Hej Hej Sverige.
Jag vill bara passa på att tacka för ett helt fantastiskt 2006. Vi har gång på gång gått samman och visat vart skåpet ska stå. Nu när vi närmar oss det nya året känns det som att vi har lagt i överväxeln och jag har flera gånger fått gå ut i köket och kolla så att jag verkligen har stängt fönstret. Sånt drag är det.
Jag gillade särskilt när vi stormade loss i Duralex-glaset över att alldeles för lite bistånd hamnat i Thailand. Pengarna gick till nån jävla muselmanhåla som heter Aceh eller nåt istället. What the fuck? Det är ju inte där vi knullar pojkfitta och hittar oss själva. Varför ska dom ha pengarna? Jag trodde att det var helt underförstått att pengarna skulle gå till dom där trevliga småföretagarna som gjorde min wok i Phuket 04 (bira bira bira). Thailand ville inte ta emot pengarna säger du? Varför sa ni inte det innan då? När Röda Korset gick ut och bad om pengar sa dom inget om att dom inte skulle gå till Thailand. Till tsunamins offer sa dom. Thailand drabbades av tsunamin. You do the math. Jag känner mig jävligt lurad hur som helst. Indonesien kan gärna få sjunka helt och hållet vad mig anbelangar.
En annan höjdpunkt is happening as we speak. Jag tror att det här kan bli årets stora final. Det är ingen bred fråga, snarare är det svenskhet för finsmakare. De illasinnade skulle kunna dra paralleller till tsunami-katastrofen här. Säga att det är väldigt märkligt att samma människor som var beredda att hänga upp Laila Freivalds utanför riksdagshuset och buka henne som en gris över krishanteringen under tsunamin, nu rycker på axlarna när vi lämnar svenskar att dö i den somaliska öknen. Dom har inte fattat någonting alls. I Thailand var det riktiga svenskar som var i riktig knipa. Självklart skulle vi rycka ut. I Somalien finns bara somalier. Känner ni någon riktig svensk som har varit i Somalien? Didnt think so. Och hur svårt kan det vara att ta sig därifrån anyway? Det är ju inte som att dom har några gränser. Dom har ju ingen tull och ingen polis. Det är väl bara att gå därifrån. Jag tycker att vi har gjort mer än nog för dom där människorna redan när vi gav dom medborgarskapet, men om jag ska sträcka mig till något, så kan jag sträcka mig till att vi håller kvällsöppet på ambassaden i Nairobi.
Det var nog allt jag hade på hjärtat. God fortsättning och ett gott nytt år ifrån allas er Bolivar!
fredag, december 29, 2006
måndag, december 25, 2006
Ha den äran i efterskott Bolivar!
För ganska exakt ett år sedan började jag blogga. Jag missade min egen födelsedag kan man säga, då jag satt svårt bakfull på jobbet den 22:a och hade nog med jobb att skriva ett Away-message till min mail utan att behöva smaka av gårdagens nattburgare en gång till.
Jag började sent kan man säga. Goesta trugade lite ibland och tyckte att jag skulle börja. Jag tyckte att han var lite pretentiös och ja ni förstår. Jag är fortfarande inte riktigt säker på om jag tycker att det här är kul, men jag tror ändå att det har gjort en massa nytta. Jag tror att jag behöver någon slags ventil att pysa ur alla mina inre konflikter genom. Komma överens med mig själv om vad jag tycker och tänker.
Jag skulle vilja vara lite renare i mina tankar ibland. Inte renare på det viktorianska viset, utan bara ha en tydligare linje. Hade jag det skulle det förhoppningsvis synas i mitt skrivande. Det kunde få vara PK-patos som Goesta kanske. Eller Napoleon-ego som Caroline Ringskog. Eller den där gripande men kanske aningen självdestruktiva sentimentaliteten som Gustav Gelin bemästrar ut i fingerspetsarna. Jag skulle kunna tänka mig att luta mig tillbaka och avmätt flina av ett inlägg som Fredrik Strage. Det skulle jag tycka om. Jag kan också se mig själv driva kors och tvärs genom La Mancha och leta efter värdiga motståndare som Eric Schuldt. Det är hedervärt.
Tills jag hamnar där någonstans kan jag i alla fall glädja mig och dem av er nämnda som tog illa upp med att jag läser er på ett helt annat sätt sedan jag började skriva själv. Alltid något.
