Nu känns det klart på riktigt. Jag bloggar. Om nån frågar kommer jag säga att jag blev inspirerad av kvällens Mediemagasinet. Att jag också vill vara en del av den opinionsbildande minoriteten. Det låter snyggare än att jag var rastlös hemma hos mina föräldrar.
Det är alltid väldigt speciellt att komma hem hit. I Stockholm kraschlandar jag oftast framför TV:n vid halv elva, här kan jag inte sova alls. Jag vet inte om det är någon slags återgång till mina tonårsvanor, men vad jag kan minnas hade jag inga sömnsvårigheter på den tiden. För mycket socker och cigg kanske. Jag var nere och rökte precis och gjorde en skafferiscanning. Jag hittade tre Aladdin-askar som jag misstänker var tänkta till julafton. Det sket jag i. Jag resonerade som så, att alla ändå är vuxna nu och att det därför inte spelar nån roll. Jävligt skevt resonemang. Som att min mamma skulle bli mindre upprörd för att hennes nu 24-årige son kommer hem luspank och äter upp hennes julgodis två dagar för tidigt. Jag tror ändå inte att hon kommer visa att hon är sur, om hon nu blir det. Jag undrar om hon håller tillbaka det nu, eller om hon spelade upprörd för att "så ska man ju inte göra" när jag var mindre. När jag jobbade med barn fick jag spela upprörd hela tiden. Och hålla tillbaks. Jag är verkligen inte i synk med min omvärld när det gäller rätt och fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar