuvert som stack ut.

-Oj, det är här dom ligger, sa hon och petade snabbt in kuvertet. När vi kom ut till det nya huset plockade hon fram hela påsen och förklarade att det här var papper av sådan dignitet att de inte gick att slänga i de vanliga soporna på en så liten ort som Nyköping. Min pappa satte igång braskaminen och efter att ha lästs och skrattats åt brändes alla påminnelser och inkassokrav från åren 1981 till 1985. "Bäste herr XXXXX, det här är fjärde och sista påminnelsen" började det bästa brevet. Ett annat brev innehöll ett stillsamt "vad fan håller ni på med?" apropå min fars kontoövertrassering på 4500:-. Det var typ en månadslön efter skatt på den tiden. På riktigt. Min mamma berättade att när pappa hade ringt för att slingra sig ur eländet hade banktjänstemannen sagt till en annan banktjänsteman, högt så att pappa hörde:
- Det är dom där som adopterar barn istället för att betala räkningar igen.

Jag frågade min mamma hur fan de fick det att gå ihop med en sammanlagd nettoinkomst på 10000:- och 16% ränta på bolånen. Hon sa att visst grät man ibland, men det gick ihop på nåt sätt. De hade räknat med att hinna jobba heltid och amortera lån i 4 år innan de skaffade barn. Väntetiden var ju just 4 år hos Adoptionscentrum. Men de grekiska tjänstemännen blev imponerade av mammas och pappas nyinköpta hus och knuffade fram dem 3 år i kön. Min pappa blev sjukskriven. De ville inte ha för stor ålderskillnad mellan mig och min bror så 1985 var det dags igen. Bensinen var ju billig, 4,65 på OK. Och ciggen kostade bara 16:-. Men ändå.

Jag hittade ett brev från Adoptionscentrum också, från 1985. De berättade glatt att deras huvudkontor just fått en egen dator.

Förvirrat på Thorildsplan

DN lyckas idag (eller de lyckas inte men de försöker) väva ihop de brittiska terroristerna med ett försvarstal för militära aktioner mot länder som stöder terrorister. De använder Afghanistan som exempel. Jag förstår varför de inte använder Irak. Jag förstår inte varför de använder Afghanistan. Är det något vi har lärt oss sedan 2001 så är det väl just att det inte fungerar. Det stillar hemmaopinionen och vi får alla en känsla av att rättvisa skipas och att vi slåss för rätt saker och all sån där mumbo jumbo, men så särskilt mycket bättre blir det inte. Krigsherrarna är tillbaka i Afghanistan, opiumodlingen har återupptagits och de har fortfarande en BNP som Hammarby Sjöstad ungefär. Klatsch på den!

Och hur beroende av en "ondskans axelmakt" var egentligen terroristerna? Är de så fattiga att de behöver en terrorstat som finansierar deras internetuppkoppling för nedladdning av ritningar (ca 300:- per månad), en iPod (max 3500:-) och kemikalier (här är det möjligt att det krävs lite roddande på den svarta marknaden, men jag är säker på att jag skulle ha råd med en sprängladdning utan stöd från Pakistan)?

Och när ska vi sluta kränga demokrati som om det vore landminor? Demokrati har varit en lång och ofta ytterst plågsam process i alla länder där den fungerar. Vi gör både styrelseskicket som sådant och säkerheten i världen en enorm björntjänst när vi begär av länder att de ska gå från diktatur till västerländsk parlamentarism på de 6 månader som den amerikanska hemmaopinionen har tålamod. Länder utan medelklass ibland. Länder som hållits ihop av en auktoritär diktator i 20 år för att inte explodera i blod och kaos, ibland.

Till sist hoppas jag att CIA gör lite bättre bakgrundskontroller innan de sponsrar terrorgrupper nu för tiden.

Myrkrypsdag

Jag kanske är urladdad? Har jag rasat så mycket i de senaste inläggen att jag har tyckt klart? Jag som brukar ha lätt för att brusa upp har gäspat mig igenom hela dagen. Klantarslen, märkliga ledare, folk som stör sig på vad jag skriver, folk som stör sig på att jag skriver, världens hemskheter. Allt bara flyter förbi. Det kan ju vara trötthet också. Och att jag känner mig förutsägbar. Det är ju fortfarande i princip ingen som läser mig så för de flesta är jag väl en överraskning, men ni som har följt mig borde ju snart ha knäckt koden liksom.

