Dålig Andedräkt

Jag har andats ut nu, det har jag. Det tog en vecka att landa ungefär. En vecka av sysslolösa tidiga morgnar eftersom kroppen envisades med att vakna halv nio fastän dess omgivning sussade till ett. Av nervöst mailkollande trots autoreply och hänvisning till mobil vid "urgent matters". Nu skiter jag i lite grann. Visst jag kollade mailen idag, men jag var inte särskilt redo att ta tag i något även om det skulle behövts. Jag sov till elva, vilket är min version av att sova till klockan fem för en vanlig 26-åring. Jag kan tänka mig att gå ut och supa idag även fast det är måndag. Ring mig om ni är på.

Jag har förresten precis läst ut den sista av de böcker som Rasmus mutade mig med för att jag skulle stå i mål en korpmatch 2005 eller nåt. "Iran i kris" heter den och kan varmt rekommenderas. Visserligen är den skriven medan Khatami fortfarande var president, men den gav ändå i alla fall mig en ny förståelse för konflikterna Iran-Israel och Iran-USA (och för den delen Iran-Al Qaida, Iran-MKO och dussinet andra konflikter Mellanösterns USA har lyckats hamna i). Läs den säger jag, den är utgiven på Tankekraft Förlag, utmärkt översatt av Oskar och borde väl finnas på Bokus tror jag?

God morgon tinningarna, vad ni har vuxit!

Gud så illa jag mår. Skit verkligen. Lamporna var trasiga i tunnelbanevagnen jag satt i på väg till jobbet och trots att det bara är två stationer så höll jag på att spy varje gång vi åkte in i en tunnel. Det hade varit värdigt. Nu sitter jag med sprängande huvudvärk framför datorn medan min kollega ligger utslagen på soffan och jämrar sig. Ingen annan har kommit än.

Det var trevligt igår i alla fall. Roligast var gänget med tyska thrashmetal-fantaster och det svenska metalbandet som svepte öl med sugrör. De gav i alla fall en liten smula autencitet till det Anders kallade "...ett svart hål för hipsters. Det är så mycket hipsters här att de suger ljuset ur varandra" eller nåt sånt. Men trevligt var det hur som helst. Efteråt gick vi till nåt ställe som hette Treat och låg mitt emot Norra Latin. Carmen för välvårdade men underåriga brats typ.

Idag. Sista. Dagen. Innan. Semestern. Det du Ronnie!

När streetwear-scenen och Ölandscampingen når konsensus

Ok jag fattar och är med. Till och med håller med. Någonstans måste det ju ta vägen efter självlysande glasstrutar, neonprickar och hiphopreferenser. Im with you. Men... ibland när man lutar sig tillbaka och ser det stora sammanhanget så ser man något man först missade. Ibland gillar man det inte så mycket. Som när Flying Coffins höstkollektion och Bradfords upplysbara glaspanoraman börjar närma sig varandra lite väl mycket i form och ton. Lite sådär va?

Bry er inte om On Demand när det är så mycket lättare att göra reklam via Broadcasting!

Den tumregeln verkar gälla alldeles oavsett vad användarna tycker, att döma av värderingen av Mobil-TV till smått löjeväckande 200 miljarder för den europeiska marknaden. 1% av italienarna som bedöms vara "i framkant" utnyttjar tjänsten. Wow. Lyssna och lyssna noga nu kära folkvalda:

Vad än kabeloperatörer och nätleverantörer med miljardinvesteringar i förlegad teknik försöker tuta i er med bjudmiddagar (Samsung) och gråtmilda historier om hur viktiga de är för regionen (Nokia) så är inte Broadcasting i mobilen något som avancerade mobila användare efterfrågar. Jag lovar. Se för i helvete till att bygga ut bandbredden på de befintliga mobilnäten och ge oss vettiga nedladdningstjänster typ svt.se. Det vore bra. Det skulle fylla en funktion för användarna. Det ni gör nu är att stressa ländernas regeringar att investera i en teknik det inte finns någon vilja att betala för, knappt ens en vilja att använda. Hål i huvudet.

Läs gärna Ken Rutkowskis kommentarer till hela spektaklet. Scrolla ner till "EU chooses mobile TV standard". Vad är grejen med att svenska medier inte har rapporterat om det här tidigare förresten? Är de belagda med munkavle tills PR-byrån säger "Kör!" eller?

Creative Recreation

Rätt sweet skor får jag lov att säga. De enfärgade känns kanske som att Umbro By Kim Jones har gjort till leda just här i Stockholm, men de randiga knäcker faktiskt. Var köper man Creative Recreation nu när de har bytt agentur?

Från High Snobiety

Ärligt talat, varför lägga tid på att leta istället för att sålla? Eller en uppmaning till fotarbete!

SvD intervjuade Farnaz och Elin den 13/7 (vad blir det, i fredags?) och eftersom det är sommar och jag är slö så har jag inte läst det förrän alldeles nyss. Det som slår mig är hur lite analys av tjejernas eget beteende som förekommer i artikeln. Eftersom jag känner Farnaz lite grann och har läst en hel del av Elins blogg så utgår jag ifrån att det är tidningen som medvetet eller omedvetet fått det att låta som det brukar. Att tjejer "inte ges chansen" och att det är "bekvämlighet och kompisbokningar" som ligger bakom. Jag tror att det är så enkelt som att färre tjejer jobbar så hårt för att lyckas som DJ's och klubbarrangörer som killarna är beredda att göra. I alla fall tyder min inkorg på det. För i princip inga framgångsrika DJ's började på Stureplan. De flesta börjar på ett obskyrt ölhak i innerstans utkanter för att sedan med en rättshaverists envishet tråka krogägare och klubbinnehavare över hela Stockholm, tills någon ger dem ansvar för måndagkvällarna mellan 21 och 23. Och så vidare. Att nu Riche, en Stockholmsk kroginstitution, ger sig ut och AKTIVT LETAR efter kvinnliga DJ's till sitt höstprogram, kan inte ses som något annat än positiv särbehandling. Jag har inget emot det alls, bara så att alla är medvetna om att det inte är så det funkar för manliga DJ's. De blir inte "uppletade".

Varför har killar den här driven då? Vinsterna kanske är fler för killar helt enkelt, faktiska eller upplevda. Groupies uppskattas väl traditionellt mer av killar, kanske får killarna mer cred och bekräftelse av sina vänner än tjejerna får. För många killgäng är den enda gången de får gå förbi kön och slippa betala inträde de gånger någon de känner spelar skivor. Färre tjejgäng befinner sig i den situationen eftersom det räcker med att de känner någon som känner någon som spelar för att han ska gå över lik för att visa sig på styva linan och få in tjejen han har börjat dejta och hennes kompisar. Ja, ni är med. Så många sociala konstruktioner, så många väbevarade stereotyper lever fortfarande ute på dansgolvet, att jag tycker att det är orättvist att anklaga de bakom skivspelarna och de som bokar för att på något sätt vara mer klandervärda än oss gäster. Vi är också mansgrisar, vare sig vi är män eller kvinnor.

Puttin' The Gay in G?

Kinky Afro har redan berört det, även om jag tycker att omslaget till XXL:s jubileumsutgåva förtjänar att kommenteras ytterligare, eller egentligen framför allt kommentarerna på de forum där bilden florerat. Förutom de reflexmässiga homofoba påhoppen (hiphop-publiken är antagligen de mest misogyna men samtidigt de mest ängsliga som går att uppbringa) kan ytterligare en tendens skönjas. The South gets no love. Trots att hela dagens generation utan att veta om det mer eller mindre växte upp under Babys, Lil Waynes, Juveniles och de andra Cash Money miljonärernas inflytande så behandlas de fortfarande som att deras senaste singel vore deras första. Lil Waynes "drop it like it's hot" måste vara citerad och parafraserad helt i paritet med "yes yes y'all, and you don't stop". Ingen pratade heller om stunnas, hoodrich, baller blockin, eller för all del bling (som nyligen tog plats i Svenska Akademins Ordlista) före Cash Money-eran. Juvenile var min och alla andras favorit då, Back That Azz Up är fortfarande en självklar del av varje förfest där jag lyckas få tillgång till YouTube, men idag är han inte alls relevant på samma sätt som Lil Wayne. Om man ska sammanfatta de senaste 10 åren, 1997 till 2007 så är det varken Jay-Z eller Nas som ska vara på framsidan. Det skulle vara som att sätta New Yorks dödsruna på framsidan. De uppenbara pionjärerna de senaste 10 åren, de som fått skivbolag att våga satsa på kantbollar som Lil Jon, Trick Daddy, Lil Flip och Nelly och som har sett till att varken Los Angeles eller New York har en ny storhetstid i sikte, är Cash Money Records. Klart att de ska vara på framsidan, trist att de ser ut som fan. Är de gay så är det ett bra mycket mindre problem än att Baby tog Lil Wayne "under sina vingar" när han var 9 år gammal. Men det är en helt annan historia.

