Kungar i Äpplet: Plats 9, Raekwon

Är du dum i huvudet? Hur kan den och den ligga före Raekwon? Hur kan bla bla bla.

Jag är inte ens säker på att Raekwon kommer få sällskap från någon annan klanmedlem här. Visserligen var både 36 Chambers och Wu-Tang Forever helt fantastiska skivor, men få grupper har gömt sina guldkorn i så mycket poänglös dynga som Wu-Tang Clan, och Raekwon är egentligen inget undantag. "Men han och Ghostface är ju värsta radarparet" "Han har ju i princip hittat på ett eget språk", säger ni. Studentikost säger jag.

Allt det åsido, så är han ändå en av de mest kompletta rapparna i världen och en av få från 94-generationen som fortfarande kan göra värdiga gästinhopp och som har mer stolthet än att signa med G-Unit (hej MOP, hej Mobb Deep, hej Ma$e!). Han gör sig faktiskt nästan bättre på andras låtar än på sina egna, eftersom han slipper rappa på RZA:s köttbullefingerbeats hela tiden. Hans allra största ögonblick är Skew It On The Bar-B från Outkasts Aquemini. Texten har ni nedan och såhär utan musik som distraherar ser ni kanske vissa svagheter i hans "egna språk":

Deliver this through your audio, ghetto mafioso
Grow hydro, then bag it up yo
Price that longevity, suggest make moves
slow take time grow eight, react nine blow
Hydro slide raw like fuck Renaldo
Fly ride though, shit lookin wild dope
then glide yo, flippin the page, I go
Watch five-oh, jump on my meat, ride slow
Watch those, undercovers, cop those, rock those
Glocks blows leave em baggy and collect spot grows
Keep a watch froze, lean on the yacht and wash clothes
Let the chop' blow, bag a half a block plot grows, what?

Million Vanillas

Eftersom jag aldrig kollar min hotmail och ännu mer sällan läser Rodeo-bloggar på eget initiativ, så är jag såklart hopplöst sen med att läsa CRFN:s inlägg om indiehegemonin. Veckans mest diskuterade säger de i nyhetsbrevet. Diskussionen verkar i huvudsak ha involverat olika Rodeo-medarbetare, men det var inte vad jag tänkte skriva om här.

Vad jag tycker är intressant med den musikaliska utvecklingen som beskrivs av CRFN och för all del kommentarerna i tråden, är att den är ett ABC över den fördomsfria generationens försvarsmekanismer.

80-talister har ju alltid lyssnat på hiphop. Eller så har de aldrig gjort det och gör det fortfarande inte. Det är ju inte för att indiekidsen har upptäckt hiphop som man kan dansa till det på så många klubbar i år. Det är för att de vågar gå till ställen där hiphop spelas. Och kommer de kommer barkassan och kommer barkassan kommer fler klubbar att öppnas. Allt det där kan ni.

Att indiekidsen vågar gå på hiphop-klubb beror i sin tur dels på att intresset för hiphop hos "förortskidsen" har svalnat ordentligt, men framför allt på att indiekidsen har skruvat till en alldeles egen färgglad hjärndöd sorts hiphop som man är glad och blåser såpbubblor eller har kuddkrig till. Paragon och Ison & Fille har ganska lite att hämta i den här "hypen" och om ironin är död så är Uffie definitivt en gengångare, om ni fattar?

Förra gången hiphopen fick dansa en Stockholmssommar så såg det helt annorlunda ut. Musiken var visserligen oändligt mycket mer förankrad bland unga med vad jag upplevde som flera tusen ambitiösa 16-åringar från alltifrån Farsta till Bredäng till Hjulsta. Men hiphopen då var inte särskilt dansant, den var samhällskritisk och mörk i mer än en bemärkelse. Framförallt den senare, det vill säga utövarnas och lyssnarnas hudfärg, skulle få stor betydelse för hur hiphopen började tyna bort redan den första vintern.

Svenskarna röstade nämligen med fötterna. Trädgården som från början var en alldeles fantastisk utomhusklubb med publik från hela Stockholm, lade ganska tvärt om musikalisk inriktning när arrangörerna insåg att deras polare inte vågade komma så länge hiphop stod på programmet. East tröttnade på "afrikanerna som bara beställde vatten" och gjorde ett märkligt och misslyckat försök att attrahera rockpubliken istället. Sturecompagniet som lyckades fylla sina tisdagar med hiphop- och dancehallpubliken en gång i månaden, såg ändå inte tillräckliga intäkter för att vilja fortsätta.

Hiphop-publiken fick ett välförtjänt rykte som snål och fattig, men om alla de som fortfarande lyssnar på Camp Lo och Sean Price på förfesten hade vågat gå till hiphopklubbar redan då, hade det kanske inte behövt vara så.

Nu är problemet löst hur som helst. Svarta till Linkbar med danstävlingar och dancehall, vita till Reisen och postironisk fuldans till Three Six Mafia. Det är kul med hiphop på klubbar igen, men blev det verkligen bra såhär?

Kungar i Äpplet: Plats 10, Stan Spit

Det pratas ofta om swagger och swagger-jacking nowadays. Ciara har swagger-jackat Michael Jackson, Beyonce låter Shakira klä ut sig till hennes enäggstvilling för att få slut på eller bekräfta att hon swagger-jackat, och så vidare. Men inga har blivit swagger-jackade som Harlem-klicken som kom av sig. Big L, Mase och Cam'ron med entourage satte ribban för all modern hiphop med fyndiga multi-syllables och den för Harlem karakteristiska överlägsenheten som bara Fabolous lyckats kopiera fullt ut.

Och ingen hade fan mer swagger än Stan Spit. Han var inte på något sätt oförglömlig, en del verser är rent mediokra, absolut. Men där och då när han tog ton var han helt omöjlig att värja sig mot. Stan Spit klarar sig såklart inte utan ett framgångsrik vän, den karisman har han inte. Tyvärr har han valt att alliera sig med crackhead-DMX och för idag en bitter och undanskymd tillvaro på MySpace. Låtarna där gör honom ingen rättvisa alls, så ladda istället ner Who You Slidin Wit? från Big L:s postuma album The Big Picture. Och sjung med:

I ain't on that hatin stuff
I was feelin shorty then the bitch told me she was datin Puff
I'm a average nigga, then she said she was in a 6
month relationship, with that nigga called Jigga
I'ma compete with that?  I'm a corner nigga sellin crack
Guess I gotta be a ballplayin nigga to bone Da Brat
One bitch, I ain't even wanna fuck
She runnin around, all open off Kurupt
The hoe I thought, was gon' be real easy
told me she got a man and he's some beatmakin nigga named Stevie
What's wrong with these hoes?  I'ma fly nigga
I don't wanna go flip mode on Rah Digga
or Miss Lopez, bitch know feds
She used to be in the Bronx, rockin Pro Keds
with some Dominican 'dro heads, ridin topless
on the back of mopeds, titties all out - what what?

En Påa

Idag har ett apatiskt lugn spolat mig alldeles ren. Hela dan har det spolat. Ändå har jag faktiskt lyckats få lite skit gjort. Det känns bra att se att det funkar att driva maskineriet på mjölksyra ibland.

Såhär fram mot slutet av dagen hade jag tänkt påbörja en ny liten bloggserie jag startade igår. Eller jag startade den i mitt huvud igår, idag startar den här på bloggen. Mest för att det är kul med listor och för att jag behöver något att hänga upp mitt skrivande på när jag inte orkar skriva om saker jag tycker är viktigt på riktigt. Ni fattar. Håll till godo i alla fall.

Mirabilia

När Amerika upptäcktes och rykten om Cibola och outsinliga silvergruvor nådde den spanska kronan, agerades det snabbt. Inom ett par år var Mexico och Peru där de flesta fyndigheterna fanns, koloniserade, och den otillgängliga och gudsförgätna hålan Potosi var en av världens mäktigaste städer. Samtidigt var inte bara hela den portugisiska halvan obefolkad, utan även för kolonisation alldeles fantastiska områden som Chiles kust och i princip hela Pampas.

Anledningen? Vad skulle en sådan koloni tjäna Spanien för syfte? Västeuropéer värderar sin omvärld utifrån ett bruksvärde. Spanien gjorde det igår, och vi gör det idag. Vi är rädda om regnskogen eftersom vi använder den för att andas. Vi är rädda om vattnet eftersom vi dricker det och vi är rädda om ozonskiktet eftersom vi snabbt förvandlas till chips utan det.

Men om vi inte har någon användning för det, så... Ja det är ganska tydligt att tonfisk och torsk har fler användningsområden för oss människor än kiwifåglar, om man säger så.

Den yttersta konsekvensen för vår arrogans gentemot vår livsmiljö är genteknik. Medierna larmar: "Genmanipulerad mat kan vara skadlig". Jaha ja då ska vi passa oss? Borde vi inte fundera över om det inte kan vara så att genmanipulerad mat, genmanipulerade djur och genmanipulerade barn, ja där har skam gått på torra land, där sket vi i det blå skåpet och någon måtta får det väl ändå vara? Kanske inte för att det är onyttigt, kanske till och med trots att det är nyttigt. Eftersom det är en så jävla osoft inställning till livet bara.

Lite mer Buenos Aires por favor

Vi har bostadsbrist i Sverige. Därför kommer de svenska fastighetspriserna att klara sig i alla fall på privatmarknaden. Det var de överens om i soffan imorse. SBAB:s chefsekonom, mäklaren och någon som måste ha presenterats medan jag fortfarande slumrade.

Inflyttningen fortsätter, hyresmarknaden är trång och stängd och det byggs inte tillräckligt med lägenheter. En tendens, två problem. Eller två lösningar? Ju mer entusiastiska de blev över den här bufferten, desto mer oroligt och konspiratoriskt började min hjärna tugga igång. Nu är jag ganska säker. Om allt ser ut att gå ihop så gör det oftast det också.

I Stockholm har borgerligheten under 10 år sysslat med att flytta förmögenhet från det allmänna till sina kärnväljare. Det är politiskt omöjligt för ett borgerligt stadsråd att ta initiativ till mer omfattande nybyggnationer om man kan misstänka prissänkningar på fastighetsmarknaden som följd. Det skulle vara ett svek mot alla de som gick och köpte sin lägenhet i tron att de gjort ett omoraliskt klipp på någon annans bekostnad. Det är ju för de möjligheterna man röstar borgerligt till att börja med!

Att minska även det befintliga hyresrättsbeståndet accentuerar en politik som bygger på att människor utan pengar trycks längre och längre ut i stadens periferi eller får hålla till godo med fuktiga källare, skriva sig hos mamma eller på en postbox och smyga hem på kvällarna så ingen granne lyckas lista ut att de bor där. Samtidigt som de som egentligen ska bo här, de som har råd, belönas med internationellt unikt gynnsamma villkor om de vill investera i en bostad i Stockholm.

Det kommer inte byggas. Inte som det behöver byggas. Inte nu, inte 2009, aldrig.

Ord och inga... och inget annat alls.

"Från Integrations- och jämställdhetsdepartementet kommer tre miljoner kr avsättas för satsningar eller projekt inom främst scenkonstområdet som verkar stimulerande och stödjande i arbetet med att uppnå en mer jämställd scenkonst."- Lena Adelsohn Liljeroth och Nyamko Sabuni på DN Debatt idag.

