Bolivar, Ett själviskt svin

Det är intressant det här med människor. Hur vi hanterar framgång, rikedom, vår omvärld. Hur allt kan vändas. Hur den mest cyniska, hatiska Anonymous jag någonsin stött på, kallar mig egoist och frälse och Gud vet vad, när han/hon i själva verket är precis det jag anklagas för. Jag tror inte att det finns i Anonymous framtidsvision att just han/hon kommer vara en av pigorna, en av de som tvingas finna sig. Han/hon har ju redan sitt på det torra. Kanske. Saker händer ju. Kan hända alla. Det är därför vi har hållit oss med social trygghet här i Sverige. För min skull. För Anonymous skull. För Johans skull. För Goestas pappas skull, för Anonymous mammas skull. Ifall våra framgångsplaner skär sig någonstans. Ifall vi råkar illa ut. Om vi gemensamt gör en ansträngning för att det samhällssystemet ska övergå från att vara något exotiskt skandinaviskt, till att bli en rätt för så många som möjligt, så kan jag inte se hur det heller är något egoistiskt. Jag kan inte se hur det kan vara EGOISTISKT att vilja förhindra att människor råkar illa ut värre än de hade behövt. Kanske naivt, dumt, tillväxthämmande, inflationstriggande. Whatever. Men inte egoistiskt.

Gnällspik pt 999

Jag var sjukt duktig igår. Jag hade planerat att gå till Sneakers N Stuff och köpa skor för 1900:- men jag åkte till Skärholmen och storhandlade mat istället. Tyvärr handlade vi på Kvantum som lurade skiten ur mig med sina "ta 3 för..." och priser på stora skyltar så jag trodde det var specialerbjudanden. Alltså fick jag med mig lite väl mycket dyra grejer, typ oliver med blåmögelost och pesto och sånt. Men det är ändå bättre än ytterligare ett par sneakers.

Det här med jämställdhetsbonus alltså... what's up med det egentligen? Det känns väldigt fel att muta vuxna män för att de ska stanna hemma med sina barn. Jag förstår inte vad som är så jävla kontroversiellt med individualiserad föräldraförsäkring. Och som vanligt är det arslena som skriker högst. Som när biltullarna infördes och Motormännen stod i minusgrader och delade ut tablettaskar och tutade och förde ett jävla liv. De ensamstående småbarnsmammorna lyste med sin frånvaro. Jag kan däremot tänka mig att killarna från IT-företaget jag jobbade på mönstrade mangrannt med sina kontantbetalade SUV:ar.

Har vi svenskar alltid varit såhär jävla inskränkta och korkade och egoistiska? Allvarligt alltstå. Jag förstår det inte. Gå in på Resumé eller Dagens Media, läs sms:en på SVT Debatt eller valfri insändare i Metro. Vad är det för människor liksom? Bor jag granne med såna här sänken? Är det tillfället som gör tjuven kanske? Samma människor som uttrycker sig välformulerat och eftertänksamt kring middagsbordet kanske drabbas av kortslutning och börjar raljera som en full rättshaverist så fort kommentarsfältet på Expressen.se har laddat klart? Jag vet inte.


Dagens alliansförslag: Att göra det möjligt för en egenföretagare att bara ha en uppdragsgivare, något som inte är tillåtet idag.

Konsekvens: Arbetsgivare kan sätta ytterligare press på arbetstagare att starta eget för att få jobb. De anställda kan tvingas förhandla bort de marginaler som ska användas till försäkringar och pensionsinbetalningar. A-kassesystemet sätts ur spel. Antalet nystartade företag kommer visserligen att öka drastiskt, men det är en typ av företag som helt saknar samhällsnytta.

Min nya dator kom precis. Sweet.

Bang Bang (we gon thug.this.shit.out)

Mycket trevligt igår. Jonny, Goesta och några öl. Men Kvarnen hade jag verkligen kunnat vara utan. Idag är det administrativa sysslor på Bolivars bord. Säg Mediakit allihopa! Och ikväll har Sneakers N Stuff stört snygga skor till försäljning. Problemet är dels att de kostar 1899:-, dels att jag helt seriöst inte vet vart jag skulle göra av dem.

