tisdag, januari 30, 2007

Det borde man ha anat

Att Zlatan har tröttnat alltså. Tröttnat på ögontjänande lagkamrater som offrar honom för att få pöbelns gillande utan att blinka. Tröttnat på att träben som Ralf Edström och Glenn Hysén uttalar sig om honom som om han fortfarande var junior. Tröttnat på journalister som dröjer sig kvar kring hans påstådda "attityd" som en hästfluga vid en hög med skit. Tröttnat på att vara en ventil ur vilken all medelsvenssons uppdämnda äckelbigotteri och "främlingsfientlighet" tillåts att pysa ut. I vilket annat land som helst hade Zlatan varit den firade stjärna han förtjänar att vara. Här diskuteras det om det är han eller Toulouses spjutspets Johan Elmander som är mest förtjänt av en plats i startelvan. Här beklagar sig pojklagstränare över "Zlataneffekten" på deras spelare. I Sverige beter vi oss som om alternativet till Zlatan är en Adriano eller en Crespo. Det är det inte, det är i Inter där Zlatan SPELAR som de alternativen står till buds. Här i Sverige där han INTE spelar längre är alternativen ett överårigt Danmarksproffs, en kille som spelar för Uefacup-plats i franska ligan och en bänkförstärkare i Bremen. Det gör säkert extra ont i Bosse och Frippe att vi är beroende av en blatte för att gå riktigt långt i ett slutspel, men det gör det inte mindre sant. Men jag kan inte se varför Zlatan skulle spela. De han spelar för är precis lika stolta över det han gör i Juventus eller Inter. De har ju inte heller förunnats lyxen att känna sig svenska.

Fredrik Fredrik Fredrik... Är du en seriefigur månne?

Det är ju helt fantastiskt vad man kan byta in sitt gamla slitna mot. Här har vi gått och haft en alldeles vanlig betonggrå skitgubbe i 4 år, när vi har kunnat haft en sån här kalaskille hela tiden. Han gömmer flyktingar, tänker på barnens skolgång, ger mig allianslön och fördiskar pastatallrikar så det står härliga till. Eller nja... Visst gömde han en flykting i sin källare, men bara så länge det var hon och inte han som fördiskade och ställde in i diskmaskinen. Det slipper han nu. Nu går vi skattebetalare in och rationaliserar både barn (SÄPO-chaufförer till träningarna), städning (SÄPO-godkänd städare) och hans frus karriär. Så länge barnen slipper byta skola och kan fortsätta spela fotboll så är Fredrik nöjd. Så länge de inte drabbas. Möjligheten att barnen kanske upplever det som lite negativt att deras moraliska stöd i bortamatchen mot BP hädanefter kommer bestå i två killar med mörk kostym och headset verkar inte vara något Fredrik Reinfeldt har legat sömnlös över. Det faktum att hans fru måste ge upp en mångårig politisk karriär för att bli presidenthustru i Sagerska verkar inte heller ha orsakat några större kontroverser i hemmet Reinfeldt. Om det har gjort det så får vi såklart aldrig veta det. Det ska vara jobbigt men ändå glatt, slitigt men så jävla värt det. Då stiger opinionssiffrorna. Kan det verkligen vara värt det?

måndag, januari 29, 2007

Offbeat Collective

Rob Ski frågade vad jag gjorde för musik i mitt förra inlägg, och jag insåg att jag aldrig har postat något jag har gjort här på bloggen. Så nu gör jag det och hoppas att upphovsrättsadvokaterna har bomull i öronen.

Offbeat Collective...


Offbeat Collective...


Offbeat Collective...

