Ibland stryker döden förbi mig lite närmare än han brukar. Klyschigt nog brukar det få mig att tänka på alltings slumpmässighet och allt det där. Men inte den här gången. Den här gången är de dominerande tankarna arga och förbannande till sin karaktär. Det är ju så fruktansvärt jävla onödigt och orättvist. Det finns ingen anledning att göra bokslut eller känna ödmjukhet inför livets förgänglighet för det som hände skulle fan inte ha hänt. Med det sagt så betyder det ju inte att jag är arg på dig. Det kan jag inte vara. Men det är jävligt pissigt och förbannat orättvist att det inte blev mer. Att jag inte får gå och hämta en ljummen öl åt dig på fredag. Vila i frid.