Jag började sent kan man säga. Goesta trugade lite ibland och tyckte att jag skulle börja. Jag tyckte att han var lite pretentiös och ja ni förstår. Jag är fortfarande inte riktigt säker på om jag tycker att det här är kul, men jag tror ändå att det har gjort en massa nytta. Jag tror att jag behöver någon slags ventil att pysa ur alla mina inre konflikter genom. Komma överens med mig själv om vad jag tycker och tänker.
Jag skulle vilja vara lite renare i mina tankar ibland. Inte renare på det viktorianska viset, utan bara ha en tydligare linje. Hade jag det skulle det förhoppningsvis synas i mitt skrivande. Det kunde få vara PK-patos som Goesta kanske. Eller Napoleon-ego som Caroline Ringskog. Eller den där gripande men kanske aningen självdestruktiva sentimentaliteten som Gustav Gelin bemästrar ut i fingerspetsarna. Jag skulle kunna tänka mig att luta mig tillbaka och avmätt flina av ett inlägg som Fredrik Strage. Det skulle jag tycka om. Jag kan också se mig själv driva kors och tvärs genom La Mancha och leta efter värdiga motståndare som Eric Schuldt. Det är hedervärt.
Tills jag hamnar där någonstans kan jag i alla fall glädja mig och dem av er nämnda som tog illa upp med att jag läser er på ett helt annat sätt sedan jag började skriva själv. Alltid något.
tisdag, december 19, 2006
Ska du sitta där eller?
Satt och väntade på min pizza på lunchen. Inte så provocerande med en kille som sitter vid ett bord och bläddrar i sin iPod, kan tyckas. Då känner ni inte K-G Bergström.
-Ska du sitta där själv eller, röt han (ja han röt faktiskt).
-Uhm njae jag ska ta med, svarade jag förvirrat.
K-G rörde inte varken min eller fena. Han hängde över bordet och stirrade på mig som om jag vore förra veckans hushållsavfall.
-Så då kommer det fyra till och ska sitta här eller, nästan skrek han sedan.
-Nej, nej jag sitter bara här och väntar på min mat, jag ska ta med, svarade jag, nu helt säker på att det var K-G Bergström som var i färd med att skrämma av mig bordet.
K-G stod fortfarande kvar. Arg.
Så jag reste mig upp. Vad skulle jag annars ha gjort? Haft en staredown med honom där på lunchhaket? Jag är bättre än så. Jag stod och tjuvlyssnade vid hans bord istället, när han och nån broiler hånskrattade åt hur klumpigt Marita Ulvskog uttryckte sig, när de raljerade över debatten kring den fyraåriga mandatperioden och annat som politiska reportrar ser som humor. Gud vad jag har svårt för K-G Bergström.
-Ska du sitta där själv eller, röt han (ja han röt faktiskt).
-Uhm njae jag ska ta med, svarade jag förvirrat.
K-G rörde inte varken min eller fena. Han hängde över bordet och stirrade på mig som om jag vore förra veckans hushållsavfall.
-Så då kommer det fyra till och ska sitta här eller, nästan skrek han sedan.
-Nej, nej jag sitter bara här och väntar på min mat, jag ska ta med, svarade jag, nu helt säker på att det var K-G Bergström som var i färd med att skrämma av mig bordet.
K-G stod fortfarande kvar. Arg.
Så jag reste mig upp. Vad skulle jag annars ha gjort? Haft en staredown med honom där på lunchhaket? Jag är bättre än så. Jag stod och tjuvlyssnade vid hans bord istället, när han och nån broiler hånskrattade åt hur klumpigt Marita Ulvskog uttryckte sig, när de raljerade över debatten kring den fyraåriga mandatperioden och annat som politiska reportrar ser som humor. Gud vad jag har svårt för K-G Bergström.
En grej till
Under helgen har 500:- försvunnit från mitt rum. Mina sista 500:- dessutom. Och jag har inte varit hemma. Jag vände upp och ner på rummet i morse i jakt på något att äta lunch för. Jag hoppas verkligen att dom där pengarna dyker upp. Det vore helt sjukt annars. På väldigt många sätt.
Vad är det för fel på tokens?
Jag fattar inte grejen med hela den här kontanterpåbussen-diskussionen. Fan det är väl bara att införa nån slags plastbit som är värd 20:- hos SL och inte ett jävla dyft i resten av världen. Att köpa i påse eller till styckpris på närmaste Pressbyrå. Lite meckigare än dagens system, men jävligt mycket skönare än flerhundraprocentiga taxehöjningar. Luktar illa gör dom, på SL och i Stadshuset.
Sen kan man ju tycka att om det är OK att spränga Irak tillbaka till järnåldern för att de INTE har massförstörelsevapen, göra samma sak med Libanon för att några av deras invånare gjort gränsöverträdelser, sopa bort halva Afghanistan från kartan för att de huserar en organisation som också finns i Tyskland och i USA, och som genom sina tyska och amerikanska grenar sprängde ett hus i USA... Om man kan göra så och det är OK, så är det väl något slags jävla minimum av anständighet att Sverige ser till att betala ut det jävla skadeståndet till Jackie Arklövs offer. Även om vi inte måste och även om det känns lite jobbigt att vi ska behöva betala någon annans snedsteg. Det är vi som sagt inte de enda som måste göra.
Sen kan man ju tycka att om det är OK att spränga Irak tillbaka till järnåldern för att de INTE har massförstörelsevapen, göra samma sak med Libanon för att några av deras invånare gjort gränsöverträdelser, sopa bort halva Afghanistan från kartan för att de huserar en organisation som också finns i Tyskland och i USA, och som genom sina tyska och amerikanska grenar sprängde ett hus i USA... Om man kan göra så och det är OK, så är det väl något slags jävla minimum av anständighet att Sverige ser till att betala ut det jävla skadeståndet till Jackie Arklövs offer. Även om vi inte måste och även om det känns lite jobbigt att vi ska behöva betala någon annans snedsteg. Det är vi som sagt inte de enda som måste göra.
måndag, december 18, 2006
I väntan på en vändning
Om ni undrar vad jag har pysslat med så har jag tillbringat de senaste dagarna i stum beundran lusläsandes Alex och Micke. De är verkligen hela behållningen med internet just nu.
Min flickvän fick sin julklapp tidigt. "Det här är det närmaste poncho jag någonsin kommer att äga" sa hon när hon fick den. Hon blev glad förstås, men det tog mig på sängen det där med poncho. Jag hade ju sett på plagget som en väst med vida ärmar. När jag såg den i sken av hennes kommentar blev det uppenbart att jag hade sett fel. Det var en slags poncho.
Som siste man väster om Ural-bergen har jag skaffat MySpace. http://www.myspace.com/bolivarforpresident är min adress om någon vill komma och hälsa på.
Min flickvän fick sin julklapp tidigt. "Det här är det närmaste poncho jag någonsin kommer att äga" sa hon när hon fick den. Hon blev glad förstås, men det tog mig på sängen det där med poncho. Jag hade ju sett på plagget som en väst med vida ärmar. När jag såg den i sken av hennes kommentar blev det uppenbart att jag hade sett fel. Det var en slags poncho.
Som siste man väster om Ural-bergen har jag skaffat MySpace. http://www.myspace.com/bolivarforpresident är min adress om någon vill komma och hälsa på.
lördag, december 09, 2006
Whatcha doin lil Daddy?
Min pappa åkte ambulans igen. Bråck på stora kroppspulsådern. Även fast det är en sprillans ny åkomma för honom så infann sig aldrig nyhetens behag direkt. Vafan liksom? Jag har insett att tiden då jag kunde ta min pappa för givet är förbi och det är kukigt jävla jobbigt att jag har så inihelvete fittjobbigt att berätta för honom att jag älskar honom. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte behöva sträckläsa Offside som om jag pluggade en tenta för att skingra tankarna på min pappa när han är rädd och har en handgranat i magen och om den briserar så har han tre minuter att leva, 30 sekunder att säga hej då innan blodet försvinner från hjärnan och han försvinner från mig och jag står där som en jävla idiot som aldrig sa vad jag kände. Jag orkar inte det. Han lurade döden igen såklart, som han gör. Men vafan liksom? Det var inte ens bråcket han hade ont av och när jag träffade honom i akutrummet i Nyköping hade han åkt 100 mil ambulans mellan olika sjukhus och fått olika diagnoser men han ville ändå prata om vår katt. Min pappa älskade verkligen våran katt och genom Ketoganet och uttorkningen och den onda inflammerade bukspottkörteln så sken han när han berättade. Om när Gustav (katten hette så, jag döpte honom när jag var 4 så give me a brejk) bajsade ner hela mammas säng. När pappa kammade honom och när han dog. Min pappa sörjer varmt. Jag vill också sörja varmt men jag är livrädd att jag ska sörja bittert. Nu när jag är lite rödvinsfull så tänker jag kanske lite varmt men oftast orkar jag inte. Sen är det min pappa som har orkat lura döden fler gånger än jag orkar räkna och inte jag. Jag tror att det hör ihop och jag önskar ibland att jag hade fått det av honom. Faktiskt. Fan det var precis sånt här jag inte ville skriva i min blogg.
fredag, december 08, 2006
Pittsburgh 1999 til' infinity
Jag kände mig alltid lite hotad när Pittsburgh kom och hälsade på. Min flickvän spottade och fräste om vilken gam och hund han var, men jag hade alltid en känsla av att det berodde på att han hade dumpat henne lite vårdslöst. Vilket visade sig stämma när jag till sist frågade henne. Det gjorde mig ju inte mindre avigt inställd till honom direkt. Han såg oförskämt jävla bra ut faktiskt. Som en snygg Redman typ. Och 2 meter lång. Han brukade komma till lägenheten för att få andlig rådgivning av min flickväns mormor. De satt och pratade och grät tillsammans över en bibel fullstoppad med örter. Efteråt brukade han komma in och be mig sätta på något nytt. "Show me what's new money" sa han alltid, vilket kändes märkligt på flera sätt. För det första var han inte så gammal, 23 kanske, men datorn i sovrummet hade lika gärna kunnat vara ett UFO. För det andra var det väl han som skulle visa mig? Ska jag sitta och predika om the newest latest för en 4 år äldre snubbe i DC? Nej Pittsburgh gjorde mig obekväm. Den enda gången vi verkligen kom överens var en kväll framför skivspelaren. Inget speciellt egentligen, men vi satt och skrev lite och lyssnade på Rascos The Birth-instrumentaler. Jag kom ändå att tänka på honom imorse när jag satt på bussen. En vecka efter att jag hade åkt hem, åkte han in. Eller fast, rättare sagt. In åkte han lite senare. 150 år.
torsdag, december 07, 2006
Hur Timbro fick luft och faran med att resa
Det har skrämt mig en tid nu, det människor säger så jag hör. Inte hemma över en kanelkrans, utan rätt i synen på mig. På TV, på jobbet och så fort du slår upp en tidning. I min ålder. Typ min bakgrund, kanske lite yngre föräldrar.
Jag har funderat mer på det än vad som är sunt. Hur de har kunnat växa upp och bli sådana aningslösa idioter. Jag har kommit fram till att det måste vara resandet. Ett år i USA, två i London. Kanske någon termin i Paris. Men aldrig i zon 4. Aldrig på landsbygden. Aldrig utanför sfären av sina likar. 20 nånting med tillräckligt mycket pengar för att köpa skygglappar mot social utslagning. Jag blir helt jävla mörkrädd när jag läser kommentarer hos Goesta, folk som bor i små/mellanstora städer i Texas (just Texas av alla jävla stater) drar slutsatser om det kulturella klimatet i USA som helhet. Inte för att de har läst på, utan för att i den där lilla hålan i Texas funkar det ju. Och när de läste på Oxford funkade ju allt bra. Skolpjäsen gick upp som den skulle, och så rent det var överallt. Som sagt, aningslösa idioter.
Misären i Mississippi, Georgia, South och North Carolina, Virginia, DC mer än något annat och ner igen till förhållanden i West Virginia vi knappt skulle orka se på nyheterna ens. Allt sånt rinner av dem som vatten på gäss. För i USA fungerar ju allt. Det har de sett med egna ögon.
Jag har funderat mer på det än vad som är sunt. Hur de har kunnat växa upp och bli sådana aningslösa idioter. Jag har kommit fram till att det måste vara resandet. Ett år i USA, två i London. Kanske någon termin i Paris. Men aldrig i zon 4. Aldrig på landsbygden. Aldrig utanför sfären av sina likar. 20 nånting med tillräckligt mycket pengar för att köpa skygglappar mot social utslagning. Jag blir helt jävla mörkrädd när jag läser kommentarer hos Goesta, folk som bor i små/mellanstora städer i Texas (just Texas av alla jävla stater) drar slutsatser om det kulturella klimatet i USA som helhet. Inte för att de har läst på, utan för att i den där lilla hålan i Texas funkar det ju. Och när de läste på Oxford funkade ju allt bra. Skolpjäsen gick upp som den skulle, och så rent det var överallt. Som sagt, aningslösa idioter.
Misären i Mississippi, Georgia, South och North Carolina, Virginia, DC mer än något annat och ner igen till förhållanden i West Virginia vi knappt skulle orka se på nyheterna ens. Allt sånt rinner av dem som vatten på gäss. För i USA fungerar ju allt. Det har de sett med egna ögon.
onsdag, december 06, 2006
Årets... forts
...höjdpunkt: Montparnasse, rent bokstavligt. Det var sjukt jävla högt däruppe och jag tyckte inte alls att det var roligt. Min flickvän retade mig för att jag inte vågade gå upp på helikopterplattan på taket. En kastvind senare klapprade hon nerför ståltrappan med blek nos och nyvunnen respekt för moder natur. Själv stod jag och svettades mot väggen och såg olika typer av trafikflygplan komma flygandes och funderade över vilket håll huset skulle rasa åt om det blev jordbävning.
...lågvattenmärke: Det handlar egentligen om flera märken såklart, men ändå. Vinnarna i år är alla under av civilkurage som anonymt kastar upp bitterhet jag trodde att man dog mycket snabbare av, vart de än ges möjlighet. Än är det Zlatan som fan inte ska tro att han är nåt, än är det feministpack som får för lite kuk. Aldrig med namn, alltid med ryggen fri.
...frågetecken: Jag vet att konkurrensen är mördande och att mycket hänger på vilken efterfest du går till efter Spybar och allt det där. Men ändå. Varför har ingen anställt Goesta än? Även om ni inte förstår vad han pratar om så kan ni se på det krasst. Killen har fler läsare än de många lokaltidningar. En del av dem kommer vilja läsa honom i tryck eller på andra sidor också. Köp Goesta och ni köper hans läsare. Enkelt. Anställ nu.
...komplimang: Jag har en väldigt liten läsekrets, det är jag den första att erkänna. Men när jag tittar i mina referrals och ser vart ni kommer ifrån, så blir jag ändå väldigt smickrad. Cherry, Kinky Afro, Gustav, Elin, Masha, Goesta, Ania... Idel välskrivande och intressanta bloggare uppskattar det jag skriver. Im very tacksam.
...lågvattenmärke: Det handlar egentligen om flera märken såklart, men ändå. Vinnarna i år är alla under av civilkurage som anonymt kastar upp bitterhet jag trodde att man dog mycket snabbare av, vart de än ges möjlighet. Än är det Zlatan som fan inte ska tro att han är nåt, än är det feministpack som får för lite kuk. Aldrig med namn, alltid med ryggen fri.
...frågetecken: Jag vet att konkurrensen är mördande och att mycket hänger på vilken efterfest du går till efter Spybar och allt det där. Men ändå. Varför har ingen anställt Goesta än? Även om ni inte förstår vad han pratar om så kan ni se på det krasst. Killen har fler läsare än de många lokaltidningar. En del av dem kommer vilja läsa honom i tryck eller på andra sidor också. Köp Goesta och ni köper hans läsare. Enkelt. Anställ nu.
...komplimang: Jag har en väldigt liten läsekrets, det är jag den första att erkänna. Men när jag tittar i mina referrals och ser vart ni kommer ifrån, så blir jag ändå väldigt smickrad. Cherry, Kinky Afro, Gustav, Elin, Masha, Goesta, Ania... Idel välskrivande och intressanta bloggare uppskattar det jag skriver. Im very tacksam.
tisdag, december 05, 2006
Old Man Grunt
Aldrig har väl "ungdomen" känts mindre spännande än nu. Eller så är det åldern. Hur som helst. 1996 var de rädda för oss. Inte rädda för att vi skulle råna dem. Inte för att de skulle behöva se oss knulla på röda mot Mörby. De var rädda för att vi faktiskt skulle ändra på något. Det skulle vi ju såklart inte, men då där en stund så var vi inte dom enda som trodde det. SÄPO trodde det. De vanliga blåvita snutarna trodde det också. Jag kände mig nästan som Britney när kamerablixtarna brände av i ansiktet på mig på Söderköpings busstation. Jag skulle till Linköping på spelning. Samhällsomstörtande värre.
Vi gjorde egentligen inte något särskilt spektakulärt. Vi blockerade pälsbutiker i julhandeln. Satte oss ner utanför amerikanska ambassaden och berättade att det fan fick vara nog. Vi införde vegetariskt alternativ i landets skolmatsalar. Inga palatsrevolutioner direkt, men de vuxna tog oss på allvar och vi gav dem inget annat val.
Vem tar de unga på allvar idag? Har de, om man räknar bort Freak Boy Fridolin (term of endearment vill jag påpeka) uttryckt en enda åsikt sedan millennieskiftet som inte handlar om att den som personligen uttalar sig personligen, personligen skulle vilja ha mer eller mindre av något, personligen?
Egenintresse in absurdum. När hörde du senast en 17-åring prata någorlunda insiktsfullt om socialförsäkringar, glesbygdsproblematik, utrikespolitik eller vad fan som helst som inte direkt påverkar dem själva?
