Bolivar, Ett själviskt svin

Det är intressant det här med människor. Hur vi hanterar framgång, rikedom, vår omvärld. Hur allt kan vändas. Hur den mest cyniska, hatiska Anonymous jag någonsin stött på, kallar mig egoist och frälse och Gud vet vad, när han/hon i själva verket är precis det jag anklagas för. Jag tror inte att det finns i Anonymous framtidsvision att just han/hon kommer vara en av pigorna, en av de som tvingas finna sig. Han/hon har ju redan sitt på det torra. Kanske. Saker händer ju. Kan hända alla. Det är därför vi har hållit oss med social trygghet här i Sverige. För min skull. För Anonymous skull. För Johans skull. För Goestas pappas skull, för Anonymous mammas skull. Ifall våra framgångsplaner skär sig någonstans. Ifall vi råkar illa ut. Om vi gemensamt gör en ansträngning för att det samhällssystemet ska övergå från att vara något exotiskt skandinaviskt, till att bli en rätt för så många som möjligt, så kan jag inte se hur det heller är något egoistiskt. Jag kan inte se hur det kan vara EGOISTISKT att vilja förhindra att människor råkar illa ut värre än de hade behövt. Kanske naivt, dumt, tillväxthämmande, inflationstriggande. Whatever. Men inte egoistiskt.

Gnällspik pt 999

Jag var sjukt duktig igår. Jag hade planerat att gå till Sneakers N Stuff och köpa skor för 1900:- men jag åkte till Skärholmen och storhandlade mat istället. Tyvärr handlade vi på Kvantum som lurade skiten ur mig med sina "ta 3 för..." och priser på stora skyltar så jag trodde det var specialerbjudanden. Alltså fick jag med mig lite väl mycket dyra grejer, typ oliver med blåmögelost och pesto och sånt. Men det är ändå bättre än ytterligare ett par sneakers.

Det här med jämställdhetsbonus alltså... what's up med det egentligen? Det känns väldigt fel att muta vuxna män för att de ska stanna hemma med sina barn. Jag förstår inte vad som är så jävla kontroversiellt med individualiserad föräldraförsäkring. Och som vanligt är det arslena som skriker högst. Som när biltullarna infördes och Motormännen stod i minusgrader och delade ut tablettaskar och tutade och förde ett jävla liv. De ensamstående småbarnsmammorna lyste med sin frånvaro. Jag kan däremot tänka mig att killarna från IT-företaget jag jobbade på mönstrade mangrannt med sina kontantbetalade SUV:ar.

Har vi svenskar alltid varit såhär jävla inskränkta och korkade och egoistiska? Allvarligt alltstå. Jag förstår det inte. Gå in på Resumé eller Dagens Media, läs sms:en på SVT Debatt eller valfri insändare i Metro. Vad är det för människor liksom? Bor jag granne med såna här sänken? Är det tillfället som gör tjuven kanske? Samma människor som uttrycker sig välformulerat och eftertänksamt kring middagsbordet kanske drabbas av kortslutning och börjar raljera som en full rättshaverist så fort kommentarsfältet på Expressen.se har laddat klart? Jag vet inte.


Dagens alliansförslag: Att göra det möjligt för en egenföretagare att bara ha en uppdragsgivare, något som inte är tillåtet idag.

Konsekvens: Arbetsgivare kan sätta ytterligare press på arbetstagare att starta eget för att få jobb. De anställda kan tvingas förhandla bort de marginaler som ska användas till försäkringar och pensionsinbetalningar. A-kassesystemet sätts ur spel. Antalet nystartade företag kommer visserligen att öka drastiskt, men det är en typ av företag som helt saknar samhällsnytta.

Min nya dator kom precis. Sweet.

Bang Bang (we gon thug.this.shit.out)

Mycket trevligt igår. Jonny, Goesta och några öl. Men Kvarnen hade jag verkligen kunnat vara utan. Idag är det administrativa sysslor på Bolivars bord. Säg Mediakit allihopa! Och ikväll har Sneakers N Stuff stört snygga skor till försäljning. Problemet är dels att de kostar 1899:-, dels att jag helt seriöst inte vet vart jag skulle göra av dem.

Östermalmsräven är en ny bekantskap förresten. Vi tycker som namnet antyder inte särskilt lika om någonting alls, men hans blogg var riktigt trevlig och både han (nästan) och jag har lyckats hålla oss ifrån några grövre personangrepp i Goestas tråd. Jag kanske borde börja läsa honom?

I övrigt inte mycket nytt. Köpte Bang idag. Skitsnygg framsida. Fortfarande lika tattig inlaga. Lite synd, men äckligt hög nivå på det redaktionella materialet och det är ju huvudsaken. Men varför har de inte fler annonsörer?

Notes till potentiella Bang-annonsörer: Det är inte 1952 igen. Ebba von Sydow representerar inte den moderna kvinnan. Ni skulle visst få goodwill om ni sågs i Bang. Feminister syr inte alla sina kläder själva. Feminister hatar er inte för att ni har smala modeller. Feminister lever i samma konsumtionssamhälle som alla andra. Det är inte bara feminister som läser Bang.

Tikkan Norum

Fan jag vet inte vad jag ska känna. Han är död. Overkligt såklart. Väntat. Han levde säkert tvåhundra år på sina strax över sjuttio. När jag var 17 gick jag på gymnasiet. När Tikkan var 17 sålde han och hans kompis kompisens farsas bilfirma och Tikkans farsas sprillans bil. Sen drog de till Spanien och gjorde gud vet vad i några veckor innan Interpol fick fatt i dem. Tikkan satt en månad i Franco-spanskt fängelse och när han hade druckit brukade han prata om att han slog ihjäl en kille där i fängelset. Han drack ofta. Han var lång och tidigt utvecklad, och brukade passera som sin storasysters pappa när han var i 20-årsåldern. Han började gå på krogen när han var 14. Han kunde mycket väl ha dött redan när jag var barn och säkert tio gånger innan jag föddes. Han satt och söp och körde bil när han tappade ner ölburken på golvet så den fastnade under gaspedalen. Pang sa det, så satt han i ett träd med obrukbar högerarm. Den blev aldrig riktigt OK igen men det sket Tikkan i. Han vaxade bilen en gång i veckan som om inget hade hänt. Och söp. Drack upp varenda vinflaska i hela huset när han kom och hälsade på ibland. Andra gånger var han såklart alldeles fantastisk att prata med, lyssna på och lära sig av. Han var den gamla skolans gentleman. Handskar när han körde bil, oklanderligt putsade skor och det perfekta hemmet. Han var verkligen sjukt rolig att umgås med helt enkelt. Till och med de idiotiska grejerna han gjorde kunde han och vi skratta åt i efterhand. Som när han på fyllan bestämde sig för att sälja sin bostadsrätt på rot och vi fick åka dit och försöka rädda undan lite möbler åt honom så han inte sålde allt han ägde och hade. Han hade en Aladdin-ask där kommer jag ihåg, men jag fick inte lyfta på botten. Hur fan skulle det se ut? Han dog igår. KOL. Vidrig sjukdom. Lungorna orkade inte leverera längre, så hjärtat stannade. Nu är ju inte KOL en av de sjukdomar man får som av en slump. Han rökte 2 paket röda Prince varje dag. I 60 år. Till och med när de hade skurit hål i luftstrupen på honom rökte han. Det pyste ut rök ur halsen på honom när han satt på balkongen han hade övertalat sköterskorna att köra ut honom på. He had his ways med sjuksköterskor. Och människor i största allmänhet. Jag är verkligen ledsen att det var så längesen vi sågs. Och nu är det för sent. Fan Tikkan.

Bort med dom bara

Följande ord/fraser bör omedelbart strykas ur samtliga modeskribenters gloslista:

bara så rätt (ex. I höst är en mörkgrå duffel bara så rätt)
lyxig (ex. Michael Kors höstkollektion förmedlar en klassisk och lyxig känsla)
lager på lager (ex. Var inte rädd för att se bylsig ut. I höst är det lager på lager som gäller)
lila (ex. Höstens färg är lila)
glamour/glamoröst (ex. Är du sugen på ett par lite mer glamorösa jeans(!?!) kan jag varmt rekommendera Seven for all mankind)
en ny silhuett (ex. Hedi Slimane har gett herrmodet en helt ny silhuett)
dandy (ex. Dandystilen är på stark frammarsch)
exklusiva material (ex. I den senaste kollektionen har hon övergått till mer exklusiva material)
modejournalistik (ex. Dagens modejournalistik blir så lätt ytlig)
höstens/vinterns/vårens/sommarens bästa (ex. Sommarens 25 bästa toffelköp)
10 heta tips (ex. 10 heta tips, så blir du Pete Doherty)
modeorakel (ex. Modeoraklet Sophie Fahrman tipsar om de bästa stövletterna)


Fixa nu.

Bolivar skriver blogg

Jag hade tänkt tipsa om Ison & Fille med en massa tjusiga formuleringar, men det blev bara skit. Så nu tipsar jag om Ison & Fille. Punkt.

Jag hade skrivit en massa snyggt om Hugo Chavez tal i FNs generalförsamling förra veckan också, men det är ju faktiskt bättre att ni läser talet själva. Så gör det!

I övrigt är det jävligt lite nytt hos Bolivar. En ny grej jag kommer försöka börja med den här veckan är att diska hemma hos mig, inte bara hemma hos min flickvän. Det verkar nämligen inte som att min rumskompis håller efter det där riktigt när jag är borta. Tänk Hultsfred, campingen. Så ser mitt kök ut.

Och vad fan är grejen med all såsig konstig jävla musik vi lyssnar på här på kontoret? Helt seriöst. Jag ska löda fast min iPod i mixern.

Vart bor alla duvor egentligen?

Helt seriöst. Har någon av er stött på ett duvbo? Ett endaste litet ägg? Inte jag. Duvor överallt men inga duvhem. Bor de verkligen i stan? De kan väl inte ruva på Stomatol-skylten? De kanske dagpendlar från naturområden som Lida och Järvafältet? Hänger med i vinddraget bakom tunnelbanevagnarna. Eller så har de sina egna stråk. Fågelvägen liksom. Jag vill veta i alla fall. Om någon bor granne med en eller flera duvfamiljer måste jag få veta det.

Four Good Men

Idag är första gången jag inte mår riktigt dåligt. Jag hade huvudvärk hela dagen igår. I lördags ska vi inte prata om. Tack så jättemycket för festen Sigge. Du kunde ju inte veta att man absolut inte ska lämna en full ginflaska på bordet och oja sig högt om att ingen dricker. I alla fall inte när Bolivar står och tjuvlyssnar. Jag tog ju tag i problemet och drack så det stod härliga till. Efterfest och mer sprit. Besvärade Gellert Tamas. Pinsamt. Tog mig efter mycket möda och stort besvär tillbaka till rummet i alla fall. Jävligt skönt att sova. Jävligt jobbigt att vakna med ögonen i knät. De var helt seriöst på väg ut. Eller nej men det kändes så. I alla fall. Ska äta frukost nu. Aldrig mer Göteborg.

Roadtrip

Snart är det dags att gå och hämta Gonzo. Och sen bilen. Och sen ölen. Goesta tar sig hit själv. Hur mycket väger 14 lådor öl egentligen? Kommer vi paja bilen?

Det är verkligen jävligt dubbelt det här med Anonymous som hänger mig i hasorna och hackar på mig vart jag än kommenterar. Googlar han mig för att hitta alla inlägg? Hur som helst så gillar jag att han mitt i allt sitt vansinne tvingar mig att slipa mina argument. Han är bra på träffsäkra orimligheter helt enkelt. Men det vore ju skönare utan honom, det ska jag inte sticka under stol med.

Men Göteborg snart alltså. Jag flaggar för Uppåt Framåt en gång till.

Roligast just nu: CRFN:s bloggångest. Keep up, för inlägg dyker upp och försvinner hela tiden.

Goesta har fått beröm av Magnus Carlbring. Han lär ju må som ett helt hov idag.

Seg jävla dag

Skittråkig verkligen. Jag hoppas att Kim Jones-utställningen på Beneath blir lite trevlig så inte dan har varit totalt slöseri med tid. Mycket metabloggeri hos Goesta nu. Då börjar man ju fundera. Jag skulle oftast vilja berätta lite mer för er, släppa er lite närmare in på livet. Jag tror att bloggen skulle kännas mer meningsfull för mig då, mer renande. Men det finns ju som så ofta försvårande omständigheter. Jobb, folk som känner sig uthängda, folk som faktiskt skulle bli uthängda och allt det där som går under rubriken Det Verkliga Livet. Jag skulle ha gett fan i att berätta för någon om bloggen. Och låtit bli att visa mitt ansikte. Jag hade kunnat bli Mr X med hela svenska folket. En anonym lönnfet IT-hämnare som utmanar hela etablissemanget med knivskarp agitation och en snabb uppkoppling. Nu blev det något annat. Jag gillar det här också, missförstå mig inte. Men tanken var ju inte alls att det här skulle bli en politisk blogg. Jag ville ju ha någonstans att älta alla mina nojor och vanföreställningar. Någonstans att skriva ner alla skeva anekdoter som vore kul att spara. Någonstans där jag INTE hade en tidigare satt lägstanivå att leva upp till. Jag trodde inte att det här bloggandet var så kravfyllt. Jag trodde å andra sidan inte att det skulle kännas så bra att få uppskattning av människor jag aldrig har träffat. Det kom faktiskt som en överraskning. Och att det skulle ge en sån ego-boost att dyka upp i någons länklista trodde jag inte heller. Överhuvudtaget så är jag skyldig till en hel del later som jag trackade Goesta för i ett halvår när han bloggade och inte jag. Min flickvän trackar mig nu. Jag undrar om hon kommer börja blogga. Hon har precis fått igång sin MP3-spelare. Hon är på rätt väg.

GBG

Kul att Katrine Kielos och Isobel är tillbaka. Really. Men vad är jag nu, den 50:e bloggen som nämner det? Lite navelskådande är vi va?

Jag mår verkligen inget vidare. Snuvig och ögonen kliar. Jag måste vila mig i form tills på fredag. Kan inte stå och snora när jag "jobbar". Det verkar inte bli någon bokmässa förresten, vi kommer fram till Göteborg lite för sent. Men om ni som är på mässan vill ha en trevlig efterfest på fredagen så rekommenderar jag Uppåt Framåt. Hur är Göteborg förresten? Jag har typ aldrig varit där.

Dessutom borde jag klippa mig också. Jag ser mer och mer ut som Mowgli och mindre och mindre ut som den stilige man jag inbillar mig att jag är under kalufsen. Men vart fan klipper jag mig utan att riskera att gå därifrån som Idol-Danny?

Burken är fri!

Jag trodde att det skulle dröja åtminstone till 2008 innan vi fick se Alliansen i full utblomning, men det verkar gå mycket fortare. Ett axplock:

* Ett otroligt svamlande om trängselskatten igår.

* "Riktiga jobb" ersätts av "nystartsjobb" som för guds skull inte får förväxlas med åtgärder. Absolut inte.

* Moderaterna vill "utveckla ett nytt sätt att mäta arbetslösheten, som harmoniserar med övriga OECD-länder". Läs: Vi vill slippa bli jämförda med alla orimligheter vi strösslade omkring oss före valet.

* Man planerar att sälja statligt ägda företag till ett värde av 200 miljarder under mandatperioden. Sug på den ett tag, låt det sjunka in. Fundera lite över var de pengarna kommer att hamna.

* I Stockholm proklamerar Axén Olin nöjt att alla hyresgäster kommer att erbjudas att få köpa loss och ombilda till bostadsrätt. Alla. Hennes vision är alltså ett avskaffande av hyresrätten som boendeform eller?


On another note så var det första gången på längre än jag kan minnas som jag läste ett kritiskt stycke text om Fredrik Reinfeldt i Expressen igår( ja jag vet att jag aldrig mer skulle läsa den, men jag hade verkligen tråkigt). Ska de leka riktig tidning nu?

Bokmässa

Det verkar bli Bokmässa i år faktiskt. Det är bara själva resan dit som är ett litet frågetecken. Trevligt. Goesta verkar banga för att han inte har råd. Skittöntigt.

Axén Olin ska införa jobbgaranti inom 5 dagar för alla som går på bidrag. Bara att ta en spade ur hinken och börja skotta snö eller?

Nya Sverige

I Sverige tänker man inte som man tänkte förr. En del ser det kanske som ett uppvaknande. Det blev tydligt i dagens Metro (eller var det City?) hur som helst. Söder om Gävle är Sverige blått. Glesbygdspolitiken lämnar väldigt mycket i övrigt att önska, men det blir så väldigt tydligt vilka som har röstat på vad och varför. Det var inte de utanför som röstade för att få komma in. Det var de innanför som röstade för att slippa betala. Det är nytt för Sverige.

Men man ska rulla med slagen. Efter nyår ska jag skaffa mig ett fattighjon. Det är sjukt tråkigt att dammsuga.

Sida vid sida

Chelsea-Liverpool slutade med att de blå ganska oförtjänt tog hem segern. Låt det inte vara ett tecken.

Förresten, läs inte dagens Expressen om ni vill behålla lunchen.

Eftersom jag förtidsröstade slipper jag moderaterna idag, men kan inte ni som går till vallokal fråga om de kommer hålla oss i handen hela vägen in bakom skynket nästa val. Det är tydligen viktigt att stå "sida vid sida" med sina väljare, enligt en kommentar av Reinfeldt i tidningen ni aldrig mer ska läsa.

Zlatan stannar i Milano

Ja det har ni ju läst. Han dyker inte upp. Kanske inte klockrent tänkt av honom jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det vänder sig i magen på mig när jag läser kommentarerna på till exempel Expressens hemsida. Husnegrerna ska fixa medaljer och vara tacksamma om de ska vara något värda, det är uppenbart. Ni är äckliga, vet ni det? Äckliga kappvändare. Äckliga. Gör man inte som Massa säger så är man en primadonna. Är han en primadonna eller en förlorad tillgång i de inblandades ögon tror ni? Husnegrerna underhåller alltid på nåder. Vitryssen sätter sig på språket men det är inte därför jag mår illa. Så mycket har jag inte druckit. Det krävs fan så mycket mer än en slopad anställningstrygghet för att ni ska lirka ut huvudena ur ändtarmarna. Man får det Sverige man förtjänar. Äckliga.

Tupac ringer in

Tupac ringer in till Breakdown FM för att prata sexuella trakasserier. Året är 1996.


powered by ODEO

Vafan??!?

Är jag Saida with a cruel twist? Enligt Goesta har Lars Leijonborg nämnts som utrikesministerkandidat. Jag förutspådde det redan här, men jag skojade ju bara. Fattade ni inte det dumma dumma folkpartister? Kommer Filippa Reinfeldt bli biståndsminister också? Är det tänkt att regeringen ska agera ut en fyra år lång dörsmällarfars på kanslit?

Man väljer sin egen regering

Allvarligt. Ni är ju vuxna människor allihopa, både vänner jag trakasserar och korsförhör och ni som läser den här bloggen. Efter SVT-debatten igår tycker jag att det blev alldeles glasklart vad vi har att välja mellan. I ena ringhörnan en ideologiskt övertygad socialist, en miljöpartist och en lite väl pragmatisk socialdemokrat. I andra ringhörnan ett glatt gäng som är sugna på att regera. By any means necessary. Inte ens på valdagen kan Fredrik Reinfeldt hålla fingrarna i styr. Kampanjen ska pågå tills vallokalerna stänger och man kunde nästan se myrorna krypa omkring innanför Götrich-sviden igår. Han är ju på väg att VINNA. Allt annat verkar högst sekundärt. Så rösta på Allianspartiet. Go ahead. Ge oss fyra år av utförsäljningar inom offentlig sektor, sänkta ersättningsnivåer, fler karensdagar och en drastiskt minskad köpkraft över hela landet. Fan ge mig ett skattesubventionerat fattighjon också. Jag har råd. Jag överlever. Det är inte som att jag kommer svälta ihjäl vid 28 års ålder på grund av det här. Men ni kommer att känna er jävligt korkade 2010 när vi får gå igenom ett nytt ekonomiskt stålbad för att ni tyckte att det var "dags för något nytt". Och kom inte och säg att ni inte har blivit varnade.

Jag röstade igår. Det kändes som en oerhörd lättnad. Jag har ägnat valet alldeles för mycket tankeverksamhet de senaste veckorna. Jag har mått så dåligt av så mycket jag har läst och så många jag har pratat med. Jag är verkligen inte i synk med Sverige 2006, men det kanske är helt ok det också? Hur skulle världen se ut om alla tyckte likadant och allt det där ni vet. Försvarsmekanismerna inför fyra år med Alliansen har börjat kicka in tror jag. Det har i alla fall gett mig lite andrum i mitt skrivande. Jag tror inte att det blir så mycket mer svensk politik här på ett tag. Eller så blir det massor. Jag har i alla fall slagit ur mig villfarelsen att någon av er kommer att rösta annorlunda på grund av något jag har skrivit.

Jag delade en flaska vin med min flickvän igår. Ofta har vi faktiskt lite svårt att ha tålamod med varandra när vi pratar. Jag tycker att hon svävar ut och aldrig kommer till poängen. Hon tycker att jag pratar som en lagtext och aldrig kommer till poängen. Men ibland, som igår, kan vi prata i timmar. I loves it.

På tal om något helt annat så har Hugo Chavez och Londons borgmästare Ken Livingstone hållit presskonferens. Den är lång, och Chavez tar i lite väl mycket i sin Bush-kritik men är på hela taget alldeles alldeles strålande.

Lägg den här över så länge

När människor nära mig mår dåligt blir jag nästan alltid valhänt och försagd. Det rör sig ju nästan alltid om en annan sorts ångest eller sorg än den jag själv bär eller inbillar mig att jag bär. Jag upplever aldrig tryck över bröstet, får inga spontana gråtattacker och jag leker väldigt sällan med dödstankar (förutom om jag är riktigt högt uppe och tittar ut över räcket, men det är något annat tror jag). När jag mår dåligt finns inga pukor och inte heller några trumpeter. Snarare en ensam blockflöjt som lite småfalskt skaver sig fram genom mig och min grådassiga vardag. Min ångest är kommunala musikskolans tredjeval, lätt förväxlad med håglöshet.

Jag tror att jag kanske går miste om något. Att utagerandet har en renande effekt som jag missar när jag suckar mig vidare och fortsätter att gräva mig djupare ner i min egen förbittring. Jag mår ju inte ens särskilt dåligt. Gjorde jag det skulle jag säkert vara helt omöjlig att ha att göra med. Det ligger bara en liten grådaskig våt filt av monoton melankoli över hela min tillvaro nu. Det kan mycket väl röra sig om vitaminbrist.

Vart tog jag vägen?

Ibland får jag vad Jonas Inde skulle kalla skamsköljningar när jag tänker på vad jag gjorde när jag var yngre. Jag demonstrerade högljutt och ibland våldsamt mot pälsindustri, köttindustri, rasism och den redan då eskalerande rovkapitalismen. Jag var maskerad ibland, ska erkännas. Det kändes lite obehagligt att som 16-åring bli fotograferad av uniformerad polis på väg till bussen. Så på demonstrationerna kan jag ibland ha dragit upp halsduken lite högt. För att stå pall. I det pre-islamofobiska Sverige var nämligen 16-åriga vegetarianer med de oerhörda åsikterna att slakteritransporter mellan Linköping och Verona, höns i burar med gallerbotten och minkuppfödning högsta prio för Sveriges finest. De bangade inte på att spöa oss, skicka hundarna på oss, förfölja oss, splittra oss, mer eller mindre lämna över oss till nazister eller på att häkta oss.

Det jag skäms över är att jag kanske lämnade allt det där på grund av feghet och bekvämlighet, snarare än för att min ideologiska värdegrund förändrades. Det var visserligen helt outhärdligt att sitta på SUF:s årsmöte och lyssna på en tre timmar lång debatt mellan rådssocialister och anarkister, där det som diskuterades var vilket styrelseskick som skulle användas efter revolutionen. Verkligen helt outhärdligt. Men jag borde ändå orka se bortom den bortre paragrafen, bortom utbyggd tandvårdsförsäkring och trängselskatter. Våga se ett annat samhälle, inte en försiktig förbättring av något jag egentligen tycker stinker som ett ruttnande lik.

Johan Ehrenberg spolade ordentligt med skam över mig. Jag borde ju egentligen stå och skrika och ställa både socialdemokrater och vänsterpartister till svars för vad de har gjort med Sverige. Att de inte har haft civilkurage nog att riva upp friskolereformen som ligger bakom sådan betygsstress och psykisk ohälsa bland unga att de flesta av oss nog inte insett hälften av vad den ställt till med. Att de inte återinför energimonopolet. Att vi har ett samhällsklimat där alla steg mot den fria marknaden är oåterkalleliga, medan stegen därifrån ses som tillfälliga. Att de inte vågar vara socialister. Johan förklarar det så mycket bättre än jag kan göra så jag ska sluta nu, men jag borde stå utanför en valstuga och skrika. Inte rösta på socialdemokraterna för att jag är rädd för en borgerlig regering. Socialdemokraterna kommer helt säkert också att bilda en borgerlig regering.

Det är svampsäsong i mitt huvud

Porös och skör känner jag mig. Och denna ständiga trötthet. Denna ständiga jakt och motgångarna som oundvikligen följer. Och missnöjet. Tärd är ett ord. Bolivar är en tärd kille i sina bästa år.

Alla bloggar TV...

... och jag med. Det är ju så jävla sunkigt väder, så det står i princip mellan TV och ett blottande av mina inre demoner. För allas trevnad blir det TV idag.

Av alla dokusåpor man idag ges möjlighet att följa (tack Strix!) så är det Idol som är allra svårast att värja sig mot. Programmet ger en unik inblick i viärsåjävlalyckliga-esteternas sociala spel och falskspel. Gratulationskramarna som utdelas med sönderbiten underläpp. Nagelsåren på handflatorna som uppstår när deltagarna ler och säger "hon är så jääävla duktig". De håller helt enkelt på att implodera där i rutan de små liven. Love it. Igår hittade de dessutom ett par riktigt grymma sångerskor och en helt fantastisk crooner, komplett med hornbågade glasögon och en frisyr stöttålig som en cykelhjälm. Hittills satsar jag mina pengar på den där tjejen från Uppsala, vad hon nu hette. Lite trist bara att både jury och deltagare verkar vara så överens om att soul-sångare ska premieras samtidigt som man anlitar Jörgen Elofsson till att skriva skivorna. Har Blood Shy pensionerat sig eller?

Så den där debatten... Fredrik Reinfeldt är klasser bättre än sina företrädare, ingen tvekan om den saken. Samtidigt är det väldigt mycket lättare att debattera från oppositon än från maktinnehav. Balansgången mellan att underkänna sitt eget tidigare arbete och att framstå som visionär och handlingskraftig är hårfin.

Yada yada yada

Ja ni, det här var ju en jävla röra. Jag ber om ursäkt för mitt sporadiska skrivande, men det har ju inte blivit så värst bra när jag har försökt. Jag ska gå skrivarkurs och bättra mig. Promise.

I alla fall, så har jag varit i Nyköping en sväng, druckit lite öl med min bror och hans degenererade vänner, legat soffa, tittat tv, ätit tortillas men inte plockat svamp som jag hade hoppats. Jag hittade sjukt grymma träbestick på en loppmarknad också. Inte helt i trä alltså, utan svenskt rostfritt med mörka trähandtag sådär kantigt slipade som de svarta plast- och benbesticken brukar vara. Trés nice.

Leijonborg verkar ha anledning att fåra sin panna i djupa veck just nu. Han kanske får skära ner lite på Bindefeldtsnittarna och fundera på sin framtid som partiledare. Framför allt tror jag att han ska ta det jävligt lugnt med att låta indignerad och prata om "politisering av frågan". Har man blivit ertappad med fingrarna i syltburken borde man åtminstone se till att tvätta händerna innan man viftar pekfingrar i ansiktet på folk.

Usch

Fredrik Reinfeldt får sitta i morgonsoffan och försvara sin föreslagna urholkning av anställningstrygghet och minskade skatteuttag från företag med att det skulle bli lugnare för de anställda då. Att dagens "effektiviseringshysteri" skulle avta. Och två utbildade rutinerade journalister går vidare till nästa fråga. Jag var helt ärligt nära att kasta upp över frukostbordet. Inkompetenta jävla mähän. Skulle en politisk ledare bete sig så på CNN eller för all del på Fox så skulle han bli uppäten levande. Är programledarna rädda för dom här rundslipade töntarna som är sugna på att leda Sverige? Var rädda EFTER valet är ni snälla, så att i alla fall en del av deras enfaldiga snömos blir granskat. Just nu sitter det en kille och ljuger till sig 4 år som statsminister. Helt oblygt. Rakt upp och ner. Det finns inget annat sätt att se på det och ingen som man kan förvänta sig ska reagera gör det. Varför skäller ingen ut honom efter noter? Varför är det ingen som säger åt honom att berätta vilka som kommer förlora och hur mycket?

Disco Ball Night

Jag har hittat en ny blogg. Vi är från samma stad och goda bekanta, men jag hade inte den blekaste om att han bloggade. Bra skriver han också. Hälsa på honom vetja!

http://discoballnight.blogspot.com/

På tal om Nyköping (staden vi kommer ifrån alltså) så har något lökigt eventföretag skickat en klassfestinbjudan till mig. Finns det något som talar för att jag borde gå?

Gäsp

Jag måste försöka skärpa mig. En kaffe eller nåt. Jag är så trött att ögonen rinner. Jag gick ju hem tidigt igår. Då ska man inte må så här. Mår man så här när man går hem tidigt kan man lika gärna gå hem sent. Jag får inte somna på baletten ikväll. Det är fortfarande en bit kvar i övrigt också. Skulle behöva en nytändning. Eller semester. Mer semester är vad jag behöver. Jag får inte somna på baletten ikväll. Mit skrivbord har alltid varit det allra grisigaste på alla arbetsplatser jag någonsin jobbat på. Just här just nu har jag en burk cola, mp3-spelarkartong, solglasögon. ett 50-tal Elle, DV och Plaza utströsslade och en massa post-its med telefonnummer utan namn, namn utan adresser och annat jag har skrivit ner utan att skriva rent och som alltså kommer att slängas obehandlat när jag väl bestämmer mig för att städa. Ändå äger jag på det jag gör. På riktigt. Jag får inte somna på baletten ikväll.

Café

Café-gala igår. Småtrevligt. Fan allt är småtrevligt nu för tiden. Jag vill ha något aningens mer dekadent än sponsrade Ruby Red-drinkar och trevligt sällskap. En festarrangör som kastar ut mig om jag frågar om det finns buffé. Inget ont om buffén dock. Coleslaw och potatissallad på färskpotatis kan man köpa min lojalitet i krig för.

Tjejen från PR-byrån var för övrigt så oproffsig att jag fick bita mig i underläppen för att inte börja skratta. Hon kanske har tourettes?

Småtrevligt men konstigt var också att vi fick åka Café-stripad jeep hem efter festen. Det hade definitivt mer med mitt sällskap än med mig att göra.

Fan den där potatissalladen alltså.

Odjurets tid

Ibland om du har bott med ett gäng haschpundare, är en själv eller bara är allergisk mot städning, så kan en frän och samtidigt söt doft sätta sig i köket. När du lokaliserar källan, nästan alltid gammal köttfärssås, så fuskar du ibland och spolar vatten på det. Gör inte det.

Jag vet inte vart jag ville komma riktigt, men jag orkade inte inleda inlägget med det jag egentligen tänkte försöka skriva om. Dels för att jag har svårt att formulera mina tankar kring det och jag vill verkligen att det här inlägget om något, ska bli rätt. Dels för att jag antagligen kommer att få så mycket vidriga google-träffar i min statistik nu att jag lägger ner bloggen.

Är det för att vi inte skämtar om det som det hela tiden eskalerar? Behöver vi förlöjliga dem istället för att demonisera dem? Hotbilden gör ett försök. Jag vet inte om det fungerar. Man kan kackla hur mycket man vill om sexualiseringen av det offentliga rummet och bh:ar för 8-åringar men hur vidrigt det än är i sig självt, tror jag inte att det är vad som driver dem. Vi Andra Män skojar om det. Typ. Fan vet, men räck upp en hand alla Andra Män som inte suttit och slöstirrat på en tunnelbanetjej på väg till jobbet för att kvickna till och inse att hon antagligen är på väg till en högstadieskola. Upp med en hand bara. Upp med en hand alla ni Andra Män som vände och gick när ni insåg att hon kommit in med falskleg.

Tillfället ger tjuven sägs det, och kanske är det tillfällena som blivit fler? Isoleringen, anonymiteten och det ökade trycket på föräldrar att vara allseende ögon. Kanske är det kvällstidningarnas årliga Aiya Napia-löp med knullfester för 16-åringar som förleder aningslösa stackare att tro att det är någon slags norm. Kanske är det dopad lunarstorm-statistik över ungdomars sexvanor. Kanske är det modet? Även sexualitet följer ju trendcykler, det här kanske bara är the flavor of the year?

Kanske är det så att vi inte fullt ut anpassat oss till våra nya sociala strukturer. För ett drygt sekel var en ogift kvinna över 20 i princip förverkad som människa. I Latinamerika kunde man bara dömas för våldtäkt om offret varit oskuld och i regel kunde man undgå straff om man erbjöd att gifta sig med sitt offer. Föräldrarna godtog nästan alltid erbjudandet.

Vi Andra Män luktar lite illa också när vi ska kommentera företeelsen. Monster, djur, vidrigt och ofattbart är ord vi strösslar efter oss, som för att dölja spåren i snön. Vi hänger knullfilm över spegeln och hoppas att ärren ska slätas ut. Vi är inga monster. Så illa ser vi inte ut. Släng knullfilmen åt helvete och börja prata.

Just when you thought he was down...

...så jabbar han till med ett återinförande av ATP-pensionen. Tyvärr är det väl tveksamt om vi kommer att kunna finansiera en återgång. Det kan dock vara en fråga som knuffar upp V ett par procentenheter. Till och med i rättshaveristernas och medborgargardesaspiranternas Mecka, Expressen.se, får förslaget 68% bifall.

On another note så måste jag verkligen stålsätta mig och ge fan i glassen som ligger i min kyl. 3 liter Dansk Äppelpaj och lika mycket Belgisk Choklad från Djurgårdsglass är precis en sån där grej som kan ge Bolivar hjärtsvikt vid 25 års ålder.

Den lille ekonomisten

Jag gillar The Economist faktiskt. Jag borde kanske inte göra det, de befinner sig ju klart på motsatt sida blockgränsen. Det är ändå skönt att kunna läsa en artikel som berör politik utan dra paralleller till Göran Perssons avgång eller hårdare tag mot muslimer. Något att ta efter Expressen?

I veckans nummer finns en utmärkt artikel om den bristande fastighetsbubblan i USA, det kontraproduktiva i att binda kapital i fastigheter och det vanskliga i att låta människor låna mot sin bostad när försäljningsvärdet ju faktiskt bara är förmodat. Jag önskar bara att någon hade civilkurage nog att ryta ifrån i den här valrörelsen. Säg som det är. Det är olyckligt att enskilda invånare tvingas flytta från sina kustbostäder. Verkligen. Men det är försvinnande få som inte kan avvara 5% av sin inkomst till fastighetsskatten och en slopad fastighetsskatt innebär skenande bostadspriser och en öppning för fastighetsspekulation som vi absolut inte vill ha i Sverige. Vi vill att det ska löna sig att göra konstruktiva investeringar i företag som kan generera värde till andra än ägarna. Vill inte ni det?

Man kan också läsa om dagstidningarnas tynande tillvaro och valhänta behandling av sina hemsidor. Schibstedt tas upp som ljuset i tunneln. Skrämmande.

slurpie

Whiskeyflaskan är slut och jag kan inte bry mig mindre
AC-snor i näsan och jag kan inte bry mig mindre
Har torskat 50 spänn på poker och jag kan inte bry mig mindre
Mina fötter har somnat och jag kan inte bry mig mindre
Jag är grön orange och lila och jag kan inte bry mig mindre
Jag vet inte om jag låste och jag kan inte bry mig mindre
Spritfyllan slår hårt men jag kan inte bry mig mindre
Jag har 6000 i fickan men jag kan inte bry mig mindre
Det här inlägget kommer kännas dumt imorgon men vem fan bryr sig?

GALLA

Jag börjar bli jävligt trött på Sverige och svenskarna. Er. Allihopa. Det finns inte en gnutta visioner i någon av er. Inte som sträcker sig längre än nästa skatteåterbäring i alla fall. Och vad har hänt med medkänsla och solidaritet? Varför är era öron döva för det perversa i att sänka ersättning för sjuka och arbetslösa för att det "ska bli lönsamt att arbeta"? Lönsamt som i en förutsättning för mat på bordet. Gott så om det fanns ens en teoretisk möjlighet för borgarna att "skapa fler jobb" (älskar den formuleringen, det låter lite som att en samling herrar leker med lera vid ett runt bord). Det gör det inte. Dels för att Sveriges arbetsgivare har blivit itutade av en fulpopulistisk opposition att företagande ska vara ungefär som att spara i obligationer, riskfritt med stabil avkastning. De har lärt sig agera därefter och är på det stora hela en samling initiativlösa lallare som inte skulle kunna fylla i ett arbetsgivarintyg under pistolhot. Det är inte svårt att vara företagare i Sverige, men det är inte lätt att driva ett företag. Det kräver kompetens, en affärsidé och konkurrenskraft. Billig arbetskraft och uppluckrad anställningstrygghet kommer i mycket större utsträckning att gynna medelstora och stora företag, där individuell kompetens är lättersatt och man har vana vid personalomsättning och rekrytering. I mindre företag blir den anställde snabbare oumbärlig både socialt och kompetensmässigt, och glappet mellan uppsägning och nyanställning är mycket svårare att klara av på en mindre personalstyrka.

Jag förstår inte hur ni kan tro att presidentkandidat Reinfeldt och kompani inte vet det här. Inte vill det här. Det är klart att de vill. Det här är deras gyllene chans att trycka ner lönerna en gång för alla. Det spelar ingen roll om de förlorar nästa val. Löneklyftorna och fastighetspriserna kommer att ha ökat så till den milda grad att klassamhället kommer att vara cementerat för generationer framöver. Jag tycker att Göran Persson är en rolig karaktär, men jag drar mig för att rösta på socialdemokraterna dels på grund av honom, dels på grund av deras misslyckanden. Jag drar mig för att rösta på vänsterpartiet eftersom jag inte tror att vår ekonomi håller för 200000 nyanställningar i offentlig sektor. Jag drar mig för att rösta på miljöpartiet eftersom jag alltid har uppfattat dem som lite flummiga. Det finns invändningar mot alla partier och visst, det kanske "vore kul med något nytt".

Men inte Alliansen. Om det är det nya måste ni förstå att det gamla är att föredra. Inte ni som jobbar på byrå, inte ni med bostadsrätt, inte ni som skriver i tidning och kör bra bil. Inte ni som jobbar med pengar Men ni är inte flest. Ni har lyckats bättre än på länge med att manipulera medierna till att lansera er som en viktig väljargrupp. Det är ni inte. Tro fan inte att ni är det. Och ni andra, bojkotta inte det här valet. Bojkotta nästa, nästa och nästnästa. Bojkotta hur mycket ni vill framöver. Men ni som vet att ni fan inte vill ha den där jävla pajasen som statsminister i FYRA ÅR, försök ta er till urnorna. Gör det bara.

Otyg

Så jag mår. Att jobba till kl 17, åka hem med andan i halsen och mer eller mindre hälla i sig en burk kidneybönor, springa till bussen och vara i Humlegården 18.30, rodda bussar, bråka med busschaufförer som vill markera auktoritet och dra ut köer mitt i vägen, dricka massor, verkligen massor av drinkar och öl och runda av med att okynnesäta en massa glass mitt i natten sätter sina spår. Jag kan bara spekulera i hur vår stackars projektledare mår som inte bara har roddat allt i typ 3 månader, han har dessutom 2 dagar kvar. Och inte är han här. Haha.

Fan han skulle ju betala min lunch idag!

Parrty Parrty Parrty (finsk brytning)

Yes ikväll bankas det på stora trumman. Folk är som yra höns och jag borde verkligen inte ta av min tid för att skriva här.

Snabbt två saker bara;

Polo Ralph Lauren har slutat använda päls. Bra där. Kan USA borde ju faktiskt vi också kunna hålla oss. Men nej då. Här idisslar aningslösa idioter fram att päls bara är sååå rätt i höst. Som om det faktiskt vore 1958 någon annanstans än i Ebba von Sydows härdsmälta till journalistisk gärning.

Vi har fest ikväll som sagt. Om det är någon som känner att jag borde ha bjudit er ber jag om ursäkt. Ni är självklart välkomna. Hör av er till mig via mail, telefon eller här i bloggen INNAN 16.00. INNAN 16.00. Ok? INNAN 16.00!

Jag kunde inte låta bli

Jag måste säga att jag överlag verkar likna ganska välskapta människor. Den där Giacomo Puccini är kanske inte någon 10:a, men det gör ändå inte ont att titta på honom. Men så kommer plumpen. William Henry Bragg?!? Vafan? 1915 års nobelpristagare i fysik. På sin ålders höst. Med uggelögonbryn och pliriga ögon. Kul.

För att ytterligare illustrera kränkningen har ni en bild till på gubbjäveln här nere. Liknar han inte pappan i Tredje Klotet Från Solen lite grann? Betyder det att jag också gör det?

Hoodlums

Szymon Zurn var en lika trevlig bekanskap som jag hade hoppats. Tyvärr var en del plagg lite slarvigt sydda, men jag hoppas att det är en barnsjukdom eller var ett sistaminuten-plagg. Riktigt bra idéer och en befriande prestigelös produktion. Kanske skulle han ha valt en lite längre modell till sin aftonklänning, jag blev nästan rädd att hon skulle drunkna. Jag hoppas att han har hittat produktion och återförsäljare i alla fall. Stockholms "urbana" modescen kunde verkligen må bra av en inhemsk utmanare som inte bara siktar på sneakersamlare från SoFo. Sorry att jag inte har några bilder men ser jag ut som nån jävla modeskribent?

Dagens thugs är Kool G Rap & DJ Polo. Dagens låt är Ill Street Blues.

Ikväll går den musikintresserade till Fredsgatan och ser A-1 förresten.

Det här var ju verkligen kuken

Man känner sig ju som en idiot när man går genom spöregnet och tänker tillbaka på den där halvtimmen man kunde ha sovit på morgonen, när man istället stod och strök en skjorta. Man känner sig jävligt dum när man trodde att en blå morgonhimmel betyder blå eftermiddagshimmel. Kuken.

Dagens thugs är Cocoa Brovaz. Dagens låt är Won on Won.

Vad fan håller jag på med?

Gud vilken smörja jag skrev nyss. Vad fan håller jag på med? Hela nästa vecka ska jag bara länka till youtube-klipp med gangstarap, skriva om utekvällar och kanske länka till lite porr. Nu får jag fan skärpa mig.

Konstgjord andning

Det pratas mycket om att minnas nu. Minnas orsak till konflikter. Övergrepp. Misskötsel. Men vi är ju så unga. Vi minns så lite och färgar det så mycket. Det blir så fragmentariskt och svårt att använda till något. Nästan allt jag minns som jag känner att jag faktiskt har nytta av när jag resonerar och fattar beslut är händelser och skeenden jag inte alls minns. Jag var inte ens född när de inträffade. Det blir ändå lättare då. Givetvis väljer jag vad jag ska minnas genom andra på samma sätt som när jag väljer vad jag ska minnas på egen hand, så hål och luckor saknas aldrig.

Jag ska ändå försöka knyta ihop min säck till tankegång här. Perspektiv och initiativ. Vi har haft så mycket av det senare. Sverige stod som ett massiv marmorpelare av just initiativ när resten av vår kontinent stod i lågor eller redan var utglödd aska. Vi spelade golf med handikapp mot resten av världen. Tro fan att det gick bra. I en tid när automatisering innebar att man slapp pumpa vattnet själv, var också hantverksskicklighet och en arbetsstyrka som mådde bra oändligt mycket viktigare än idag. Svenska arbetare var duktiga, mådde bra och framför allt levde de fortfarande.

Vår konkurrensfördel då är vår akilleshäl idag. Välståndet. Det är omodernt med välstånd. Välstånd är inte längre kostnadseffektivt och mervärden baseras på varumärkesassociationer som byggts i en annan tid. Vi ser säljpitchar från 50-talet som fullt giltiga även idag. HP, Dell och källarhandlaren får sina datorer från samma fabrikslina. Dior Hommes sneakers kan mycket väl tillverkas i samma fabrik som Din Skos espadriller. Kanske av samma människor, samma vecka.

Ingen kommer att ge oss mer lön för att vi är svenskar. Har vi något annat att konkurrera med? Vår avighet mot främlingar och vårt sparsmakade kök? Vi har ju kvar resterna från tiden före, så att säga. Mina föräldrar och deras föräldrar har skrapat ihop obscena summor pengar, byggt enorma förmögenheter hos aktieägare i företag som SEB, ABB, Folksam, Skandia och Ericsson. De har byggt förutsättningar för att företag som Kinnevik ska kunna blomstra. Men företagen genererar inget värde i Sverige längre. Det finns inga positiva synergieffekter att hämta i ett försäkringsbolag eller en bank. Verksamheterna bygger ju på att ett värde finns att förvalta. Finns inget värde så finns alltid fastigheter. Ericsson har skurit ner produktionen i Sverige till ett minimum och gör helt korrekt bedömningen att de måste expandera där marknaden finns. Vi tar det en gång till. Expandera där marknaden finns. I Sverige finns ingen marknad. Förutom att det är alldeles för dyrt att producera något här, är vi alltså alldeles för få för att ett företag som vill gå med vinst ska kunna prioritera att sälja något här. Oavsett om du har tänkt syssla med mode, teknik eller gödsel så kommer du att märka det snabbt. Det finns ingen tillräckligt stor, tillräckligt köpstark målgrupp att vända sig till här.

Och ändå förespråkar jag höga skatter, välfärd och en stor offentlig sektor. Min övertygelse är nämligen att det skulle kunna vara mycket värre. Än så länge kan vi kosta på oss lyxen att vara konsumenter och inte producenter, även om vi som sagt bara ses i ögonvrån av den globala marknaden. Men det är små marginaler. Någon extra karensdag, ännu lite mer urholkade kollektivavtal och lite fler nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen och vi kan på nytt få en blomstrande svensk textilindustri. Förr eller senare blir det kanske ändå så. Tillbaks dit vi hör hemma. En kylig perifer fläck på kartan.

Big Bad Kjell

Kjell Häglund skriver om Isobel/Katrinesörjan och jag känner mig genast dum som alls adresserade det.

Side with the little guy

Vond-visningen var klart över förväntan igår. Jag förväntade mig iofs ingenting alls eftersom jag aldrig sett ett plagg från dem tidigare. Svart såklart, men trevliga detaljer och oklanderligt skräddat. En vit trenchcoat gjorde mig lite orolig dock. Det kändes som att om modellen hade haft 1 cm bredare axlar, så hade hon gått omkring med en glasstrut på ryggen. Och det var väl inte meningen.

Väldigt goda nyheter innan visningen. Leif Pagrotsky tillkännagav att Beckmans nu kommer få stöd i samma utsträckning som de andra konstnärliga högskolorna (förutsatt att socialdemokraterna bildar regering även efter valet) vilket innebär nära nog en fördubbling av Beckmans statliga stöd. Jag hoppas att Tom vet vad han måste använda pengarna till, även om hans elever kommer spotta och fräsa. MARKNADSFÖRING, Tom. ENTREPENÖRSSKAP.

Tekniskt och estetiskt ligger Sverige väldigt långt fram. Det vet vi. Men vad gäller att skapa förtroende hos riskkapitalister och att få ut sitt varumärke och sina kläder sköts många företag med sådan ängslighet och valhänthet att man blir mörkrädd. Om Beckmans kan ingjuta affärsmässigt mod och förstånd i sina elever innan de lämnar skolan så har de gjort dem en tjänst för livet.

Sänk föräldrapenningen markant för kvinnor som är hemma för länge!

Borde inte det vara ett rimligare förslag från Alliansen med tanke på deras tydliga piska-istället-för-morot-linje? Eller det är klart, barnfamiljerna är ju hederligt folk till skillnad från det arbetslösa (skygga?) packet som envisas med att fortfarande vara röstberättigade (även om de sällan röstar som tur är).

Men rätt ska vara rätt. Dessutom skulle det vara mycket effektivare. Det är inte mer pengar den övre medelklassen behöver, det är hot om att få väldigt mycket mindre. Formeln är enkel. Om kvinnan tar ut mer än 50% av föräldraledigheten får hon 45%ig föräldrapenning återstoden av tiden. För att både kompensera och överkompensera för lönegapet. Det skulle nog få männen att prova vällinghållare och kika på fälgar till barnvagnen.

Rappakalja

Jahapp. Idag blev inte en dag som kommer att gå till historien. En sån där mätt dag igen. Sushimätt och åsiktsmätt på Goestaspråk. Jag kanske har målat in mig lite i ett hörn här på sistone. Det känns som att jag inte borde skriva något om jag inte tycker något. Nonsens såklart. Jag får alltid skriva vad som helst när jag vill här. Det är min blogg fuckers! Hehe. Jag ber om ursäkt för det där.

Jag har fortfarande en och en halvtimme kvar på jobbet innan jag ska till Bazoueira och titta på Vond och lyssna på Pagrotsky, så jag kanske kommer på något vettigt till dess. Annars får ni hålla till godo med det här svamlet så länge.

På't igen ba' så du inte blir rädd!

Det är så otaktiskt så att man börjar undra faktiskt. Samma dag som de tar en paus ifrån att jämna Libanon med marken så spränger de ett helt hyreshus för att döda en (1!) medlem i al-Aqsamartyrernas brigad. Och hans far, men det var nog bara icing on the cake. Hade inte Israel ett av världens skarpaste förband yrkesmördare för några år sen? Är det generationsväxling och ålderspensioneringar som har lett till det här vettlösa slumpbombandet? Fan vet.

