mmm...Mango!

För andra helgen i rad föll jag på mållinjen. Visst jag var nån timme på Mango, men jag kan inte säga att det kändes som att vara ute. Det är nåt med det där stället alltså. Jag vill inte påstå att jag själv är någon alfamänniska, men jag fick en känsla av att ganska många därinne var defekta. Någon halt, någon lytt. Nån tjej på 195 (ogrecentimetrar, inte modellcentimetrar), nån kille på 1,45. PA-systemet knastrade som en kortvågsradio, musiken var "favoriter" som majoriteten av publiken var 3-4 år för unga för att ha hört när de släpptes och synthits från 85 som vi verkligen borde låta sjuttiotalisterna ha ifred. Jag ska sluta gnälla på Spybar. Och sluta tro på Goesta och Sebastian när de säger att Mango faktiskt är jävligt schysst och att det bara var otur sist jag var med. Dessutom var Goestas berömda exflickvän på plats och betedde sig jävligt märkligt. JÄVLIGT märkligt. På Det ljuva livet har Goesta berört händelsen och en del av hans kvinnliga läsare har uttryckt förståelse för flickvännen och jag hörde liknande tongångar hemifrån. Vi får ta det igen då;

Blir vi dumpade vill vi inte ha nån jävla tröst av den som dumpar oss. Dumpningen i sig är ett tillräckligt hårt slag mot våra egon alldeles utan era påklistrade och halvutvecklade moderskänslor. Kan ni inte vara stelt artiga som oss andra är det bättre att ni håller er på avstånd. Mycket bättre.

Med det sagt så vet jag inte om några klubbarrangörer läser mig eller Det ljuva livet, men se för i helvete till att få upp Goesta på alla listor utom Mangos all tid framöver.