Löneångest

En utblottad jävel är man nu. Den 29:e. Kul. Jag var sjukt nöjd med mig själv över att jag dels bara brände typ 200 spänn på MTV-festen (hur man nu kan vara nöjd med det när allt var gratis) och när jag dessutom stannade hemma på fredagen kände jag att fan det här är din nya giv Bolivar. Kostnadseffektivitet. Då hade jag inte räknat med lördagen. Male bonding på Centralbadet, skitäcklig pasta i trevligt sällskap på Helens Krog och en hysteriskt trevlig kväll på Teatron. Det är tydligen svårt att få en sån kväll under tusingen these days. Söndagen tillbringade jag med att tröstäta Maltesers och titta på fotboll och göra en låt. Den blev ganska tramsig får jag säga, men ok. Jag har lyckats hitta en kompressor som faktiskt kommer att kunna bli den sista lillla pricken över i. Jag känner det. Det är fortfarande ofta så att jag lyckas kväva det viktiga lilla knäppet i min strävan efter bas, men jag kommer att hitta det.

Idag börjar det kosta 40 spänn att åka buss förresten. Inte för att jag bryr mig, jag har ju allianslön nu, men bara så att ni nollor som inte jobbar har koll.

torsdag, januari 25, 2007

That's rich...

Yey den 25:e! Ny fet allianslön på kontot. Jag svävar på moln. Att jag någonsin tvivlat. Ok att jag fortfarande rent principiellt har lite svårt att försvara slopandet av enhetstaxorna, hagelskuren på a-kassan, strypta arbetsmarknadsåtgärder och en bortre paragraf. Men om folk kommer i jobb så är det väl bra antar jag. Jag hoppas i alla fall att fler får jobba, för just nu är det verkligen sweet som fan att få lön. Ingen grå tungbeskattad sosselön längre. Min orange allianslön lyser som en solmogen apelsin.

tisdag, januari 23, 2007

Galej

Jag vet inte om någon av er hade oturen att titta på Guldbaggegalan igår? Det hade jag. Jag försökte styra över till Simpsons så fort jag såg att det var galadags men min flickvän insisterade på att hon skulle ha nytta av att ha sett galan för sitt jobbs skull. Oh well, hur illa kan det vara liksom?

Pretty fucking illa tydligen. Förutom det helt jävla barocka i att Förortsungar fick fyra baggar och Farväl Falkenberg noll, så var det en grej som gjorde mig jävligt illa till mods. Bästa kvinnliga huvudroll. We've come a long way since Pippi Långstrump, let me tell you. Alla nominerade var invandrare, och alla spelade offer. Starka offer i viss mån visst, men offer. Det är vad som finns till buds om du är kvinnlig skådespelare och inte har sådär vackra blonda lockar så du kan spela oskuldsfull nymf i stadsmiljö istället. Eller fan det finns mest offerroller för svenska skådespelerskor också när jag tänker efter. Man sitter i rullstol, man blir våldtagen, man har en pappa som sopar golvet med en efter skolan, man är halt, lytt, blind, döv, lite bakom flötet. Nåt är det. Och sen kliver Jonas Karlsson in i ens liv och sen är inget som det var förut.

Idag har regeringen beslutat att utreda förhållandena på Gustav Adolfs-skolan i Landskrona. Vem i regeringen undrar jag? Skolministern satt ju så sent som igår morse och sa att allt var i sin ordning. Har någon tagit honom i örat?

måndag, januari 22, 2007

Blåbärs-lingo

Jag beundrar Zanyar Adami. Även om hans blaskor kan lämna en del övrigt att önska, och även om han uttryckte sig lite trubbigt där i TV-soffan, så slog han ingen av sina motdebattörer på käften. Det ska han ha en eloge för.

Ni har säkert snappat upp att det är förbjudet att tala andra språk än svenska på Gustav Adolfs-skolan i Landskrona. Om detta skulle det talas.
- Vi har beslutat att det här var en bra lösning, sa no name-kommunpolitikern och förnekade bestämt att Sverigedemokraternas framgångar i kommunen möjliggjort beslutet.
- Jag tycker att det är ett obehagligt förslag som ytterligare kommer att stigmatisera en grupp människor som redan känner sig utsatta i en kommun där Sverigedemokraterna har skördat stora framgångar, sa Zanyar och pekade på det uppenbara problemet med låneord, både från engelskan och andra språk.
- Det är en akut-åtgärd och ska ses som en sådan, sa Jan Björklund utan att egentligen bemöta en enda av Zanyars invändningar i sak.