Ni borde komma

Bangin On The System

Ni måste förstå en grej allihopa. Ni måste måste förstå det här. Det finns inga slutsatser att dra om USA via au pair-anställningar eller rotary-resor till Illinois eller en aldrig så givande shopping-weekend i New York eller Los Angeles. Att allt verkar så positivt, framåt och fullt av möjligheter i de miljöer ni då är hänvisade till är själva problemet. Det måste ni förstå.

Hade ni frågat invånarna i 9th Ward, New Orleans om den amerikanska drömmen, till och med innan Katrina, så hade de berättat för er att den bestod i three strikes och 25 år till livstid för cannabisförsäljning, pepparsprej och natt i häktet om du kör mot rött och 12åringar i rullstol för att de sprang från polisen. Under själva översvämningen betydde den amerikanska drömmen istället att Wal-Marts mat var Wal-Marts mat, oavsett om folk svalt och törstade ihjäl på hustak och highways. Försökte någon komma åt Wal-Marts mat skjöt polisen skarpt.

Hade ni istället frågat invånarna i West Virginia, så hade de berättat om ett utbildningsväsende som är så uselt att många i delstaten inte ens har lärt sig läsa, de skulle berätta om enorma dalgångar och bergsmassiv som helt jämnats eller håller på att jämnas med marken i jakt på kol. Följden har blivit och kommer att bli otjänligt vatten och bortspolade husvagnar någon gång per år men hey, ingen omelett utan att knäcka några ägg va?

Om ni frågar i New York då? Där presidentkandidat Guiliani har fått bukt med kriminaliteten och städat upp, där måste det väl vara bra? Det beror lite på vem ni frågar. 23% av alla svarta män i New York State, där såklart New York City utgör den absoluta merparten av befolkningen, är frihetsberövade idag. Det är nästan var fjärde. I ett basketlag i till exempel Bronx med 20 spelare innebär det att 5 elever kommer att sitta i fängelse under sin livstid. Åtminstone 1 av dem innan han fyller 30. 82% av alla fångar i New York State är svarta eller latinos. Antingen är betyder det att svarta och latinos är "predisposed to crime", för övrigt en ganska vanlig uppfattning i såväl polis- som rättsväsendet "over there". Eller så betyder det att det vita USA genom sin blomstrande fängelseindustri har hittat ännu ett sätt att tjäna pengar på sina minoriteters olycka. Det här syns såklart inte, knappt ens på 125th Street, än mindre downtown och jag säger inte att vi borde sluta åka till USA eller sluta ta del av deras kultur. Men USA är en väldigt giftig kaka att försöka plocka russin ur när vi ska försöka forma vår egen dröm. Att ni ser alla dessa möjligheter och framgångssagor i Annapolis, Alexandria, Albany och i hela jävla New Hampshire, är en direkt konsekvens av misären i Houston, Baton Rouge, Lorrain och hela jävla Mississippi. Det ena fungerar inte utan det andra. USA är en nation där medelklassen i större utsträckning än i något annat land i världen parasiterar på arbetarklassen. Överklassen är ett lost cause det inser jag. Men ni lärarsöner, sjuksköterskedöttrar, ni med föräldrar på departement och i offentlig förvaltning. Skulle ni verkligen sova på det här? Skulle det vara värt det?

Jag vill tro att de flesta av oss skulle vara beredda att ge upp en del av våra möjligheter för ett större mått av social rättvisa. Fan ni kommer säkert att överbevisa mig, men tills ni gör det tänker jag tro att det är så.

Alliansen i min hjärna

Att formulera en klar politisk tanke till och med för sig själv har blivit som att spela tvåmål i Skanstullskorsningen. Hur du än parerar så kommer ett alliansförslag eller en Monty Pythonesque TV-debatt och rammar dig så att du helt tappar tråden. En eloge till Elisabet Björklund som tidigare i veckan (i måndags 7:15 tror jag att det var om någon vill gå in på SVT och titta själv) lyckades belysa det absurda i moderaternas förhållning till A-kassan. Titta däremot på TV4:s morgonsändningar så förstår ni varför Alliansen är så mån om att vingklippa SVT.