Fredrik Reinfeldt kunde inte heller hålla sig. Han glimtade lite på masken och fladdrade med tungan som Diana i V. Skönt. Jag tror att de flesta nyblivna bostadsägare inser att ett slopande av fastighetsskatten är foundation på kallbrand om det innebär ett slopande av ränteavdraget. Visserligen är räntorna löjligt låga just nu, men bostadslån ska betalas av över ett halvt sekel och det är inte längre sedan än att till och med jag minns när räntan nosade på 20%-strecket. Reinfeldt måste ha varit full när han tyckte att det verkade som en bra idé att neutralisera den enda kvasifråga han har lyckats behålla initiativet i.

AMS och de oönskade

Jag har alltid haft svårt att hålla mig för skratt under mina sejourer på Arbetsförmedlingen. Den obligatoriska genomgången av AMS hemsida för alla under 25 vid varje ny arbetslöshetsperiod kan få vem som helst att vilja gå i förtidspension. AMS sköts säkert inte oklanderligt. Men de har ett så oerhört otacksamt uppdrag och det är förmätet av oss som egentligen inte ska behöva deras hjälp att klaga på dem. Vi har nämligen gott om jobb i Stockholm. Är du 20-25 och normalbegåvad så finns det inga ursäkter.

Jo några finns förresten. Eller ursäkter är det ju inte, men det är en förklaring. Är du invandrare är dörren stängd. Har du sociala problem eller ibland till och med betalningsanmärkningar blir det också kärvt. Och AMS har, till skillnad från Manpower, Monster, Säljjobb och alla andra oberoende aktörer ingen möjlighet att sortera bort blattar och annat avskum. Detta gör i sin tur AMS oattraktivt för arbetsgivarna som döljer sin diskriminering i resonemang kring att AMS inte klarar att följa arbetsgivarnas kravprofiler och annat trams.

AMS står alltså där med en skara människor som ingen på marknaden tycker är anställningsbara och med arbetsgivare som så ofta de har råd väljer bort AMS, just på grund av andelen oönskade i databasen. Lösningen skulle kunna vara att lägga ner AMS, som de borgerliga vill. I så fall skulle det säkerligen dyka upp specialiserade mudderpråmar i rekryteringsbranschen som kunde erbjuda luffarna dagsverken inom bärplockning och städning.

Ett annat alternativ vore att ta bort arbetsgivarnas möjlighet att göra en så osaklig grovsållning av arbetskraftsutbudet. Man skulle kunna argumentera för att det skulle gynna även företagarna, inskränkningen av valfriheten till trots. Man skulle kunna argumentera för en återgång till monopolisering av arbetsförmedling.

När de flinkaste fingrarna lämnar oss

Två av mina "läsa varje dag"-bloggar har nyligen lagt ner. Katrine Kielos och Isobel Hadley Kamptz skrev välformulerat, öppet och ofta. De var en lika stor del av mitt morgonkaffe som en skvätt mjölk. Den senaste veckan har först Katrine och sedan Isobel tillfälligt eller permanent lagt ner sina bloggar på grund av alla elakheter som skrivs i kommentarsfälten. Och här börjar mina ögonbryn rynkas i djupa veck.

Jag har ju som sagt läst både bloggarna och kommentarerna i stort sett varje dag. En del diskussioner har såklart urartat där som på andra bloggar, men tyvärr kan man inte räkna med bifall och ovationer när man debatterar feminism i Sverige. Inte idag, inte på bloggen, inte i riksdagen, knappt i lunchrummet på jobbet. Jag måste säga att det överraskade mig att det var så personligt för dem när det som diskuterades ganska uppenbart var sakfrågor. Ännu mer överraskade det mig att de blev överraskade. Jag kanske är alldeles för cynisk, men jag räknar nästan alltid med att nåt arsle eller någon jag gillar ska hoppa på mig när jag sticker ut näsan. Ibland är det därför jag sticker ut den, ska erkännas.

Jag kritiserar inte deras beslut att sluta blogga. Förhoppningsvis kliver någon annan fram och förgyller mitt morgonkaffe. Men jag oroas både för deras och allas vår skull över en tendens. Allt fler skribenter sparkar bakut när de blir kritiserade, både på bloggar men mycket värre även i tidningar, och en "förstår du vad jag skriver håller du med, annars är det dig det är fel på"-attityd som jag själv ofta fallit till föga för. Vill man skriva texter som står över all kritik tycker jag att man kan ägna sig åt dödsrunor. Hädanefter ska jag föregå med gott exempel och behandla mina kritiker artigt, korrekt och öppensinnat och inte blanda ihop kritik mot min text med kritik mot min person, som ju väldigt få av er vet något om anyways.

1985

Mina föräldrar har flyttat ut i skogen. Sjukt nice faktiskt. Very rogivande. Jag är lite spänd på hur min mor med ryggproblem och min far med krycka ska hantera 30 cm snö bara. Jag misstänker att det är där jag kommer in i bilden.

Jag hjälpte till med de sista kartongerna från vinden nu i helgen. Plötsligt när vi bar ut kartongerna till bilen reagerade min mamma på ett kuvert som stack ut.

-Oj, det är här dom ligger, sa hon och petade snabbt in kuvertet. När vi kom ut till det nya huset plockade hon fram hela påsen och förklarade att det här var papper av sådan dignitet att de inte gick att slänga i de vanliga soporna på en så liten ort som Nyköping. Min pappa satte igång braskaminen och efter att ha lästs och skrattats åt brändes alla påminnelser och inkassokrav från åren 1981 till 1985. "Bäste herr XXXXX, det här är fjärde och sista påminnelsen" började det bästa brevet. Ett annat brev innehöll ett stillsamt "vad fan håller ni på med?" apropå min fars kontoövertrassering på 4500:-. Det var typ en månadslön efter skatt på den tiden. På riktigt. Min mamma berättade att när pappa hade ringt för att slingra sig ur eländet hade banktjänstemannen sagt till en annan banktjänsteman, högt så att pappa hörde:
- Det är dom där som adopterar barn istället för att betala räkningar igen.

Jag frågade min mamma hur fan de fick det att gå ihop med en sammanlagd nettoinkomst på 10000:- och 16% ränta på bolånen. Hon sa att visst grät man ibland, men det gick ihop på nåt sätt. De hade räknat med att hinna jobba heltid och amortera lån i 4 år innan de skaffade barn. Väntetiden var ju just 4 år hos Adoptionscentrum. Men de grekiska tjänstemännen blev imponerade av mammas och pappas nyinköpta hus och knuffade fram dem 3 år i kön. Min pappa blev sjukskriven. De ville inte ha för stor ålderskillnad mellan mig och min bror så 1985 var det dags igen. Bensinen var ju billig, 4,65 på OK. Och ciggen kostade bara 16:-. Men ändå.

Jag hittade ett brev från Adoptionscentrum också, från 1985. De berättade glatt att deras huvudkontor just fått en egen dator.

Förvirrat på Thorildsplan

DN lyckas idag (eller de lyckas inte men de försöker) väva ihop de brittiska terroristerna med ett försvarstal för militära aktioner mot länder som stöder terrorister. De använder Afghanistan som exempel. Jag förstår varför de inte använder Irak. Jag förstår inte varför de använder Afghanistan. Är det något vi har lärt oss sedan 2001 så är det väl just att det inte fungerar. Det stillar hemmaopinionen och vi får alla en känsla av att rättvisa skipas och att vi slåss för rätt saker och all sån där mumbo jumbo, men så särskilt mycket bättre blir det inte. Krigsherrarna är tillbaka i Afghanistan, opiumodlingen har återupptagits och de har fortfarande en BNP som Hammarby Sjöstad ungefär. Klatsch på den!

Och hur beroende av en "ondskans axelmakt" var egentligen terroristerna? Är de så fattiga att de behöver en terrorstat som finansierar deras internetuppkoppling för nedladdning av ritningar (ca 300:- per månad), en iPod (max 3500:-) och kemikalier (här är det möjligt att det krävs lite roddande på den svarta marknaden, men jag är säker på att jag skulle ha råd med en sprängladdning utan stöd från Pakistan)?

Och när ska vi sluta kränga demokrati som om det vore landminor? Demokrati har varit en lång och ofta ytterst plågsam process i alla länder där den fungerar. Vi gör både styrelseskicket som sådant och säkerheten i världen en enorm björntjänst när vi begär av länder att de ska gå från diktatur till västerländsk parlamentarism på de 6 månader som den amerikanska hemmaopinionen har tålamod. Länder utan medelklass ibland. Länder som hållits ihop av en auktoritär diktator i 20 år för att inte explodera i blod och kaos, ibland.

Till sist hoppas jag att CIA gör lite bättre bakgrundskontroller innan de sponsrar terrorgrupper nu för tiden.

Myrkrypsdag

Jag kanske är urladdad? Har jag rasat så mycket i de senaste inläggen att jag har tyckt klart? Jag som brukar ha lätt för att brusa upp har gäspat mig igenom hela dagen. Klantarslen, märkliga ledare, folk som stör sig på vad jag skriver, folk som stör sig på att jag skriver, världens hemskheter. Allt bara flyter förbi. Det kan ju vara trötthet också. Och att jag känner mig förutsägbar. Det är ju fortfarande i princip ingen som läser mig så för de flesta är jag väl en överraskning, men ni som har följt mig borde ju snart ha knäckt koden liksom.

Jag är fortfarande jävligt nyfiken på vilka som egentligen läser mig. En del har jag ju lyckats lista ut genom min besöksstatistik (tack så jättemycket alla ni som har länkat till mig, det kan inte vara lätt att försvara alla gånger), men de flesta av er är som för alla bloggare höljda i dunkel. Jag vågar inte be er att bara skriva en punkt eller nåt så jag ser vilka ni är, för i så fall är det säkert inte en jävel som gör det. Hint, hint.

Yada Yada

Bläddrade lite motvilligt igenom nya Nöjesguiden. Hon var ju där redan på framsidan, men det tog ett tag innan jag kopplade. Haddy Jallow bjöd ju helt omedvetet mig och David på fullkomligt strålande underhållning en kväll på April i Gallerian för sisådär 2 år sen. På Goestas bekostnad, vilket inte gör saken sämre.

Enligt Flars har förresten Berns bestämt sig för att sluta med torsdagarna och lördagarna, som varit mina vattenhål hela sommaren. Anledningen? För mycket svart publik. Förutom det osmakliga och antagligen kriminella i den inställningen, så är den överraskande korkad. Vad trodde de? Att dancehall och hiphop skulle locka brats och brommastekare? Berns har haft hiphopklubbar till och från i alla fall de senaste 5 åren och det har alltid sett likadant ut. Så hur kan de bli förvånade?

Valfångst

Som de har underskattat motståndet. Vad trodde de egentligen? Att interna stridigheter är 1) Något nytt 2) Ett problem? Såklart inte. Tittade ni på nyheterna igår såg ni vad som gällde. Knockout. Göran talade långsammare än på länge och bankade in en trubbig stör i ryggen på Fredrik när han kommenterade Mellanöstern-frågan. Vem är de borgerligas utrikesministerkandidat och vad har han att säga i frågan? Sossarna mönstrar Jan fuckin Eliasson. Smock! Nuder fryser fastighetsskatten precis så tidigt att ingen kommer ihåg att det var en krisåtgärd, och såpass sent att han låter förespråkarna förstå att det var en smula motvilligt. Smock!

Och de har bara börjat. Vi har TV-debatter och brandtal att se fram emot. Darrande underläppar på magveka oppositionsledare, marginalpartier som tvingas till populistiska utspel som går stick i stäv med alliansens gemensamma politik. Osämja. Kalla det interna stridigheter om ni vill. Byggen som krackelerar och en sorglig skara förlorare som undrar vad som gick fel. När de planterade träd hemma hos Maud kändes ju allt så bergsäkert.

Det var innan den socialdemokratiska vinstmaskinen mobiliserades på allvar. Innan bröstet blåstes upp tills det skymde solen från Rosenbad till Stjärnhov. Innan Jan Eliasson klev fram som den förste statsmannen i en svensk regering sen 1986. Innan Nuder blev karismatisk och kategorisk i sina uttalanden om fördelningspolitik.

Jag har många problem med mycket inom socialdemokratin, men de vinner alltid vackert. Det här blir kul.

Ok då vafan, så illa är ni inte allihopa. Många av er är det, men inte alla.

Följande står för närvarande inte på min shit list:

Kinky Afro
Ali Esbati
Det Ljuva Livet
Masha
Cherry
The Roggie Girls
Gustav Gelin
Zanraff
Ania
Lotta/Murvel
Dåligt Smink
Katrine Kielos

Vilka är ni människor?

