Djävulen är död! Länge leve djävulen!

Al Zarqawi är med viss sannolikhet död nu. Ingen kan ju veta riktigt säkert såklart, eftersom man aldrig var riktigt hundra procent säker på hur han såg ut till att börja med. Men låt oss utgå ifrån att det är så. Som verkställd dödsdom utan rättegång var operationen hyfsat lyckad. Visst det dog några oskyldiga. En kvinna här, ett förkolnat barn med lika förkolnad nalle där, men på det stora hela en bra dag på jobbet för US Finest. Ändå har de allra flesta av oss räknat ut att det inte gör någon skillnad överhuvudtaget.

Al Qaida är inte FARC. Al Qaida är inte tamilska tigrar. Det är verkningslöst att terrorstämpla dessa rörelser också, men ännu mer verkningslöst att terrorstämpla en rörelse som inte är en rörelse, utan snarare en opinion. Den absoluta majoriteten av den fundamentalistiska islamiska rörelsens ledare har aldrig träffat Al Zarqawi. De känner honom inte, har inga varmare personliga känslor för honom och kanske inte ens håller med honom. Det tog USA ett år och tillräckligt med pengar för att få bukt på HIV-epidemin att döda honom, så om något budskap sänts ut i etern idag så är det följande: Det är lugnt grabbar. Det räcker med att vi är tre istället för en, så kommer USA:s krigsmaskineri slå knut på sig självt i prestationsångest, hukandes under en allt mindre angelägen hemmaopinion.

Om jag får spekulera lite, så tror jag att det som gör USA allra mest förvirrat just nu är att Al Qaida är en medelklassrörelse. USA kan handskas med pöbeln. Speciellt i fattiga länder. I Latinamerika var det inte svårare än att hitta områdets närmaste caudillo och se till att han höll sina undersåtar i schack. Feodalsamhället är fortfarande mycket vitalt i de allra flesta u-länder. Och det är i u-länder USA har krigat tidigare. Kanske lurades de av lerhusen och öknen. Kanske lurades de av att Saddam Hussein hade kallat sig socialist. Hur som helst blev de lurade. Irak är krigshärjat, absolut. Irak är just nu ett extremt fattigt land (courtesy of Halliburton), sure. Men Irak är inte ett u-land. De feodala lojalitetsmönstren i Irak är lika bortblåsta som i vilket Sverige som helst.

I den mån någon har något inflytande över de undre lagren i rörelsen, är det ändå rörelsens ledare såklart. Problemet är att USA inte riktigt känner igen en skunk när de ser en, och har börjat döda och förfölja de som tidigare köpts. Så vem ska de köpa?