Östermalmsräven är en ny bekantskap förresten. Vi tycker som namnet antyder inte särskilt lika om någonting alls, men hans blogg var riktigt trevlig och både han (nästan) och jag har lyckats hålla oss ifrån några grövre personangrepp i Goestas tråd. Jag kanske borde börja läsa honom?

I övrigt inte mycket nytt. Köpte Bang idag. Skitsnygg framsida. Fortfarande lika tattig inlaga. Lite synd, men äckligt hög nivå på det redaktionella materialet och det är ju huvudsaken. Men varför har de inte fler annonsörer?

Notes till potentiella Bang-annonsörer: Det är inte 1952 igen. Ebba von Sydow representerar inte den moderna kvinnan. Ni skulle visst få goodwill om ni sågs i Bang. Feminister syr inte alla sina kläder själva. Feminister hatar er inte för att ni har smala modeller. Feminister lever i samma konsumtionssamhälle som alla andra. Det är inte bara feminister som läser Bang.

Tikkan Norum

Fan jag vet inte vad jag ska känna. Han är död. Overkligt såklart. Väntat. Han levde säkert tvåhundra år på sina strax över sjuttio. När jag var 17 gick jag på gymnasiet. När Tikkan var 17 sålde han och hans kompis kompisens farsas bilfirma och Tikkans farsas sprillans bil. Sen drog de till Spanien och gjorde gud vet vad i några veckor innan Interpol fick fatt i dem. Tikkan satt en månad i Franco-spanskt fängelse och när han hade druckit brukade han prata om att han slog ihjäl en kille där i fängelset. Han drack ofta. Han var lång och tidigt utvecklad, och brukade passera som sin storasysters pappa när han var i 20-årsåldern. Han började gå på krogen när han var 14. Han kunde mycket väl ha dött redan när jag var barn och säkert tio gånger innan jag föddes. Han satt och söp och körde bil när han tappade ner ölburken på golvet så den fastnade under gaspedalen. Pang sa det, så satt han i ett träd med obrukbar högerarm. Den blev aldrig riktigt OK igen men det sket Tikkan i. Han vaxade bilen en gång i veckan som om inget hade hänt. Och söp. Drack upp varenda vinflaska i hela huset när han kom och hälsade på ibland. Andra gånger var han såklart alldeles fantastisk att prata med, lyssna på och lära sig av. Han var den gamla skolans gentleman. Handskar när han körde bil, oklanderligt putsade skor och det perfekta hemmet. Han var verkligen sjukt rolig att umgås med helt enkelt. Till och med de idiotiska grejerna han gjorde kunde han och vi skratta åt i efterhand. Som när han på fyllan bestämde sig för att sälja sin bostadsrätt på rot och vi fick åka dit och försöka rädda undan lite möbler åt honom så han inte sålde allt han ägde och hade. Han hade en Aladdin-ask där kommer jag ihåg, men jag fick inte lyfta på botten. Hur fan skulle det se ut? Han dog igår. KOL. Vidrig sjukdom. Lungorna orkade inte leverera längre, så hjärtat stannade. Nu är ju inte KOL en av de sjukdomar man får som av en slump. Han rökte 2 paket röda Prince varje dag. I 60 år. Till och med när de hade skurit hål i luftstrupen på honom rökte han. Det pyste ut rök ur halsen på honom när han satt på balkongen han hade övertalat sköterskorna att köra ut honom på. He had his ways med sjuksköterskor. Och människor i största allmänhet. Jag är verkligen ledsen att det var så längesen vi sågs. Och nu är det för sent. Fan Tikkan.

Bort med dom bara

Följande ord/fraser bör omedelbart strykas ur samtliga modeskribenters gloslista:

bara så rätt (ex. I höst är en mörkgrå duffel bara så rätt)
lyxig (ex. Michael Kors höstkollektion förmedlar en klassisk och lyxig känsla)
lager på lager (ex. Var inte rädd för att se bylsig ut. I höst är det lager på lager som gäller)
lila (ex. Höstens färg är lila)
glamour/glamoröst (ex. Är du sugen på ett par lite mer glamorösa jeans(!?!) kan jag varmt rekommendera Seven for all mankind)
en ny silhuett (ex. Hedi Slimane har gett herrmodet en helt ny silhuett)
dandy (ex. Dandystilen är på stark frammarsch)
exklusiva material (ex. I den senaste kollektionen har hon övergått till mer exklusiva material)
modejournalistik (ex. Dagens modejournalistik blir så lätt ytlig)
höstens/vinterns/vårens/sommarens bästa (ex. Sommarens 25 bästa toffelköp)
10 heta tips (ex. 10 heta tips, så blir du Pete Doherty)
modeorakel (ex. Modeoraklet Sophie Fahrman tipsar om de bästa stövletterna)


Fixa nu.

Bolivar skriver blogg

Jag hade tänkt tipsa om Ison & Fille med en massa tjusiga formuleringar, men det blev bara skit. Så nu tipsar jag om Ison & Fille. Punkt.

Jag hade skrivit en massa snyggt om Hugo Chavez tal i FNs generalförsamling förra veckan också, men det är ju faktiskt bättre att ni läser talet själva. Så gör det!

I övrigt är det jävligt lite nytt hos Bolivar. En ny grej jag kommer försöka börja med den här veckan är att diska hemma hos mig, inte bara hemma hos min flickvän. Det verkar nämligen inte som att min rumskompis håller efter det där riktigt när jag är borta. Tänk Hultsfred, campingen. Så ser mitt kök ut.

Och vad fan är grejen med all såsig konstig jävla musik vi lyssnar på här på kontoret? Helt seriöst. Jag ska löda fast min iPod i mixern.

Vart bor alla duvor egentligen?

Helt seriöst. Har någon av er stött på ett duvbo? Ett endaste litet ägg? Inte jag. Duvor överallt men inga duvhem. Bor de verkligen i stan? De kan väl inte ruva på Stomatol-skylten? De kanske dagpendlar från naturområden som Lida och Järvafältet? Hänger med i vinddraget bakom tunnelbanevagnarna. Eller så har de sina egna stråk. Fågelvägen liksom. Jag vill veta i alla fall. Om någon bor granne med en eller flera duvfamiljer måste jag få veta det.

Four Good Men

Idag är första gången jag inte mår riktigt dåligt. Jag hade huvudvärk hela dagen igår. I lördags ska vi inte prata om. Tack så jättemycket för festen Sigge. Du kunde ju inte veta att man absolut inte ska lämna en full ginflaska på bordet och oja sig högt om att ingen dricker. I alla fall inte när Bolivar står och tjuvlyssnar. Jag tog ju tag i problemet och drack så det stod härliga till. Efterfest och mer sprit. Besvärade Gellert Tamas. Pinsamt. Tog mig efter mycket möda och stort besvär tillbaka till rummet i alla fall. Jävligt skönt att sova. Jävligt jobbigt att vakna med ögonen i knät. De var helt seriöst på väg ut. Eller nej men det kändes så. I alla fall. Ska äta frukost nu. Aldrig mer Göteborg.

Roadtrip

Snart är det dags att gå och hämta Gonzo. Och sen bilen. Och sen ölen. Goesta tar sig hit själv. Hur mycket väger 14 lådor öl egentligen? Kommer vi paja bilen?

Det är verkligen jävligt dubbelt det här med Anonymous som hänger mig i hasorna och hackar på mig vart jag än kommenterar. Googlar han mig för att hitta alla inlägg? Hur som helst så gillar jag att han mitt i allt sitt vansinne tvingar mig att slipa mina argument. Han är bra på träffsäkra orimligheter helt enkelt. Men det vore ju skönare utan honom, det ska jag inte sticka under stol med.

Men Göteborg snart alltså. Jag flaggar för Uppåt Framåt en gång till.

Roligast just nu: CRFN:s bloggångest. Keep up, för inlägg dyker upp och försvinner hela tiden.

Goesta har fått beröm av Magnus Carlbring. Han lär ju må som ett helt hov idag.

Seg jävla dag

Skittråkig verkligen. Jag hoppas att Kim Jones-utställningen på Beneath blir lite trevlig så inte dan har varit totalt slöseri med tid. Mycket metabloggeri hos Goesta nu. Då börjar man ju fundera. Jag skulle oftast vilja berätta lite mer för er, släppa er lite närmare in på livet. Jag tror att bloggen skulle kännas mer meningsfull för mig då, mer renande. Men det finns ju som så ofta försvårande omständigheter. Jobb, folk som känner sig uthängda, folk som faktiskt skulle bli uthängda och allt det där som går under rubriken Det Verkliga Livet. Jag skulle ha gett fan i att berätta för någon om bloggen. Och låtit bli att visa mitt ansikte. Jag hade kunnat bli Mr X med hela svenska folket. En anonym lönnfet IT-hämnare som utmanar hela etablissemanget med knivskarp agitation och en snabb uppkoppling. Nu blev det något annat. Jag gillar det här också, missförstå mig inte. Men tanken var ju inte alls att det här skulle bli en politisk blogg. Jag ville ju ha någonstans att älta alla mina nojor och vanföreställningar. Någonstans att skriva ner alla skeva anekdoter som vore kul att spara. Någonstans där jag INTE hade en tidigare satt lägstanivå att leva upp till. Jag trodde inte att det här bloggandet var så kravfyllt. Jag trodde å andra sidan inte att det skulle kännas så bra att få uppskattning av människor jag aldrig har träffat. Det kom faktiskt som en överraskning. Och att det skulle ge en sån ego-boost att dyka upp i någons länklista trodde jag inte heller. Överhuvudtaget så är jag skyldig till en hel del later som jag trackade Goesta för i ett halvår när han bloggade och inte jag. Min flickvän trackar mig nu. Jag undrar om hon kommer börja blogga. Hon har precis fått igång sin MP3-spelare. Hon är på rätt väg.

GBG

Kul att Katrine Kielos och Isobel är tillbaka. Really. Men vad är jag nu, den 50:e bloggen som nämner det? Lite navelskådande är vi va?

Jag mår verkligen inget vidare. Snuvig och ögonen kliar. Jag måste vila mig i form tills på fredag. Kan inte stå och snora när jag "jobbar". Det verkar inte bli någon bokmässa förresten, vi kommer fram till Göteborg lite för sent. Men om ni som är på mässan vill ha en trevlig efterfest på fredagen så rekommenderar jag Uppåt Framåt. Hur är Göteborg förresten? Jag har typ aldrig varit där.

Dessutom borde jag klippa mig också. Jag ser mer och mer ut som Mowgli och mindre och mindre ut som den stilige man jag inbillar mig att jag är under kalufsen. Men vart fan klipper jag mig utan att riskera att gå därifrån som Idol-Danny?

Burken är fri!

Jag trodde att det skulle dröja åtminstone till 2008 innan vi fick se Alliansen i full utblomning, men det verkar gå mycket fortare. Ett axplock:

* Ett otroligt svamlande om trängselskatten igår.

* "Riktiga jobb" ersätts av "nystartsjobb" som för guds skull inte får förväxlas med åtgärder. Absolut inte.

* Moderaterna vill "utveckla ett nytt sätt att mäta arbetslösheten, som harmoniserar med övriga OECD-länder". Läs: Vi vill slippa bli jämförda med alla orimligheter vi strösslade omkring oss före valet.

* Man planerar att sälja statligt ägda företag till ett värde av 200 miljarder under mandatperioden. Sug på den ett tag, låt det sjunka in. Fundera lite över var de pengarna kommer att hamna.

* I Stockholm proklamerar Axén Olin nöjt att alla hyresgäster kommer att erbjudas att få köpa loss och ombilda till bostadsrätt. Alla. Hennes vision är alltså ett avskaffande av hyresrätten som boendeform eller?


On another note så var det första gången på längre än jag kan minnas som jag läste ett kritiskt stycke text om Fredrik Reinfeldt i Expressen igår( ja jag vet att jag aldrig mer skulle läsa den, men jag hade verkligen tråkigt). Ska de leka riktig tidning nu?

Bokmässa

Det verkar bli Bokmässa i år faktiskt. Det är bara själva resan dit som är ett litet frågetecken. Trevligt. Goesta verkar banga för att han inte har råd. Skittöntigt.

Axén Olin ska införa jobbgaranti inom 5 dagar för alla som går på bidrag. Bara att ta en spade ur hinken och börja skotta snö eller?

Nya Sverige

I Sverige tänker man inte som man tänkte förr. En del ser det kanske som ett uppvaknande. Det blev tydligt i dagens Metro (eller var det City?) hur som helst. Söder om Gävle är Sverige blått. Glesbygdspolitiken lämnar väldigt mycket i övrigt att önska, men det blir så väldigt tydligt vilka som har röstat på vad och varför. Det var inte de utanför som röstade för att få komma in. Det var de innanför som röstade för att slippa betala. Det är nytt för Sverige.

Men man ska rulla med slagen. Efter nyår ska jag skaffa mig ett fattighjon. Det är sjukt tråkigt att dammsuga.

Sida vid sida

Chelsea-Liverpool slutade med att de blå ganska oförtjänt tog hem segern. Låt det inte vara ett tecken.

Förresten, läs inte dagens Expressen om ni vill behålla lunchen.

Eftersom jag förtidsröstade slipper jag moderaterna idag, men kan inte ni som går till vallokal fråga om de kommer hålla oss i handen hela vägen in bakom skynket nästa val. Det är tydligen viktigt att stå "sida vid sida" med sina väljare, enligt en kommentar av Reinfeldt i tidningen ni aldrig mer ska läsa.

Zlatan stannar i Milano

Ja det har ni ju läst. Han dyker inte upp. Kanske inte klockrent tänkt av honom jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det vänder sig i magen på mig när jag läser kommentarerna på till exempel Expressens hemsida. Husnegrerna ska fixa medaljer och vara tacksamma om de ska vara något värda, det är uppenbart. Ni är äckliga, vet ni det? Äckliga kappvändare. Äckliga. Gör man inte som Massa säger så är man en primadonna. Är han en primadonna eller en förlorad tillgång i de inblandades ögon tror ni? Husnegrerna underhåller alltid på nåder. Vitryssen sätter sig på språket men det är inte därför jag mår illa. Så mycket har jag inte druckit. Det krävs fan så mycket mer än en slopad anställningstrygghet för att ni ska lirka ut huvudena ur ändtarmarna. Man får det Sverige man förtjänar. Äckliga.

Tupac ringer in

Tupac ringer in till Breakdown FM för att prata sexuella trakasserier. Året är 1996.


powered by ODEO

Vafan??!?

Är jag Saida with a cruel twist? Enligt Goesta har Lars Leijonborg nämnts som utrikesministerkandidat. Jag förutspådde det redan här, men jag skojade ju bara. Fattade ni inte det dumma dumma folkpartister? Kommer Filippa Reinfeldt bli biståndsminister också? Är det tänkt att regeringen ska agera ut en fyra år lång dörsmällarfars på kanslit?