Gud va snällt. Det kanske kan bli en liten gatuteater?

Ibland har man såna dagar där man vaknar, går upp och äter frukost och åker hem från jobbet direkt efteråt. Idag har varit en sån dag. Jag kan verkligen inte ta på att jag ens skulle ha ätit lunch än, och klockan är redan halv sex.

Jag har hunnit snappa upp att Reinfeldt ska till USA i alla fall. Han lär inte ha problem att ta sig genom tullen. Däremot undrar jag lite hur Arnold och George ska se honom. Häller de kanske mjöl på honom?

TGI Friday

Locket i mitt öra släppte alldeles nyss. En halvtimme till och jag vet inte vad jag hade tagit mig till. Jag fick det igår vid 10-snåret när jag landade i Köpenhamn. Sen dess har jag haft det. Genom ett 8-timmarsmöte, genom flyget hem, genom Schlagersemin, genom sömn och morgonpromenad till jobbet, genom förmiddagen.

Kollade på nyhetspanelen imorse förresten. De diskuterade LKAB-strejken och den borgerliga tankesmidaren vad han nu hette var sjukt upprörd över att någon kunde se strejk som ett medel för att få upp löner. Lösningen om man vill ha högre lön var enligt honom så enkel som att jobba hårdare och bättre. Hittar jag en bild på honom nånstans så lägger jag upp den här. Håll utkik och sätt en snigel på honom om ni ser honom.

Arabförbundet har fått Israels regering att formellt ta en titt på den fredsplan som funnits framarbetad sedan 2002. Ta en titt på den, inte ta några beslut om den. Betyder det att den har legat på bordet i fem år utan att Israel ens har vänt på försättsbladet?

Ikväll spelar Black Lips på Debaser förresten. Gå dit. Och vill ni kolla på grymma dokumentärer om Houstons, New Orleans och Bergens musikscener tycker jag att ni ska gå hit:
http://www.vbs.tv

och välja Music World.

Hemskt mycket hej

Jag skulle vilja poängtera att jag inte accepterar eller sympatiserar med våldtäktsmän, men att jag kan se hur situationerna kan uppstå utan egentligt uppsåt från gärningsmännens sida, jag kan se hur mannen och kvinnan läser situationen totalt olika och hur kvinnan känner sig utnyttjad, kränkt eller till och med våldtagen utan att mannen har den minsta aning om att hon upplevde det så. Jag kan se att domstolen ibland måste gå på männens linje. Jag inbillar mig till och med att det nog är rätt ibland eftersom jag har svårt att se att just våldtäkt skulle vara det enda brott där 100 procent av de anmälda är skyldiga.

Så, om nån vill "omvärdera min blogg", sluta läsa eller har något att säga om saken, feel free.

I övrigt har det här varit en riktig jävla pissdag och jag måste upp halv sex imorgon.

Den tredje statsmakten, demokratins försvarare... mina damer och herrar...(trumvirvel) DAGENS NYHETER!

"Olika medlemsländer har olika modeller och förslag, men gemensamt för dem är önskan att undvika eller så långt som möjligt begränsa behovet av nya folkomröstningar."

Så skriver DN i en ganska hurtfrisk ledare som i stora drag handlar om hur skönt det är att Nicolas Sarkozy är Frankrikes "starke man" från den 16 maj. Man kan tycka att den inställningen hos de europeiska (som DN påpekar, i huvudsak blåtonade) regeringarna borde rendera rubriker i stil med "Demokrati i gungning", "Ödesfrågan som tystades ner" eller något annat kvällstidningsmässigt och klatschigt. Men icke. Vad Sveriges samlade mediehus har att vinna på att Sverige smular sönder sin alliansfrihet har jag inte helt full koll på, men de har väl någon vinkel.

Huvudvärk

Jag har alldeles ofattbart ont i kroppen. Benen, nacken, axlarna, magen. Överallt. En del av krämporna beror säkert på att jag spelade fotboll i fredags och igår. Jag är inte i bättre form än att 2 timmars motion under en 3-dagarsperiod sätter spår. Andra krämpor kan säkert härledas till det öppna fönstret inatt.

Det enda jag skyller på någon annan är huvudvärken. Den måste bero på Sarkozy. Det är bara indirekt hans fel. Mer direkt men ändå indirekt är det väl fransmännens fel. Allra mest är det nog den svenska nyhetsbevakningens fel. När Sarkozys meningsfrände Jörg Haider skördade stora framgångar i Österrike så tog det hus i helvete. Det pratades bojkotter, det var skandal och osmakligt och allt annat det faktiskt är när halvfascistiska slemhögar tillåts komma till makten genom att vädja till människors allra sämstaste sidor.

Så låter det inte längre. Problemet med blockuppdelningen (eller det virtuella tvåpartisystemet) är att det vädjar till just dom sidorna hos oss människor. Ju mer vi tänker på oss själva, desto större inflytande upplever vi att vi får över sakers skeende. Ju mer inflytande får vi faktiskt över sakers skeende.

För de flesta av oss är ju i mitten. De flesta av oss är inga klockrena vinnare, vare sig när fastighetsskatten sänks eller om socialbidragsnormen räknas upp. Vi varken står eller faller med slopandet av arvsskatter eller ett nybyggt bibliotek. Men när problemen formuleras utifrån våra plånböcker istället för utifrån vilket samhälle vi vill leva i så grumlas periferisynen. "Är det rätt att en del fuskar till sig bidrag när du jobbar och betalar skatt?" "Uhm... nej?" svarar yrvakna väljare och applåderar innan lösningen på problemet presenterats. Hade frågan istället lytt " Vi har ungefär 15-procent långtidssjukskrivna som kommer att kunna pressas upp i åtminstone en halvtidstjänst. Vi vill ha ert mandat för att sätta hård press på alla 100 procent av de långtidssjukskrivna för att kunna vaska fram de här 15 procenten. Är ni med?" så hade vi haft en annan regering idag. Det är jag övertygad om.

Problemet är inte ens att media är högervridet, jag tror inte att de är det. Problemet är att chefredaktören i allt större utsträckning fungerar som en andra VD och att journalister har odlat en gemensam tradition som bygger på att rapa pressreleaser istället för att granska, ifrågasätta och ta kontakt. Över hela fältet.

Vi står just nu och tittar på när en historisk kapitalförflyttning från arbetare till kapitalägare äger rum. Aldrig tidigare har inflation och ränta varit så låg samtidigt som vinsterna har varit så obscent höga. Ingen frågar hur, ingen frågar varför och ingen frågar om det rimliga i att straffa individer så hårt, när institutioner, företag och myndigheter så konsekvent går strafflösa från de övergrepp som har gjort Sverige och världen till vad den är idag.

Are You That Somebody Revisited

Jag kommer såväl ihåg första gången jag hörde och såg Aaliyah sådär på riktigt. När Age Aint Nuthing But A Number kom ut var jag alldeles för ung för att våga lyssna på R'n'B, så jag har inga nostalgiska minnen till Back & Forth. Men Are You That Somebody... Jag låg bakis på en kompis soffa i Norrköping och zappade när hon dök upp. Sval, självsäker med en koreografi som inte liknade något jag hade sett tidigare, ackompanjerat av ett alldeles hypnotiskt beat.

Aaliyah är ingen av vår generations stora sångerskor, det hade hon inte blivit ens om hon levt idag. Men hon hann bli det hon hade potential att bli ändå. En avlägsen fantasi för min generation unga män som var mer besläktad med småflickors fantasier om enhörningar än med våra vanliga runkobjekt. Hon fick den statusen genom att göra det lilla så stort, både med sättet hon sjöng och med de nonchalanta axelryckningar och handledsknyck som växte ihop till alldeles magiska koreografier.

Jag är alldeles för gammal för att upplevelsen ska bli riktigt den samma tror jag, men jag ser ändå väldigt mycket Aaliyah i Ciara. Jag kanske har fel eller jag kanske ser det sent. Men jag såg det faktiskt inte förut. Freek-A-Leek hade jag väldigt svårt för och 1,2 Step var förvisso brilliant på många sätt, men det kändes ändå som att Jazze Pha precis lika gärna hade kunnat ge Monica det där beatet.

Så känns det inte längre. När jag lyssnar igenom Ciaras nya skiva The Evolution är hon så jävla där hela tiden. Varje låt. Därmed inte sagt att jag gillar dem allihopa men hey jag har fortfarande sjukt svårt för 4 Page Letter också. Men det skiner liksom igenom ändå.

Och det mesta är sjukt bra på The Evolution, tro inget annat. Like A Boy är en majestätisk singel. Can't Leave Me Alone, samarbetet med 50 Cent, kommer vi få höra hela sommaren och I Proceed och Get In, Get Fit och Get Up med Chamillionaire som lite känns som en remix av 1,2 Step men som har en liten passage som är så jävla bra att jag har den i min playlist ändå.

Hade jag varit 13 hade jag nog haft en liten hemlig Ciara-bild i min plånbok eller nåt.

Säg klämdag på tre allihopa! En, två, tre, KLÄMDAG!

Yes ni vet säkert lika väl som jag att Sverige stänger som om det vore långfredag så fort en röd dag råkar ligga på en torsdag eller tisdag. Långhelg gud va skönt.

Trist bara att jag som verkligen skulle behöva lösa en del grejer idag får sitta och lyssna på telefonsvarare och övergivna receptionister.

Jag var i Tensta och betedde mig igår förresten, det var kul. Jag har en gnagande känsla av att jag betedde mig lite svinigt mot någon bara. Tyvärr ligger det en halv flaska Jack Daniels och ett par stadiga klunkar Hypnotiq mellan mig och klara minnesbilder. Om någon som läser det här känner sig kränkt så ber jag hur som helst om ursäkt.

Medelklassens nya hjältar

Jag och Goesta och två vänner till hade ett projekt som jag börjar se som havererat. Texten nedan var egentligen tänkt att användas till det, men det är väl bättre att jag postar den här än att den ligger och skräpar på mitt skrivbord. Håll till godo.

Förljugna spolingar med påklistrad u-landsvurm har länge varit ett epitet som slentrianmässigt spottats efter den svenska medelklassen. Inom populärkulturen har medelklassen sökt det autentiska, genuina, och trott sig finna det i punk, Subcommandante Marcos och veganism. Medelklassen har varit överrepresenterad i den autonoma rörelsen och bland de olika solidaritetsrörelser som vuxit fram och vuxit bort under efterkrigstiden. På 90-talet sysselsatte medelklassen sig med att bränna mjölkbilar och resonera kring utilitarism, medan arbetarklassen brände moskéer och resonerade kring bidragstörstande somalier.

Det verkar dock ha hänt något. Där medelklassens hjältar under 90-talet var Dennis Lyxzén och Andres Lokko och en dröm om en rättvisare värld, har Timbros grundliga tinningmassage gett medelklassen helt nya ideal och förebilder. Björn af Kleen och dyra röda viner har ersatt Johan Ehrenberg och hoummos. De allvarliga djuplodande analyserna ägnas numer åt designade parfymflaskor , medan det vanligaste omdömet om en människa som Ali Esbati är att han är väldigt sexig (formuleras ofta med en underton som andas exotism).

