Det är rätt löjligt att ha svårt att somna natten innan julafton när man är 26 va? Jo rätt löjligt är det. Det är inte så att jag inte kan bärga mig, är så spänd på strumpklappen eller springer fram och tillbaka mellan granen och sängen och klämmer på paketen, men ändå.

Det är ganska skönt här på nätterna. När det blir mörkt på landet, så blir det fan mörkt. Ser inte handen framför sig-mörkt. Det vore ganska soft att bo så faktiskt. Eller jag har ju bott så det är inte det minsta soft, men ni förstår vad jag menar. Drömmen om en plats där mörkt är mörkt och ljust är sol inte gatlyktor. Den är nog naturlig. Min andra dröm är att bo allra högst upp, trots att jag är höjdrädd. Det handlar ju inte om att titta ner när man bor högt. Man ser bara så långt fram. Det är hela grejen.