Huvudvärk

Jag har alldeles ofattbart ont i kroppen. Benen, nacken, axlarna, magen. Överallt. En del av krämporna beror säkert på att jag spelade fotboll i fredags och igår. Jag är inte i bättre form än att 2 timmars motion under en 3-dagarsperiod sätter spår. Andra krämpor kan säkert härledas till det öppna fönstret inatt.

Det enda jag skyller på någon annan är huvudvärken. Den måste bero på Sarkozy. Det är bara indirekt hans fel. Mer direkt men ändå indirekt är det väl fransmännens fel. Allra mest är det nog den svenska nyhetsbevakningens fel. När Sarkozys meningsfrände Jörg Haider skördade stora framgångar i Österrike så tog det hus i helvete. Det pratades bojkotter, det var skandal och osmakligt och allt annat det faktiskt är när halvfascistiska slemhögar tillåts komma till makten genom att vädja till människors allra sämstaste sidor.

Så låter det inte längre. Problemet med blockuppdelningen (eller det virtuella tvåpartisystemet) är att det vädjar till just dom sidorna hos oss människor. Ju mer vi tänker på oss själva, desto större inflytande upplever vi att vi får över sakers skeende. Ju mer inflytande får vi faktiskt över sakers skeende.

För de flesta av oss är ju i mitten. De flesta av oss är inga klockrena vinnare, vare sig när fastighetsskatten sänks eller om socialbidragsnormen räknas upp. Vi varken står eller faller med slopandet av arvsskatter eller ett nybyggt bibliotek. Men när problemen formuleras utifrån våra plånböcker istället för utifrån vilket samhälle vi vill leva i så grumlas periferisynen. "Är det rätt att en del fuskar till sig bidrag när du jobbar och betalar skatt?" "Uhm... nej?" svarar yrvakna väljare och applåderar innan lösningen på problemet presenterats. Hade frågan istället lytt " Vi har ungefär 15-procent långtidssjukskrivna som kommer att kunna pressas upp i åtminstone en halvtidstjänst. Vi vill ha ert mandat för att sätta hård press på alla 100 procent av de långtidssjukskrivna för att kunna vaska fram de här 15 procenten. Är ni med?" så hade vi haft en annan regering idag. Det är jag övertygad om.

Problemet är inte ens att media är högervridet, jag tror inte att de är det. Problemet är att chefredaktören i allt större utsträckning fungerar som en andra VD och att journalister har odlat en gemensam tradition som bygger på att rapa pressreleaser istället för att granska, ifrågasätta och ta kontakt. Över hela fältet.

Vi står just nu och tittar på när en historisk kapitalförflyttning från arbetare till kapitalägare äger rum. Aldrig tidigare har inflation och ränta varit så låg samtidigt som vinsterna har varit så obscent höga. Ingen frågar hur, ingen frågar varför och ingen frågar om det rimliga i att straffa individer så hårt, när institutioner, företag och myndigheter så konsekvent går strafflösa från de övergrepp som har gjort Sverige och världen till vad den är idag.