Jag har andats ut nu, det har jag. Det tog en vecka att landa ungefär. En vecka av sysslolösa tidiga morgnar eftersom kroppen envisades med att vakna halv nio fastän dess omgivning sussade till ett. Av nervöst mailkollande trots autoreply och hänvisning till mobil vid "urgent matters". Nu skiter jag i lite grann. Visst jag kollade mailen idag, men jag var inte särskilt redo att ta tag i något även om det skulle behövts. Jag sov till elva, vilket är min version av att sova till klockan fem för en vanlig 26-åring. Jag kan tänka mig att gå ut och supa idag även fast det är måndag. Ring mig om ni är på.
Jag har förresten precis läst ut den sista av de böcker som Rasmus mutade mig med för att jag skulle stå i mål en korpmatch 2005 eller nåt. "Iran i kris" heter den och kan varmt rekommenderas. Visserligen är den skriven medan Khatami fortfarande var president, men den gav ändå i alla fall mig en ny förståelse för konflikterna Iran-Israel och Iran-USA (och för den delen Iran-Al Qaida, Iran-MKO och dussinet andra konflikter Mellanösterns USA har lyckats hamna i). Läs den säger jag, den är utgiven på Tankekraft Förlag, utmärkt översatt av Oskar och borde väl finnas på Bokus tror jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Varje gång han pratade så höll jag andan, för så dålig andedräkt hade han. Ibland började mina kräk-reflexer ta fart, och det såg ut som att jag födde ett barn. Efter en stund tog jag upp en flaska SB12 och gav den till honom. Han tittade förvånat på mig och frågade mig vad fan det var jag höll på med. Jag sa att han hade en dålig andedräkt, och att han skulle kunna behöva en flaska SB12 – ifall att. Det var då han började skryta om att han var tillsammans med skolans vackraste tjej, Sara.
Skicka en kommentar