Dank u wel

Tillbaks på jobbet. Vill ni höra om Belgien? Ni får höra om Belgien.

Så jag hade inte kollat upp saker och ting ordentligt. Vafan det kan hända den bäste. Brussels South Charleroi Airport. Vart låter det som att flygplatsjäveln ligger? Inte låg den i Bryssel i alla fall. Charleroi visade sig vara Belgiens ringmuskel med en tågstation dränkt i den typ av smog som jag trodde att vi exporterat till Kina för längesen. Efter två timmar tåg och en förvirrande taxifärd (jag återkommer till Antwerpens gatunät) så var vi där i alla fall. Hotellchefen satt med sin skabbiga hund och drack öl utanför ingången, men han var trevlig. Gav oss ett rum med skadedjur gjorde han. Skadedjuren bets gjorde dom. Och 40 grader varmt var det.

Missförstå mig inte, det var fantastiskt långa stunder också. Vi började med en shoppingrunda och Nationalestraat var kanske lite överskattat. Det var nice absolut, men inte SÅ nice. Och de riktiga godbitarna låg (som de alltid gör) på tvär- och parallellgatorna. Min stora sorg är att jag inte köpte den helt fantastiska Hussein Chalayan-hoodien för 100 euro. Jag är dum i huvudet. Efter ett par timmar på förmiddagen var vi för svettiga för att det skulle kännas OK att prova kläder, så vi satt och flämtade med varsin körsbärsöl istället.

Dag två var vår turistdag och ett av Europas äldsta zoon stod på programmet. Jag är helt övertygad om att de hade negrer i bur där för bara 80-90 år sen. Det var den sortens ställe. Sjukligt feta leoparder, skabbrävar och giraffer som stod i en snustorr inhägnad motsvarande ett straffområde ungefär, tuggandes på något som säkert hade varit foder några dagar tidigare. Belgiska ungar var också legio. De måste vara de obehagligaste i hela Europa. Varenda en var som en karikatyr på karikatyrerna ur Kalle och Chokladfabriken. De kastade hela äpplen på den lilla ökenräven, kastade bröd och hamburgare till sälarna och skrek som om de blivit attackerade av en haj. Hela tiden övervakade av lojt idisslande föräldrar. Efter bara någon halvtimme började jag och min flickvän leta efter bra lägen att välta en unge.

Samma bekymmerslösa inställning till sin verksamhet hade diamantmuseet vägg i vägg, där man helt lät bli att beröra hur diamanthandeln många gånger är raketbränsle för konflikter i de gamla europeiska kolonierna. Det var i alla fall ett vuxenmuseum och deras Art Noveau-smycken var sjukt grymma.

Meir var rätt intressant också, även om det var väldigt Drottninggatan. Men det var där vi verkligen fick det bekräftat. Antwerpen blandar inte verksamheter hur som helst. Det finns ett hordistrikt där man knullar, ett matdistrikt där man äter och ett shoppingdistrikt där man handlar. Trots att Meir måste vara det område som har störst folkgenomströmning av alla fick man leta sig rätt jävla förbannad innan man hittade något vettigt ställe att äta på.

Jaja, för att göra en lång historia kort så åt jag bara 2 bitar choklad under hela vistelsen. Jag drack desto mer öl. Körsbärsöl, öl med 8,5% alkoholstyrka som inte smakade annat än Hoegaarden (Duvel heter den, djävul på flamländska), Kierkbieer som smakade jord fast gott, mer körsbärsöl och något sunkigt rävgift som hette Jupiler. Jag shoppade typ ingenting. En lila sjal, en Walter van Beirendonck-tisha för 30 euro och en Vivienne Westwood-skjorta för 50. Så jag handlade för 80 euro och söp och åt för 420 enligt mina preliminära beräkningar.


Ja just ja, Modemuseet. En Yohji Yamamoto-utställning. Snygg. Personalen tjatade hela tiden på min flickvän om att hon skulle prova kläderna. Jag tror att det faktum att vi kom in från en långpromenad i 40 graders värme gjorde henne mindre sugen. Men det hade varit kul att se henne i 2001-kollektionen med integrerad handväska. Det är så hon på något sätt.