En av SOFO:s minst exploaterade oaser måste vara Pita Pocket. Inklämd utan skylt mellan Dancing Dingo och Koh Pangan ligger den där, bitter och förbisedd. Så fort du klivit innanför dörren slås du av lukten av misslyckade investeringar och babaganoush. Slänger du ett getöga på menyn förstår du ingenting. Läser du den noga förstår du inte heller något. De har ett märkligt tillvalssystem där du med två grundmenyer som bas kan komponera din egen maträtt. Inte heller personalen är med på noterna, varför det ofta blir dålig stämning när du ska beställa. Idag gjorde restaurangägaren halshuggningstecknet mot mig för att signalera att det var nästa kunds tur. Det är ju såklart värt det, annars skulle jag inte gå tillbaka dit. Vinbladsdolmar med strimlad haloumiost i pitabröd med kingsizestrips.
Jag ska löneförhandla snart. Jag brukar aldrig förbereda mig inför sånt och det brukar gå ganska bra ändå, men den här gången ska jag vara vass som ett samurajsvärd. Kolla på internet efter medianlöner, räkna mot budget och sånt jag aldrig har orkat förut. Det slutar antingen med att jag tjänar mer pengar än någonsin, eller att jag måste säga upp mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar