Vi bortskämda ungdomar

Nu kastas det sten igen. Både i Köpenhamn och i krönikor. På gator och på de unga. Det är ju faktiskt inte så att de vill ha allt utan att behöva betala eller göra något för det. De vill ha allt NI HADE utan att behöva betala eller göra något för det. Men nu går det tydligen inte längre. Nu när 40-talisterna har blivit gamla och svågerpolitikat in sina ungar på arbetsmarknaden så finns det visst inte pengar längre. Nu har man tröttnat på att betala för bortskämda glin som inte gör något vettigt. Som bara kastar sten. Vi vet ju bättre nu än då. Vi vet det för ni har ju redan testat. Ni som antingen ockuperade Kårhuset -68 eller blev framavlade på efterfesten. Ni vet för ni har ju haft det så. Och det blev ju inget bra. Eller det blev rätt bra men det var ju inte gratis och nu är det ju dags att satsa på att våra ungar ska vara gratis. I alla fall när de inte är sysselsatta med att säkra era pensioner i skolbänkarna. Då ska de hållas i tukt och förmaning med ordningsbetyg och tillämpara straffskalor.

Ingen ställde krav på er. Ingen räknade på eran lönsamhet. Hur fan har ni mage att begära att vi ska fungera som era livbojar så som ni beter er? "Vi måste jobba mer" säger Nyamko. Nej tack så mycket det måste vi inte alls. Vi måste göra något drastiskt. Det görs något drastiskt. Det kastas sten i Köpenhamn för det här håller fan inte längre och det kommer kastas sten i Berlin och brännas bilar i Paris och krossas rutor i Stockholm för det finns människor som inte står på samhällets sida längre. Samhället står ju inte längre på deras. För något år sedan skrev jag argt om Reclaim the Citys framfart på Odenplan men det blir ingen sån text i år. Det som sker måste ske. Mer och mer och mer. Det spelar ingen roll hur vi röstar för våra röster räknas inte. Våra röster räknas i relation till 40-talisternas röster men de räknas inte.

Vi har inga vänner i riksdagshuset. De enda riksdagsledamöterna under 40 år där är utklädda till 60-åringar. De har inga lojaliteter med oss.

Vi har inga vänner i polismakten. De provocerar oss, använder övervåld, ljuger om oss i domstolarna, arresterar oss för att de kan inte för att de borde. De skyddar de andra från oss, det är allt.

Vi har inga vänner i skolorna. De ser oss som problem, som skolpeng, som avdragsgilla men nästan aldrig som människor som förtjänar mer än de har möjlighet att få.

Vi vill inte ha en massa saker nämligen, vi vill ha möjligheter. Ett ungdomshus är inte ett ungdomshus utan en möjlighet att vara kreativ, att utvecklas. Så länge det är förbehållet PR-genererande "multikulturella" flaggskeppsförorter och medelklassen så kommer det fortsätta att brinna. Och bli inte överraskade om det är era egna barn som eldar upp allt medelklass. Ni var ju där och lärde era barn både att läsa och att dra sina egna slutsatser.