Hur länge har du bloggat?
I lite drygt ett år. Jag hade retat Goesta för hans blogg som om han hade glasögon i typ 3 månader och sen när jag hade lite tråkigt hemma hos mina föräldrar så startade jag en egen.
Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag är inte förälskad i någon blogg eller bloggare, det är lite väl IT-generation för mig. Men Kinky Afro var nog den första bloggen som jag blev verkligt imponerad av. Och Aarons resereportage från Polen på Det Ljuva Livet.
Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
En del av dem är så bra att jag grämer mig lite över att jag skrev dem så tidigt, när de blev lästa av ingen alls. En del av dem skulle jag helst ta bort.
Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tror att jag i huvudsak tycker om bloggar som skrivs av människor som i alla fall någorlunda delar min värdegrund. Jag läser såklart en massa meningsmotståndare också, men jag kan inte säga att jag tycker om deras bloggar.
Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag vet faktiskt inte. Det finns säkert massor med bloggar som är precis som min, men jag har inte hittat dem. Är jag lik någon? I min bekantskapskrets så glimrar Goesta till ganska ofta nu för tiden. Gustav Gelin är alltid läsvärd när han väl skriver.
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja det tror jag. De uppskattar nog min hybris och min konfliktsökande personlighet mer här än i verkligheten faktiskt.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Nja... sådär. De flesta som har träffat mig i verkligheten vet nog att jag har den här bloggen, och de flesta som läser mig här kan nog känna igen mig när de ser mig. För egen del har jag egentligen ingen gräns, snarare dras den efter vilken exponering jag vill utsätta mina nära och kära och min arbetsgivare för. Det är ju inte deras blogg liksom.
Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag tror att jag bloggar om allt faktiskt.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag tror alltid att jag mest bloggar för mig själv tills jag får en bra läsardag eller uppskattande kommentarer. Det är klart att jag gillar bekräftelse, och som bloggare blir du bekräftad för ditt inre snarare än för vad det står på ditt visitkort eller hur du ser ut. Det är skönt.
Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Det måste väl alldeles bero på hur mycket bloggaren delar med sig. Att gå runt och tro att man känner folk i största allmänhet för att man läser deras bloggar är lite obehagligt och väldigt nära psykotiskt.
Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Irriterad ibland. Ofta är det ju riktiga jävla sänken som står för den typen av kommentarer, så det är mest för stunden det är en vagel i ögat. Jag har inte något schema för hur jag hanterar det nej. Det vore också helt jävla absurt.
Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag har en så väldigt liten och lättmanagerad blogg så jag har inte stött på några nackdelar direkt.
Avslutningsvis: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Bloggen är ett trevligt tillfälle att få skriva regelbundet. Jag kan inte säga att den har förändrat mitt liv på något sätt, men den har definitivt förändrat sättet jag läser och söker upp texter på. Jag hoppas att det utvecklar mitt språk och allt det där, men mest är det helt enkelt kul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nästa gång du säger att jag är pretto ska jag minnas detta:
"som bloggare blir du bekräftad för ditt inre snarare än för vad det står på ditt visitkort eller hur du ser ut. Det är skönt."
Även om du förstås har rätt och allt sånt.
Annars trevliga inlägg på sista tiden. Keep up the good work i really enjoy your article. Fri Spam, som bekräftelse. Vassego.
haha vafan jag är ändå jävligt prestigelös om man jämför med dina stilistiska små mästerverk som handlar om vad du åt till frukost. Fuckface.
mitt resereportage! vad stolt jag blir. jag maste skarpa mig i london sa att jag har lika bra saker att skriva om. Jag ska gora det pa en gang faktiskt. du laste det har forst, om du inte laste det dar innan.
Tjena, skoj att läsa vad du skriver, håll igång! /DANA
Aaron: Klart du ska, och klart du gjorde. Se till att hålla stilen nu bara.
Dana!
Skicka en kommentar