De senaste veckorna har jag oftare och oftare känt att det inte är värt det längre. Inte bara mitt egna bloggande, utan deltagandet i interaktiva medier överhuvudtaget. Det börjar mer och mer likna ströläsning av obduktionsprotokoll. Det pyr och osar av så mycket egoism, dumhet och mänsklig smuts i både texterna och kommentarerna att jag flera gånger blivit fysiskt illamående när jag insett att idiotin jag nyss läste antagligen skrevs av en vuxen människa och inte en pappaspojkefjortis med segelbåt. Vuxna människor alltså. Som vill jämna en landsända med marken för att säkra en stat som kommer att kräva ständigt nya jämnanden av nya landsändar så länge den får bete sig som en stissig ADHD-unge mot alla som stör den. Som vill häva förbud och resolutioner mot barnarbete för att det är kontraproduktivt. Som tycker att män är bäst lämpade att befria kvinnor från deras institutionaliserade rädslor. Som tycker att det är bisarrt att hävda desperation som grogrund för fanatism. Vuxna människor med tresiffriga högskolepoäng som fortfarande inte har snappat upp förhållandet orsak/verkan. Som inte kan dra en enkel slutsats utan att det börjar brinna innanför pannan. Som kallar sig feminister. Som kallar sig socialister. Alla kallar sig liberaler. Vem uppfostrade er egentligen? Vad hade ni för lärare och vad har ni försörjt er på sedan dess, för att bli så fjärmade från verkligheten? Och hur kunde vi låta er få komma till tals? Passade ni på medan min generation tonårskrisade, eller är ni rent av min generation? Umgås vi?

Lättviktigt

Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Det kunde verkligen ha hänt var som helst, även om både Top Model-Arwen (varför frågar de henne?) och Emma Wiklund (varför frågar de henne?) antyder att det såklart är ännu hemskare för modeller i stora stygga världen än hemma i Sverige. Det stämmer säkert, även om det är stor skillnad i attityd till modeller och deras fysiska tillkortakommanden i t. ex London och Milano. Hur hårt klimatet är i Montevideo har jag ingen aning om. Jag vet däremot att det inte är någon dans på rosor här i Stockholm heller.

Det skulle inte behöva vara så. Modekonsumenterna i Stockholm är mer politiskt medvetna än det europeiska genomsnittet och ännu viktigare; det är inte lika mycket pengar inblandat. Ingen sysslar med mode för att bli rik här. Designer har ofta andra jobb vid sidan om och modellerna går fortfarande på gymnasiet. Ingen får särskilt bra betalt för sina insatser så skulle man inte åtminstone kunna ha humana arbetsförhållanden? Nej. Förra modeveckan var det som vanligt idel benrangel som vinglade omkring på catwalken och det finns inget mer safe att raljera över än att "pöbeln" tycker att modellerna är för smala. Det enda undantaget jag kan dra mig till minnes var Lick My Label.

Höstens modevecka kommer antagligen vara precis likadan och kläderna kommer falla så snyggt och silhuetterna vara så starka och de 16-åriga flickorna på catwalken så smala så smala.

Ska ni försöka smyga in någonstans trots allt, ska ni smyga in hos Szymon Zürn.

Fussball

Såhär i efterhand skulle jag såklart inte ha övertalat Goesta att följa med och spela Trädgårdscupen, men den var ju på Hjorthagen. Gräs. Det är man inte bortskämd med i Stockholm. Så vi var laddade. Bakfulla men laddade. Varken jag eller Goesta kom in rätt i första matchen. För min del innebar det att jag släppte in två riktiga skitmål, för Goestas del att hans underarmsben lades omlott. Det såg ut att göra helt jävla förjävla ont. Han blev liggandes på planen i säkert en halvtimme innan ambulansen kom. Vi la is på armbågen och Jakob frågade om det fanns någon läkare i publiken. Ja det finns säkert en läkare i något av lagen Mosebacke, Disco Stockholm eller Beneath FC. Men det var ju snällt att fråga. När ambulansen till sist kom och bar bort honom applåderade hela cupen. Det var också snällt.

I övrigt gjorde jag två riktigt bra matcher, men på bekostnad av mina ben som var så illa åtgågna att jag inte kunde stå på dem, än mindre använda dem till att spela fotboll. Och nu är jag utelåst. Min nyckel fungerar inte så jag gick hem till Goesta och agerar världens sämsta hemsamarit. Hittills har jag gett honom tre cigg och gått och köpt en fryst Dafgårdsmiddag.

Lättreviderad historia

"We're not talking about gangsta rap, we're talking about hip hop"

Om ändå världen vore så enkel. Och om det ändå gick att applicera en så mördande likgiltighet gentemot historien på fler områden.

"Jag pratar inte om indianerna, jag pratar om USA:s historia".

"Glöm det där tråkiga. Viktigt? Nej viktigt tycker jag är att förmedla ett positivt budskap".

Jag tänker inte gå in i diskussionen om vems fel det är att hiphopen valde den väg den gjorde (även om man kanske kan se vad som gavs vilka incitament genom att jämföra Dr Dres och De La Souls bankkonton) men ska det vara så enkelt? Att bara bortse från den tongivande företeelsen de senaste 15 åren när man tecknar en historia? Det är inte en Hall of Fame. Det är ett museum. Och de bara struntar i "gangstarap". Vart den gränsen nu dras.

Jag vet inte vad det säger om oss men jag vet att hiphopen i Sverige drivits av gangstarap, vad Loop Troop och Organism 12 än har att säga om saken. Vi växte upp med Warren G, Snoop Dogg och Wu Tang Clan, inte Native Tounges. Vi upptäckte visserligen en massa annat senare när vi blev äldre och började höra vad fan de rappade om, men för att spränga en språkbarriär kan inga melodier varit effektivare än Regulate, Gin & Juice och lite senare I Got 5 On It. G-funk förvandlade den europeiska hiphopen från en subkultur att jämföra med dagens kängpunk, till en nationell angelägenhet och har varit identitetsskapande för svenska ungdomar sedan dess. Direkt eller indirekt, som tes eller antites men lik förbannat har den varit närvarande. Och det kan inte vara upp till en stadsfullmäktige i Bronx att sudda ut det.

Skygglapparna saves the day

En damm skulle byggas, trots att det fanns gott om små samhällen nere i dalen. Energibolaget försäkrade att dammen var helt säker. En opinionsundersökning gjordes. Hur rädda är ni dalbor? Kan dammen spricka? Svaren följde en tydligt fallande skala från ett par kilometers avstånd till ett par mils. De ett par kilometer från dammen var allra räddast, de på ett par mils avstånd på sin höjd lite bekymrade. Men det fanns en by mer eller mindre precis nedanför väggen också. Vad svarade de? De svarade att de inte var rädda alls. Det var helt otänkbart att dammen kunde spricka och därför inget att vara rädd för och därför inget att tänka på och därför inget man kunde få panik över. De var inte rädda alls.

Vrooom!

Precis när jag är som allra tröttast på folk och riktigt längtar efter att någon med lite jävla civilkurage kuppar och instiftar en auktoritär diktatur i Svealand (ingen rationell despot skulle bry sig om Norrland med sina svårförsvarade gränser eller Skåne med sina omöjliga invånare). Precis då intervjuar de Motormännen och jag kommer inte till sans förrän jag hunnit halvvägs till Fittja i jakt på en truppmina och en automatkarbin. Jag skrev om det när försöket påbörjades så jag ska inte tråka ut er med olika fantasifulla sätt att bli av med problemet den här gången, utan försöka se människorna i massgraven. Se en liksvamp i genomskärning liksom. Se en mogen finne från insidan. Vända ut och in på ändtarmen. Snorkla i kloaken. Ja ni förstår.

De tänker kanske att eftersom de är så många som är upprörda så måste de ha en poäng?
De tänker kanske att en SUV mer eller mindre spelar ju ingen roll när det finns så många?
De kanske tycker att det är bögigt med en Passat?
De kanske skiter lite i vilket, eftersom deras ungar alltid kan flytta till Schweiz?
De kanske på riktigt tror att möjlighet till ensamkörning i bil under kontorstid är en hjärtefråga för ensamstående småbarnsmammor?
De kanske tänker att nuförtiden är katalysatorer så effektiva?
De kanske läste 750 år och inte 75, när de läste hur länge oljan kommer räcka?
De kanske är 50 och läste 75, och tänkte att de minst har 25 år till godo?

Nåt tänker de i alla fall och det är säkert inte deras fel att de är beredda att ta ett principbeslut för subventionerad miljöförstöring men det är ju därför vi ska låta bli att fråga dem. Kör över bara!

Fidel

Ali Esbati skriver vackert om Fidel i Expressen idag. Jag har ett mindre dubbelt förhållande till Fidel Castro än de flesta svenskar tror jag. Kanske för att jag har så dåliga erfarenheter av demokrati. Demokrati innebär ju så ofta stagnation. Människor kan inte enas eller bestämma sig, så inget händer. USA har delvis gått runt problemet genom att sätta sin deomokrati ur spel, men i Västeuropa har vi för länge sedan tappat initiativet till företagen. Hellre Castro än Svanberg. Och hellre Castro än Pinochet, Vargas, Camacho eller Uribe. Det har gått så mycket värre så många gånger i Latinamerika, än vad det har gått för Cuba. Det hade gått värre utan Fidel Castro.

Fest

Jag är så kass på att ringa runt (eller jag tycker det är trist rättare sagt) så vi gör såhär istället:

Vi har fest ikväll, om ni har mitt nummer kan ni skicka ett sms så fixar jag lista. Har ni inga pengar på era mobiler så kan ni be Goesta hälsa att ni vill komma. Vänta inte hela eftermiddagen med att höra av er. Vi ses ikväll då. Puss på er.

Dank u wel

Tillbaks på jobbet. Vill ni höra om Belgien? Ni får höra om Belgien.

Så jag hade inte kollat upp saker och ting ordentligt. Vafan det kan hända den bäste. Brussels South Charleroi Airport. Vart låter det som att flygplatsjäveln ligger? Inte låg den i Bryssel i alla fall. Charleroi visade sig vara Belgiens ringmuskel med en tågstation dränkt i den typ av smog som jag trodde att vi exporterat till Kina för längesen. Efter två timmar tåg och en förvirrande taxifärd (jag återkommer till Antwerpens gatunät) så var vi där i alla fall. Hotellchefen satt med sin skabbiga hund och drack öl utanför ingången, men han var trevlig. Gav oss ett rum med skadedjur gjorde han. Skadedjuren bets gjorde dom. Och 40 grader varmt var det.

Missförstå mig inte, det var fantastiskt långa stunder också. Vi började med en shoppingrunda och Nationalestraat var kanske lite överskattat. Det var nice absolut, men inte SÅ nice. Och de riktiga godbitarna låg (som de alltid gör) på tvär- och parallellgatorna. Min stora sorg är att jag inte köpte den helt fantastiska Hussein Chalayan-hoodien för 100 euro. Jag är dum i huvudet. Efter ett par timmar på förmiddagen var vi för svettiga för att det skulle kännas OK att prova kläder, så vi satt och flämtade med varsin körsbärsöl istället.

Dag två var vår turistdag och ett av Europas äldsta zoon stod på programmet. Jag är helt övertygad om att de hade negrer i bur där för bara 80-90 år sen. Det var den sortens ställe. Sjukligt feta leoparder, skabbrävar och giraffer som stod i en snustorr inhägnad motsvarande ett straffområde ungefär, tuggandes på något som säkert hade varit foder några dagar tidigare. Belgiska ungar var också legio. De måste vara de obehagligaste i hela Europa. Varenda en var som en karikatyr på karikatyrerna ur Kalle och Chokladfabriken. De kastade hela äpplen på den lilla ökenräven, kastade bröd och hamburgare till sälarna och skrek som om de blivit attackerade av en haj. Hela tiden övervakade av lojt idisslande föräldrar. Efter bara någon halvtimme började jag och min flickvän leta efter bra lägen att välta en unge.

Samma bekymmerslösa inställning till sin verksamhet hade diamantmuseet vägg i vägg, där man helt lät bli att beröra hur diamanthandeln många gånger är raketbränsle för konflikter i de gamla europeiska kolonierna. Det var i alla fall ett vuxenmuseum och deras Art Noveau-smycken var sjukt grymma.

Meir var rätt intressant också, även om det var väldigt Drottninggatan. Men det var där vi verkligen fick det bekräftat. Antwerpen blandar inte verksamheter hur som helst. Det finns ett hordistrikt där man knullar, ett matdistrikt där man äter och ett shoppingdistrikt där man handlar. Trots att Meir måste vara det område som har störst folkgenomströmning av alla fick man leta sig rätt jävla förbannad innan man hittade något vettigt ställe att äta på.

