Schwooop så är dom borta!

Den sociala städfirma som populärt kallas Alliansen fortsätter att vifta målmedvetet med kvasten. Nu är de gamla, sjuka och arbetslösa har svischats ut i den ekonomiska periferin som vi dödliga kallar fattigdom, och Alliansen kallar motivation, så har turen kommit till barnen. Hade vi väntat oss något annat?

En del av er applåderar säkert lite sådär sverigedemokratiskt i skymundan åt att Stockholm har så bråttom med att stigmatisera fjortisar för resten av deras liv att de inte ens kan avvakta ett riksdagsbeslut i frågan. Därför kan det vara bra med en tripp down memory lane. Så vi kommer ihåg vilka det här handlar om.

Pojke 1. Föräldrarna var 16 när de fick honom, var själva outbildade och såg inte riktigt vitsen med skolan, förutom att det var skönt när ungen var där så de kunde pyssla med sitt. Grava koncentrationssvårigheter men väldigt kreativ. Han var väldigt lojal mot sina vänner, tyvärr innebar lojaliteten ofta att han delade med sig av allt han snattade och aldrig skvallrade när någon hade jävlats med engelskaläraren. Högljudd, skolkade ofta, störde lektionerna och fick tillbringa mer än ett par lektioner ute i korridoren.

Gör idag: Tvåbarnsfar, husägare, egen företagare.


Flicka 1. Hade såvitt jag vet en kärleksfull och lantligt rejäl uppväxt. Hade ändå som så många andra i den åldern problem med självförtroendet och "hängde på" de coola tjejerna. Tjuvrökte, söp en hel del så tidigt som i sjuan och var allmänt utåtagerande. Störde lektionerna och var elak mot "töntarna" på skolan.

Gör idag: Arbetar inom kommunalomsorgen, konstnär.

Pojke 2. Misstänkt ADHD/DAMP, men föräldrarna vägrade få en diagnos ställd. Startade bråk, snattade, stal från elever och betedde sig allmänt illa så gott som dagligen. Föräldrarna var i princip helt frånvarande.

Gör idag: Ingenjör, tvåbarnsfar, husägare.


Jag hade kunnat göra persongalleriet längre, mer gripande och bättre på alla sätt och vis, men jag har ett par öl som ropar mitt namn och det behövs inte för min poäng. Min poäng är att de här "problembarnen" där jag hade kunnat lägga till "Mästrande besserwisser, snattar, dricker folköl i skogen på skoltid, slåss en hel del och är elak mot lärarna" hade haft oändligt mycket svårare att ta sig dit de är idag med Alliansens nya spratt, helt i onödan.

Den svenska skolan behöver inte fler disciplinära verktyg och vi behöver inte ytterligare något att vara rädda för, varken vuxna eller barn. Vi behöver lite fucking jävla stimulans. Barnen behöver åtminstone en närvarande förälder, en närvarande klassföreståndare, en närvarande kurator, en närvarande fritidsledare på en närvarande fritidsgård. En närvarande fotbollstränare på en närvarande fotbollsplan.

Om ni tar bort allt det där, med flit eller för att ni inte orkar något annat. Tror ni då att ni kan ersätta det med skriftligt betyg i uppförande?