Måste jag ändå ta dem på allvar? Måste jag ge dem utrymme för sina åsikter för att allas åsikter är lika mycket värda? Borde jag instinktivt känna att det är det rätta? För det gör jag fan inte. Det går kalla kårar genom mig när jag tänker på hur de vaggar iväg till valurnorna som ett gäng röda och blå pingviner med pälskrage.
Vad i deras värld finns det att uppröras över, oroas över, provoceras av, förutom just då att de ger intryck av att vara så dumma att klockorna stannar?
Det kanske bara är en bluff, vem vet. De kanske är som delfinerna i Simpsons. Men jag tvivlar.
Vi gjorde egentligen inte något särskilt spektakulärt. Vi blockerade pälsbutiker i julhandeln. Satte oss ner utanför amerikanska ambassaden och berättade att det fan fick vara nog. Vi införde vegetariskt alternativ i landets skolmatsalar. Inga palatsrevolutioner direkt, men de vuxna tog oss på allvar och vi gav dem inget annat val.
Vem tar de unga på allvar idag? Har de, om man räknar bort Freak Boy Fridolin (term of endearment vill jag påpeka) uttryckt en enda åsikt sedan millennieskiftet som inte handlar om att den som personligen uttalar sig personligen, personligen skulle vilja ha mer eller mindre av något, personligen?
Egenintresse in absurdum. När hörde du senast en 17-åring prata någorlunda insiktsfullt om socialförsäkringar, glesbygdsproblematik, utrikespolitik eller vad fan som helst som inte direkt påverkar dem själva?
Måste jag ändå ta dem på allvar? Måste jag ge dem utrymme för sina åsikter för att allas åsikter är lika mycket värda? Borde jag instinktivt känna att det är det rätta? För det gör jag fan inte. Det går kalla kårar genom mig när jag tänker på hur de vaggar iväg till valurnorna som ett gäng röda och blå pingviner med pälskrage.
Vad i deras värld finns det att uppröras över, oroas över, provoceras av, förutom just då att de ger intryck av att vara så dumma att klockorna stannar?
Det kanske bara är en bluff, vem vet. De kanske är som delfinerna i Simpsons. Men jag tvivlar.
Årets...
Årets...
...kulturmaffiastory: Gots to give it up to my man Schuldt. i ODD at large #5 skriver han Högkulturens fall, som i tät konkurrens med CRFN:s Pophögern (och ja jag är jävig som fan, so what?) tar hem det. Horace gör sitt till, och scoopet att Fredrik Strage började lyssna på hiphop när han var typ 25 är också sjukt kul. Wirfält blev nervös och gick ut i SvD och sa att han redan för ett år sedan såg potentialen i litteratur och högkultur. Björn af Kleen kände sig tvingad att ägna hela sista sidan i Rodeo till att säga... ingenting alls. Men hur hade han verkat om han inte hade försökt ryta? Balanserad? Timingen med kulturministern från själva helvetet är ju sånt man inte kan planera. Men snyggt var det.
...hur fan kunde det här gå i tryck: CRFN:s intervju med Kelis. Sällan har så lite sagts på ett så intetsägande sätt. Ingen skugga över CRFN, Kelis ska ju tydligen vara precis sådär, men allvarligt talat Bon, är ni verkligen en tidning som ska syssla med telefonintervjuer som förstasidesstory?
...hylläggande av skridskor: Kommentarer var syrliga, skribenter raljanta. Känslor svallade över, bloggandet blev tråkigt sades det och två, tre stycken av de allra mest inflytelserika bloggarna lade ner. Isobel kunde inte hålla sig, men Katrine Kielos och Sigge Eklund lyser fortfarande med sin frånvaro. För en välpiskad lutheran som jag är beteendet såklart förkastligt.
...överraskning: Tyskland-Sverige, åttondelsfinal i VM. Jag hade nog innerst inne på känn att det skulle bli jävligt svårt. Jag underskattar alltid spelare som Schweinsteiger just för att de heter saker som Schweinsteiger. Men oj vad överraskad jag blev. 2-0 innan dippet hade hunnit stelna, på ett sätt som hade renderat åtskilliga piskrapp och någon hängning i många andra länder. Här i Sverige nöjde vi oss med att alienera Zlatan Ibrahimovic för all framtid. Olof Stödjeben Mellberg någon?
...sång: Papoose-Love Is A Battlefield. Latproduktion av Kay Slay, men gud så han går på den där Papoose. Dessutom fick den där låten mig att ladda ner någon slags zip med 14 Pat Benatar-skivor, till mångas förtret.
...sångerska: Cassie såklart vad trodde ni? Nelly Furtado eller? Nej fan. Snygga men kanske lite överreklamerade beats och låtar tillsammans med en snygg och inte det minsta överreklamerad Cassie piskar faktiskt Timbaland och gänget i år. Svennediskot kanske säger något annat, men det är lite min poäng.
