Ärligt talat, "sommardeckare"? Jag såg det igen i tunnelbanan på väg hem, och jag har varit förbannad ända tills nu. Vad är det liksom? Är det en deckare som utspelar sig i ett sommarmysigt Yorkshire-landskap? Är det en deckare för de som höst, vinter och vår läser annan litteratur men på sommaren känner för att "dumb it down" med en skön jävla sommardeckare? Säkert inte. Svenskar läser alltid deckare. Alltid alltid alltid är det nån jävla deckare som toppar boklistorna. Och är det inte en deckare så är det en kriminalroman, deckarnas "lokalvårdare". Kalla mig gubbig, men vad mig anbelangar så kan alla deckardrottningar (och eventuella deckarkungar) fara åt helvete. Tillsammans med Jamba är de nog de kulturyttringar som smutsar ner min vardag mest, utan att jag på något sätt tar del av det de erbjuder. Det är lite som att sitta uppklämd mot fönstret på sista tunnelbanan och höra hur killen bakom dig projektilspyr. Jävligt otrevligt även om du sitter i en annan fyra.
Och så dumma folk måste bli. Jag kan inte tänka mig annat faktiskt. Att dag ut och dag in låta sig gripas av plattityder om mannen som drunknat i arbetet, dottern som drunknat och den "okände mördaren" som går lös någonstans i Ystad. Samhällskritik i form av banala pamfletter om misslyckad integration (vems är felet?) och kvinnan på avdelningen som inte tas på allvar. Fy fan säger jag.
Hur vore det om lite fler tog sitt demokratiska jävla ansvar och såg till att ha lite koll på sin omvärld istället? Jag är så innerligt trött på all nonchalant eskapism som jäser ut sin feta röv över min omgivning. Jag bor här också fan, ska jag behöva stå ut med arslen som inte ens vet namnet på sin egen statsminister? Behöva bo i ett land där hälften av de röstberättigade medborgare som röstar på ett parti, lyckas missa eller missförstå det partiets viktigaste vallöfte. Och sen fortsätta läsa deckare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
I love it when you get upset. Det här var ett fint alster, minsann.
Skicka en kommentar