Spelar det någon roll då? Gör det någon skillnad vilka medelklassen låtsas tillhöra? Tyvärr verkar det göra det. Med medelklassens omställning öppnades vägen för ett systemskifte som tidigare varit omöjligt att föreställa sig i Sverige. Alltifrån de rejält omstöpta fredagsbilagorna till nöjesinstitutioner kring Östermalmstorg och välbesökta bloggar med liknande namn hämtar sin näring ur medelklassen och deras nya längtan efter lyx, flärd och stekta grisöron. När Katrin Kielos i en text drömmer om svunna tiders aristokrater som besitter "En speciell arrogans inför omvärlden sprungen ur insikten om att majoriteten av mänskligheten är mindre levande än han själv: vettskrämda medelmåttor.", ger hon uttryck för precis det nya. Någon som säger sig vara socialdemokrat och samtidigt idealiserar dylika egenskaper hade varit en total omöjlighet så sent som förra mandatperioden.

De kraftiga försämringar som gjorts för de sjuka och arbetslösa i Sverige bygger på inställningen att det är individen som felar om den försätter sig i arbetslöshet eller sjukdom och sedan inte snabbt lyckas ta sig tillbaka. Medelklassen hade aldrig tillåtit en sådan omställning 1997. Medelklassen hade, i långt större utsträckning än arbetarklassen måste erkännas, en blåslampa under maktens bakdel, som tändes vid minsta tecken på ett svek gentemot de svaga. Sedan dess har många bostadsklipp gjorts och många, kanske fler än tidigare, har kunnat låta sig berusas av mer än alkohol i korsningen Kungsgatan- Birger Jarlsgatan. Kanske är det så att överklassens symboler helt plötsligt blivit tillgängliga för medelklassen i större utsträckning än tidigare. Det kanske är därför. Det kanske helt enkelt har visat sig vara roligare att äta Riche-burgare än att koka linsgrytor på Kafé 44?

Vårt ansikte utåt

Jag bakade sockerkaka igår. För att göra den lite festligare smulade jag ner några rader Marabou Mjölkchoklad med Daim, men alla sjönk ner till botten av smeten och blev brända. Halvlyckat.
Men nog om det.
När jag stod där och vispade för glatta livet råkade en intervju med Carl Bildt vara på. Ämnet som diskuterades var Boris Jeltsins död, och vad jag snappade upp var "en ledare med stor moralisk kompass".

Ingen annan statsman kommer att uttala sig så om Boris Jeltsin, tro mig. Anledningen är att det är så inihelvete uppåt väggarna befängt att ingen kan ta ett sånt uttalande på allvar. Man skrattar bort det. Om det inte kommer ifrån Mr Moralisk Kompass himself förstås. Då blir det jävligt obehagligt.

Här har vi alltså en ledare som på bara några år drog ner medelåldern i sitt land till samma nivåer som ett HIV-drabbat afrikanskt land i fredstid. Mannen som tryckte upp ett 20-tal närstående på Forbes Fortune 500 i en handvändning. Mannen som såg till att vi andra för lång lång lång tid kommer ha en klar bild på näthinnan när någon frågar vad det finns för nackdelar med kapitalism. Mannen som är själva arketypen för girighet och grusade förhoppningar.

Och Carl Bildt berömmer hans moraliska kompass. Och Carl Bildt är vår utrikesminister. Sov gott barn.

Boris Jeltsin är död. 76 år får väl ändå anses vara en ansenlig ålder för en man med hans leverne. På tal om svamlande galningar så har Lars Leijonborg avgått också. Frågan är ju om han tar den yttersta konsekvensen av farsen och ställer sin ministerplats till förfogande också, eller om Fredrik Reinfeldt pressar honom till att sitta kvar för att åtminstone ha första raden av korthuset kvar.

Ärligt talat, politiska övertygelser åsido, vad i helvete är det vi bevittnar här? Vad gör de? Tror de att regeringskanslit är kuliss för nån jävla dörrsmällarfars a la Pang i Bygget?

Och Fredrik kommer att lysa med sin frånvaro, som han alltid gör. Bara inte finnas där. Det är inte bara hans siluhett och hans klåfingrighet som gör honom till förväxling lik Spökplumpen.

Ether

Som en flock pingviner kämpandes mot kyla och motvind dyker de upp. Alltid dyker de upp. Det är som att själva ordet Schyman är deras startsignal. Nu är det dags att sträva motströms. Mot sunt förnuft, anständighet och många gånger i smyg så att de slipper få på pälsen där hemma. Tystas och hånas ska det göras.

Att de här männen och för all del också kvinnorna finns och frodas gör det så mycket äckligare att självgoda idioter som Ronnie Sandahl och Linda Skugge tror att de gör någon slags nytta. Att den patriarkala diarré de släpper ut varhelst de slår sig ner skulle vara strongt. Ett ställningstagande. Ett ribbhöjande.

Jag gör mig inga illusioner. Även om den raljanta tonen och det torftiga språket kan lura läsaren, så tror jag inte att kommentarerna uteslutande skrivs av män födda mellan 1943 och 1952 med förnamn som Curt, Sven-Olof och Inge.

Jag tror att lockelsen är för stor även för Tobbe, Eric och Mattias och Andreas. Jag tror inte att vi känner oss mindre hotade eller är det minsta mer angelägna att ge upp våra privilegier. Och vad kan då vara effektivare än att spänna på sig en brandgul feministväst, hoppa över staketet och säga att "Hej! Titta på oss, nu står vi på er sida så säg inget dumt om oss för då låter ni bara griniga och otacksamma". Sen beter vi oss precis som vi och våra pappor och farfäder alltid har gjort och låter västen vara vårt stridsrop och Cheap Monday-jeansen vårt våldtäktscamo för att löst parafrasera den där idioten.

Vi ska minsann inte klumpas ihop med äcklen, vi säger ju ifrån, vi sa aldrig hora men inte fan ifrågasatte vi varför vi pratade mest, var norm på idrotten eller varför vi spelade i band och tjejerna hade sexiga dansuppvisningar på skolkabarén. Och medan killarna som sopade på varandra fick alla ifrån polisen till kyrkan att kliva in med resurser, så bantade tjejerna ner sig till våra småsyskons vikt, gick med långärmat hela somrarna och blev tillsammans med killar som var så gamla att de var farbröder i våra ögon. Det var tydligen helt lugnt.

Det är såklart inte så lätt och jag säger inte att jag hade varken makt eller intresse att göra varken mer eller mindre när jag var 14. Hey jag var 14 liksom. Fotbollsträning och VHS-porr kändes mycket mera angeläget än patriarkala strukturer. Då. Men att 10 år senare inte ha mer självinsikt och förmåga till analys än att man kommer fram till att man är missförstådd som man...

Aktualiteten i det här inlägget är obefintligt, men jag råkade läsa den där travestin till krönika om Vita bandet i helgen, och nu har Gudrun Schyman blivit anställd av TV8 och då kom jag att tänka på den igen.

Uäck!

Oskarp slö och instabil. Det kanske är regnet och kylan eller tristess eller nåt annat. Det kan rentav vara alliansen. Eller bara folk. Jag känner rättshaveristens självrättfärdiga indignation skölja över mig som billigt Lidl-schampoo.

Jag skulle kunna skriva så mycket trevliga saker här. Nåt om mina vänner, min flickvän eller kanske MOP-spelningen igår. Nåt om att Goesta var duktig i helgen och kommer att vara duktig på fredag och alla fredagar framöver. Nåt om att jag hängde med mina gamla barndomskompisar i fredags. Dom gamlaste liksom. Det var skitkul.

Istället återkommer jag hela tiden till mörkret. Den gnagande känslan av att ha blivit blåst på själva livet. Blåst av människor som prioriterar helt annorlunda än jag skulle vilja göra. Men deras prioriteringar tvingar mig att tänka som dem. Mäta mig som dem. Inte för att jag vill vara med, utan för att jag vill äta, bo och dricka lite ibland.

Modette

Bläddrade precis igenom premiärnumret av den där nya tidningen ni vet. Jag har varit sjukt skeptisk ända sedan det började pratas om den, eftersom King är ungefär lika kul som att spela rollspel med autister. Men den här gången är nog Egmont något på spåret faktiskt. Det finns en respekt för läsaren som helt saknas i Modettes snaskigare konkurrenter. Man lånar inte bara väldigt snygga kläder, man vågar dessutom fota dem rakt upp och ner utan en 5 000 watts lampa rätt in i kameralinsen. Man pratar skor på ett sätt som tidigare varit förbehållet "insatta sneakersamlare" och jag kan inte låta bli att se en hel del Darling i framför allt modejobben men även tilltalet överlag. Tres nice faktiskt. Uppenbarligen har någon annonssäljare på Egmont lyckats förmedla den här ambitionen till i alla fall en mediabyrå, då Carlsberg har en helsida med fotboll och allt i tidningen. Även det mycket sympatiskt.

Nu har jag som sagt bara bläddrat i den än så länge. Artiklarna kanske är vedervärdiga. Men det tror jag inte.

Skensol

Nudlar och vårsol. Och Paragon och SexFemman. Vem bryr sig om att jag inte bloggar när jag solar? Jag har så lite pengar kvar att jag bara kan skratta åt det. Så jag skrattar åt det och funderar på om det inte är rosépremiär i helgen? De lovade 20 grader. Jag borde skrika såklart, på indragna sommarjobb och löjliga sneakertrender men jag har hittat ett par solglasögon jag knäcker i och GB har en lakritsstrut. Jag borde få lite ångest när 87:orna bygger hus och föder andra barnet hemma i Nyköping men snart kan jag ju gå i T-shirt till Rålis på lunchen. Snart kan vi åka ut med min kollegas båt efter jobbet, det har han sagt. Då kan jag ju inte sitta och vara arg.

FK

Jag ska sluta be om ursäkt. Ni vet ju att jag gör såhär ibland. Min flickvän tjatar hela tiden på mig om att jag borde börja skriva, på riktigt liksom. Jag skulle absolut kunna bli alldeles strålande om jag bara hade hungern. Men det har jag inte. Jag skriver ju nästan bara när jag är arg. De flesta som har läst mig innan de har träffat mig blir överraskade över att jag inte är en real-life Socker-Conny typ. Det är jag ju inte.

Anyway, jag var hemma hos min familj över påsk och min försäkringskasseanställda mor får tydligen veta om hon får behålla sitt jobb eller inte den 2/5. Hon har jobbat på Försäkringskassan i 27 år. Jag tyckte att det lät länge men tydligen ligger hon illa till om man följer LAS. Det vill iofs inte Försäkringskassan göra. De har tänkt sig att dela upp personalstyrkan i 47 olika kretsar, ett för varje ärendeslag vilket är helt absurt eftersom det inte finns någon personal som sysslar med bara ett ärendeslag. Min mamma till exempel, sysslar med 47. Om ni tycker att servicenivån har varit lite sub par på Försäkringskassan hittills så kan ni ju smaka på det här:

-Inga dropin-besök
-Möjlighet att boka möten tre dagar i veckan
-Alla som ringer för att boka möten ska med bestämdhet motas till internet eller telefonkundtjänst
-Alla som ringer till telefonkundtjänst ska med bestämdhet motas till internet



Det är ganska sjukt, det är det, att en så underbemannad och bespottad men väldigt behövd myndighet så målmedvetet fortsätter att avveckla sig själv. Det är också ganska sjukt att de när de säger upp människor som jobbat där i 43 år, arbetsbefriar dem samma dag "så att de inte ska skapa dålig stämning".

När de ändå var i farten släckte de ner lunchrestaurangen och drog in mackorna för de kvarvarande också.

Den fjärde fronten

15-16 åriga mödrar blir allt vanligare i Norge, tack vare beskyddarnas kärleksfulla omvårdnad. Enär föräldrarna söker hindra sina omyndiga döttrar att umgås med tyska soldater har ockupationsmakten låtit utfärda en förordning, som avser att "vidmakthålla och främja ur rasmässig synpunkt värdefullt germanskt arvegods".

Jag är en tapper tysk soldat
som kämpar käckt i slafen
för ära, blod och ras och stat
allt enligt paragrafen.
Mitt rent germanska arvegods
-o ära utan like!-
har i ditt sköte anförtrotts,
du vrånga norska pike.

På slätterna i österled,
vid kusterna i söder,
i alla hörn, på hav och hed
vår stolta ras förblöder.
Men donnerwetter, heil och sael!
Här ska ni se på fasen!
Här går vi in med liv och själ
att vidmakthålla rasen!

I Norge där vi än har makt,
vi grejar återväxten
precis som führern själv har sagt
oss ordagrant i texten.
Och själv har jag i bibeln sett
bland alla bud det bästa:
sin ovän ska man älska hett,
sen ska man älska nästa!

Så har jag alltså fått en skans
som passar bäst mitt sinne.
Av Tredje Rikets makt och glans
jag lämnar månget minne.
Kanhända snart, om blott ett år,
går skjutsen rätt i diket.
Mitt verk blir allt som återstår
av hela Tredje Riket!

Saxat ur okänd tidning under vinjetten "Kluck".

Exodus

Jag läste en jag läste två jag läste tre gånger innan jag var helt hundra på att jag hade läst rätt. Om du inte tar det första jobb handläggaren pekar på, oavsett var i Sverige tjänsten råkar vara belägen, så blir du av med din A-kassa. Bättre med en fot i arbetsmarknaden än en i hemmet. Förutom det problemet med rena blufföretag på AMS, vilka har förstört mer än ett par människors ekonomi då de har blivit dittvingade av AMS för att sedan ruinera både sig själv och sina släktingar med obegripligt dyra dammsugare och annat nonsens... förutom det, vart fan ska folk ta vägen? Förstår de vad de gör? Tiotusentals människor kommer att sättas i rörelse, inte bara landsorten kommer att avfolkas. Malmö, delar av Göteborg, Stockholms förorter. De är en extremt viktig del av de lokala marknaderna och kommer att lämna djupa hål i de lokala näringsidkarnas plånböcker när de flyttar... Ja vart flyttar de? Och till vad? Har man tänkt sig Shantitowns utanför Täby där de skattesubventionerade hemhjälparna från Lappland kan få bo?

"Vi måste bedöma alla lika"

Aftonbladet scoopar idag. Jag har ju inte läst hela artikeln såklart, det är jag för snål för. Det behövs ju inte heller. Storyn är byggd på det oerhörda att dömda brottslingar har rätt till sjukersättning. "Vi måste bedöma alla lika" ursäktar sig Försäkringskassan. No shit Sherlock? Jag var helt hundra på att man straffade ut sig om man dömdes för ett brott. Så borde det väl vara? Inte ska man väl kunna försörja sig och äta då? Om man är äcklig pedofil? Eller MÖRDARE? Det rimliga när man handskas med såna "människor" är väl att man drar ur sladden så att säga? Låter dem förtvina. 16 000 till en pedofil. 8 000 till en mördare. Varje månad. Tänk er.

Den här känslan av att befinna sig i fritt fall ner genom en dunkelt upplyst tunnel täckt med omväxlande konvexa och konkava speglar, den får jag tacka särskilt för. De små männen som med jämna mellanrum öppnar luckor stora som min näsa och frågar om jag inte ska hoppa in, de är såklart dråpliga. Ibland öppnar de precis där en spegel är böjd och det ser ut som att jag kanske skulle kunna få plats. Duns, säger det när jag dunkar in med huvudet i hamsterhålet. Så skäms jag, fastän det är han som öppnade som borde skämmas för sin förkrympta lekamen, sitt proportionerliga sinne och sitt fånflin. Men jag tänker inte swischa omkring här resten av mitt liv, det ska ingen komma och inbilla sig. Det orkar jag inte. Jag blir lite orolig när jag ser så många dvärgar pipa in i hålen som om de var små kukar vars enda syfte var just att pipa in i hål där de fick plats, men till och med värmen och kraften när jag stöter in i en medrstorings bakdel ger mig visst lugn. Jag är i alla fall inte ensam i hålet. Det måste ju finnas något att göra, och jag är mycket mer med på att försöka sparka sönder hela jävla tunneln än på att vänta och se om det dyker upp lite större luckor längre fram. Småttingarna vill inte ha oss med, vi får fan inte gå runt och tro att de vill ha oss med. Fattar ni? Det finns inte. Dom är för små vi skulle trampa sönder dom alldeles. Mos bara. Fatta vad skönt. Klet klet. Men nu är det dom som stampar omkring. Det kliar som löss bara men dom stampar så hårt dom kan det ska ni veta. Jag har bra skor och oömma kläder, jag är på. Ska vi sparka på tre?

Explain this to me like I'm 3 years old

Vi säljer ut allt vi äger och har för att vi principiellt är emot statligt ägande. Sen förhandlar vi med... norska staten?

Vi bortskämda ungdomar

Nu kastas det sten igen. Både i Köpenhamn och i krönikor. På gator och på de unga. Det är ju faktiskt inte så att de vill ha allt utan att behöva betala eller göra något för det. De vill ha allt NI HADE utan att behöva betala eller göra något för det. Men nu går det tydligen inte längre. Nu när 40-talisterna har blivit gamla och svågerpolitikat in sina ungar på arbetsmarknaden så finns det visst inte pengar längre. Nu har man tröttnat på att betala för bortskämda glin som inte gör något vettigt. Som bara kastar sten. Vi vet ju bättre nu än då. Vi vet det för ni har ju redan testat. Ni som antingen ockuperade Kårhuset -68 eller blev framavlade på efterfesten. Ni vet för ni har ju haft det så. Och det blev ju inget bra. Eller det blev rätt bra men det var ju inte gratis och nu är det ju dags att satsa på att våra ungar ska vara gratis. I alla fall när de inte är sysselsatta med att säkra era pensioner i skolbänkarna. Då ska de hållas i tukt och förmaning med ordningsbetyg och tillämpara straffskalor.

Ingen ställde krav på er. Ingen räknade på eran lönsamhet. Hur fan har ni mage att begära att vi ska fungera som era livbojar så som ni beter er? "Vi måste jobba mer" säger Nyamko. Nej tack så mycket det måste vi inte alls. Vi måste göra något drastiskt. Det görs något drastiskt. Det kastas sten i Köpenhamn för det här håller fan inte längre och det kommer kastas sten i Berlin och brännas bilar i Paris och krossas rutor i Stockholm för det finns människor som inte står på samhällets sida längre. Samhället står ju inte längre på deras. För något år sedan skrev jag argt om Reclaim the Citys framfart på Odenplan men det blir ingen sån text i år. Det som sker måste ske. Mer och mer och mer. Det spelar ingen roll hur vi röstar för våra röster räknas inte. Våra röster räknas i relation till 40-talisternas röster men de räknas inte.

Vi har inga vänner i riksdagshuset. De enda riksdagsledamöterna under 40 år där är utklädda till 60-åringar. De har inga lojaliteter med oss.

Vi har inga vänner i polismakten. De provocerar oss, använder övervåld, ljuger om oss i domstolarna, arresterar oss för att de kan inte för att de borde. De skyddar de andra från oss, det är allt.

Vi har inga vänner i skolorna. De ser oss som problem, som skolpeng, som avdragsgilla men nästan aldrig som människor som förtjänar mer än de har möjlighet att få.

Vi vill inte ha en massa saker nämligen, vi vill ha möjligheter. Ett ungdomshus är inte ett ungdomshus utan en möjlighet att vara kreativ, att utvecklas. Så länge det är förbehållet PR-genererande "multikulturella" flaggskeppsförorter och medelklassen så kommer det fortsätta att brinna. Och bli inte överraskade om det är era egna barn som eldar upp allt medelklass. Ni var ju där och lärde era barn både att läsa och att dra sina egna slutsatser.

Myspace-morgon. Jag trodde att jag var sjukt sen, men som alltid när jag tror att jag är sjukt sen är jag först på stället. Lovely. Så nu sitter jag och lyssnar på Adriane Owens och stör mig som fan på att ett av hennes beats låter EXAKT som ett beat jag och David gjorde 2002 typ. Jag tror till och med att vi kasserade det. Gå in på www.myspace.com/adrianeao och lyssna på I Will om ni vill höra hur hon låter och vi lät.

Satt förresten och läste om Tysklands bilindustri igår (don't ask). Jag har uppenbarligen missat det, men tydligen slåss Angela Merkel med knutna nävar för att förhindra klubbandet av några gemensamma klimatmål i EU, eftersom de tyska biltillverkarna är ganska dåliga på bränslesnålt och alternativa bränslen. Fräscht.

Aja. Booka Shade ikväll någon?

Jag behöver råd

Idag var det någon som hittade hit genom att googla "knulla barn". Jag har IP-numret, ser vilken stad sökningen gjordes ifrån och allt sånt där. Men vad ska jag göra med informationen? Ta det vidare? I så fall vart? Skita i det? Vårda mitt språk i fortsättningen så jag slipper se att folk söker på sånt där... alltså jag vet inte, vad hade ni gjort?

Varken tid ork eller lust

Jag får väl be om ursäkt för min frånvaro då. Igen. Det är bara det att det inte är så kul att skriva just nu. Jag är ingen tävlingsmänniska direkt. Kör sällan "genom kaklet". Och det känns som att det är klart nu. Hur det ska bli från och med nu. Alla ni andra verkar ju gilla läget. Eller ska vi ses på söndag och ta över riksdaghuset? Jag skojade bara. Eller inte.

Nu kostar det i alla fall 80 spänn att åka kollektivt genom 3 zoner. Istället för 20.

Nu har vi i alla fall en utrikesminister som bara saknar porr i sin aktieportfölj. Eller rättare sagt, eventuellt saknar han porr i sin aktieportfölj.

Har vi en statsminister? Jag har inte sett honom.

Vi har gott om förslag på hur vi ska segmentera våra barn, men inte så många förslag på hur vi ska ge dem allihopa en bättre framtid. Det kanske räcker om några får det bättre? Bättre än inget liksom.

Det ska bli hårdare tag mot buset också. Det är bra. Det gör nog hela skillnaden där i lägenheten, när frugan har fått första smällen och han står i valet och kvalet om han ska knulla henne också eller ge fan i det. Just fan det är 6 år nu och inte 3... Jag kan riktigt höra hur han tänker så det knakar.

A-kassedagarna har börjat räknas av även om du utbildar dig i ett bristyrke också. Jag vet inte riktigt hur resonemanget gick där, men det har nog med förmögenhetsskatt att göra.

Försäkringskassan säger upp folk utav bara helvete. Med tanke på servicenivån de har lyckats hålla hittills är det lite konstigt. Ungefär som om CSN skulle halvera personalstyrkan.

