Hundar

Ibland är eftersmaken surare än den brukar vara. Beskare, elakare. Som idag när jag får veta att jag, jag har fel min naiva jävel. Det är klart att de visste, att de lekte, att det inte alls var så olyckligt och slumpartat som jag har försökt argumentera för att det faktiskt kan vara. Det är fortfarande min övertygelse att det kan vara och är så, men uppenbarligen var det inte så den här gången, och vem fan vill lyssna på mig nu? Jag vill det inte.