Så skrev Goesta i mitt förra inlägg. Det läskiga är (för min egen skull) att jag också gör det. Jag har liksom skjutit det åt sidan och tänkt att jag ska fixa det senare, typ som disken. Jag kan inte ens föreställa mig vilken brutal jävla trafikolycka jag kommer bli om det visar sig att det faktiskt inte löser sig. Det kan bara inte hända.
Delvis kanske den här inställningen beror på att vi alltid haft ett ganska stormigt förhållane. Både hon och jag har temperament som två tjackade huliganer. Jag tror att skillnaden mellan nu och förut är att vi inte har ansträngt oss för att bli sams igen på samma sätt. Det har mer varit en avmätt axelryckning och tillbaks till business as usual. Man behöver toppar om man ska ha dalar. Man kan inte bara ha dalar från en nollnivå och sen upp till noll igen. Jag har ju värsta planerna för att få tillbaka dom här topparna. Jag hoppas bara att hon låter mig försöka förverkliga dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Det har mer varit en avmätt axelryckning och tillbaks till business as usual."
sjukt bra beskrivet. jag har haft det så med en av mina vänner.
Det är inget vidare alls. Men det är väl typ essensen av att ta varandra för givet.
Skicka en kommentar