Allvarligt talat handen på hjärtat nu. Jag förstår att en del av er gillar själva idén med en liberal/borgerlig/konservativ/whatever regering. Men har något blivit bättre för er? Har några förslag ni brinner för klubbats igenom? Inbillar jag mig bara eller håller de på att montera ner hela jävla landet?

Spelar det någon roll HUR MYCKET vi förstör vår värld?

Det är en märklig diskussion som pågår nu. DN skriver och klappar axel och lugnar. Det handlar inte om 6 meter, det handlar bara om 40 cm. Golfströmmen kommer inte att vända, och skulle den ändå göra det så är det bara bra, för då reparerar den lite av allt det andra vi har pajat. Fredrik Reinfeldt pekar finger på kineser och indier, tror inte på skatteväxlingar för det finns ju fortfarande visst tvivel.

Kring vad undrar jag? Kring att vi kommer utrota oss själva? Fine. Men finns det någon som tvivlar på att vi släpper ut ohälsosamt mycket växthusgaser? Finns det någon som tvivlar på att oljan och naturgasen förr eller senare kommer att ta helt slut alldeles oavsett hur nyttigt eller onyttigt det är att elda den?

Så varför, jag fattar inte, står folk och sliter desperat i nödbromsen när vi vill gå vidare? Kan vi inte bara göra vårt allra allraste bästa för att hitta något annat innan vi sitter där på pottan? Måste vi vänta till sista sekunden? Jag gör det visserligen själv med hyran hela tiden, men kan vi inte försöka att fixa det så snabbt som möjligt, även om det visar sig att vi hade 200 år till godo? Skulle det skada? Förklara jag förstår inte. Jag förstår inte vad som är så kontroversiellt med att sätta tak för utsläpp på egen hand? Eller att subventionera byten till miljövänlig uppvärmning istället för att subventionera rikedom helt oriktat. Är det inte vettigare, hur konservativ eller liberal eller socialistisk man än är?

Assholes

Jävla arslen. Aningslösa idioter. Really. Sitter i TV och pratar om att Facket har smutsat ner deras drömmar. Vad var det för äckliga drömmar ni drömde då drömmare? Ok att det svider lite för ett litet företag, jag är med på det. Men var är det för puckon som inte ser nyttan med ett kollektivavtal? Som inte förstår syftet med en blockad? Som inte fattar att även om just dina anställda är jäääättenöjda med sina villkor (som om de skulle våga säga annat, du är deras chef asshole!), så är det fan rätt viktigt att det finns en nivå alla har rätt till utan att behöva be om eller kräva det. Och att det är i just sådana små nuttiga pussiga gulliga företag som era som det är allra svårast att be om det. Jag mår illa. Sanningen är ju faktiskt, hoppa gärna högt av förtjusning för att ni i era märkliga tankebanor får det här bowlingklotet till ett smashläge alla broilerliberaler, men sanningen är ju faktiskt att företag som era har vi ingen nytta av. Företagare som inte är villiga att ta ansvar för sina anställda, som inte ställer upp på att det finns en miniminivå som alla ska ha rätt till, som inte är beredda att låta sina böcker granskas... såna företagare kan vi faktiskt vara utan. Och handen på hjärtat, vad har vi förlorat för tillväxtpotential med dom här sänkena? Make Up Store i Kristianstad kanske inte vågar anställa? Wild N Fresh säljer till Frederick Federley? Vi överlever tro mig. Och det handlar inte om att avskräcka unga företagare, det handlar om ett jävla wake up call. Det finns tillräckligt många urusla affärsidéer i det här landet.

This is not an invite

Vice Magazine Presents:

STYLE AT STHLM OPENING PARTY

Fredag 16 februari, 22-03
Clustret, Söder Mälarstrand 25
Live: Panico (Chile), Yess Boss (UK)
DJs: Dj Mehdi (Frankrike/Ed Banger), Shadow Wolf & Cub + Miniwolf (Sverige)

Bakfull i Köpenhamn är som bakfull i Stockholm Pt II

Hej hej lever lever du?

Vi hade fest igår som ganska väntat urartade i totalt jävla kaos. Men grymt kaos. Tyvärr stod jag och jiddrade med dörrvakten från helvetet när Dead Kids spelade. Det är svårt att förklara exakt vilket jävla sänke hon var om ni inte ser rummet, men kontentan var att hon trodde att det var mitt fel att hon inte kunde se runt hörn. Jag försökte förklara för henne att det var för att väggen inte var genomskinlig, men det gick inte fram. Till sist gick jag bara därifrån. Det är riktigt vidrigt att jobba med entrévakter om man inte har någon auktoritet över dem.

När jag kom ner en våning stod Shy Child och drillade analogsynth och jag hade fickan full med drinkbiljetter, så jag repade mig ganska snabbt. Jag ska försöka lägga upp lite bilder typ imorgon eller nåt. Eller jag har nog inte sladden med mig förresten. Aja.

Vaknade på min flickväns vandrarhem imorse och kände mig rätt fräsch. Trött, bakis, men ändå så att jag kanske skulle skita i att dra till det andra hotellet utan åka direkt till mässan. Så jag sätter på mig gårdagens tröja, tittar mig i spegeln och ser att nån har hällt ut en drink på den. Inte spillt lite, hällt ut en hel. En stor klibbig orange citrusfläck. Så det blev buss till hotellet, en dusch och en pizzabuffet. Jag gillar att festa o så... det vet ni nog, men fan vad jag längtar efter en soffa och tecknad film just nu. Ikväll är sista kvällen i mitten på februari som jag festar.

Bakfull i Köpenhamn är som bakfull i Stockholm

Nu mår man, det säger jag yo. Igår blev en 24-timmarsdag. Eller 25 till och med. Morgonen slutade med jag och min chef halvt på skämt skällde ut garderobspersonalen på kasinot eftersom de hade lyckats slarva bort vår deposition för lånekavajerna. Flärdfullt. Lite tidigare dracks det 8 öl, 3 mescalshots, mer öl (mycket mer öl) den där jävla flaskan rom som jag alltid envisas med att halsa ur, mer öl, Fishermans Friendshots, mer öl, champagne och otippat nog en jävla fanta (!?!?) på kasinot. Efter kasinot blev det till att ta tag i problemet med det bisarrt lilla enkelrummet min chef bokat i tro om att det var ett dubbelrum. Det löstes med att han sov på golvet. Han hade 16 000 kasinokronor att vila huvudet på, det hade inte jag. Vaknade 9.50, insåg att jag hade ett möte bokat 10.00, flyttar fram mötet, raglar dit luktar sprit men sköter mig riktigt bra. Går och äter pastasallad, nojar över att mitt utgågna kort ska sluta funka (any day now). Tittar mer kläder på mässan, nästan inget är kul, Odessa var nice, Creative Recreation och Le Coq Sportif såg också bra ut, har svårt att bedöma kläder på galgar. Konstigt att modeller ska likna galgar. Fest ikväll. Kaos. Jobbigt att vara inne på mässan nästan nu när jag inte har några biljetter kvar. Sorry förlåt. Jag har redan gett bort dom ni får säkert en trevlig kväll ändå. Men inte lika trevlig.

Ok då fan ibland är livet lite sött

Jag erkänner. Ibland släpper jag allt det bittra, det trista och upprörande och mår bara lite bra. Haha. Typ ikväll. 5 Red Stripe innanför västen kvar på kontoret med det inte så livsavgörande valet mellan Nöjesguiden-fest och Cheap Monday-fest. Hotellrum på Grand bokat mellan torsdag och lördag. Fan jag kanske borde börja rappa igen, jag är ju bra på att skryta. Men jag gillar när jag kan må bra, jag hoppas att ni unnar mig det. Oftast dimmas mitt bramående av ekonomiska trångomål, trubbel med mitt förhållande eller något jag har läst i tidningen. Inte ikväll.

Jag gick igenom min blogg idag. Jag har fan bjudit er på en hel del guldkorn. Är ni nya här tycker jag att ni ska gå tillbaks en sväng. April var en bra månad har jag för mig.

I alla fall, om ni av någon anledning kommer att vara i Köpenhamn nästa helg så tycker jag att ni ska skriva det här i kommentarstråden och lämna eran mailadress. Fler läsare har jag inte än att jag borde kunna bjuda er på något trevligt.

Dont drink and dive.

The Chavez Code

Ok lite mer om Hugo Chavez och Venezuela då. Det är ju inte helt enkelt det här. Expressen skriver bättre än jag hade väntat mig men lyckas ändå inte helt undvika lite effektsökeri och avstamp i en märklig demokratisyn.

För det första, fackföreningen som nämns i artikeln, oljearbetarnas gamla fackförbund, var en så genomkorrupt organisation att de ansvariga suttit av tvåsiffriga fängelsestraff till och med i Sverige om de dömts. Om något ska sägas om Hugo Chavez första tid vid makten så var det att han lät nåd gå före rätt när han handskades med det gamla Venezuela.

För det andra, alla som har sett ens 5 minuter privatsänd venezolansk TV, vet att självcensur vad gäller Chavez-kritik knappast är något problem. Anstiftan till upplopp, oblyg manipulation av sanningen och rena smutskastningskampanjer är mer akuta problem.

Och så själva pay-offen då. Utgångspunkten. Det där med demokrati. Det där med perspektiv. Venezuela är ett land som hållits i fattigdom 40 år trots strålande möjligheter att hålla en anständig levnadsstandard för sin befolkning. Detta under en period som i alla läroböcker om Latinamerika beskrivs som "en stabil demokrati". En ledare tjänar sitt folk, inte folk som tjänar på hans folk. Och folket förstår det, även om de råkar vara indianer, svarthåriga eller bara svarta. Och de gör ju egentligen en korrekt lägesanalys. Att släppa fram oppositionen igen, att försvaga Chavez, det vore ju att släppa in det gamla igen. De vill inte ha det gamla. De vill ha det de har nu, och mer av det. Så de ger Chavez mer makt. Han har inte tagit något enda steg egenmäktigt förrän nu, då han frågade folket om de ville att han skulle ha möjlighet att ta fler steg egenmäktigt. Och folket svarade ja. Folket som har sett en utveckling deras grannar i Colombia och norra Brasilien är decennier ifrån. En utveckling som Guyana aldrig kan drömma om. Venezuela har stigit fram som diamanten på norra Latinamerikas krona och det är klart att invånarna ser det. Och röstar därefter. Jag förstår varenda invändning, varenda ilning längs ryggraden på Expressens ledarskribent. Men jag håller öppet för att det kan bero på att vi innerst inne är ena nykoloniala fittor som tror att vi vet bättre än landets egen befolkning. Jag tror att det kan vara så.

Så sitter man här igen

Lite vitvinig, som en risotto fast tröttare. Den godaste nyheten idag måste vara att det inte går en buss mellan Sturup och Köpenhamn på hela förmiddagen nästa torsdag. Jag landar klockan 8. Kul.

