onsdag, september 27, 2006
Tikkan Norum
Fan jag vet inte vad jag ska känna. Han är död. Overkligt såklart. Väntat. Han levde säkert tvåhundra år på sina strax över sjuttio. När jag var 17 gick jag på gymnasiet. När Tikkan var 17 sålde han och hans kompis kompisens farsas bilfirma och Tikkans farsas sprillans bil. Sen drog de till Spanien och gjorde gud vet vad i några veckor innan Interpol fick fatt i dem. Tikkan satt en månad i Franco-spanskt fängelse och när han hade druckit brukade han prata om att han slog ihjäl en kille där i fängelset. Han drack ofta. Han var lång och tidigt utvecklad, och brukade passera som sin storasysters pappa när han var i 20-årsåldern. Han började gå på krogen när han var 14. Han kunde mycket väl ha dött redan när jag var barn och säkert tio gånger innan jag föddes. Han satt och söp och körde bil när han tappade ner ölburken på golvet så den fastnade under gaspedalen. Pang sa det, så satt han i ett träd med obrukbar högerarm. Den blev aldrig riktigt OK igen men det sket Tikkan i. Han vaxade bilen en gång i veckan som om inget hade hänt. Och söp. Drack upp varenda vinflaska i hela huset när han kom och hälsade på ibland. Andra gånger var han såklart alldeles fantastisk att prata med, lyssna på och lära sig av. Han var den gamla skolans gentleman. Handskar när han körde bil, oklanderligt putsade skor och det perfekta hemmet. Han var verkligen sjukt rolig att umgås med helt enkelt. Till och med de idiotiska grejerna han gjorde kunde han och vi skratta åt i efterhand. Som när han på fyllan bestämde sig för att sälja sin bostadsrätt på rot och vi fick åka dit och försöka rädda undan lite möbler åt honom så han inte sålde allt han ägde och hade. Han hade en Aladdin-ask där kommer jag ihåg, men jag fick inte lyfta på botten. Hur fan skulle det se ut? Han dog igår. KOL. Vidrig sjukdom. Lungorna orkade inte leverera längre, så hjärtat stannade. Nu är ju inte KOL en av de sjukdomar man får som av en slump. Han rökte 2 paket röda Prince varje dag. I 60 år. Till och med när de hade skurit hål i luftstrupen på honom rökte han. Det pyste ut rök ur halsen på honom när han satt på balkongen han hade övertalat sköterskorna att köra ut honom på. He had his ways med sjuksköterskor. Och människor i största allmänhet. Jag är verkligen ledsen att det var så längesen vi sågs. Och nu är det för sent. Fan Tikkan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det här inlägget tog mig med storm. vet inte ens om jag blinkade på hela tiden jag läste (med fysiken säger väl Ja där). godnatt.
Skicka en kommentar