Man väljer sin egen regering

Allvarligt. Ni är ju vuxna människor allihopa, både vänner jag trakasserar och korsförhör och ni som läser den här bloggen. Efter SVT-debatten igår tycker jag att det blev alldeles glasklart vad vi har att välja mellan. I ena ringhörnan en ideologiskt övertygad socialist, en miljöpartist och en lite väl pragmatisk socialdemokrat. I andra ringhörnan ett glatt gäng som är sugna på att regera. By any means necessary. Inte ens på valdagen kan Fredrik Reinfeldt hålla fingrarna i styr. Kampanjen ska pågå tills vallokalerna stänger och man kunde nästan se myrorna krypa omkring innanför Götrich-sviden igår. Han är ju på väg att VINNA. Allt annat verkar högst sekundärt. Så rösta på Allianspartiet. Go ahead. Ge oss fyra år av utförsäljningar inom offentlig sektor, sänkta ersättningsnivåer, fler karensdagar och en drastiskt minskad köpkraft över hela landet. Fan ge mig ett skattesubventionerat fattighjon också. Jag har råd. Jag överlever. Det är inte som att jag kommer svälta ihjäl vid 28 års ålder på grund av det här. Men ni kommer att känna er jävligt korkade 2010 när vi får gå igenom ett nytt ekonomiskt stålbad för att ni tyckte att det var "dags för något nytt". Och kom inte och säg att ni inte har blivit varnade.

Jag röstade igår. Det kändes som en oerhörd lättnad. Jag har ägnat valet alldeles för mycket tankeverksamhet de senaste veckorna. Jag har mått så dåligt av så mycket jag har läst och så många jag har pratat med. Jag är verkligen inte i synk med Sverige 2006, men det kanske är helt ok det också? Hur skulle världen se ut om alla tyckte likadant och allt det där ni vet. Försvarsmekanismerna inför fyra år med Alliansen har börjat kicka in tror jag. Det har i alla fall gett mig lite andrum i mitt skrivande. Jag tror inte att det blir så mycket mer svensk politik här på ett tag. Eller så blir det massor. Jag har i alla fall slagit ur mig villfarelsen att någon av er kommer att rösta annorlunda på grund av något jag har skrivit.

Jag delade en flaska vin med min flickvän igår. Ofta har vi faktiskt lite svårt att ha tålamod med varandra när vi pratar. Jag tycker att hon svävar ut och aldrig kommer till poängen. Hon tycker att jag pratar som en lagtext och aldrig kommer till poängen. Men ibland, som igår, kan vi prata i timmar. I loves it.

På tal om något helt annat så har Hugo Chavez och Londons borgmästare Ken Livingstone hållit presskonferens. Den är lång, och Chavez tar i lite väl mycket i sin Bush-kritik men är på hela taget alldeles alldeles strålande.

Lägg den här över så länge

När människor nära mig mår dåligt blir jag nästan alltid valhänt och försagd. Det rör sig ju nästan alltid om en annan sorts ångest eller sorg än den jag själv bär eller inbillar mig att jag bär. Jag upplever aldrig tryck över bröstet, får inga spontana gråtattacker och jag leker väldigt sällan med dödstankar (förutom om jag är riktigt högt uppe och tittar ut över räcket, men det är något annat tror jag). När jag mår dåligt finns inga pukor och inte heller några trumpeter. Snarare en ensam blockflöjt som lite småfalskt skaver sig fram genom mig och min grådassiga vardag. Min ångest är kommunala musikskolans tredjeval, lätt förväxlad med håglöshet.

Jag tror att jag kanske går miste om något. Att utagerandet har en renande effekt som jag missar när jag suckar mig vidare och fortsätter att gräva mig djupare ner i min egen förbittring. Jag mår ju inte ens särskilt dåligt. Gjorde jag det skulle jag säkert vara helt omöjlig att ha att göra med. Det ligger bara en liten grådaskig våt filt av monoton melankoli över hela min tillvaro nu. Det kan mycket väl röra sig om vitaminbrist.

Vart tog jag vägen?

Ibland får jag vad Jonas Inde skulle kalla skamsköljningar när jag tänker på vad jag gjorde när jag var yngre. Jag demonstrerade högljutt och ibland våldsamt mot pälsindustri, köttindustri, rasism och den redan då eskalerande rovkapitalismen. Jag var maskerad ibland, ska erkännas. Det kändes lite obehagligt att som 16-åring bli fotograferad av uniformerad polis på väg till bussen. Så på demonstrationerna kan jag ibland ha dragit upp halsduken lite högt. För att stå pall. I det pre-islamofobiska Sverige var nämligen 16-åriga vegetarianer med de oerhörda åsikterna att slakteritransporter mellan Linköping och Verona, höns i burar med gallerbotten och minkuppfödning högsta prio för Sveriges finest. De bangade inte på att spöa oss, skicka hundarna på oss, förfölja oss, splittra oss, mer eller mindre lämna över oss till nazister eller på att häkta oss.