Som ni vet så är jag inte särskilt förtjust i min omgivning just nu. Om mitt medvetande hade sagt till mina reflexer bara några millisekunder senare så hade jag hunnit sopa en ryggsäcksbärande kvinna medvetslös. Det vet hon inte om såklart. Det jävla arslet bara gick där, tomtesteg, blicken upp i skyn i morgonrusningen i Liljeholmen. Blockerade först ingången och sedan spärren jag hade tänkt gå igenom, eftersom hon inte kunde dra ett jävla månadskort genom spärren på mindre än tre försök. Ok jag går runt då tänker jag. På nåt jävla sätt har den här friluftsmuppen lyckats ta sig igenom och hinna om, och står som en scoutig vägspärr tvärs över hela rulltrappan med sin multifunktionsväska. Millisekunder I tell you...

Vad gör Fredrik Reinfeldt? Inget hackande den här gången, bara en ärlig fråga. Vad gör han? Vart är han? Hur mår han och framför allt, vad vill han? Who knows? Han skickar fram den ena ministern obskyrare än den andra, men vad har HAN egentligen sagt? Förutom att han och Filippa delar på delegerandet av disksysslor till arbetskraft utan uppehållstillstånd förstås. Där hackade jag igen.

Jag gillar ju Hugo. Nu har han envåldsstyre i Venezuela 18 månader framöver. Kanske nödvändigt, men ack så osnyggt. Han ska nog vara väldigt glad över att Bush sitter med båda pungkulorna under tungan just nu.

Det borde man ha anat

Att Zlatan har tröttnat alltså. Tröttnat på ögontjänande lagkamrater som offrar honom för att få pöbelns gillande utan att blinka. Tröttnat på att träben som Ralf Edström och Glenn Hysén uttalar sig om honom som om han fortfarande var junior. Tröttnat på journalister som dröjer sig kvar kring hans påstådda "attityd" som en hästfluga vid en hög med skit. Tröttnat på att vara en ventil ur vilken all medelsvenssons uppdämnda äckelbigotteri och "främlingsfientlighet" tillåts att pysa ut. I vilket annat land som helst hade Zlatan varit den firade stjärna han förtjänar att vara. Här diskuteras det om det är han eller Toulouses spjutspets Johan Elmander som är mest förtjänt av en plats i startelvan. Här beklagar sig pojklagstränare över "Zlataneffekten" på deras spelare. I Sverige beter vi oss som om alternativet till Zlatan är en Adriano eller en Crespo. Det är det inte, det är i Inter där Zlatan SPELAR som de alternativen står till buds. Här i Sverige där han INTE spelar längre är alternativen ett överårigt Danmarksproffs, en kille som spelar för Uefacup-plats i franska ligan och en bänkförstärkare i Bremen. Det gör säkert extra ont i Bosse och Frippe att vi är beroende av en blatte för att gå riktigt långt i ett slutspel, men det gör det inte mindre sant. Men jag kan inte se varför Zlatan skulle spela. De han spelar för är precis lika stolta över det han gör i Juventus eller Inter. De har ju inte heller förunnats lyxen att känna sig svenska.

Fredrik Fredrik Fredrik... Är du en seriefigur månne?

Det är ju helt fantastiskt vad man kan byta in sitt gamla slitna mot. Här har vi gått och haft en alldeles vanlig betonggrå skitgubbe i 4 år, när vi har kunnat haft en sån här kalaskille hela tiden. Han gömmer flyktingar, tänker på barnens skolgång, ger mig allianslön och fördiskar pastatallrikar så det står härliga till. Eller nja... Visst gömde han en flykting i sin källare, men bara så länge det var hon och inte han som fördiskade och ställde in i diskmaskinen. Det slipper han nu. Nu går vi skattebetalare in och rationaliserar både barn (SÄPO-chaufförer till träningarna), städning (SÄPO-godkänd städare) och hans frus karriär. Så länge barnen slipper byta skola och kan fortsätta spela fotboll så är Fredrik nöjd. Så länge de inte drabbas. Möjligheten att barnen kanske upplever det som lite negativt att deras moraliska stöd i bortamatchen mot BP hädanefter kommer bestå i två killar med mörk kostym och headset verkar inte vara något Fredrik Reinfeldt har legat sömnlös över. Det faktum att hans fru måste ge upp en mångårig politisk karriär för att bli presidenthustru i Sagerska verkar inte heller ha orsakat några större kontroverser i hemmet Reinfeldt. Om det har gjort det så får vi såklart aldrig veta det. Det ska vara jobbigt men ändå glatt, slitigt men så jävla värt det. Då stiger opinionssiffrorna. Kan det verkligen vara värt det?

Offbeat Collective

Rob Ski frågade vad jag gjorde för musik i mitt förra inlägg, och jag insåg att jag aldrig har postat något jag har gjort här på bloggen. Så nu gör jag det och hoppas att upphovsrättsadvokaterna har bomull i öronen.

Offbeat Collective...

Offbeat Collective...

Offbeat Collective...

Löneångest

En utblottad jävel är man nu. Den 29:e. Kul. Jag var sjukt nöjd med mig själv över att jag dels bara brände typ 200 spänn på MTV-festen (hur man nu kan vara nöjd med det när allt var gratis) och när jag dessutom stannade hemma på fredagen kände jag att fan det här är din nya giv Bolivar. Kostnadseffektivitet. Då hade jag inte räknat med lördagen. Male bonding på Centralbadet, skitäcklig pasta i trevligt sällskap på Helens Krog och en hysteriskt trevlig kväll på Teatron. Det är tydligen svårt att få en sån kväll under tusingen these days. Söndagen tillbringade jag med att tröstäta Maltesers och titta på fotboll och göra en låt. Den blev ganska tramsig får jag säga, men ok. Jag har lyckats hitta en kompressor som faktiskt kommer att kunna bli den sista lillla pricken över i. Jag känner det. Det är fortfarande ofta så att jag lyckas kväva det viktiga lilla knäppet i min strävan efter bas, men jag kommer att hitta det.

Idag börjar det kosta 40 spänn att åka buss förresten. Inte för att jag bryr mig, jag har ju allianslön nu, men bara så att ni nollor som inte jobbar har koll.

That's rich...

Yey den 25:e! Ny fet allianslön på kontot. Jag svävar på moln. Att jag någonsin tvivlat. Ok att jag fortfarande rent principiellt har lite svårt att försvara slopandet av enhetstaxorna, hagelskuren på a-kassan, strypta arbetsmarknadsåtgärder och en bortre paragraf. Men om folk kommer i jobb så är det väl bra antar jag. Jag hoppas i alla fall att fler får jobba, för just nu är det verkligen sweet som fan att få lön. Ingen grå tungbeskattad sosselön längre. Min orange allianslön lyser som en solmogen apelsin.

Galej

Jag vet inte om någon av er hade oturen att titta på Guldbaggegalan igår? Det hade jag. Jag försökte styra över till Simpsons så fort jag såg att det var galadags men min flickvän insisterade på att hon skulle ha nytta av att ha sett galan för sitt jobbs skull. Oh well, hur illa kan det vara liksom?

Pretty fucking illa tydligen. Förutom det helt jävla barocka i att Förortsungar fick fyra baggar och Farväl Falkenberg noll, så var det en grej som gjorde mig jävligt illa till mods. Bästa kvinnliga huvudroll. We've come a long way since Pippi Långstrump, let me tell you. Alla nominerade var invandrare, och alla spelade offer. Starka offer i viss mån visst, men offer. Det är vad som finns till buds om du är kvinnlig skådespelare och inte har sådär vackra blonda lockar så du kan spela oskuldsfull nymf i stadsmiljö istället. Eller fan det finns mest offerroller för svenska skådespelerskor också när jag tänker efter. Man sitter i rullstol, man blir våldtagen, man har en pappa som sopar golvet med en efter skolan, man är halt, lytt, blind, döv, lite bakom flötet. Nåt är det. Och sen kliver Jonas Karlsson in i ens liv och sen är inget som det var förut.

Idag har regeringen beslutat att utreda förhållandena på Gustav Adolfs-skolan i Landskrona. Vem i regeringen undrar jag? Skolministern satt ju så sent som igår morse och sa att allt var i sin ordning. Har någon tagit honom i örat?

Blåbärs-lingo

Jag beundrar Zanyar Adami. Även om hans blaskor kan lämna en del övrigt att önska, och även om han uttryckte sig lite trubbigt där i TV-soffan, så slog han ingen av sina motdebattörer på käften. Det ska han ha en eloge för.

Ni har säkert snappat upp att det är förbjudet att tala andra språk än svenska på Gustav Adolfs-skolan i Landskrona. Om detta skulle det talas.
- Vi har beslutat att det här var en bra lösning, sa no name-kommunpolitikern och förnekade bestämt att Sverigedemokraternas framgångar i kommunen möjliggjort beslutet.
- Jag tycker att det är ett obehagligt förslag som ytterligare kommer att stigmatisera en grupp människor som redan känner sig utsatta i en kommun där Sverigedemokraterna har skördat stora framgångar, sa Zanyar och pekade på det uppenbara problemet med låneord, både från engelskan och andra språk.
- Det är en akut-åtgärd och ska ses som en sådan, sa Jan Björklund utan att egentligen bemöta en enda av Zanyars invändningar i sak.

Knulla mig ömt med en motorsåg tack, Jan och generic-kommunpolitiker. För det första, hur kommer det sig att det fungerar alldeles utmärkt på en mängd andra skolor i Sverige, men inte i Landskrona? Kan det ha att göra med att Landskronas kommuninvånare alldeles uppenbart ser invandrare som problem och svenskhet som lösningen? Tror Ingen Särskild Kommunpolitiker att invandrarbarn är tappade bakom lerhyddan? Att de inte snappar upp när de är icke önskvärda och att de inte reagerar på det? Tror Jan Björklund att en akut-åtgärd av den här digniteten kan flyta förbi utan att ha någon som helst prejudicerande effekt? Vill Jan Björklund att språkembargon ska vara en gängse metod för att komma till rätta med problem i skolan?

Vad det egentligen kommer ner till är respekt mellan vuxna och elever. Det står ju alldeles klart att de vuxna inte har någon som helst respekt för de elever de är satta att lära ut, så jag ser egentligen ingen lösning. Jag vet att jag aldrig skulle ha accepterat något liknande när jag gick på högstadiet, och fortsatt min skoltid med ett långfinger hissat till examen. Att Alliansen så snabbt föll till föga för de vidriga stämningar som råder i Landskrona visar på något annat också. Att man inte längre kan kalla Folkpartiet liberalt och att Alliansen helt slopat ideologi som grund för sin politik och nu övergått till opinionsundersökningar.

Ord som inte längre är tillåtna på Gustav Adolfs-skolan i Landskrona (och förslag på ersättningsord)

PowerPoint-datorpresentation
Allround- jätteanvändbar
Backhand-baksidesslag
Forehand-framsidesslag (tänk på dom här två i pingisrummet ungar!)
Basket-Korgboll (här är det viktigt att idrottsläraren föregår med gott exempel. Inget slarv!)
Birdie/Eagle/Albatross- Fågel/Örn/Albatross. Albatross är ju samma, men tänk på Fågel och Örn alla golfintresserade.

Som ni ser är det kanske mest idrottslektionerna och rasterna som kommer att påverkas, men även datorlärarna måste vara uppmärksamma. Word döps om till Ordbehandlaren, Excel till Tabellbehandlaren osv. Se även till att operativsystem och program är installerade i svenska versioner, annars kan ni drabbas av att en hel klass sitter tyst hela lektionen, eftersom de inte får yppa ordet på programmet de har problem med.

