Idag hjälper jag Donnie att städa

Donnie har ju en tid haft den goda smaken att peu un peu rensa bort de värsta avarterna från sin CD-samling. Jag har fortfarande en lite 90-talssentimental inställning till musik på plast, så jag har avvaktat. Allt förändrades när B.Gs Chopper City letade sig in i min CD-spelare.

Året var 1999, jag var nyss fyllda 18 och som de flesta 18-åringar satt jag inne på komplett information om vad som var god smak, bra musik, bra lyrik och mycket av svaren på livets stora frågor. God smak var Triple 5 Soul, Avirex och Ecco. Bra musik var Black Star, Mad Skillz, Organized Konfusion och Hieroglyphics. Bra lyrik var Karin Boye, Goethe och Mos Def (jag grävde aldrig särskilt djupt i poesiträsket, och uppskattade aldrig Dan Andersson). Svaren på livets stora frågor har jag som tur är förlagt i ett par års haschdimma.

Hur som helst, det här var Bolivar när han landade i Baltimore en varm julidag. I Baltimore och DC gav de fullständigt fan i Rawkus och Freestyle Fellowship. Däremot backade de upp sina asses som om det inte fanns någon morgondag. Självklart rycktes jag med. Juveniles 300 degrees införskaffades. Lil Waynes Tha block is hot går fortfarande varm hemma hos Bolivar. Men av okänd anledning fanns det en annan kille på Cash Money Records. Han hade en hit som hette Bling Bling. Den var OK mest pga Lil Wayne. Men i yran och villan på Tower Records söp Bolivar in Chopper City-skivan tillsammans med resten av bouncen han blivit så förälskad i.

Fy helvete vilken baksmälla. Beatsen får mig att tro att Mannie Fresh inte bara SER utvecklingsstörd ut. BG är 14 typ, så han är väl i viss mån ursäktad, men han kan ju faktiskt inte rappa. Jag vet inte om det var heroinet eller hans grills, men han kan knappt prata alls faktiskt. Han sluddrar sig igenom de 5 första spåren utan att lägga en minnesvärd rad, ha en minnesvärd slinga eller melodi. Det är blankt. Jag lyssnade på den igårkväll och det är redan tomt. Allt jag vet är att jag mådde dåligt och att jag egentligen hellre haft på ljudet från Lyon-Milan.
Läser man på baksidan kan man luras att tro att spår nummer 6 ska innebära ett lyft. "Retaliation" gästas av Juvenile, crackhoran Ms Tee och Bun B. Juve och Bun B brukar leverera. Inte här. Juvenile drar julklappsrim om sina kvarter och att folk är "juveniles" i Magnolia och Bun B låter mest missnöjd med sitt förskott. Ms Tee måste upplevas. Så fortsätter det. "Wheelchair" där Big Tymers gästar måste vara något slags all time low för Cash Money Millionaires. Crackhoran skorrar sig falskt igenom dunderhooken "Niggas in wheel chairs, half dead as it is". BG har nästan somnat, Baby styltar sig igenom 4 bars och lämnar det tunga lasset åt Mannie Fresh. Han gör följande av situationen:

Automatics, with the static that ya talkin
Stop ya from walkin with the Calico, stop ya hoes
From playin wit me, my nine stayin wit me
Niggas in banged up cars wit battle scars
With shit bags attached to they drawers
Take this time to pause For the not so lucky
Weak like a sick puppy
Fools that lost they name in the game 'cause they wouldn't up it
Big money, heavy weight, make no mistake
Triple beam wit da lean, the man wit da cakeS
hake don't stir my drank, nigga you aint
Gon' get out alive without spendin five on somethin
If ya wanna keep ya heart pumpin
Tha downtown, Nino Brown dumpin
Cause I done killed mo' niggas than cancer
Lil B.G. won't ya take this timeout to answer

Alltså flyger Chopper City all världens väg. Jag skiter i att bounce faktiskt var riktigt kul då kring millenieskiftet. Jag skiter i att han varit tongivande på alla möjliga sätt. Jag skiter i att han horsar och att det är lite synd om honom. Jag skiter i att han och Lil Wayne myntade uttrycket "bling bling". Det här är skräp. Väck med det.