Jaja, för att göra en lång historia kort så åt jag bara 2 bitar choklad under hela vistelsen. Jag drack desto mer öl. Körsbärsöl, öl med 8,5% alkoholstyrka som inte smakade annat än Hoegaarden (Duvel heter den, djävul på flamländska), Kierkbieer som smakade jord fast gott, mer körsbärsöl och något sunkigt rävgift som hette Jupiler. Jag shoppade typ ingenting. En lila sjal, en Walter van Beirendonck-tisha för 30 euro och en Vivienne Westwood-skjorta för 50. Så jag handlade för 80 euro och söp och åt för 420 enligt mina preliminära beräkningar.


Ja just ja, Modemuseet. En Yohji Yamamoto-utställning. Snygg. Personalen tjatade hela tiden på min flickvän om att hon skulle prova kläderna. Jag tror att det faktum att vi kom in från en långpromenad i 40 graders värme gjorde henne mindre sugen. Men det hade varit kul att se henne i 2001-kollektionen med integrerad handväska. Det är så hon på något sätt.

Nog nu

Nu får det vara nog med Fox News och CNN. Ingen mer Shepherd Smith (Hur kommer det sig förresten att man aldrig lägger CNN-journalisternas namn på minnet? Har det med Fox:s storfilmsvinjetter att göra?). Det var skönt att höra att herr Olmert och fru Rice resonerar lite som jag, trots att jag är en idiot (se kommentarerna till inlägget nedan). Tristare att herr Chavez ägnat sig åt fåfängt effektsökeri, även om politiker på mycket närmare håll trampat snett i smutsigare hål.

Ibland rinner texter ut, ibland måste man krysta lite. Jag vill väl egentligen bara lämna er med något innan jag sticker. Först ett par öl, sen packning och imorgon åker jag till Antwerpen. Pretto som fan, men bra choklad. Och öl. Jag tror att jag har nämnt det förut va? De har bra choklad där. Och öl. Snygga kläder också, pretto eller ej. När jag kommer tillbaka ska ni få läsa om min jacka.

Cirkus

Det är inte svårt att hålla sig för skratt när man läser sånt här, och ser andra gapa storögt beundrande. Basebollretoriken från väst har fått förfärande starkt fotfäste även i Sverige. Även hos dem jag hoppats skulle veta bättre. Lika lite som Hizbollah kommer att kunna besegra Israel, kommer Israel att kunna besegra Hizbollah. Varken tillfälligt eller permanent. Jag trodde inte att det var särskilt kontroversiellt. Ändå håller hela debatten på att urarta till något som liknar uppladdningen inför ett allsvenskt stockholmsderby.

Siffrorna berättar egentligen om det orimliga i föresatsen att utplåna Hizbollah, ens militärt. Hittills har Israels beskjutningar kostat 363 libaneser livet, varav 320 civila (AFP). 43 soldater alltså. Bra. Om vi räknar lågt (Hur många som egentligen är del av Hizbollahs militära gren är något de lärde tvistar om, men allt mellan 900 till 8000 är uppskattningar som hörs ganska ofta) och säger att det handlar om runt 1000 gerillasoldater utspridda bland civilbefolkningen i Libanon, så skulle den totala dödssiffran klättra en bra bit över 7000 med nuvarande effektivitet. Om vi bortser ifrån att den libanesiska sjukvården redan nu har kollapsat totalt och om vi bortser ifrån att den totala förstörelsen av någons hemland tenderar att föda viss bitterhet. Jag tror inte att Hizbollah har särskilt svårt att rekrytera nya medlemmar bland de redan tidigare kraftigt marginaliserade och diskriminerade shiamuslimerna i Libanon. Det är inte utan anledning som de varit mottagliga för iranskt inflytande.

Om man lyckas ha ihjäl de här galningarna då? Då står såklart andra på tur. Nya rörelser, nya opinioner, nya gränser som ifrågasätts, nya bomber. Grundproblemet kvarstår ju. Israel är inte accepterat i regionen. Bomber kommer inte att göra någon vänligare i sinnet. Man kan från Sverige eller USA eller Frankrike sitta och argumentera kring vilka som har rätten på sin sida och vilka som började bete sig illa, men inget av det spelar ju någon roll. Israel borde flytta fokus från att säkra sina gränser till att börja marknadsföra sig som en god granne.

Bonnjävel

Jag brukar tänka att vi är ganska lika allihopa. Att vi har haft ungefär samma erfarenheter. Vi har varit ungefär lika missnöjda med tvåburgarregeln när det var hamburgare i skolan. Vi har sneglat avundsjukt på killen med Solomonrygga. Vi lekte Herre på täppan på stora upplogade iskokor och vi samlade Garbage Pail Kids. Senare drack vi hembränt, hade grupptrycksex, var för fulla och hånglade med för fulla tjejer, rökte hasch en eller flera gånger och sen blev vi vuxna. Jag tänker att allt väsentligt har vi egentligen gemensamt.
Min flickvän brukar påminna mig om att det inte är så. Hon är uppvuxen i Rinkeby och brukar klappa mig på huvudet och tycka synd om mig för att jag inte hade några lekkamrater när jag var liten. Jag är uppvuxen mitt i skogen. Min mamma bestämde att det var dags för oss att flytta in till stan när jag skulle börja skolan eftersom hon tyckte att jag verkade ensam. Det var säkert så, men tiden fram till dess skulle jag inte byta mot något. Och jag glömmer ofta att det inte är så vanligt att barn är ute på ängarna och fångar fjärilar nu för tiden. Dagens barn får inte ha knivar, så de lär sig inte att tälja barkbåtar, kottbondgårdar eller att bygga kojor. Det är inte så många av mina vänner som har järnkoll på matsvamp. Jag och min pappa brukade ta långa skogspromenader på dagarna och för att göra det lite mer pedagogiskt hade han med sig svampboken. När jag tröttnade på sopparna och tickorna brukade vi gå ner till ett stort grustag och leta fossil. Det fanns såklart inga fossil där men pappa tyckte att det kunde vara kul ändå. Det var det, men inte för honom. Jag hittade fossil i varenda sten jag såg och det slutade med att han fick släpa hem en hel svampkorg full med skiffer och gråsten. Gasexplosioner i skogsarbetarnas vagnar blev också till trevliga utflykter. Vi gick och samlade smält metall och glas vid hygget i flera dagar. Och slagg. Slagg var min favorit. På vintrarna åkte vi skidor och klampade runt på skaren. Eller jag klampade på, mina då lite tyngre föräldrar klampade igenom.

Det var säkert mycket mer krävande för mamma och pappa att inte ha några jämnåriga att lasta av mig på, men jag gillar verkligen min barndom. Verkligen.

LeToya, inte särsklit bitter.

LeToya Luckett, en av tjejerna som fick kicken av Ms Knowles när det begav sig, är aktuell med soloskiva. Torn är riktigt bra, en precis lagom snodd 70-talspastisch för att jag ska gå och nynna på den. Titta gärna in på Aftonbladet TV också för att se henne skratta ihåligt och mediatränat försäkra att hon absolut har förlåtit Beyonce.

Klädsnurran (Eller historien om varför Bolivar alltid är pank)

Jag är egentligen måttligt metrosexuell. Jag har precis upptäckt Dermalogica, jag har förutom det senaste halvåret varit utan frisyr sedan 16årsåldern och jag har få nära kvinnliga vänner. Jag har däremot ett stereotypt kvinnligt förhållande till klädshopping. Jag har omsatt så fruktansvärt mycket kläder som gått via min bror till att förvandlas till målarfärgsfläckiga slamsor. Lika bra det. De flesta kläder har ju ett bästföredatum. Min skogsgröna fleecetröja från Nautica skulle antagligen inte göra någon gladare idag. Idag kan det kvitta att jag aldrig köpte några Lugz. Jag skulle ha på mig min kycklinggula och reflexgrå Old Navy-jacka lika gärna som jag flyttar till Hofors. Jag har fortfarande kvar en benvit Karl Kani-polo som jag klämmer lite på ibland när jag är hemma hos mina föräldrar, men den har förmodligen burits för sista gången den med. Men jag gillar att jag är så. Jag gillar jag på hösten 1990nånting handtvättade min svarta Fubu-tisha som om den var i kashmir, för att snorkigt se ner på folk som hade likadana våren året efter. Jag var så otroligt nöjd med att ha den första plyschpyjamasen från Akademiks i hela Stockholm. Turkos. Snyggt grabben. Det var inte ens längesen.

Joe ft Papoose- Where U At?

Skitkul att Papoose får göra något lite större. Verkligen. Bra initiativ Joe. Låten är rätt OK också och Papoose berättar att han knyter sin egen do-rag. Men vad är grejen med Joes styling? Har han någonsin sett ut som att han har sina egna kläder på sig? Och bilen? Minority Report- rester?

Kolla i alla fall:

Jag är nog bara gnällig förresten

Så farligt är det kanske inte. En massa smågrejer jag surar över bara.

-Jag lämnade en kasse med massor med rena kläder och en bok jag läser på jobbet helt i onödan.
-Jag åkte taxi hem igår igen.
-Jag måste köpa nya hörlurar till min iPod.
-Goesta fixar aldrig DC på datorn.
-Jag är lika blek som jag var i februari.
-Jag behöver ett par ljusa sneakers.
-Det finns inte ett par ljusa sneakers i hela Stockholm som jag ens skulle ta emot gratis.
-Nazanin köpte jackan jag funderade på att köpa. Jag hade aldrig köpt den, men det gav en viss frihetskänsla att veta att jag kunde.
-Det är lite konstigt mellan mig och någon nu.
-Jag är den enda jag känner som har pengar.
-Jag har semester (Skönt såklart, men i kombination med ovan blir själva timingen ett irritationsmoment).
- Eye On The UN
- Nisha Besara
- Marie Söderqvist

Jag kanske blir lite gladare när Goesta har fixat kaffe.

Fy fan

Fy fan. En allmän känsla bara. Inga raseriutbrott idag. Ingen galla. Men fy fan.

Summertime and living is easy

Det är sweet med semester. Och semesterpengar. Så sweet att jag kanske kommer att slarva lite när det gäller att skriva här. Jag hoppas att ni har överseende så att jag inte står här alldeles ensam med mina magsura kommentarer när min semester är slut. Under tiden tänkte jag komma med ett mycket trevligt boktips:

Jared Diamond- Undergång. Jag har bara börjat på den än så länge men han har redan betat av Montanas och Påsköns invånare, deras miljöpåverkan, områdenas naturliga klimatförändringar, grundförutsättningar och allt annat torrt med ett språk som engagerar som den värsta Dan Brown-roman (inga jämförelser i övrigt). Om ni plöjer den och gillar den kan jag även rekommendera Vete, Vapen och Virus av samme författare. Gammal kurslitteratur om man läste historia på Växjö Universitets lärarprogram.

Annars då?

Brasilien ska införa kvotering efter ras, vilket kommer bli en riktig karneval för administratörerna med tanke på att Brasilien har förnekat att det överhuvudtaget finns olika raser i landet åtminstone sedan Vargas tid. Lycka till Lula!

Kanye spelar i stan i övermorgon och av någon anledning har jag inte brytt mig om att skaffa biljett, trots att jag har gott om fuckyou-money den här månaden.

Det måste vara för att Papoose får alla andra att låta som Fjärde Världen så fort han börjar prata i en mick. Lyssnar ni på Papoose så lyssnar ni på The Next King of New York, jag och Goesta är överens.

Dessutom ska jag snart till Antwerpen och frossa choklad och öl. Kanske chokladöl?

I väntan på prejudikatet

Det är alltid lika skönt att komma hem till mamma. Pappa också förstås, men så fort jag börjar undra hur fan jag är funtad egentligen, så brukar en kopp kaffe och en cigg med mamma (eller nikotintuggummi för hennes del, hon har slutat) påminna mig. Vi tänker väldigt lika. Idag har vi suttit och myst åt Jan Eliasson. Mannen är så statsmannamässig att till och med Kofi Annan nog var tvungen att dubbelkolla pressvecken innan han gav sig ut i generalförsamlingen. Förmodligen kommer drevet att försöka tränga in honom i ett hörn. Till skillnad från Grekland och Italien så ville ju Sverige få något som åtminstone kunde kännas som ett halv-OK från Hizbollah och Israel innan de skickade ut svenskarna i bussar mot Damaskus. Aftonbladet och SVT verkar tycka att UD skulle chansat. Jag tror inte busspassagerarna håller med. Jag blir också alldeles varm när en utrikesminister för första gången hårt kritiserar (om än på diplomatspråk) FN:s säkerhetsråd. Det är ju just där vi väntar på prejudikatet. Det är ju därför jag skriver om Israel-Libanon-Palestina-härvan idag och inte om Etiopien-Eritrea. Inte om Indien, inte om Afghanistan, inte om Tjetjenien. Inte om Etiopien-Kenya, inte om Kongo. Inte om Västsahara, inte om Sudan. För ingenting kommer hända innan det händer i Mellanöstern. Innan USA släpper taget om Israel, kommer Frankrike och Belgien fortsätta hålla gerillor och rebellgrupper om ryggen. Iran kommer fortsätta, Ryssland kommer fortsätta. Kuba kommer fortsätta och Venezuela kommer fortsätta. De syns ju knappt bakom all rök som stiger från Beirut och Haifa.