Blogg-enkät. Snodd av Masha.

Hur länge har du bloggat?

I lite drygt ett år. Jag hade retat Goesta för hans blogg som om han hade glasögon i typ 3 månader och sen när jag hade lite tråkigt hemma hos mina föräldrar så startade jag en egen.


Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Jag är inte förälskad i någon blogg eller bloggare, det är lite väl IT-generation för mig. Men Kinky Afro var nog den första bloggen som jag blev verkligt imponerad av. Och Aarons resereportage från Polen på Det Ljuva Livet.


Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

En del av dem är så bra att jag grämer mig lite över att jag skrev dem så tidigt, när de blev lästa av ingen alls. En del av dem skulle jag helst ta bort.


Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Jag tror att jag i huvudsak tycker om bloggar som skrivs av människor som i alla fall någorlunda delar min värdegrund. Jag läser såklart en massa meningsmotståndare också, men jag kan inte säga att jag tycker om deras bloggar.


Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Jag vet faktiskt inte. Det finns säkert massor med bloggar som är precis som min, men jag har inte hittat dem. Är jag lik någon? I min bekantskapskrets så glimrar Goesta till ganska ofta nu för tiden. Gustav Gelin är alltid läsvärd när han väl skriver.


Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Ja det tror jag. De uppskattar nog min hybris och min konfliktsökande personlighet mer här än i verkligheten faktiskt.


Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Nja... sådär. De flesta som har träffat mig i verkligheten vet nog att jag har den här bloggen, och de flesta som läser mig här kan nog känna igen mig när de ser mig. För egen del har jag egentligen ingen gräns, snarare dras den efter vilken exponering jag vill utsätta mina nära och kära och min arbetsgivare för. Det är ju inte deras blogg liksom.


Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Jag tror att jag bloggar om allt faktiskt.


I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Jag tror alltid att jag mest bloggar för mig själv tills jag får en bra läsardag eller uppskattande kommentarer. Det är klart att jag gillar bekräftelse, och som bloggare blir du bekräftad för ditt inre snarare än för vad det står på ditt visitkort eller hur du ser ut. Det är skönt.


Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Det måste väl alldeles bero på hur mycket bloggaren delar med sig. Att gå runt och tro att man känner folk i största allmänhet för att man läser deras bloggar är lite obehagligt och väldigt nära psykotiskt.


Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Irriterad ibland. Ofta är det ju riktiga jävla sänken som står för den typen av kommentarer, så det är mest för stunden det är en vagel i ögat. Jag har inte något schema för hur jag hanterar det nej. Det vore också helt jävla absurt.


Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Jag har en så väldigt liten och lättmanagerad blogg så jag har inte stött på några nackdelar direkt.


Avslutningsvis: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Bloggen är ett trevligt tillfälle att få skriva regelbundet. Jag kan inte säga att den har förändrat mitt liv på något sätt, men den har definitivt förändrat sättet jag läser och söker upp texter på. Jag hoppas att det utvecklar mitt språk och allt det där, men mest är det helt enkelt kul.

Mona Sahlin Smile

Jag sov som ett spädbarn igår kväll. Att dricka veckodagar har blivt allt tyngre det senaste året. Jag borde kanske sluta helt med det. Men det var trevligt på den där bloggfesten faktiskt, även om vinet var typ det vidrigaste jag har druckit sedan sist min pappa fick förtroende att köpa vitt vin (hans favorit är Blue Nun).

Efterspelet höll däremot på att bli en riktigt tragisk historia. Till min lägenhet i Åsen finns bara två nycklar och eftersom jag ofta sover hos min flickvän så har jag tagit på mig att vara den utan nyckel. Till min flickväns lägenhet finns bara två nycklar och eftersom hon har en kompis som sover hos henne någon vecka nu så tog jag på mig att vara den utan nyckel. Jag kände mig som en riktig jävla brainiac där klockan 01.20 i spöregnet utanför min port, när varken min flickvän eller mina rumskompisar svarade i telefon. Jag kom in till slut i alla fall.

Det verkar Mona Sahlin också göra, och om jag var facklig företrädare skulle jag lägga ner kritiken mot Mona illa kvickt om jag ville ha kvar någon slags image i allmänhetens ögon. Några av oss vet att den där salladsbaren var en jobbig principfråga och att det i allmänhet är möjligheten till svarta kassor som får restauranger att välja bort kollektivavtal, men de flesta vet det inte. De flesta såg bara en söt tjej som fick sin affärsverksamhet saboterad av sura gubbar. Några av oss vet även att det är just personer som Mona Sahlin som behövs som medlemmar i facket, för att det ska fortsätta vara en verklig löntagarorganisation och inte bara en låglöneorganisation, men de flesta vet det inte. De ser bara en framgångsrik kvinna som får sin karriär saboterad av...ja ni förstår.

Ikväll skulle jag nog egentligen helst av allt ligga på soffan och äta ostbågar, men det är nog bara som det känns just nu. Klockan 15 kommer jag säkert försöka manipulera någon att gå och köpa fredagsöl.

Jag har förresten alltid varit med i SEKO, trots att jag inte har jobbat i den branschen sen 2001. Vart ska man vara med om man är mediasäljare egentligen?

LG, ett under av ödmjukhet

På http://www.e24.se/dynamiskt/it_telekom/did_14437141.asp kan ni läsa om hur LG minsann funderar på att stämma Apple eftersom iPhone tydligen är väldigt lik LG:s Prada-telefon (den typen av naturliga samarbeten mellan två företag med många naturliga beröringspunkter känns för övrigt extremt 2007, kom ihåg var ni läste det först!).

Jag skulle vilja uppmana LG att sätta juristkontot på sparlåga bara en liten stund. Och fundera på hur det såg ut förr i tiden.







Kalla mig galen...

Schwooop så är dom borta!

Den sociala städfirma som populärt kallas Alliansen fortsätter att vifta målmedvetet med kvasten. Nu är de gamla, sjuka och arbetslösa har svischats ut i den ekonomiska periferin som vi dödliga kallar fattigdom, och Alliansen kallar motivation, så har turen kommit till barnen. Hade vi väntat oss något annat?

En del av er applåderar säkert lite sådär sverigedemokratiskt i skymundan åt att Stockholm har så bråttom med att stigmatisera fjortisar för resten av deras liv att de inte ens kan avvakta ett riksdagsbeslut i frågan. Därför kan det vara bra med en tripp down memory lane. Så vi kommer ihåg vilka det här handlar om.

Pojke 1. Föräldrarna var 16 när de fick honom, var själva outbildade och såg inte riktigt vitsen med skolan, förutom att det var skönt när ungen var där så de kunde pyssla med sitt. Grava koncentrationssvårigheter men väldigt kreativ. Han var väldigt lojal mot sina vänner, tyvärr innebar lojaliteten ofta att han delade med sig av allt han snattade och aldrig skvallrade när någon hade jävlats med engelskaläraren. Högljudd, skolkade ofta, störde lektionerna och fick tillbringa mer än ett par lektioner ute i korridoren.

Gör idag: Tvåbarnsfar, husägare, egen företagare.


Flicka 1. Hade såvitt jag vet en kärleksfull och lantligt rejäl uppväxt. Hade ändå som så många andra i den åldern problem med självförtroendet och "hängde på" de coola tjejerna. Tjuvrökte, söp en hel del så tidigt som i sjuan och var allmänt utåtagerande. Störde lektionerna och var elak mot "töntarna" på skolan.

Gör idag: Arbetar inom kommunalomsorgen, konstnär.

Pojke 2. Misstänkt ADHD/DAMP, men föräldrarna vägrade få en diagnos ställd. Startade bråk, snattade, stal från elever och betedde sig allmänt illa så gott som dagligen. Föräldrarna var i princip helt frånvarande.

Gör idag: Ingenjör, tvåbarnsfar, husägare.


Jag hade kunnat göra persongalleriet längre, mer gripande och bättre på alla sätt och vis, men jag har ett par öl som ropar mitt namn och det behövs inte för min poäng. Min poäng är att de här "problembarnen" där jag hade kunnat lägga till "Mästrande besserwisser, snattar, dricker folköl i skogen på skoltid, slåss en hel del och är elak mot lärarna" hade haft oändligt mycket svårare att ta sig dit de är idag med Alliansens nya spratt, helt i onödan.

Den svenska skolan behöver inte fler disciplinära verktyg och vi behöver inte ytterligare något att vara rädda för, varken vuxna eller barn. Vi behöver lite fucking jävla stimulans. Barnen behöver åtminstone en närvarande förälder, en närvarande klassföreståndare, en närvarande kurator, en närvarande fritidsledare på en närvarande fritidsgård. En närvarande fotbollstränare på en närvarande fotbollsplan.

Om ni tar bort allt det där, med flit eller för att ni inte orkar något annat. Tror ni då att ni kan ersätta det med skriftligt betyg i uppförande?

Snott av Goesta

senaste impulsköp: Ett par Nikes på Beneath-rean.
bästa promenad: I skogen på sensommaren letandes kantareller.
favoritdryck: Coca Cola
äter lyxmiddag på: Hemma. För vegetarianer är Stockholm en sorglig matstad.
favoritgata: Monteliusvägen
reser helst till: Städer. Jag är allergisk mot solsemestrar.
favoritlyxartikel: Skor.
älsklingsljud: Analogsyntar.
senaste upptäckt i stockholm: Örtagården, vegetarisk lunchrestaurang ovanpå Saluhallen.
tidning jag gillar: The Economist.
favvosajt: www.google.se
här bjuder jag mamma på middag: Hemma hos henne och pappa.
favoritförort: Hägerstensåsen.
favoritbutik: Willys
bästa lunchställe: Govindas
favoritgrönsak: Minimajs
favoritfärg: Lila.
favoritdjur: Katt.
favoritbil: Alla bilar har blivit så vulgära. Men Toyota har nästan alltid en trevlig modell.
världens bästa nu levande regissör: Ingen aning.
modeförebild: Clownen Manne.
motionerar: Om jag är sen till bussen.
mode jag aldrig vill se igen: Hängslen, Buffaloskor, "Cityklipp"
favoritprodukt på systembolaget: El Emperador och Duvel
bästa fyllekäket: Max Veggiemål
dansar helst till: Hiphop
senast gnolade: Hero med Mariah Carey
bästa romanen: Den Store Blondino av Sture Dahlström
bästa diktsamlingen: Jag har inte tålamod med diktsamlingar. Är Faust en diktsamling? Den var bra i alla fall vill jag minnas.
favoritprodukt på apoteket: Jag är aldrig där.
beställer i baren: Captain Morgan med is om jag är likvid. Annars en öl.
användbar pryl: USB-minne. Jag trodde att det var den nya laserpekaren tills jag skaffade ett minne själv. Sjukt praktiskt.

Stängning

Dags att stänga första numret imorgon. Känns sjukt jävla bra faktiskt, det kommer bli riktigt riktigt bra. Beneath stängde också. Inte lika bra. Skittråkigt faktiskt, det känns inte som att någon annan är redo att ta över direkt. Beneath är nog den enda butiken i Stockholm där jag och Johannes Sjöberg kunde känna oss lika hemma. Jag passade på att köpa ett par nya skor i alla fall. Grå mocka med moln på. Skitsnygga.

