Till er

Den första maj ska David laga mat åt alla hungriga på Café 44. Gå dit och smaka hans currygryta. Ge däremot fan i att slå sönder alla små butiker på Upplandsgatan och Västmannagatan. Ge fan i Burger King och Åhléns också för den delen. Ja jag vet att det ska ses som uttryck för nånting större och jag vet att det är jävligt kul att demonstrera när man är strax under 20. Och jag vet att ni har rätt. Jag vet att det är helt stört att jag äter choklad från krigshärdar, bär t-shirts med bomull spunnet av 8-åringar och förbrukar plast som om jag hade en egen oljekälla. Jag vet att isbjörnarna drunknar och pingvinerna dör av överhettning. Jag vet att Hugo Chavez är det bästa som hänt Venezuela sen Simon Bolivar och jag vet att man kan ha åsikter om Lula. Jag vet att det är helt jävla stört att föreslå att människor under 26 ska bli utan anställningstrygghet. Jag har inte heller någonstans att bo. Jag är också väldigt svag för Subcommandante Marco. Jag är inte unik. En hel generation har lämnat er. Vi gjorde det ungefär samtidigt. Vi kan säkert bli arga igen. Nu är vi bara uppgivna. Ni kan säkert nå oss. Det gör ni inte så länge ni inte lyckas behärska medierna lite bättre än ni gör nu. Vidvinkelbilder på en oformlig massa palestinasjalar och trasiga armypants väcker förakt till och med hos mig. Och jag vet ju att ni har rätt. Vira av halsdukarna från era ansikten och klä er helt och rent. Kamma er. Dela ut flygblad, småprata och var trevliga (kan Nationaldemokraterna borde det väl inte vara omöjligt för er heller?). Och släpp för i helvete Trotskij/Lenin-konflikten. Man ska inte som 17-åring behöva sitta och lyssna på två 26-åringar som går loss på kommunistiska doktriner och utantillcitat tills det är dags att äta frukost. Formulera er. Tänk efter. Börja bygga upp min ilska redan i februari med saklig och väl underbyggd argumentation. Gasta inte "vi ska göra som i Paris" för det kommer inte att hända. Inte som ni håller på.

Prove me wrong så ses vi på barrikaderna 2007.