Mansmän pt 2

Trenchcoats och färdigslitna stövlar i all ära, men för den ambitiöse mansmannen finns egentligen bara en stig att vandra. Det är mörkt och fuktigt, men det finns inga genvägar. Rättshaveristens mörka vansinne är den ultimata förfiningen av heteronormativ manlighet. Jag bidar min tid just nu, men så fort en oförrätt av tillräckligt allvarlig art drabbar mig så skrider jag till verket. Ni kommer hitta mig motionerandes i Stadshuset, opponerandes i kammarrätten, jag kommer synas på insändarsidor i hela landet och starta en hemsida där jag löpande rapporterar om framsteg i min kamp mot det orättvisa i till exempel en avslagen bygglovsansökan.

För er som vill följa mig finns ett par riktlinjer:

- Använd ett raljant och dominant språk som ligger lite över er förmåga. Då ger ni det uppblåsta och verklighetsfrånvända intryck som är så viktigt för en rättshaverist.

- Välj er hjärtefråga med omsorg. Här gäller det att hitta det stora sveket i det lilla. En bot för att du cyklade utan lyse när det var ganska ljust ute är bra. Eller en bortbyggd parkeringsplats. Det viktiga är att det inte har drabbat någon annan än dig, inte drabbat ens dig särskilt hårt men att du kan knyta det inträffade till civilisationens slut.

- Knipsa av banden. Om det inte löser sig självt genom din nyfunna passion måste du vara hård mot dina vänner. Du har fått ett högre syfte nu och har inte tid att springa runt på stan och dricka espresso längre. Isolation och koncentration är dina nya ledord.

- Bygg en bas. Du kommer snabbt märka att även utan dina vänner tar staden alltför mycket av din tid och energi. Den målmedvetne rättshaveristen ger upp allt det där och finner sitt nya hem i skogen.

Sådär. Who's with me?