Jag är fortfarande jävligt nyfiken på vilka som egentligen läser mig. En del har jag ju lyckats lista ut genom min besöksstatistik (tack så jättemycket alla ni som har länkat till mig, det kan inte vara lätt att försvara alla gånger), men de flesta av er är som för alla bloggare höljda i dunkel. Jag vågar inte be er att bara skriva en punkt eller nåt så jag ser vilka ni är, för i så fall är det säkert inte en jävel som gör det. Hint, hint.

Yada Yada

Bläddrade lite motvilligt igenom nya Nöjesguiden. Hon var ju där redan på framsidan, men det tog ett tag innan jag kopplade. Haddy Jallow bjöd ju helt omedvetet mig och David på fullkomligt strålande underhållning en kväll på April i Gallerian för sisådär 2 år sen. På Goestas bekostnad, vilket inte gör saken sämre.

Enligt Flars har förresten Berns bestämt sig för att sluta med torsdagarna och lördagarna, som varit mina vattenhål hela sommaren. Anledningen? För mycket svart publik. Förutom det osmakliga och antagligen kriminella i den inställningen, så är den överraskande korkad. Vad trodde de? Att dancehall och hiphop skulle locka brats och brommastekare? Berns har haft hiphopklubbar till och från i alla fall de senaste 5 åren och det har alltid sett likadant ut. Så hur kan de bli förvånade?

Valfångst

Som de har underskattat motståndet. Vad trodde de egentligen? Att interna stridigheter är 1) Något nytt 2) Ett problem? Såklart inte. Tittade ni på nyheterna igår såg ni vad som gällde. Knockout. Göran talade långsammare än på länge och bankade in en trubbig stör i ryggen på Fredrik när han kommenterade Mellanöstern-frågan. Vem är de borgerligas utrikesministerkandidat och vad har han att säga i frågan? Sossarna mönstrar Jan fuckin Eliasson. Smock! Nuder fryser fastighetsskatten precis så tidigt att ingen kommer ihåg att det var en krisåtgärd, och såpass sent att han låter förespråkarna förstå att det var en smula motvilligt. Smock!

Och de har bara börjat. Vi har TV-debatter och brandtal att se fram emot. Darrande underläppar på magveka oppositionsledare, marginalpartier som tvingas till populistiska utspel som går stick i stäv med alliansens gemensamma politik. Osämja. Kalla det interna stridigheter om ni vill. Byggen som krackelerar och en sorglig skara förlorare som undrar vad som gick fel. När de planterade träd hemma hos Maud kändes ju allt så bergsäkert.

Det var innan den socialdemokratiska vinstmaskinen mobiliserades på allvar. Innan bröstet blåstes upp tills det skymde solen från Rosenbad till Stjärnhov. Innan Jan Eliasson klev fram som den förste statsmannen i en svensk regering sen 1986. Innan Nuder blev karismatisk och kategorisk i sina uttalanden om fördelningspolitik.

Jag har många problem med mycket inom socialdemokratin, men de vinner alltid vackert. Det här blir kul.

Ok då vafan, så illa är ni inte allihopa. Många av er är det, men inte alla.

Följande står för närvarande inte på min shit list:

Kinky Afro
Ali Esbati
Det Ljuva Livet
Masha
Cherry
The Roggie Girls
Gustav Gelin
Zanraff
Ania
Lotta/Murvel
Dåligt Smink
Katrine Kielos

Vilka är ni människor?

De senaste veckorna har jag oftare och oftare känt att det inte är värt det längre. Inte bara mitt egna bloggande, utan deltagandet i interaktiva medier överhuvudtaget. Det börjar mer och mer likna ströläsning av obduktionsprotokoll. Det pyr och osar av så mycket egoism, dumhet och mänsklig smuts i både texterna och kommentarerna att jag flera gånger blivit fysiskt illamående när jag insett att idiotin jag nyss läste antagligen skrevs av en vuxen människa och inte en pappaspojkefjortis med segelbåt. Vuxna människor alltså. Som vill jämna en landsända med marken för att säkra en stat som kommer att kräva ständigt nya jämnanden av nya landsändar så länge den får bete sig som en stissig ADHD-unge mot alla som stör den. Som vill häva förbud och resolutioner mot barnarbete för att det är kontraproduktivt. Som tycker att män är bäst lämpade att befria kvinnor från deras institutionaliserade rädslor. Som tycker att det är bisarrt att hävda desperation som grogrund för fanatism. Vuxna människor med tresiffriga högskolepoäng som fortfarande inte har snappat upp förhållandet orsak/verkan. Som inte kan dra en enkel slutsats utan att det börjar brinna innanför pannan. Som kallar sig feminister. Som kallar sig socialister. Alla kallar sig liberaler. Vem uppfostrade er egentligen? Vad hade ni för lärare och vad har ni försörjt er på sedan dess, för att bli så fjärmade från verkligheten? Och hur kunde vi låta er få komma till tals? Passade ni på medan min generation tonårskrisade, eller är ni rent av min generation? Umgås vi?

