Spelar det någon roll HUR MYCKET vi förstör vår värld?

Det är en märklig diskussion som pågår nu. DN skriver och klappar axel och lugnar. Det handlar inte om 6 meter, det handlar bara om 40 cm. Golfströmmen kommer inte att vända, och skulle den ändå göra det så är det bara bra, för då reparerar den lite av allt det andra vi har pajat. Fredrik Reinfeldt pekar finger på kineser och indier, tror inte på skatteväxlingar för det finns ju fortfarande visst tvivel.

Kring vad undrar jag? Kring att vi kommer utrota oss själva? Fine. Men finns det någon som tvivlar på att vi släpper ut ohälsosamt mycket växthusgaser? Finns det någon som tvivlar på att oljan och naturgasen förr eller senare kommer att ta helt slut alldeles oavsett hur nyttigt eller onyttigt det är att elda den?

Så varför, jag fattar inte, står folk och sliter desperat i nödbromsen när vi vill gå vidare? Kan vi inte bara göra vårt allra allraste bästa för att hitta något annat innan vi sitter där på pottan? Måste vi vänta till sista sekunden? Jag gör det visserligen själv med hyran hela tiden, men kan vi inte försöka att fixa det så snabbt som möjligt, även om det visar sig att vi hade 200 år till godo? Skulle det skada? Förklara jag förstår inte. Jag förstår inte vad som är så kontroversiellt med att sätta tak för utsläpp på egen hand? Eller att subventionera byten till miljövänlig uppvärmning istället för att subventionera rikedom helt oriktat. Är det inte vettigare, hur konservativ eller liberal eller socialistisk man än är?