torsdag, april 27, 2006

Ett skott i ryggen

Natten på Goestas soffa var bekvämare än jag trodde. Trodde jag. Såhär en bit in på förmiddagen känner jag att min rygg börjar dra ihop sig som ett bältdjur. Jag kommer vara den krumma killen på Rodeo-festen ikväll om nån undrar.

Hela den här grejen med mitt förhållande känns helt overkligt just nu. Om vi ponerar det otänkbara, hur lång tid tar det innan man landar på riktigt efter en sån här grej? Jag ska försöka slå undan mina grubblerier och ha lite trevligt idag i alla fall. Jag och min kollega ska på operapremiär. "Lägenhet m.m" heter föreställningen och Fläskkvartetten ska tydligen spela musiken live. Kan bli intressant och långdraget. Sen blir det som sagt Spybar och GingerJack med Goesta. Jag hoppas att de är frikostiga med spriten, annars riskerar det här att bli en sån där kväll där jag bränner fyrsiffrigt bara för att jag absolut inte borde.

Jag måste hämta min mobilladdare och en massa kläder i vår lägenhet idag. Jag skulle helst vilja att min flickvän var någon annanstans då, så hon får tillfälle att sakna mig. Jag vill bara inte ringa och be henne vara borta för då kommer hon tro att jag är sur på henne. Det är jag ju inte. Jag vet att jag har misskött mig. Fan att det ska vara så jävla lätt att vara efterklok. Jag hade hellre stått som ett fån och undrat vad fan det var som hände.

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Jag hade hellre stått som ett fån och undrat vad fan det var som hände." Vad är det för inställning. Om du hade varit ett stort fån och inte fattat någonting hade du heller inte fattat hur du ska bära dig åt för att ställa saker och ting till rätta igen. Så länge du är medveten om dina brister och snedsteg (som du verkar vara) så har du en mycket större chans att ändra dig och förhoppningsvis få ett lyckligt slut. jag förstår inte riktigt, har ni gjort slut? Eller befinner ni er i något slags mellanläge? Men som sagt tänk inte på det ikväll, ha trevligt som det lilla bältdjur du är.

Bolivar sa...

Jag förstår inte heller riktigt. Jag hoppas att vi är i ett mellanläge. Vi kan ha gjort slut. Men känner du aldrig att det vore skönt att inte vara så jävla analytisk hela tiden?

Anonym sa...

Jobbigt läge att inte veta.
Hmm bra fråga.. Jag tror faktiskt inte det. Det är så jag kan gå vidare med saker och ting. I och med att jag nästan aldrig pratar med folk om mina större problem, så måste jag analysera för mig själv för att kunna hitta svaren på när,var, hur och varför. Om jag inte vet det blir jag tokig.