Jag tror att jag ska sluta fundera helt enkelt. Det händer ganska ofta att jag blir anklagad för att vara avundsjuk. På överklassen, på medelklassen, på deras bostadsrätter, bilar och båtar och tennisveckor. Det stämmer inte. Det enda jag ibland kan vara avundsjuk på är deras okunnighet. Att de har sluppit fundera, sluppit se. Att de kan ha en så aningslös inställning till social utslagning och orättvisor. I Brasilien finns inga raser och i Sverige är ingen fattig på riktigt ni vet. Lata bara.

Jag grubblar i cirklar förstås, och jag kan inte tänka mig att det är en särskilt kul karusell att åka med alla gånger. Ni borde åka med Fabolous istället. I'm The Man är sommarens låt, utan tvekan. Sluta läs mina bittra utsöndringar och ladda ner!

Ha den äran och gratulera Bolivar!

Ha den äran hörru. Ha en bra jävla födelsedag och tänk inte så mycket. Det ska vara ditt ledord resten av året och resten av livet. Tänk inte så jävla mycket. Det är bättre att du pratar, då tror folk att du tänker. När du tänker tror de att du är tom och kall. Det har du inget för. Har du bestämt dig för om du ska ljuga om din ålder på SJ än förresten? Tänker du fortfarande stå på Ace och försöka tänka bort 4 år?

Sådär började jag det här inlägget. Bittert och surt. Först tänkte jag ta bort det helt, men det är ju också en del av vad som sköljer över en nybliven 26-åring. Och ångest och dåligt samvete. Och tvivel. Jag kastas mellan att undra om jag borde skaffa barn snart och att undra om jag skulle hamna i fängelse för den där tjejen i genomskinlig kjol. Det känns obehagligt men på något sätt typiskt för var jag är på min egen lilla tidslinje. Two thirds to go, typ. Det känns lite.

Mycket känns bättre än på länge också såklart. Jag och min flickvän har precis flyttat till en tvåa. Skillnaden mellan att bo två sakletare i en etta på 24kvm och en riktig tvåa med riktigt kök måste upplevas. Trots att hela lägenheten är full med sopsäckar och flyttkartonger så känns det redan som att jag har vuxit 5 cm åt alla håll. Eller så är det min ämnesomsättning som har gått in i gubb-mode.

Allra skönast, och det här har verkligen kommit med åldern, är min förmåga att alltid kunna be vem som helst dra åt helvete, oavsett vad. Jag har varit duktig på att be folk dra åt helvete tidigare också, men inte lika likgiltigt som jag kan göra det nu. Inget imponerar, inget är pinsamt, inget spelar roll. En skön blandning mellan att vara odödlig och redan död.

DN:s Bengt Albons briljerar

I vad som rubriceras "analys" hittar ni i dagens DN, eller på nätet, ett litet mästerverk signerat Bengt Albons. Jag kanske läser DN för sällan, men att jag inte har sett hans namn tidigare får mig att hoppas att han kanske bara är sommarvikarie. Han drar i alla fall, på extremt oklara grunder, slutsatsen att al-Qaida är på stark frammarsch igen. Såhär kan det se ut:

"Nätverkets ledare har konsoliderat och spritt verksamheten över världen." Konsolidering genom spridning?

"Från att ha sagt att al-Qaida i huvudsak inspirerat till terrordåd, säger dessa experter att nätverkets ledare nu dirigerar dem från baser i Pakistan." Det kan säga något om al-Qaida. Det kan också säga något om "experterna".

"Nu ger höga - och anonyma - tjänstemän inom Bushadministrationen en helt annan bild av al-Qaida i amerikanska medier." I bästsäljaren "Hur man skriver tendensiöst dravel A-Z" kan man redan i förordet läsa att en tumregel är att lita på anonyma källor, särskilt om de kan ha egenintresse i vad du rapporterar.

"Han pekar på det samarbete som funnits mellan de brittiska terrorister som genomförde sprängattentaten mot Londons tunnelbana och al-Qaidas ledning i Pakistan. Samma koppling finns mellan de britter som gripits för att ha förberett omfattande terrordåd i Storbritannien och USA." Inte så mycket samarbete? Ganska lösa kopplingar?