Det jag skäms över är att jag kanske lämnade allt det där på grund av feghet och bekvämlighet, snarare än för att min ideologiska värdegrund förändrades. Det var visserligen helt outhärdligt att sitta på SUF:s årsmöte och lyssna på en tre timmar lång debatt mellan rådssocialister och anarkister, där det som diskuterades var vilket styrelseskick som skulle användas efter revolutionen. Verkligen helt outhärdligt. Men jag borde ändå orka se bortom den bortre paragrafen, bortom utbyggd tandvårdsförsäkring och trängselskatter. Våga se ett annat samhälle, inte en försiktig förbättring av något jag egentligen tycker stinker som ett ruttnande lik.

Johan Ehrenberg spolade ordentligt med skam över mig. Jag borde ju egentligen stå och skrika och ställa både socialdemokrater och vänsterpartister till svars för vad de har gjort med Sverige. Att de inte har haft civilkurage nog att riva upp friskolereformen som ligger bakom sådan betygsstress och psykisk ohälsa bland unga att de flesta av oss nog inte insett hälften av vad den ställt till med. Att de inte återinför energimonopolet. Att vi har ett samhällsklimat där alla steg mot den fria marknaden är oåterkalleliga, medan stegen därifrån ses som tillfälliga. Att de inte vågar vara socialister. Johan förklarar det så mycket bättre än jag kan göra så jag ska sluta nu, men jag borde stå utanför en valstuga och skrika. Inte rösta på socialdemokraterna för att jag är rädd för en borgerlig regering. Socialdemokraterna kommer helt säkert också att bilda en borgerlig regering.

Det är svampsäsong i mitt huvud

Porös och skör känner jag mig. Och denna ständiga trötthet. Denna ständiga jakt och motgångarna som oundvikligen följer. Och missnöjet. Tärd är ett ord. Bolivar är en tärd kille i sina bästa år.

Alla bloggar TV...

... och jag med. Det är ju så jävla sunkigt väder, så det står i princip mellan TV och ett blottande av mina inre demoner. För allas trevnad blir det TV idag.

Av alla dokusåpor man idag ges möjlighet att följa (tack Strix!) så är det Idol som är allra svårast att värja sig mot. Programmet ger en unik inblick i viärsåjävlalyckliga-esteternas sociala spel och falskspel. Gratulationskramarna som utdelas med sönderbiten underläpp. Nagelsåren på handflatorna som uppstår när deltagarna ler och säger "hon är så jääävla duktig". De håller helt enkelt på att implodera där i rutan de små liven. Love it. Igår hittade de dessutom ett par riktigt grymma sångerskor och en helt fantastisk crooner, komplett med hornbågade glasögon och en frisyr stöttålig som en cykelhjälm. Hittills satsar jag mina pengar på den där tjejen från Uppsala, vad hon nu hette. Lite trist bara att både jury och deltagare verkar vara så överens om att soul-sångare ska premieras samtidigt som man anlitar Jörgen Elofsson till att skriva skivorna. Har Blood Shy pensionerat sig eller?

Så den där debatten... Fredrik Reinfeldt är klasser bättre än sina företrädare, ingen tvekan om den saken. Samtidigt är det väldigt mycket lättare att debattera från oppositon än från maktinnehav. Balansgången mellan att underkänna sitt eget tidigare arbete och att framstå som visionär och handlingskraftig är hårfin.

Yada yada yada

Ja ni, det här var ju en jävla röra. Jag ber om ursäkt för mitt sporadiska skrivande, men det har ju inte blivit så värst bra när jag har försökt. Jag ska gå skrivarkurs och bättra mig. Promise.