Knulla mig ömt med en motorsåg tack, Jan och generic-kommunpolitiker. För det första, hur kommer det sig att det fungerar alldeles utmärkt på en mängd andra skolor i Sverige, men inte i Landskrona? Kan det ha att göra med att Landskronas kommuninvånare alldeles uppenbart ser invandrare som problem och svenskhet som lösningen? Tror Ingen Särskild Kommunpolitiker att invandrarbarn är tappade bakom lerhyddan? Att de inte snappar upp när de är icke önskvärda och att de inte reagerar på det? Tror Jan Björklund att en akut-åtgärd av den här digniteten kan flyta förbi utan att ha någon som helst prejudicerande effekt? Vill Jan Björklund att språkembargon ska vara en gängse metod för att komma till rätta med problem i skolan?

Vad det egentligen kommer ner till är respekt mellan vuxna och elever. Det står ju alldeles klart att de vuxna inte har någon som helst respekt för de elever de är satta att lära ut, så jag ser egentligen ingen lösning. Jag vet att jag aldrig skulle ha accepterat något liknande när jag gick på högstadiet, och fortsatt min skoltid med ett långfinger hissat till examen. Att Alliansen så snabbt föll till föga för de vidriga stämningar som råder i Landskrona visar på något annat också. Att man inte längre kan kalla Folkpartiet liberalt och att Alliansen helt slopat ideologi som grund för sin politik och nu övergått till opinionsundersökningar.

Ord som inte längre är tillåtna på Gustav Adolfs-skolan i Landskrona (och förslag på ersättningsord)

PowerPoint-datorpresentation
Allround- jätteanvändbar
Backhand-baksidesslag
Forehand-framsidesslag (tänk på dom här två i pingisrummet ungar!)
Basket-Korgboll (här är det viktigt att idrottsläraren föregår med gott exempel. Inget slarv!)
Birdie/Eagle/Albatross- Fågel/Örn/Albatross. Albatross är ju samma, men tänk på Fågel och Örn alla golfintresserade.

Som ni ser är det kanske mest idrottslektionerna och rasterna som kommer att påverkas, men även datorlärarna måste vara uppmärksamma. Word döps om till Ordbehandlaren, Excel till Tabellbehandlaren osv. Se även till att operativsystem och program är installerade i svenska versioner, annars kan ni drabbas av att en hel klass sitter tyst hela lektionen, eftersom de inte får yppa ordet på programmet de har problem med.

fredag, januari 19, 2007

Blogg-enkät. Snodd av Masha.

Hur länge har du bloggat?

I lite drygt ett år. Jag hade retat Goesta för hans blogg som om han hade glasögon i typ 3 månader och sen när jag hade lite tråkigt hemma hos mina föräldrar så startade jag en egen.


Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Jag är inte förälskad i någon blogg eller bloggare, det är lite väl IT-generation för mig. Men Kinky Afro var nog den första bloggen som jag blev verkligt imponerad av. Och Aarons resereportage från Polen på Det Ljuva Livet.


Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

En del av dem är så bra att jag grämer mig lite över att jag skrev dem så tidigt, när de blev lästa av ingen alls. En del av dem skulle jag helst ta bort.


Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Jag tror att jag i huvudsak tycker om bloggar som skrivs av människor som i alla fall någorlunda delar min värdegrund. Jag läser såklart en massa meningsmotståndare också, men jag kan inte säga att jag tycker om deras bloggar.


Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Jag vet faktiskt inte. Det finns säkert massor med bloggar som är precis som min, men jag har inte hittat dem. Är jag lik någon? I min bekantskapskrets så glimrar Goesta till ganska ofta nu för tiden. Gustav Gelin är alltid läsvärd när han väl skriver.


Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Ja det tror jag. De uppskattar nog min hybris och min konfliktsökande personlighet mer här än i verkligheten faktiskt.


Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Nja... sådär. De flesta som har träffat mig i verkligheten vet nog att jag har den här bloggen, och de flesta som läser mig här kan nog känna igen mig när de ser mig. För egen del har jag egentligen ingen gräns, snarare dras den efter vilken exponering jag vill utsätta mina nära och kära och min arbetsgivare för. Det är ju inte deras blogg liksom.


Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Jag tror att jag bloggar om allt faktiskt.


I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Jag tror alltid att jag mest bloggar för mig själv tills jag får en bra läsardag eller uppskattande kommentarer. Det är klart att jag gillar bekräftelse, och som bloggare blir du bekräftad för ditt inre snarare än för vad det står på ditt visitkort eller hur du ser ut. Det är skönt.


Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Det måste väl alldeles bero på hur mycket bloggaren delar med sig. Att gå runt och tro att man känner folk i största allmänhet för att man läser deras bloggar är lite obehagligt och väldigt nära psykotiskt.


Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Irriterad ibland. Ofta är det ju riktiga jävla sänken som står för den typen av kommentarer, så det är mest för stunden det är en vagel i ögat. Jag har inte något schema för hur jag hanterar det nej. Det vore också helt jävla absurt.


Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Jag har en så väldigt liten och lättmanagerad blogg så jag har inte stött på några nackdelar direkt.


Avslutningsvis: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Bloggen är ett trevligt tillfälle att få skriva regelbundet. Jag kan inte säga att den har förändrat mitt liv på något sätt, men den har definitivt förändrat sättet jag läser och söker upp texter på. Jag hoppas att det utvecklar mitt språk och allt det där, men mest är det helt enkelt kul.

Mona Sahlin Smile

Jag sov som ett spädbarn igår kväll. Att dricka veckodagar har blivt allt tyngre det senaste året. Jag borde kanske sluta helt med det. Men det var trevligt på den där bloggfesten faktiskt, även om vinet var typ det vidrigaste jag har druckit sedan sist min pappa fick förtroende att köpa vitt vin (hans favorit är Blue Nun).

Efterspelet höll däremot på att bli en riktigt tragisk historia. Till min lägenhet i Åsen finns bara två nycklar och eftersom jag ofta sover hos min flickvän så har jag tagit på mig att vara den utan nyckel. Till min flickväns lägenhet finns bara två nycklar och eftersom hon har en kompis som sover hos henne någon vecka nu så tog jag på mig att vara den utan nyckel. Jag kände mig som en riktig jävla brainiac där klockan 01.20 i spöregnet utanför min port, när varken min flickvän eller mina rumskompisar svarade i telefon. Jag kom in till slut i alla fall.

Det verkar Mona Sahlin också göra, och om jag var facklig företrädare skulle jag lägga ner kritiken mot Mona illa kvickt om jag ville ha kvar någon slags image i allmänhetens ögon. Några av oss vet att den där salladsbaren var en jobbig principfråga och att det i allmänhet är möjligheten till svarta kassor som får restauranger att välja bort kollektivavtal, men de flesta vet det inte. De flesta såg bara en söt tjej som fick sin affärsverksamhet saboterad av sura gubbar. Några av oss vet även att det är just personer som Mona Sahlin som behövs som medlemmar i facket, för att det ska fortsätta vara en verklig löntagarorganisation och inte bara en låglöneorganisation, men de flesta vet det inte. De ser bara en framgångsrik kvinna som får sin karriär saboterad av...ja ni förstår.

Ikväll skulle jag nog egentligen helst av allt ligga på soffan och äta ostbågar, men det är nog bara som det känns just nu. Klockan 15 kommer jag säkert försöka manipulera någon att gå och köpa fredagsöl.

Jag har förresten alltid varit med i SEKO, trots att jag inte har jobbat i den branschen sen 2001. Vart ska man vara med om man är mediasäljare egentligen?

torsdag, januari 18, 2007

LG, ett under av ödmjukhet

På http://www.e24.se/dynamiskt/it_telekom/did_14437141.asp kan ni läsa om hur LG minsann funderar på att stämma Apple eftersom iPhone tydligen är väldigt lik LG:s Prada-telefon (den typen av naturliga samarbeten mellan två företag med många naturliga beröringspunkter känns för övrigt extremt 2007, kom ihåg var ni läste det först!).