Tut

Berns Terrass är grejen den här sommaren. Utan tvekan. Jag, Goesta och Sebastian gick dit och konstaterade det. Flars spelade dancehall som till och med jag gillar, alla var glada och dansade, inte en Pour-kofta så långt ögat nådde och lite god jävla stämning för en gångs skull. Vid halv tre var vi så fulla att vi bestämde oss för att det fick vara nog. På väg till nattbussen hörde vi Pet Shop Boys eka över Kungsträdgården. Goesta gurglade något om att det måste vara Gustav. Det var det såklart. Det var mycket trevligt även där, trots de stekare upphöjt i två som satt i soffan mitt emot oss. Morgonen har som vanligt handlat om att betala tillbaka till anständigheten och den lutherska arbetsmoralen med påsiga ögon och en andedräkt som i alla fall inåt luktar lika delar tranbärsdrink och damm. Någon som ska med ut ikväll?

Goda Grannar

Vad är det som händer egentligen? Hur resonerar man i EU:s egen lilla favoritkoloni? Om de fortsätter såhär kommer jag starkt att motsätta mig ett Israelsikt deltagande i nästa Eurovisionsschlagerfestival. Starkt. Såna sänken kan inte få vara med (Speciellt inte om landet ligger i Asien).

Men allvarligt? Är det någonsin ett bra läge att kicka igång ett tvåfrontskrig? Någonsin? Visserligen krigar man mot ett luftvärn från 60-talet på ena fronten och slangbellor på den andra, men det ser ju så illa ut. Det verkar så lättretligt. Och lätt att genomskåda. "Vi bombar Beiruts flygplats för att skära av Hizbollahs tillgång till mat och vapen". Grattis. De enda i Libanon som har en tryggat tillgång på mat och vatten i ett krigstillstånd är de reguljära trupperna och Hizbollah.

Israel för fortfarande (i alla fall utåt) den här kampen som om det handlade om symmetrisk krigsföring. Det gör det inte. Det finns ingen fiende som är sugen på luftstrider med en alldeles uppenbart överlägsen motståndare. Det kommer inte att skickas in marktrupper i Tel Aviv. Det ligger ingen flotta och guppar någonstans i väntan på order att avfyra medeldistansrobotar. Jag förstår att Israel måste blidka sin hemmaopinion och även de godhjärtade filantroper som försörjt Israels lilla Don Quijote-oddyssé från amerikansk och europeisk exil, men som general i den israeliska armén skulle jag vara ganska uppgiven. Tanks har aldrig varit särskilt effektiva mot gerillor. Tanks jobbar snarare FÖR gerillor.

Dränerad

Jag är så väldigt trött. På riktigt alltså. Inte trött på en massa olika skitgrejer som jag alltid är, utan helt slut. Jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag sluddrar på jobbet, pratar om fel saker, somnar nästan på tunnelbanan mellan Rådmansgatan och Medborgarplatsen och ser ut som om jag låtit bli att tvätta ansiktet sedan min statistroll i Trainspotting.

25 men känner mig som 66. Som att jag redan borde ha gått i pension. Jag fick en helt fantastisk 25årspresent av min flickvän, verkligen helt fantastisk. Ändå är det som dröjer sig kvar i mitt huvud efter min födelsedag att det verkar bli jävligt jobbigt att vara vuxen. Jag vill ju verkligen inte vara sådär som dom jag inte gillar. Jag vill inte bli en jättebebis till 40åring med Toni & Guy-frisyr, två skilsmässor och avbetalningsplan på min senaste frus nya bröst. Inget vulgärt, smakfull C-kupa.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att Zidane agerade hedervärt

Ingen skugga må falla över Zinedine Zidane. Om något växte han i mina ögon efter skallen i bröstet på Materazzi. Det var ingen fånig Zlatan-markering. Det var en krogskalle, rätt i solar plexus. Det var ingen revirpinkning, inget "nu ska jag sätta mig i respekt". Det var en man som fått nog. Som hört tillräckligt med glåpord från en feg mittback som var mycket väl medveten om att han var utom mikrofonernas räckhåll. Zidane lät honom inte komma undan med det. Fotboll är ändå bara ett spel, och ett VM-guld bara värt så mycket. Att kränkas och bespottas och ännu en gång tvingas gå därifrån utan att sätta emot är inte fair play. Det är kanske starkt enligt den typen av människor som nu kommer himla med ögonen och antyda att jag inget kan om fotboll. Det enda svar jag kan ge är att ni inget kan om livet. Man kan bara spekulera i vad Materazzi sa till Zidane. Alla vi med lite mer melanin än det europeiska genomsnittet har våra misstankar. Skallen som fick Materazzis bröstben att svikta som en trampolin tackar vi dig för Zidane. En del saker är värda mer än ett VM-guld.

Vem lurade vem när?

Egentligen tror jag att det här inlägget lika gärna skulle kunna bli mitt första inlägg i fyllebloggen som Goesta tipsar om här nånstans i trådarna, men varför gömma sin smutstvätt?

Jag har en jävla ovana att komplicera saker och ting med mitt behov att raljera. Något som inte alls skulle behöva vara så allvarligt leder lätt till att människor jag älskar och håller av blir sårade, bara för att jag kommer på en snygg oneliner som jag bara måste få ur mig. Håll käften istället din dumma jävel.

Vet inte om någon såg Expressens förstasida idag, jag köpte den inte och hittade inte artikeln på nätupplagan, men det var något i stil med "Unga tjejer luras till sexlekar i webcam". Exakt när blev de lurade, och av vem? Är det diaboliska sextonåriga fjunkillar som manipulerar bekräftelsetörstande fjortisar att droppa trosorna? Tveksamt. Vi försökte genom hela vår pubertet utan att lyckas något vidare värst. Min erfarenhet av dagens tonåringar är att de inte är så väldigt mycket skarpare än vad vi var. Vad kan det bero på då? Hmmm.... jadu... det här är ju bara en tanke men... skulle det kunna vara så att sexualiserandet av det offentliga rummet nått löjliga nivåer? Kan det faktum att utvikstjej ses som en karriär ha något med saken att göra? Kan det vara så att eftersom den enda tillgång en flicka har som inte möts med suckar och himlande med ögonen, är deras röv och deras bröst, så lär de sig ganska snabbt vad de ska spela på? Jag har inte tänkt på det förrän just nu när jag skriver det, men internet är ju såklart en grymmare sorteringsmekanism än korridoren på skolan någonsin kunnat vara.
"Är det ingen som skriver till dig gumman? "
"Jag får 200 snuskmail från killar varje dag."
"Vad jobbigt att ingen skriver till dig då, men du kanske ska lägga upp lite bilder?"
"Aha du har redan gjort det." Ok.

Det skulle kunna vara så att vi bara inte vant oss vid tekniken. Att vi kommer återgå till något slags normaltillstånd. Om det inte vore för alla sneakersamlande, Spybarhängande, Rodeoläsande, vaxande, jojobantande, deffande, söndersminkade, runtknullande, bekräftelsetörstande, komplexnojande FÖRÄLDRAR.

Skärp er för i helvete, innan ett googlande av er dotter kastar en gurka i ansiktet på er.

Stiltje

Idag ska det bli 30 grader varmt. Det betyder att de allra flesta kommer söka sig till vatten, stränder, klippor eller glassbarer. Själv sitter jag i en källare och lyssnar på kopplingstoner. Kul.

För övrigt verkar det mexikanska valet bli som Expressen hoppats. Jag kan inte dra mig till minnes att en socialistisk kandidat gått vinnande ur en omräkning. Jag tror inte att Mexikos granne i norr förbättrar oddsen direkt.

Les Bleus-Sarkozy 1-0?

Fotbollsmässigt kan jag inte påstå att Frankrike som lag ligger mig såvärst nära om hjärtat. Jag uppskattar Henry men tycker att han är lite fjollig. Thuram och Viera är precis den sorts spelare man utvecklar allergi mot om de inte spelar i ett lag man håller på. Zidane är Zidane såklart och Ribery blev snabbt en ny favorit i den här turneringen, men trots allt är de inga favoriter.

Just nu måste de ändå vinna. Idag och på söndag. För att inget land behöver det mer än Frankrike nu. Jag skulle dessutom vilja påstå att det är en av anledningarna till att Frankrike spelar som om det vore 1998 all over again. Le Pen eller Sarkozy kan kvitta, Les Bleus hem står i lågor. Deras släktingar, grannar och vänner står inför hot om utvisning. Deras hemkvarter har stått i lågor. De har gång på gång under de senaste månaderna fått höra att sånt pack inte är välkommet i Frankrike. 1998 förstörde ett VM-guld Le Pens momentum och Frankrike fick lite andrum. Man använde det inte till något särskilt vettigt alls och utan en ambitiös integrationspolitik (utan just någon integrationspolitik alls ärligt talat) har möglet krupit tillbaka. Eftersom de franska spelarna har motstått frestelsen att peka finger åt en nation som bara vill se svarta om de vinner medaljer åt dem eller städar deras tunnelbana så kan det finnas hopp. Eftersom de istället gett sig fan på att visa inte bara sig själva utan också dem de älskar, att de inte är föredettingar. Att de är fransmän. Eftersom de ger till och med mig styrka och väcker även mina sympatier, så tror jag att möglet kan trängas undan en liten bit ikväll. Och på söndag lite till.

Strypt Giraff

Strypa giraffer fortsätter att leverera vansinne och visar nedan hur Ica i Örnsberg stimulerar sin fruktförsäljning. Skitsnyggt. Det ser ut som en blandning av en svårt sjuk fitta, en tumör och hushållsavfall. Mums.

Den relativa vikten av kött på benen.

Igår behandlade Expressens ledare det nyss avslutade valet i Mexico. Hur gärna jag än skulle vilja bli glad över att någon för en gångs skull uppmärksammar en världshändelse utanför frihetens axel Bryssel-Washington-Tel Aviv, så lämnar artikeln en bitter och fadd eftersmak. Är det ok att skriva i en tidning som når över en miljon läsare varje dag, när man är påläst som en högstadieelev? Det är det såklart inte om du behandlar EU:s livsmedelspolitik, ondskan i öknen, amerikanska kongressval eller Bob Dylan. Om du däremot skriver om något så trivialt som Latinamerika, Afrika eller den delen av Asien som varken köper eller säljer olja, så räcker det tydligen med en snabb Wikipedia-brief. Sen är du game.

Jag förstår att Expressens ledare har en agenda. Jag fattar, jag är inte dum. Men det är så jävla fegt och safe av dem att svartmåla Hugo Chavez. Vem ska protestera? Ung Vänster? Vad händer då? Då visar det att Expressen hade rätt. Varför pratar inte Expressen om Brasilien istället? Ett land med en ledare som INTE lyckats få bukt med analfabetism, INTE lyckats genomföra någon jordreform (hur meningslösa de än må vara så är de i alla fall symboliskt viktiga i Latinamerika), som INTE lyckats få favelorna i så pass skick att man slipper låsa in invånarna på nätterna. Prata lite om den ohämmade liberalismens flaggskepp, lyft fram ett konkret exempel på de lustfyllda idyllerna pophögern beskrev tidigare i veckan. Det är ju roligare i liberala samhällen. Så länge man använder kondom, håller sig borta från bergen och håller blicken högt. Där nere på marken sniffar barnen lim nämligen. Där nere föder 11-åringar 14-åringars barn. Där nere är mellanrasliga förhållanden så ovanliga att man kunde tro att att vi var olika arter. Där nere knullar favelornas flickor till sig nya mobiltelefoner och Marc Jacobs-väskor i sådan takt att flygbolagen knappt hinner leverera tillräckligt med torskar. Drömmen om väst lever även i väst, of course. Men där nere finns det inget för pophögern. Så titta inte.

Encore

Ok nu kör vi igen... Tre, två, ett, FY FAN VAD BAKFULL JAG ÄR. Dessutom måste jag vara ett jävla skämt som blir överraskad varje gång fast jag är ute typ fyra gånger i veckan. I går var det hur som helst roligare än det varit på länge. Matcherna var visserligen inget vidare, men Svedens smuggelsprit var helt ok, Kalle var en jätteduktig värd och Aron och Erik var utmärkt festsällskap. Som grädde på moset fick jag sån där uppmärksamhet som alla tjejer med två bröst och tio fingrar får så fort de kliver utanför dörren, men som vi killar inte är så bortskämda med. Jag måste ha varit jävligt snygg igår.