Blogg Bolivar

En del av er kanske har trott att jag har döpt den här bloggen efter Kalle Ankas hund. Så är det inte. Bolivar är en massa andra saker. En död liberal frihetskämpe. En valuta. Och sist men inte minst världens enda vitala demokratiska revolution. Inga orange slipsar. För after all, hur revolutionärt är det med nyliberala strukturanpassningar och hur nöjda är de i Ukraina såhär års? I Venezuela är de uppenbarligen nöjda. SVT:s korrespondent försökte lite grann med att Hugo Chavez får mycket större utrymme i statstelevisionen. Det är å andra sidan den enda kanal i Venezuelas välutvecklade medialandskap där de inte kastar ägg på bilder av honom i studion. Oppositionen går ofta ner på en nivå som får Expressens behandling av Persbrandt att framstå som ett under av värdighet och saklighet.

Men han vinner ändå. Han vinner för att han levererar. Inte till de rancheros som gråter krokodiltårar för att mark de aldrig tänkt tanken att så ett enda frö på nu ockuperas av småbönder. There goes the neighborhood liksom. Han levererar inte nåt särskilt till oljemedelklassen heller i ärlighetens namn. Konflikter möjligen. Men han levererar till den stora massan. Han lär människor läsa, han sätter dem i arbete. Han ger dem mat för dagen och han får människor att känna att deras röst spelar roll. Så de går ut och röstar. Med en stjärnbanérdraperad gevärspipa mot tinningen röstar de på Hugo Chavez. Igen och igen. Oroa er gärna. Kalla mig gärna allt möjligt. Idag kunde jag inte bry mig mindre. Att Latinamerika är på väg att resa sig är större än jag kan förklara. Jag förstår att en del är oroliga några mil norrut, men inte hur man kan vara det några hundra mil österut. Sverige har verkligen blivit kallt.