Om man vill lätta upp stämningen lite, skulle man kunna säga nåt kul om Anna Lindhs glasögon såklart. Eller nåt om den kolsvarta mustaschen i bakgrunden. Jag tänker låta bli. Det är alltså 20 år sedan vi förlorade folkhemmet och dess störste agitator. Mannen som vågade säga "skattehöjning". Mannen som bodde i ett radhus i Vällingby under sin tid som stadsminister. Mannen som inte hade det minsta intresse av att mediatränas, som sket högaktningsfullt i om Nixon och Kissinger tuggade fradga av ilska på andra sidan Atlanten.
Det är drygt fyra år sedan Anna blev mördad. Även om hennes politiska gärning grumlats av överlämningarna, så var hon åtminstone utåt en av de "moderna" politiker som kunde visa något slags civilkurage. Och det fanns väldigt lite pamp i henne. Hon cyklade från sitt hus i Nyköping till tågstationen och tog tåget till och från jobbet. Hon hade inte någon avdragsgill övernattningslägenhet kring Norrmalmstorg.
Det jag vill ha sagt tror jag, är att med så många manipulativa karriärister inom politiken måste vi vara jävligt rädda om de som faktiskt brinner. Det är så fruktansvärt onödigt att vi förlorat Olof Palme och Anna Lindh.
Om vi försvarar vår tunnelbana med 387 455 Securitasvakter, kan vi väl unna våra folkvalda typ 3 i alla fall?
4 kommentarer:
Jag vill bara gråta, det här är så jävla tragiskt.
En annan, om än något mer överkomlig, incident är att rss:en inte fungerar på din sida. Det är synd, för jag är lat och läser nästan ingenting som inte går genom bloggläsaren och du skriver riktigt bra.
tack så jättemycket! vad är en rss?
Typ såhär. (Ba'fatt jag är usel på vad det egentligen är, jag bara använder det.)
Men det fungerar som så att man automatiskt får reda på om någon uppdaterat bloggen och slipper besöka sidorna "i onödan." Jag använder Google Reader men det finns säkert andra som fungerar bättre.
å herregud... det där ven över huvudet på mig. Du får stå ut utan rss, det är jag värd.
Skicka en kommentar