Det finns ett par grejer jag tror alla tjejer undermedvetet räknar med att deras pojkvänner ska lösa åt dem. Göra upp eld om de blir skeppsbrutna, slåss åt dem om de blir attackerade, bära ut dem ur brinnande hus och ta hand om spindlar när de dyker upp i lägenheten. Allt utom det sista klarar jag galant. Tråkigt nog för alla inblandade dök det igår kväll upp en spindel på vår vardagsrumsvägg. Inte en söt liten husspindel. Snarare någon slags exotisk fågelspindel. Ok, inte riktigt men helt seriöst hade det lilla monstret omkrets som ett ägg om man räknar in benen. Och kroppen var BRA mycket större än en humlas. Min flickvän springer skrikandes ut ur lägenheten och stänger in mig med den. Kul. Jag försöker ta mig ut men får veta att det inte är aktuellt att jag lämnar lägenheten utan spindeln. Den kan ju försvinna in bland kläderna. Rimligt. Jag står där och tittar på den med tilltagande kallsvett men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga först. Valet faller på en grytvante och ett stort vinglas. Det funkar.
Så nu är spindeln infångad. Den var så stor att jag inte vågade lita på att reklambroshyren jag sköt under glaset skulle vara tillräcklig tyngd, så jag använde en bok som lock. Jag ringde Micke som kom ner och skrek om att det var det sjukaste han hade sett och det var det nog också. I alla fall i Sverige. Ingen av oss vågade lita på att den var ofarlig, så vi hade lite nått vägs ände. Vafan skulle vi göra med spindeln?
Vi tog ut den på balkongen och funderade. Micke stod uppe på utemöblerna och funderade. Min flickvän ringde mig någon gång varannan minut och tyckte att jag skulle ta spindeln till Jonas Wahlström på Skansen. Så blev det inte. Istället lämnade jag Micke uppe på furubordet och gick tillbaka till min lägenhet för att hämta toaspray. Sen gasade Micke spindeln rejält groggy varefter jag slog ihjäl den med en sopskyffel.
Kanske ett lite onödigt ovärdigt slut för den stackars spindeln. Definitivt ett ovärdigt ingripande av två 25-åriga män. Tack ändå Micke.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det är ju bara att sopa på den. När jag delade lägenhet med Micke fick jag ofta rädda honom från lillifngerstora bestar i badkaret. Varför tog du inte en sko och klippte till, redan inne i lägenheten, för att sedan torka upp skiten med hushållspapper?
Goesta, för att det skulle ha varit som att knäcka ett ägg mot väggen.
Bolivar: Ja?
Goesta: Har du gått och fått en empatistörning? Jag kan inte vara nära spindlar. De kan ta sig så nära utan att jag märker det, lite som Sebastian. Sådant skrämmer mig rejält. Överväger nu att ge dig en råtta på 26-års dagen.
Miguel: Jag minns särskilt när du väckte mig, trots att jag nyss gått in i tung propavan-sömn, för att förgöra en liten best innan du kunde borsta tänderna.
Va? Känns inte igen. Frågan är väl hur säker du är som källa från den tiden, med konstgjord sömn och allt.
Haha fan vad kul. Jag hade svimmat tror jag. Jag blir alltid kallsvettig och börjar nästan gråta när det kommer spindlar. Därför måste jag definitivt ha en kille som inte lider av samma rädsla. I min förra lägenhet hade jag en elektrisk insektsfångare.
Elektrisk insektsfångare ey? Vad kostar en sån?
Yes, den fungerade utmärkt. Jag vet inte det var en "present" från mamma. Men jag skulle gissa på typ 100-200 spänn. En riktig investering. Det enda negativa är att till slut måste man ju "tömma" men det positiva är då att insekterna redan är döda.
Jag ryser när jag hör hur insekterna steks i en sådan där elektrisk grej. Hua.
Skicka en kommentar