Bolivar upp i dagen

Först låser vi in dom och sen får dom sitta där

Jag läste Lars "Fuckface" Adaktussons senaste krönika i SvD precis. Med svårslagen cynism förklarade han det orimliga i att en industrination som Sverige ska drista sig att protestera mot Kina när så mycket pengar står på spel. Han riktigt myser när han konstaterar att handelsminister Sven Tolgfors, som tidigare har varit tongivande i kraven på en officiell svensk protest, inte fanns med när regeringen överlade med Kinas president i Stockholm. "Är han med när Reinfeldt avlägger svarsvisit i Peking" myser Adaktusson.

Ändå är det som så många gånger förr det som inte sägs som är det mest intressanta när det gastas om mänskliga rättigheter, speciellt när det är de lite blåare som skriker. En snabb visit på www.prisonstudies.org ger oss följande:

China
Prison Population Total: 1 548 498 (plus totalt ca 610 000 fångar i "administrative detention")
Prison Population Rate per 100 000: 118
Female Prisoners %: 4,6
Juvenile Prisoners %: 1,4

USA
Prison Population Total: 2 193 798
Prison Population Rate per 100 000: 737
Female Prisoners %: 8,9
Juvenile Prisoners%: 0,4 (I fängelser, ytterligare 96 655 fångar sitter i Juvenile Detention Centers)


Det kan ju vara så att amerikaner är extremt brottsbenägna.

För att slå an en lite trevligare ton...

...så kan jag ju upplysa om att Grolsch kommer att ha ett Block Party som det så snofsigt heter på engelska. Ett i Stockholm den 17/8, ett i Malmö och ett i Göteborg senare under hösten och ett i Sveriges tråkigaste stad. Vilken stad det blir är upp till de som går in på www.grolschblockparty.se och röstar. Just nu leder Jönköping vilket måste bero på en miss i koden. I allt väsentligt tillhör Småland Danmark eller möjligen Tyskland. Gå in och klicka på Norrköping eller Linköping i stället. Eller vafan som helst egentligen. Och sprid ordet, för Jönköping går ju verkligen inte an.

Galla Extended Remix

Det kanske är så enkelt som att det är dags nu. Ebba Grön kanske var ett par decennier för tidiga bara, eller så är det vi som är sena. Men det kanske är nu, 2007 som vi måste beväpna oss. Jag vet inte hur mycket längre jag står ut, nämligen. Står ut med att se människor i min egen ålder bete sig som världsfrånvända internatglin. Se programledare kokettera med nån jävla borgarkärring om vilka man "vågar släppa in" och att det är "bäst att vara försiktig" nu när vanligt folk (yeah right) får råd att gå i paret Reinfeldts fotspår och kan inreda källaren åt en liten husa.

Läsa debattartiklar från några överkokta kukhuvuden från centerpartiet som tror såhär: "Många personer ser inte en viss ekonomisk risk som ett stort problem. För en del kan ett tydligt ekonomiskt utfall rentav vara en sporre man tycker sig behöva för att anstränga sig och prestera sitt bästa."

Apropå att helt avskaffa socialförsäkringen och A-kassan och alla former av inkomstbaserade ersättningar vid arbetslöshet och sjukfrånvaro. Apropå sjukfrånvaron så är de verkligt inkännande när de ser det uppenbara: "Det skapar dessutom hundraprocentiga incitament att minimera perioder av arbetslöshet eller sjukskrivning."

Antingen närmar jag mig vansinnets rand, eller också gör min omgivning det.

Och som lök på laxen dyker hon alltid upp. Alltid, denna skithög till låtsasjournalist. Denna insmickrande jagärinteräddattvisakänslor jävla glamour-skribent förklädd till utrikeskorrespondent (hon klär verkligen ut sig, ibland har hon hjälm på sig i sin byline). Alltid när man redan är på gränsen till att gå till Clas Ohlsson och köpa en megafon och ställa sig på Plattan i kycklingdräkt. Precis då har hon en ny krönika på baksidan eller en ny artikelserie om hur farligt men kul (man får vara med och fylla sandsäckar och måla väggar) det är att vara inbäddad i en amerikansk pansardivision inne i den gröna zonen. "Man kan bli kidnappad om man är västerlänning" försvarar hon. Man kan bli skjuten i huvudet om man inte är det. Stanna hemma. Asshole. Av allt jag har hatat och stört mig på sen sist, går priset hands down till Johanne fucking Hildebrandt. Hon är sur klumpig mjölk.