Lättviktigt

Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Det kunde verkligen ha hänt var som helst, även om både Top Model-Arwen (varför frågar de henne?) och Emma Wiklund (varför frågar de henne?) antyder att det såklart är ännu hemskare för modeller i stora stygga världen än hemma i Sverige. Det stämmer säkert, även om det är stor skillnad i attityd till modeller och deras fysiska tillkortakommanden i t. ex London och Milano. Hur hårt klimatet är i Montevideo har jag ingen aning om. Jag vet däremot att det inte är någon dans på rosor här i Stockholm heller.

Det skulle inte behöva vara så. Modekonsumenterna i Stockholm är mer politiskt medvetna än det europeiska genomsnittet och ännu viktigare; det är inte lika mycket pengar inblandat. Ingen sysslar med mode för att bli rik här. Designer har ofta andra jobb vid sidan om och modellerna går fortfarande på gymnasiet. Ingen får särskilt bra betalt för sina insatser så skulle man inte åtminstone kunna ha humana arbetsförhållanden? Nej. Förra modeveckan var det som vanligt idel benrangel som vinglade omkring på catwalken och det finns inget mer safe att raljera över än att "pöbeln" tycker att modellerna är för smala. Det enda undantaget jag kan dra mig till minnes var Lick My Label.

Höstens modevecka kommer antagligen vara precis likadan och kläderna kommer falla så snyggt och silhuetterna vara så starka och de 16-åriga flickorna på catwalken så smala så smala.

Ska ni försöka smyga in någonstans trots allt, ska ni smyga in hos Szymon Zürn.

Fussball

Såhär i efterhand skulle jag såklart inte ha övertalat Goesta att följa med och spela Trädgårdscupen, men den var ju på Hjorthagen. Gräs. Det är man inte bortskämd med i Stockholm. Så vi var laddade. Bakfulla men laddade. Varken jag eller Goesta kom in rätt i första matchen. För min del innebar det att jag släppte in två riktiga skitmål, för Goestas del att hans underarmsben lades omlott. Det såg ut att göra helt jävla förjävla ont. Han blev liggandes på planen i säkert en halvtimme innan ambulansen kom. Vi la is på armbågen och Jakob frågade om det fanns någon läkare i publiken. Ja det finns säkert en läkare i något av lagen Mosebacke, Disco Stockholm eller Beneath FC. Men det var ju snällt att fråga. När ambulansen till sist kom och bar bort honom applåderade hela cupen. Det var också snällt.

I övrigt gjorde jag två riktigt bra matcher, men på bekostnad av mina ben som var så illa åtgågna att jag inte kunde stå på dem, än mindre använda dem till att spela fotboll. Och nu är jag utelåst. Min nyckel fungerar inte så jag gick hem till Goesta och agerar världens sämsta hemsamarit. Hittills har jag gett honom tre cigg och gått och köpt en fryst Dafgårdsmiddag.

Lättreviderad historia

"We're not talking about gangsta rap, we're talking about hip hop"

Om ändå världen vore så enkel. Och om det ändå gick att applicera en så mördande likgiltighet gentemot historien på fler områden.

"Jag pratar inte om indianerna, jag pratar om USA:s historia".

"Glöm det där tråkiga. Viktigt? Nej viktigt tycker jag är att förmedla ett positivt budskap".

Jag tänker inte gå in i diskussionen om vems fel det är att hiphopen valde den väg den gjorde (även om man kanske kan se vad som gavs vilka incitament genom att jämföra Dr Dres och De La Souls bankkonton) men ska det vara så enkelt? Att bara bortse från den tongivande företeelsen de senaste 15 åren när man tecknar en historia? Det är inte en Hall of Fame. Det är ett museum. Och de bara struntar i "gangstarap". Vart den gränsen nu dras.

