Bonnjävel

Jag brukar tänka att vi är ganska lika allihopa. Att vi har haft ungefär samma erfarenheter. Vi har varit ungefär lika missnöjda med tvåburgarregeln när det var hamburgare i skolan. Vi har sneglat avundsjukt på killen med Solomonrygga. Vi lekte Herre på täppan på stora upplogade iskokor och vi samlade Garbage Pail Kids. Senare drack vi hembränt, hade grupptrycksex, var för fulla och hånglade med för fulla tjejer, rökte hasch en eller flera gånger och sen blev vi vuxna. Jag tänker att allt väsentligt har vi egentligen gemensamt.
Min flickvän brukar påminna mig om att det inte är så. Hon är uppvuxen i Rinkeby och brukar klappa mig på huvudet och tycka synd om mig för att jag inte hade några lekkamrater när jag var liten. Jag är uppvuxen mitt i skogen. Min mamma bestämde att det var dags för oss att flytta in till stan när jag skulle börja skolan eftersom hon tyckte att jag verkade ensam. Det var säkert så, men tiden fram till dess skulle jag inte byta mot något. Och jag glömmer ofta att det inte är så vanligt att barn är ute på ängarna och fångar fjärilar nu för tiden. Dagens barn får inte ha knivar, så de lär sig inte att tälja barkbåtar, kottbondgårdar eller att bygga kojor. Det är inte så många av mina vänner som har järnkoll på matsvamp. Jag och min pappa brukade ta långa skogspromenader på dagarna och för att göra det lite mer pedagogiskt hade han med sig svampboken. När jag tröttnade på sopparna och tickorna brukade vi gå ner till ett stort grustag och leta fossil. Det fanns såklart inga fossil där men pappa tyckte att det kunde vara kul ändå. Det var det, men inte för honom. Jag hittade fossil i varenda sten jag såg och det slutade med att han fick släpa hem en hel svampkorg full med skiffer och gråsten. Gasexplosioner i skogsarbetarnas vagnar blev också till trevliga utflykter. Vi gick och samlade smält metall och glas vid hygget i flera dagar. Och slagg. Slagg var min favorit. På vintrarna åkte vi skidor och klampade runt på skaren. Eller jag klampade på, mina då lite tyngre föräldrar klampade igenom.

Det var säkert mycket mer krävande för mamma och pappa att inte ha några jämnåriga att lasta av mig på, men jag gillar verkligen min barndom. Verkligen.