Jag skulle vilja uppmana LG att sätta juristkontot på sparlåga bara en liten stund. Och fundera på hur det såg ut förr i tiden.







Kalla mig galen...

onsdag, januari 17, 2007

Schwooop så är dom borta!

Den sociala städfirma som populärt kallas Alliansen fortsätter att vifta målmedvetet med kvasten. Nu är de gamla, sjuka och arbetslösa har svischats ut i den ekonomiska periferin som vi dödliga kallar fattigdom, och Alliansen kallar motivation, så har turen kommit till barnen. Hade vi väntat oss något annat?

En del av er applåderar säkert lite sådär sverigedemokratiskt i skymundan åt att Stockholm har så bråttom med att stigmatisera fjortisar för resten av deras liv att de inte ens kan avvakta ett riksdagsbeslut i frågan. Därför kan det vara bra med en tripp down memory lane. Så vi kommer ihåg vilka det här handlar om.

Pojke 1. Föräldrarna var 16 när de fick honom, var själva outbildade och såg inte riktigt vitsen med skolan, förutom att det var skönt när ungen var där så de kunde pyssla med sitt. Grava koncentrationssvårigheter men väldigt kreativ. Han var väldigt lojal mot sina vänner, tyvärr innebar lojaliteten ofta att han delade med sig av allt han snattade och aldrig skvallrade när någon hade jävlats med engelskaläraren. Högljudd, skolkade ofta, störde lektionerna och fick tillbringa mer än ett par lektioner ute i korridoren.

Gör idag: Tvåbarnsfar, husägare, egen företagare.


Flicka 1. Hade såvitt jag vet en kärleksfull och lantligt rejäl uppväxt. Hade ändå som så många andra i den åldern problem med självförtroendet och "hängde på" de coola tjejerna. Tjuvrökte, söp en hel del så tidigt som i sjuan och var allmänt utåtagerande. Störde lektionerna och var elak mot "töntarna" på skolan.

Gör idag: Arbetar inom kommunalomsorgen, konstnär.

Pojke 2. Misstänkt ADHD/DAMP, men föräldrarna vägrade få en diagnos ställd. Startade bråk, snattade, stal från elever och betedde sig allmänt illa så gott som dagligen. Föräldrarna var i princip helt frånvarande.

Gör idag: Ingenjör, tvåbarnsfar, husägare.


Jag hade kunnat göra persongalleriet längre, mer gripande och bättre på alla sätt och vis, men jag har ett par öl som ropar mitt namn och det behövs inte för min poäng. Min poäng är att de här "problembarnen" där jag hade kunnat lägga till "Mästrande besserwisser, snattar, dricker folköl i skogen på skoltid, slåss en hel del och är elak mot lärarna" hade haft oändligt mycket svårare att ta sig dit de är idag med Alliansens nya spratt, helt i onödan.

Den svenska skolan behöver inte fler disciplinära verktyg och vi behöver inte ytterligare något att vara rädda för, varken vuxna eller barn. Vi behöver lite fucking jävla stimulans. Barnen behöver åtminstone en närvarande förälder, en närvarande klassföreståndare, en närvarande kurator, en närvarande fritidsledare på en närvarande fritidsgård. En närvarande fotbollstränare på en närvarande fotbollsplan.

Om ni tar bort allt det där, med flit eller för att ni inte orkar något annat. Tror ni då att ni kan ersätta det med skriftligt betyg i uppförande?