Jag vet inte vad det säger om oss men jag vet att hiphopen i Sverige drivits av gangstarap, vad Loop Troop och Organism 12 än har att säga om saken. Vi växte upp med Warren G, Snoop Dogg och Wu Tang Clan, inte Native Tounges. Vi upptäckte visserligen en massa annat senare när vi blev äldre och började höra vad fan de rappade om, men för att spränga en språkbarriär kan inga melodier varit effektivare än Regulate, Gin & Juice och lite senare I Got 5 On It. G-funk förvandlade den europeiska hiphopen från en subkultur att jämföra med dagens kängpunk, till en nationell angelägenhet och har varit identitetsskapande för svenska ungdomar sedan dess. Direkt eller indirekt, som tes eller antites men lik förbannat har den varit närvarande. Och det kan inte vara upp till en stadsfullmäktige i Bronx att sudda ut det.

Skygglapparna saves the day

En damm skulle byggas, trots att det fanns gott om små samhällen nere i dalen. Energibolaget försäkrade att dammen var helt säker. En opinionsundersökning gjordes. Hur rädda är ni dalbor? Kan dammen spricka? Svaren följde en tydligt fallande skala från ett par kilometers avstånd till ett par mils. De ett par kilometer från dammen var allra räddast, de på ett par mils avstånd på sin höjd lite bekymrade. Men det fanns en by mer eller mindre precis nedanför väggen också. Vad svarade de? De svarade att de inte var rädda alls. Det var helt otänkbart att dammen kunde spricka och därför inget att vara rädd för och därför inget att tänka på och därför inget man kunde få panik över. De var inte rädda alls.

Vrooom!

Precis när jag är som allra tröttast på folk och riktigt längtar efter att någon med lite jävla civilkurage kuppar och instiftar en auktoritär diktatur i Svealand (ingen rationell despot skulle bry sig om Norrland med sina svårförsvarade gränser eller Skåne med sina omöjliga invånare). Precis då intervjuar de Motormännen och jag kommer inte till sans förrän jag hunnit halvvägs till Fittja i jakt på en truppmina och en automatkarbin. Jag skrev om det när försöket påbörjades så jag ska inte tråka ut er med olika fantasifulla sätt att bli av med problemet den här gången, utan försöka se människorna i massgraven. Se en liksvamp i genomskärning liksom. Se en mogen finne från insidan. Vända ut och in på ändtarmen. Snorkla i kloaken. Ja ni förstår.

De tänker kanske att eftersom de är så många som är upprörda så måste de ha en poäng?
De tänker kanske att en SUV mer eller mindre spelar ju ingen roll när det finns så många?
De kanske tycker att det är bögigt med en Passat?
De kanske skiter lite i vilket, eftersom deras ungar alltid kan flytta till Schweiz?
De kanske på riktigt tror att möjlighet till ensamkörning i bil under kontorstid är en hjärtefråga för ensamstående småbarnsmammor?
De kanske tänker att nuförtiden är katalysatorer så effektiva?
De kanske läste 750 år och inte 75, när de läste hur länge oljan kommer räcka?
De kanske är 50 och läste 75, och tänkte att de minst har 25 år till godo?

Nåt tänker de i alla fall och det är säkert inte deras fel att de är beredda att ta ett principbeslut för subventionerad miljöförstöring men det är ju därför vi ska låta bli att fråga dem. Kör över bara!

Fidel

Ali Esbati skriver vackert om Fidel i Expressen idag. Jag har ett mindre dubbelt förhållande till Fidel Castro än de flesta svenskar tror jag. Kanske för att jag har så dåliga erfarenheter av demokrati. Demokrati innebär ju så ofta stagnation. Människor kan inte enas eller bestämma sig, så inget händer. USA har delvis gått runt problemet genom att sätta sin deomokrati ur spel, men i Västeuropa har vi för länge sedan tappat initiativet till företagen. Hellre Castro än Svanberg. Och hellre Castro än Pinochet, Vargas, Camacho eller Uribe. Det har gått så mycket värre så många gånger i Latinamerika, än vad det har gått för Cuba. Det hade gått värre utan Fidel Castro.

Fest

Jag är så kass på att ringa runt (eller jag tycker det är trist rättare sagt) så vi gör såhär istället:

Vi har fest ikväll, om ni har mitt nummer kan ni skicka ett sms så fixar jag lista. Har ni inga pengar på era mobiler så kan ni be Goesta hälsa att ni vill komma. Vänta inte hela eftermiddagen med att höra av er. Vi ses ikväll då. Puss på er.