...kulturmaffiastory: Gots to give it up to my man Schuldt. i ODD at large #5 skriver han Högkulturens fall, som i tät konkurrens med CRFN:s Pophögern (och ja jag är jävig som fan, so what?) tar hem det. Horace gör sitt till, och scoopet att Fredrik Strage började lyssna på hiphop när han var typ 25 är också sjukt kul. Wirfält blev nervös och gick ut i SvD och sa att han redan för ett år sedan såg potentialen i litteratur och högkultur. Björn af Kleen kände sig tvingad att ägna hela sista sidan i Rodeo till att säga... ingenting alls. Men hur hade han verkat om han inte hade försökt ryta? Balanserad? Timingen med kulturministern från själva helvetet är ju sånt man inte kan planera. Men snyggt var det.
...hur fan kunde det här gå i tryck: CRFN:s intervju med Kelis. Sällan har så lite sagts på ett så intetsägande sätt. Ingen skugga över CRFN, Kelis ska ju tydligen vara precis sådär, men allvarligt talat Bon, är ni verkligen en tidning som ska syssla med telefonintervjuer som förstasidesstory?
...hylläggande av skridskor: Kommentarer var syrliga, skribenter raljanta. Känslor svallade över, bloggandet blev tråkigt sades det och två, tre stycken av de allra mest inflytelserika bloggarna lade ner. Isobel kunde inte hålla sig, men Katrine Kielos och Sigge Eklund lyser fortfarande med sin frånvaro. För en välpiskad lutheran som jag är beteendet såklart förkastligt.
...överraskning: Tyskland-Sverige, åttondelsfinal i VM. Jag hade nog innerst inne på känn att det skulle bli jävligt svårt. Jag underskattar alltid spelare som Schweinsteiger just för att de heter saker som Schweinsteiger. Men oj vad överraskad jag blev. 2-0 innan dippet hade hunnit stelna, på ett sätt som hade renderat åtskilliga piskrapp och någon hängning i många andra länder. Här i Sverige nöjde vi oss med att alienera Zlatan Ibrahimovic för all framtid. Olof Stödjeben Mellberg någon?
...sång: Papoose-Love Is A Battlefield. Latproduktion av Kay Slay, men gud så han går på den där Papoose. Dessutom fick den där låten mig att ladda ner någon slags zip med 14 Pat Benatar-skivor, till mångas förtret.
...sångerska: Cassie såklart vad trodde ni? Nelly Furtado eller? Nej fan. Snygga men kanske lite överreklamerade beats och låtar tillsammans med en snygg och inte det minsta överreklamerad Cassie piskar faktiskt Timbaland och gänget i år. Svennediskot kanske säger något annat, men det är lite min poäng.
måndag, december 04, 2006
Blogg Bolivar
En del av er kanske har trott att jag har döpt den här bloggen efter Kalle Ankas hund. Så är det inte. Bolivar är en massa andra saker. En död liberal frihetskämpe. En valuta. Och sist men inte minst världens enda vitala demokratiska revolution. Inga orange slipsar. För after all, hur revolutionärt är det med nyliberala strukturanpassningar och hur nöjda är de i Ukraina såhär års? I Venezuela är de uppenbarligen nöjda. SVT:s korrespondent försökte lite grann med att Hugo Chavez får mycket större utrymme i statstelevisionen. Det är å andra sidan den enda kanal i Venezuelas välutvecklade medialandskap där de inte kastar ägg på bilder av honom i studion. Oppositionen går ofta ner på en nivå som får Expressens behandling av Persbrandt att framstå som ett under av värdighet och saklighet.
Men han vinner ändå. Han vinner för att han levererar. Inte till de rancheros som gråter krokodiltårar för att mark de aldrig tänkt tanken att så ett enda frö på nu ockuperas av småbönder. There goes the neighborhood liksom. Han levererar inte nåt särskilt till oljemedelklassen heller i ärlighetens namn. Konflikter möjligen. Men han levererar till den stora massan. Han lär människor läsa, han sätter dem i arbete. Han ger dem mat för dagen och han får människor att känna att deras röst spelar roll. Så de går ut och röstar. Med en stjärnbanérdraperad gevärspipa mot tinningen röstar de på Hugo Chavez. Igen och igen. Oroa er gärna. Kalla mig gärna allt möjligt. Idag kunde jag inte bry mig mindre. Att Latinamerika är på väg att resa sig är större än jag kan förklara. Jag förstår att en del är oroliga några mil norrut, men inte hur man kan vara det några hundra mil österut. Sverige har verkligen blivit kallt.
