2006, here I come!

Tillbaks på jobbet. Mailen såklart nere igen. Det är ju fan att oavsett om du jobbar på ett multinationellt IT-företag eller i en källare på södermalm, så är du precis lika utlämnad till kontorsmaskinernas godtycke. Jag har i möjligaste mån hållit mig borta från saker som pratar binärt över jul och nyår. Det har varit skönt, och jag tror att min syn blev lite bättre när jag inte satt och stirrade in i en lampa 8 timmar om dan. Julen lovade inget särskilt och höll alltihop. Satt hemma hos min moster och lyssnade med ett halvt öra när mina föräldrar och kusiner blev överförfriskade och delade med sig visdomsord i stil med "ett brott är ändå ett brott", kontrat av "men människor är ju alltid människor". Min bror tittade på mig med något desperat i blicken flera gånger under kvällen och jag tror att det är dags för honom att flytta hemifrån snart. Jag var något yngre än honom när jag flyttade till Stockholm, men då hade jag redan legat i fejd med min mor i flera år. Han är inne på sitt sjätte nu tror jag, och ju längre han väntar desto jobbigare kommer det bli att släppa alla ömsesidiga kränkningar. Hur som helst kommer jag att protestera högljutt om mina föräldrar släpar iväg mig på släktträff igen nästa år. Jag firar mycket hellre hemma i lugn och ro, utan min morfar i fnasig gummimask och för korta röda WCT-byxor (jo vi hade tomte i år, och ja min bror var yngst med sina 20 år. Värdigt va?).

Mellandagarna förflöt med extrem fylla och dåligt uppförande. Eftersom mina egna minnesbilder är fragmentariska så har jag fått gå på hörsägen. Vad som är tämligen säkerställt är att jag har hotat att trycka en Heineken-flaska genom en killes ansikte när han kallade mig nigger, knuffat en kille i backen ganska oprovocerat och druckit en styv liter sprit. Dessutom har jag fortfarande ont i näsroten, men ingen jag har träffat hittills har kunnat hjälpa mig lista ut vad det kan bero på. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att dricka med måtta när det är gratis.

Nyårsafton blev stillsamt och trevligt till sist, trots att min flickvän höll min puls uppe på 180 i 2 dagar innan. Problemet var att det fanns två fester att gå till, och hon kunde inte bestämma sig. Eftersom jag redan hade bestämt mig för den ena var jag måttligt engagerad i hennes kval (även om jag såklart gärna hade firat nyår med henne). Det gjorde henne vansinnig. Jag måste bli mer passionerad tycker hon. Brusa upp om nån vill se bion på söder istället för i stan. Ställa till med en scen om jag får fel sås på pizzan. Ta ordentlig ställning i key issues som vilka skor som är snyggast till hennes svarta jeans och om jag är en silverkille eller en träkille. Det driver henne vansinnig att jag är ok med vilket som, och hennes vansinne ger mig magkatarr. Hur som helst gick hon på maskerad och jag på suparfest i Bagarmossen. Inte mycket hände där, mer än att jag återigen fick bekräftat att det de flesta av mina vänner ser som "vår kompiskrets" egentligen är 3-4 mindre kompiskretsar, överbryggade med ett gäng ytliga bekanta som inte skulle kunna ta en nykter fika på mer än 20 minuter innan det blev riktigt svettiga tystnader. Trevligt var det i alla fall, nån sköt smällare i Charlottes lägenhet, några av mina vänner låg i ett rum och räknade tapetmönster och var sådär charmigt pillerrusiga. Några var stenade, alla var fulla utom Kalle. Kalle verkar se det som sitt kall att dyka upp nykter på alla fester och sen gå runt och vara nåt jävla facit för kvällen och ge folk ångest. Djupt osympatiskt.

Tror inte han var med på skålen heller, där vi skålade för ett nytt lite vassare 2005. Sebastian blev panikslagen och menade att det inte alls skulle räcka att vässa det lite, Micke instämde och sa att 05 varit ett jävla motlutsår. Jag tror att jag kanske har haft ett bättre år än de flesta av mina vänner, trots att jag alltid går runt och är lite missnöjd. Men ingen har gjort slut med mig, jag slipper hänga med en empatistörd 12-åring 8 timmar om dan och jag har dusch och värme i min lägenhet. Skönt.

Ah en grej till. Gin och kahlua.