tisdag, januari 16, 2007

Snott av Goesta

senaste impulsköp: Ett par Nikes på Beneath-rean.
bästa promenad: I skogen på sensommaren letandes kantareller.
favoritdryck: Coca Cola
äter lyxmiddag på: Hemma. För vegetarianer är Stockholm en sorglig matstad.
favoritgata: Monteliusvägen
reser helst till: Städer. Jag är allergisk mot solsemestrar.
favoritlyxartikel: Skor.
älsklingsljud: Analogsyntar.
senaste upptäckt i stockholm: Örtagården, vegetarisk lunchrestaurang ovanpå Saluhallen.
tidning jag gillar: The Economist.
favvosajt: www.google.se
här bjuder jag mamma på middag: Hemma hos henne och pappa.
favoritförort: Hägerstensåsen.
favoritbutik: Willys
bästa lunchställe: Govindas
favoritgrönsak: Minimajs
favoritfärg: Lila.
favoritdjur: Katt.
favoritbil: Alla bilar har blivit så vulgära. Men Toyota har nästan alltid en trevlig modell.
världens bästa nu levande regissör: Ingen aning.
modeförebild: Clownen Manne.
motionerar: Om jag är sen till bussen.
mode jag aldrig vill se igen: Hängslen, Buffaloskor, "Cityklipp"
favoritprodukt på systembolaget: El Emperador och Duvel
bästa fyllekäket: Max Veggiemål
dansar helst till: Hiphop
senast gnolade: Hero med Mariah Carey
bästa romanen: Den Store Blondino av Sture Dahlström
bästa diktsamlingen: Jag har inte tålamod med diktsamlingar. Är Faust en diktsamling? Den var bra i alla fall vill jag minnas.
favoritprodukt på apoteket: Jag är aldrig där.
beställer i baren: Captain Morgan med is om jag är likvid. Annars en öl.
användbar pryl: USB-minne. Jag trodde att det var den nya laserpekaren tills jag skaffade ett minne själv. Sjukt praktiskt.

Stängning

Dags att stänga första numret imorgon. Känns sjukt jävla bra faktiskt, det kommer bli riktigt riktigt bra. Beneath stängde också. Inte lika bra. Skittråkigt faktiskt, det känns inte som att någon annan är redo att ta över direkt. Beneath är nog den enda butiken i Stockholm där jag och Johannes Sjöberg kunde känna oss lika hemma. Jag passade på att köpa ett par nya skor i alla fall. Grå mocka med moln på. Skitsnygga.

Så nu har jag -15 spänn på kontot. Vardagslyxa dig själv i personlig konkurs kommer du göra Bolivar. Helvete.

Jag måste säga att jag har kommit tillrätta med mig själv och mitt bloggande nu faktiskt. Jag skriver när jag är sugen och har inte den minsta ångest när jag inte är sugen. Man blir så lätt någon slags bloggentrepenör som följer sina läsarsiffror med samma frenesi som en börsmäklare sina kurser. Det är inte särskilt inspirerande.

Jag inser mer och mer hur fruktansvärt illa ut människor kommer att råka med den nya regeringen. Min mamma berättar om nya personliga tragedier varje gång vi pratar. Jag förstår inte hur vi har blivit så missunsamma, så paranioda och hur vi kan känna oss så utnyttjade när vi är så väldigt priviligierade. Jag förstår det inte. De värsta är de som bara är "reko människor" som minsann inte har det så lätt och som minsann inte vill någon något illa men som förstår och kan tycka att det är bra att enhetstaxan slopas. Som ser en poäng i urholkad arbetsrätt trots rekordvinster och som röstade på Fredrik Reinfeldt för att han var något nytt. Att aktiebolag är psykopater per definition betyder inte att vi behöver bli likadana.

Det kommer bli ett jävligt dubbelt år det här. Jag tror faktiskt att det kommer gå riktigt bra för mig personligen, det känns så. Men det känns som att det på det stora hela kommer att gå åt helvete, på riktigt åt helvete och jag önskar att jag slapp det smolket i bägaren. Jag hoppas att dom sitter fint dom där extra hundringarna ni får på lönen den 25:e. Jag hoppas att dom sitter fint som fan på tvären i luftstrupen och att ni kvävs på dom. Helvete.