I alla fall, så har jag varit i Nyköping en sväng, druckit lite öl med min bror och hans degenererade vänner, legat soffa, tittat tv, ätit tortillas men inte plockat svamp som jag hade hoppats. Jag hittade sjukt grymma träbestick på en loppmarknad också. Inte helt i trä alltså, utan svenskt rostfritt med mörka trähandtag sådär kantigt slipade som de svarta plast- och benbesticken brukar vara. Trés nice.

Leijonborg verkar ha anledning att fåra sin panna i djupa veck just nu. Han kanske får skära ner lite på Bindefeldtsnittarna och fundera på sin framtid som partiledare. Framför allt tror jag att han ska ta det jävligt lugnt med att låta indignerad och prata om "politisering av frågan". Har man blivit ertappad med fingrarna i syltburken borde man åtminstone se till att tvätta händerna innan man viftar pekfingrar i ansiktet på folk.

Usch

Fredrik Reinfeldt får sitta i morgonsoffan och försvara sin föreslagna urholkning av anställningstrygghet och minskade skatteuttag från företag med att det skulle bli lugnare för de anställda då. Att dagens "effektiviseringshysteri" skulle avta. Och två utbildade rutinerade journalister går vidare till nästa fråga. Jag var helt ärligt nära att kasta upp över frukostbordet. Inkompetenta jävla mähän. Skulle en politisk ledare bete sig så på CNN eller för all del på Fox så skulle han bli uppäten levande. Är programledarna rädda för dom här rundslipade töntarna som är sugna på att leda Sverige? Var rädda EFTER valet är ni snälla, så att i alla fall en del av deras enfaldiga snömos blir granskat. Just nu sitter det en kille och ljuger till sig 4 år som statsminister. Helt oblygt. Rakt upp och ner. Det finns inget annat sätt att se på det och ingen som man kan förvänta sig ska reagera gör det. Varför skäller ingen ut honom efter noter? Varför är det ingen som säger åt honom att berätta vilka som kommer förlora och hur mycket?

Disco Ball Night

Jag har hittat en ny blogg. Vi är från samma stad och goda bekanta, men jag hade inte den blekaste om att han bloggade. Bra skriver han också. Hälsa på honom vetja!

http://discoballnight.blogspot.com/

På tal om Nyköping (staden vi kommer ifrån alltså) så har något lökigt eventföretag skickat en klassfestinbjudan till mig. Finns det något som talar för att jag borde gå?

Gäsp

Jag måste försöka skärpa mig. En kaffe eller nåt. Jag är så trött att ögonen rinner. Jag gick ju hem tidigt igår. Då ska man inte må så här. Mår man så här när man går hem tidigt kan man lika gärna gå hem sent. Jag får inte somna på baletten ikväll. Det är fortfarande en bit kvar i övrigt också. Skulle behöva en nytändning. Eller semester. Mer semester är vad jag behöver. Jag får inte somna på baletten ikväll. Mit skrivbord har alltid varit det allra grisigaste på alla arbetsplatser jag någonsin jobbat på. Just här just nu har jag en burk cola, mp3-spelarkartong, solglasögon. ett 50-tal Elle, DV och Plaza utströsslade och en massa post-its med telefonnummer utan namn, namn utan adresser och annat jag har skrivit ner utan att skriva rent och som alltså kommer att slängas obehandlat när jag väl bestämmer mig för att städa. Ändå äger jag på det jag gör. På riktigt. Jag får inte somna på baletten ikväll.

Café

Café-gala igår. Småtrevligt. Fan allt är småtrevligt nu för tiden. Jag vill ha något aningens mer dekadent än sponsrade Ruby Red-drinkar och trevligt sällskap. En festarrangör som kastar ut mig om jag frågar om det finns buffé. Inget ont om buffén dock. Coleslaw och potatissallad på färskpotatis kan man köpa min lojalitet i krig för.

Tjejen från PR-byrån var för övrigt så oproffsig att jag fick bita mig i underläppen för att inte börja skratta. Hon kanske har tourettes?

Småtrevligt men konstigt var också att vi fick åka Café-stripad jeep hem efter festen. Det hade definitivt mer med mitt sällskap än med mig att göra.

Fan den där potatissalladen alltså.