torsdag, maj 03, 2007

Are You That Somebody Revisited



Jag kommer såväl ihåg första gången jag hörde och såg Aaliyah sådär på riktigt. När Age Aint Nuthing But A Number kom ut var jag alldeles för ung för att våga lyssna på R'n'B, så jag har inga nostalgiska minnen till Back & Forth. Men Are You That Somebody... Jag låg bakis på en kompis soffa i Norrköping och zappade när hon dök upp. Sval, självsäker med en koreografi som inte liknade något jag hade sett tidigare, ackompanjerat av ett alldeles hypnotiskt beat.

Aaliyah är ingen av vår generations stora sångerskor, det hade hon inte blivit ens om hon levt idag. Men hon hann bli det hon hade potential att bli ändå. En avlägsen fantasi för min generation unga män som var mer besläktad med småflickors fantasier om enhörningar än med våra vanliga runkobjekt. Hon fick den statusen genom att göra det lilla så stort, både med sättet hon sjöng och med de nonchalanta axelryckningar och handledsknyck som växte ihop till alldeles magiska koreografier.

Jag är alldeles för gammal för att upplevelsen ska bli riktigt den samma tror jag, men jag ser ändå väldigt mycket Aaliyah i Ciara. Jag kanske har fel eller jag kanske ser det sent. Men jag såg det faktiskt inte förut. Freek-A-Leek hade jag väldigt svårt för och 1,2 Step var förvisso brilliant på många sätt, men det kändes ändå som att Jazze Pha precis lika gärna hade kunnat ge Monica det där beatet.

Så känns det inte längre. När jag lyssnar igenom Ciaras nya skiva The Evolution är hon så jävla där hela tiden. Varje låt. Därmed inte sagt att jag gillar dem allihopa men hey jag har fortfarande sjukt svårt för 4 Page Letter också. Men det skiner liksom igenom ändå.

Och det mesta är sjukt bra på The Evolution, tro inget annat. Like A Boy är en majestätisk singel. Can't Leave Me Alone, samarbetet med 50 Cent, kommer vi få höra hela sommaren och I Proceed och Get In, Get Fit och Get Up med Chamillionaire som lite känns som en remix av 1,2 Step men som har en liten passage som är så jävla bra att jag har den i min playlist ändå.

Hade jag varit 13 hade jag nog haft en liten hemlig Ciara-bild i min plånbok eller nåt.

Inga kommentarer: