Sveeeriiiiigeeee!

Det är lite dubbelt, det är det fan. Att man kan gå och se fram emot en fotbollsmatch där Sverige spelar, för att man håller på Sverige och ändå gå hem efter 20 minuter för att det bara var åt helvete för mycket Sverige på krogen där man skulle kolla på matchen.

Nationaldagen gick i Sveriges tecken överhuvudtaget. Först fotboll, stekande hetta, solbadande badande hägerstensbor, kukhuvuden som körde fyrhjulingar i parken som om de var i Santa Monica, grus i halsen och till sist andan i halsen och sen hem till källaren med pizza och bearnaise. Sen fortsatte det. Mötte Micke och skulle gå och titta på matchen på Debaser Medis (tack för tipset Sebastian!). De visade såklart inte matchen, så vi gick och letade efter något acceptabelt ställe med storbild och gärna sittplats. Vi hamnade först på Mosebacke, där det inte var fotboll utan Simone Moreno och Ayesha. Festligt folkligt fullsatt med andra ord. Micke såg mig djupt i ögonen och sa att om han stod där och dansade om 1o år så var jag tvungen att komma och hämta honom. Jag lovade.

Till sist hamnar vi i alla fall på ett ställe som hette Fenix. Det ligger mitt i Götgatsbacken, men det var första gången jag var där, trots mina sex år i Stockholm och min annalkande alkoholism. Det borde vi såklart ha analyserat lite djupare innan vi stegade in. Därinne stod tribaltatuerade, knivfriserade snuskillar på varandra, eller på någon av de spraytannade pushuptjejerna i sommarklänning som liksom kilades in mellan männen och byggde en oigenomtränglig mur av kött som omöjliggjorde allt luftombyte trots att fönstren var öppna. Precis när vi hade acklimatiserat oss till helvetet och gjorde oss redo för avspark, så halar nåt jävla arsle upp en svensk flagga i villastorlek, och börjar vifta med framför skärmen. 20 minuter in i första halvlek gick det inte längre. Vi åkte hem. När jag kom hem var matchen i den 56:e minuten och ställningen 5-0. Tack Sverige. Far åt helvete.