Men han vinner ändå. Han vinner för att han levererar. Inte till de rancheros som gråter krokodiltårar för att mark de aldrig tänkt tanken att så ett enda frö på nu ockuperas av småbönder. There goes the neighborhood liksom. Han levererar inte nåt särskilt till oljemedelklassen heller i ärlighetens namn. Konflikter möjligen. Men han levererar till den stora massan. Han lär människor läsa, han sätter dem i arbete. Han ger dem mat för dagen och han får människor att känna att deras röst spelar roll. Så de går ut och röstar. Med en stjärnbanérdraperad gevärspipa mot tinningen röstar de på Hugo Chavez. Igen och igen. Oroa er gärna. Kalla mig gärna allt möjligt. Idag kunde jag inte bry mig mindre. Att Latinamerika är på väg att resa sig är större än jag kan förklara. Jag förstår att en del är oroliga några mil norrut, men inte hur man kan vara det några hundra mil österut. Sverige har verkligen blivit kallt.
fredag, december 01, 2006
Monkey Bizz
A little word from my tee-pusher:
Monkey Bizz har rea ikväll. Ölandsgatan ska ni till. Skanstull ska ni hoppa av vid. Öl ska ni bli bjudna på. Pengar ska ni ha med er. Kläder ska ni köpa. 3 för 2 eller 20% rabatt. Peg Leg, Mischka, Rockers NYC, Monkey Bizz och BayIcon hittar ni där. Och en ensam liten King Stampede kepa. Nu klockan 18 börjar det. Klockan 21 slutar det. Är ni där?
Monkey Bizz har rea ikväll. Ölandsgatan ska ni till. Skanstull ska ni hoppa av vid. Öl ska ni bli bjudna på. Pengar ska ni ha med er. Kläder ska ni köpa. 3 för 2 eller 20% rabatt. Peg Leg, Mischka, Rockers NYC, Monkey Bizz och BayIcon hittar ni där. Och en ensam liten King Stampede kepa. Nu klockan 18 börjar det. Klockan 21 slutar det. Är ni där?
I väntan på lunch
Kommer ni ihåg Herr Slentrian och Fru Apati? Bra låt det där. Inte ens tussilagon i Skåne kan få mig att tro att solen kommer gå upp idag. Disigt och skitigt och damm på skorna och halsduk inomhus och ögonen i kors. Öl igår och öl idag.
En kvinna tippade ur sina barn ur barnvagnen imorse. Mitt på gatan, som man tömmer en skottkärra. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Annars har min mun varit rak som ett streck idag. Eller låt mig korrigera, rund som ett o snarare. Jag är så förkyld att det är helt omöjligt för mig att andas genom näsan.
Jag undrar lite faktiskt. Hur representativa är alla ollon som tar sig friheter anonymt så fort de ges chansen? Hur många är dom liksom? Har de alltid funnits men tidigare fått hålla till godo med refuserade insändare till lokaltidningen? Borde vi inte refusera dem här också i så fall? Inte jag kanske, jag har ju inga läsare längre. Men ni som har ett par tusen i veckan, skulle ni inte göra oss allihopa en tjänst om ni modererade kommentatorsfälten stenhårt?
Apropå mitt tidigare inlägg om sex, porr och tänjda gränser, så har jag hört Lil Wayne prata om att han "use her face like a toilet" i ett par låtar på kort tid nu. Soft metafor.
Så vad händer i helgen?
En kvinna tippade ur sina barn ur barnvagnen imorse. Mitt på gatan, som man tömmer en skottkärra. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Annars har min mun varit rak som ett streck idag. Eller låt mig korrigera, rund som ett o snarare. Jag är så förkyld att det är helt omöjligt för mig att andas genom näsan.
Jag undrar lite faktiskt. Hur representativa är alla ollon som tar sig friheter anonymt så fort de ges chansen? Hur många är dom liksom? Har de alltid funnits men tidigare fått hålla till godo med refuserade insändare till lokaltidningen? Borde vi inte refusera dem här också i så fall? Inte jag kanske, jag har ju inga läsare längre. Men ni som har ett par tusen i veckan, skulle ni inte göra oss allihopa en tjänst om ni modererade kommentatorsfälten stenhårt?
Apropå mitt tidigare inlägg om sex, porr och tänjda gränser, så har jag hört Lil Wayne prata om att han "use her face like a toilet" i ett par låtar på kort tid nu. Soft metafor.
Så vad händer i helgen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)