SvD intervjuade Farnaz och Elin den 13/7 (vad blir det, i fredags?) och eftersom det är sommar och jag är slö så har jag inte läst det förrän alldeles nyss. Det som slår mig är hur lite analys av tjejernas eget beteende som förekommer i artikeln. Eftersom jag känner Farnaz lite grann och har läst en hel del av Elins blogg så utgår jag ifrån att det är tidningen som medvetet eller omedvetet fått det att låta som det brukar. Att tjejer "inte ges chansen" och att det är "bekvämlighet och kompisbokningar" som ligger bakom. Jag tror att det är så enkelt som att färre tjejer jobbar så hårt för att lyckas som DJ's och klubbarrangörer som killarna är beredda att göra. I alla fall tyder min inkorg på det. För i princip inga framgångsrika DJ's började på Stureplan. De flesta börjar på ett obskyrt ölhak i innerstans utkanter för att sedan med en rättshaverists envishet tråka krogägare och klubbinnehavare över hela Stockholm, tills någon ger dem ansvar för måndagkvällarna mellan 21 och 23. Och så vidare. Att nu Riche, en Stockholmsk kroginstitution, ger sig ut och AKTIVT LETAR efter kvinnliga DJ's till sitt höstprogram, kan inte ses som något annat än positiv särbehandling. Jag har inget emot det alls, bara så att alla är medvetna om att det inte är så det funkar för manliga DJ's. De blir inte "uppletade".
Varför har killar den här driven då? Vinsterna kanske är fler för killar helt enkelt, faktiska eller upplevda. Groupies uppskattas väl traditionellt mer av killar, kanske får killarna mer cred och bekräftelse av sina vänner än tjejerna får. För många killgäng är den enda gången de får gå förbi kön och slippa betala inträde de gånger någon de känner spelar skivor. Färre tjejgäng befinner sig i den situationen eftersom det räcker med att de känner någon som känner någon som spelar för att han ska gå över lik för att visa sig på styva linan och få in tjejen han har börjat dejta och hennes kompisar. Ja, ni är med. Så många sociala konstruktioner, så många väbevarade stereotyper lever fortfarande ute på dansgolvet, att jag tycker att det är orättvist att anklaga de bakom skivspelarna och de som bokar för att på något sätt vara mer klandervärda än oss gäster. Vi är också mansgrisar, vare sig vi är män eller kvinnor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nyckeln finns i sista repliken: "Tjejer vill ofta vara bra på något innan de visar upp sig. " och VARFÖR de vill det. D v s huvudklappningarna.
S: Ja och problemet är att den inställningen rimmar väldigt illa med att bli en duktig DJ, eftersom det är helt omöjligt att öva upp den förmågan utan en publik som kan bedöma och döma dig.
Well duh, men problemet är hur inställningen har uppstått.
S: Ja, men jag menar att det inte är upp till klubbarrangörerna att göra tjejer mindre beroende av huvudklappningar. Hur fan skulle det gå till? Som vanligt måste vi skylla på skola och föräldrar. Möjligen media.
Klubbar är affärsverksamheter som allt annat, om de inte kan se ökade intäkter i kvinnliga DJ's så ser jag inte varför de ska hålla på och dalta med folk som "inte känner sig bra" och "inte vågar än". De är inga fritidsledare.
Det finns som sagt massor av problem med hur män och kvinnor umgås i det offentliga rummet, men antalet kvinnliga dj's känns som ett typexempel på ett symptom istället för orsak, och på det stora hela en icke-fråga. Så.
Ah, jag menade inte huvudklappningar så, jag menade på det negativa sättet. Alltså att en tjej måste vara så jävla rövsäker som dj för att inte bli förminskad av killar runt omkring, även de "medvetna". Och nej det är väl inte klubbarrangörernas fel, men det FINNS en orsak till varför inte lika många tjejer som killar sliter som djur för att bli dj's. Och eftersom den är så svår att sätta fingret på och inte är någon specifik persons fel och är något som jag bara tror att tjejer med den ambitionen kan förstå så är jag helt för all positiv särbehandling i sammanhanget.
Musik är helt enkelt fortfarande ett av de där områdena där killens stora utrymme varit norm så länge att det inte ens slår majoriteten av tjejerna att de skulle kunna vara med och dela det utrymmet. På en privatfest med 10 tjejer och 1 kille är det killen som väljer musiken som att han tycker att han är född att göra det, jag svär.
Nu generaliserade jag iväg om något som kanske inte verkar väsentligt men fatta den massiva mur av oskrivna lagar att ta sig igenom som tjej när de flesta killar bara kan börja leka lite och ta med sig den där musikpersonssjälvsäkerheten på sunkställen söder runt.
/en tjej -- utan dj-ambitioner, tro't eller ej -- som brukar slåss vid feststereon men inte utan att känna mig som ett freak
S: Jag menade huvudklappningar på det positiva sättet, jag tror att tjejer är mycket mer beroende av dem också nämligen. Mycket på grund av det du sedan pratar om, att tjejer känner sig som att de är ute på djupt vatten när de spelar skivor, medan killar gör det med mer självklarhet. Samtidigt är det ju så att de ställen Farnaz och Elin pratar om, tex Riche, är ställen där de faktiskt känner väldigt många av gästerna, och jag tycker att det är rimligare att ta sig an gästerna än arrangörerna eftersom arrangörerna trots allt bedriver en affärsverksamhet. Finns det opinion för fler kvinnliga DJ's kommer de helt säkert att dyka upp.
Jag tycker bara att de i artikeln gjorde en stor fråga väldigt liten, och att de på köpet satte arrangörerna i en väldigt märklig sits.
Skicka en kommentar