fredag, januari 12, 2007

Anderssonskans Calle

Som vanligt lyckas vi hålla fokus på rätt saker här i landet. Vi ställer oss frågan om det är rätt att få lön för det arbete man har gjort, och det är det ju. Låt ingen skugga falla över den som arbetar och tar betalt. Hörde ni mig skulle ni höra mig skrika. Skrika om att så kan ni väl för fan i helvete inte resonera. Skulle vi resonera så skulle vi inte behöva tribunalen i Haag eller något samvete över huvud jävla taget. Lönekuvertet blir bot i sig. Kukhuvuden. Ser ni inte att problemet, det obekväma sura lite mögliga problemet, är att Carl Bildt fått sin lön från ett företag som tjänat sina pengar i den smutsigaste branschen på de smutsigaste marknaderna. Ingen frågar Adolf Lundin och Carl Bildt varför Lundin Oil valt just Sudan och Ryssland. Svaret skulle med största sannolikhet bli en AK47 floskler, för att dölja de AK47or död som herr Adolf bytt mot olja. Och vår utrikesminister var smörjmedlet i kolven. Nu representerar han oss. Kul va?

onsdag, januari 10, 2007

Kaffeskakig och utmattad men ganska glad ändå. Jag tror att det kommer gå bra det här nya. Jag hoppas det i alla fall. Första deadlinen är på onsdag och jag skulle behöva hinna med en hel del till dess men jag har en känsla av att det kanske löser sig. Det är mer än man brukar känna en vecka innan deadline.

Jag har faktiskt haft en riktigt bra start på 2007. Jag och min flickvän har det bra, jag har gjort en ganska bra remix redan och ätit lite nyttigare.

Tyvärr är inte allt så uppåt. Min pappa kommer inte att bli av med handgranaten. Inte förrän tidigast i sommar i alla fall. Det knöt sig i bröstet på mig när jag satt och tänkte på det på bussen igår morse. De vill inte operera för att det är för farligt. Ändå är det extremt farligt att inte operera. Vad säger det?

Vet inte om någon tittar på TV8:s dokumentärserie om de ryska oligarkerna. Det är hur som helst intressant att Berezovskij mer eller mindre köpte den orange revolutionen på rot i Ukraina. Och att ingen i västvärlden nämnde det. Och att Berezovskij mer eller mindre direkt har aktiverat hela den antiryska opinionen i västmedia. Och att Berezovskij handplockade Putin. Och som sagt, att ingen annan nämner det. Jag har ingen direkt åsikt om Ryssland faktiskt, alternativet till antingen Jeltsins anarki eller Putins auktoritära styre över en så stor och diversifierad region som landet Ryssland kan nog bara vara en uppstyckning i mindre stater. Vilket skulle försvåra energihandeln så för det finns ingen direkt opinion. Ah jag babblar bara.

Snart är enhetstaxorna slopade. Det känns jävligt skönt att jag kommer slippa betala för alla snåljåpar som bor i förorterna. Jävligt skönt. Jag har inte sovit såhär gott på hela veckan.

fredag, januari 05, 2007

God fortsättning

"To list five things I know or hope will happen in 2007". Ok då fan, det är väl taskigt att inte svara på såna här utmaningar. Här kommer dom då:

1. Jag hoppas att jag och min flickvän hittar något trevligt ställe att bo på.

2. Jag hoppas att min pappa får operera bort den där handgranaten han går och bär på i magen.

3. Jag hoppas att min lillebror börjar må lite bättre.

4. Jag vet att jag måste prestera i år. Nu mer än någonsin.

5. Jag vet att jag kommer hänga mer med David i år. Det har vi lovat varandra.

För övrigt var mitt nyår lite kaotiskt, tackar som frågar. Jag började nästan slåss med min kompis Micke, och blev halvt hemburen av min lillebror. Men lyckat var det. Jag har bytt jobb igen, och har precis avslutat min första vecka. Jag har aldrig varit med om att arbeta med så genomproffsiga människor som här. Prestationsångest. Ändå sitter jag här och skriver nu. Alla kunder har iofs tagit helg för längesen.

Så ikväll då. Riche kanske? Eller Tre Remmare eller Ice Age hemma i soffan. Jag är öppen för förslag.