Mediepanelen

Måndagar på Studio Virtanen innebär numer att en kille som heter Leo (som är rätt lik Tony Zoulias va?) och bloggälsklingen Isobel debatterar högt och lågt i medievärlden. Det blev lite väl lågt igår va? Leo tittade ner i bordet och hasplade ur sig floskler i stil med "mediernas uppgift är att berätta", bara för att accelerera till "pressfriheten är värd ett par sabbade mordutredningar".

I princip, absolut Leo. Men det enda allmänintresse som kan finnas av Hagamannens identitet (som Fredrik Wikingsson påpekade har vi ju faktiskt ingen relation till hans person alls, "vadhannuheter" är alltså inte ett household name på något sätt) är vårt behov av snaskighet. Både i Umeå och resten av landet tror jag att vi hade nöjt oss gott med att han var häktad, på sannolika skäl misstänkt och antagligen kommer att bli dömd. Jag skulle också vilja ifrågasätta hur pass mycket det egentligen lindrar för brottsoffren att se sin förgripare i ögonen så fort man kliver utanför dörren Isobel?

Och hur kommer det sig att denna oerhörda rättspatos var puts väck när det var dags att debattera bojkotten av fotbolls-VM? Förslaget att bojkotta en idrottsturnering för att visa solidaritet med tusentals kidnappade, insmugglade och sålda kvinnor och barn var så dumt att Isobel inte kunde komma på ett enda argument för att det skulle genomföras men att sabotera en mordutredning och hänga ut en icke dömd man för åtta kvinnor i Umeå var så självklart att Isobel och Leo nonchalant avfärdade alla argument emot. "Jag tycker att det är rätt, men problematiskt". Yea right. Slutligen måste jag säga att det är väntat men creepy att panelen helt avsäger sig ansvar för hur polisutredningen fortlöper med ett "vi i media ska inte göra polisens arbete" samtidigt som de glatt axlat både domstolens och bödelns mantel. Men vad gör man inte för 150 000?