Så nu har jag -15 spänn på kontot. Vardagslyxa dig själv i personlig konkurs kommer du göra Bolivar. Helvete.

Jag måste säga att jag har kommit tillrätta med mig själv och mitt bloggande nu faktiskt. Jag skriver när jag är sugen och har inte den minsta ångest när jag inte är sugen. Man blir så lätt någon slags bloggentrepenör som följer sina läsarsiffror med samma frenesi som en börsmäklare sina kurser. Det är inte särskilt inspirerande.

Jag inser mer och mer hur fruktansvärt illa ut människor kommer att råka med den nya regeringen. Min mamma berättar om nya personliga tragedier varje gång vi pratar. Jag förstår inte hur vi har blivit så missunsamma, så paranioda och hur vi kan känna oss så utnyttjade när vi är så väldigt priviligierade. Jag förstår det inte. De värsta är de som bara är "reko människor" som minsann inte har det så lätt och som minsann inte vill någon något illa men som förstår och kan tycka att det är bra att enhetstaxan slopas. Som ser en poäng i urholkad arbetsrätt trots rekordvinster och som röstade på Fredrik Reinfeldt för att han var något nytt. Att aktiebolag är psykopater per definition betyder inte att vi behöver bli likadana.

Det kommer bli ett jävligt dubbelt år det här. Jag tror faktiskt att det kommer gå riktigt bra för mig personligen, det känns så. Men det känns som att det på det stora hela kommer att gå åt helvete, på riktigt åt helvete och jag önskar att jag slapp det smolket i bägaren. Jag hoppas att dom sitter fint dom där extra hundringarna ni får på lönen den 25:e. Jag hoppas att dom sitter fint som fan på tvären i luftstrupen och att ni kvävs på dom. Helvete.

Anderssonskans Calle

Som vanligt lyckas vi hålla fokus på rätt saker här i landet. Vi ställer oss frågan om det är rätt att få lön för det arbete man har gjort, och det är det ju. Låt ingen skugga falla över den som arbetar och tar betalt. Hörde ni mig skulle ni höra mig skrika. Skrika om att så kan ni väl för fan i helvete inte resonera. Skulle vi resonera så skulle vi inte behöva tribunalen i Haag eller något samvete över huvud jävla taget. Lönekuvertet blir bot i sig. Kukhuvuden. Ser ni inte att problemet, det obekväma sura lite mögliga problemet, är att Carl Bildt fått sin lön från ett företag som tjänat sina pengar i den smutsigaste branschen på de smutsigaste marknaderna. Ingen frågar Adolf Lundin och Carl Bildt varför Lundin Oil valt just Sudan och Ryssland. Svaret skulle med största sannolikhet bli en AK47 floskler, för att dölja de AK47or död som herr Adolf bytt mot olja. Och vår utrikesminister var smörjmedlet i kolven. Nu representerar han oss. Kul va?

Kaffeskakig och utmattad men ganska glad ändå. Jag tror att det kommer gå bra det här nya. Jag hoppas det i alla fall. Första deadlinen är på onsdag och jag skulle behöva hinna med en hel del till dess men jag har en känsla av att det kanske löser sig. Det är mer än man brukar känna en vecka innan deadline.

Jag har faktiskt haft en riktigt bra start på 2007. Jag och min flickvän har det bra, jag har gjort en ganska bra remix redan och ätit lite nyttigare.

Tyvärr är inte allt så uppåt. Min pappa kommer inte att bli av med handgranaten. Inte förrän tidigast i sommar i alla fall. Det knöt sig i bröstet på mig när jag satt och tänkte på det på bussen igår morse. De vill inte operera för att det är för farligt. Ändå är det extremt farligt att inte operera. Vad säger det?

Vet inte om någon tittar på TV8:s dokumentärserie om de ryska oligarkerna. Det är hur som helst intressant att Berezovskij mer eller mindre köpte den orange revolutionen på rot i Ukraina. Och att ingen i västvärlden nämnde det. Och att Berezovskij mer eller mindre direkt har aktiverat hela den antiryska opinionen i västmedia. Och att Berezovskij handplockade Putin. Och som sagt, att ingen annan nämner det. Jag har ingen direkt åsikt om Ryssland faktiskt, alternativet till antingen Jeltsins anarki eller Putins auktoritära styre över en så stor och diversifierad region som landet Ryssland kan nog bara vara en uppstyckning i mindre stater. Vilket skulle försvåra energihandeln så för det finns ingen direkt opinion. Ah jag babblar bara.

Snart är enhetstaxorna slopade. Det känns jävligt skönt att jag kommer slippa betala för alla snåljåpar som bor i förorterna. Jävligt skönt. Jag har inte sovit såhär gott på hela veckan.

God fortsättning

"To list five things I know or hope will happen in 2007". Ok då fan, det är väl taskigt att inte svara på såna här utmaningar. Här kommer dom då:

1. Jag hoppas att jag och min flickvän hittar något trevligt ställe att bo på.

2. Jag hoppas att min pappa får operera bort den där handgranaten han går och bär på i magen.

3. Jag hoppas att min lillebror börjar må lite bättre.

4. Jag vet att jag måste prestera i år. Nu mer än någonsin.

5. Jag vet att jag kommer hänga mer med David i år. Det har vi lovat varandra.

För övrigt var mitt nyår lite kaotiskt, tackar som frågar. Jag började nästan slåss med min kompis Micke, och blev halvt hemburen av min lillebror. Men lyckat var det. Jag har bytt jobb igen, och har precis avslutat min första vecka. Jag har aldrig varit med om att arbeta med så genomproffsiga människor som här. Prestationsångest. Ändå sitter jag här och skriver nu. Alla kunder har iofs tagit helg för längesen.

Så ikväll då. Riche kanske? Eller Tre Remmare eller Ice Age hemma i soffan. Jag är öppen för förslag.

Gott Nytt År!

Hej Hej Sverige.

Jag vill bara passa på att tacka för ett helt fantastiskt 2006. Vi har gång på gång gått samman och visat vart skåpet ska stå. Nu när vi närmar oss det nya året känns det som att vi har lagt i överväxeln och jag har flera gånger fått gå ut i köket och kolla så att jag verkligen har stängt fönstret. Sånt drag är det.

Jag gillade särskilt när vi stormade loss i Duralex-glaset över att alldeles för lite bistånd hamnat i Thailand. Pengarna gick till nån jävla muselmanhåla som heter Aceh eller nåt istället. What the fuck? Det är ju inte där vi knullar pojkfitta och hittar oss själva. Varför ska dom ha pengarna? Jag trodde att det var helt underförstått att pengarna skulle gå till dom där trevliga småföretagarna som gjorde min wok i Phuket 04 (bira bira bira). Thailand ville inte ta emot pengarna säger du? Varför sa ni inte det innan då? När Röda Korset gick ut och bad om pengar sa dom inget om att dom inte skulle gå till Thailand. Till tsunamins offer sa dom. Thailand drabbades av tsunamin. You do the math. Jag känner mig jävligt lurad hur som helst. Indonesien kan gärna få sjunka helt och hållet vad mig anbelangar.

En annan höjdpunkt is happening as we speak. Jag tror att det här kan bli årets stora final. Det är ingen bred fråga, snarare är det svenskhet för finsmakare. De illasinnade skulle kunna dra paralleller till tsunami-katastrofen här. Säga att det är väldigt märkligt att samma människor som var beredda att hänga upp Laila Freivalds utanför riksdagshuset och buka henne som en gris över krishanteringen under tsunamin, nu rycker på axlarna när vi lämnar svenskar att dö i den somaliska öknen. Dom har inte fattat någonting alls. I Thailand var det riktiga svenskar som var i riktig knipa. Självklart skulle vi rycka ut. I Somalien finns bara somalier. Känner ni någon riktig svensk som har varit i Somalien? Didnt think so. Och hur svårt kan det vara att ta sig därifrån anyway? Det är ju inte som att dom har några gränser. Dom har ju ingen tull och ingen polis. Det är väl bara att gå därifrån. Jag tycker att vi har gjort mer än nog för dom där människorna redan när vi gav dom medborgarskapet, men om jag ska sträcka mig till något, så kan jag sträcka mig till att vi håller kvällsöppet på ambassaden i Nairobi.

Det var nog allt jag hade på hjärtat. God fortsättning och ett gott nytt år ifrån allas er Bolivar!

Ha den äran i efterskott Bolivar!

För ganska exakt ett år sedan började jag blogga. Jag missade min egen födelsedag kan man säga, då jag satt svårt bakfull på jobbet den 22:a och hade nog med jobb att skriva ett Away-message till min mail utan att behöva smaka av gårdagens nattburgare en gång till.

Jag började sent kan man säga. Goesta trugade lite ibland och tyckte att jag skulle börja. Jag tyckte att han var lite pretentiös och ja ni förstår. Jag är fortfarande inte riktigt säker på om jag tycker att det här är kul, men jag tror ändå att det har gjort en massa nytta. Jag tror att jag behöver någon slags ventil att pysa ur alla mina inre konflikter genom. Komma överens med mig själv om vad jag tycker och tänker.

Jag skulle vilja vara lite renare i mina tankar ibland. Inte renare på det viktorianska viset, utan bara ha en tydligare linje. Hade jag det skulle det förhoppningsvis synas i mitt skrivande. Det kunde få vara PK-patos som Goesta kanske. Eller Napoleon-ego som Caroline Ringskog. Eller den där gripande men kanske aningen självdestruktiva sentimentaliteten som Gustav Gelin bemästrar ut i fingerspetsarna. Jag skulle kunna tänka mig att luta mig tillbaka och avmätt flina av ett inlägg som Fredrik Strage. Det skulle jag tycka om. Jag kan också se mig själv driva kors och tvärs genom La Mancha och leta efter värdiga motståndare som Eric Schuldt. Det är hedervärt.

Tills jag hamnar där någonstans kan jag i alla fall glädja mig och dem av er nämnda som tog illa upp med att jag läser er på ett helt annat sätt sedan jag började skriva själv. Alltid något.

Ska du sitta där eller?

Satt och väntade på min pizza på lunchen. Inte så provocerande med en kille som sitter vid ett bord och bläddrar i sin iPod, kan tyckas. Då känner ni inte K-G Bergström.

-Ska du sitta där själv eller, röt han (ja han röt faktiskt).
-Uhm njae jag ska ta med, svarade jag förvirrat.

K-G rörde inte varken min eller fena. Han hängde över bordet och stirrade på mig som om jag vore förra veckans hushållsavfall.

-Så då kommer det fyra till och ska sitta här eller, nästan skrek han sedan.
-Nej, nej jag sitter bara här och väntar på min mat, jag ska ta med, svarade jag, nu helt säker på att det var K-G Bergström som var i färd med att skrämma av mig bordet.

K-G stod fortfarande kvar. Arg.

Så jag reste mig upp. Vad skulle jag annars ha gjort? Haft en staredown med honom där på lunchhaket? Jag är bättre än så. Jag stod och tjuvlyssnade vid hans bord istället, när han och nån broiler hånskrattade åt hur klumpigt Marita Ulvskog uttryckte sig, när de raljerade över debatten kring den fyraåriga mandatperioden och annat som politiska reportrar ser som humor. Gud vad jag har svårt för K-G Bergström.

En grej till

Under helgen har 500:- försvunnit från mitt rum. Mina sista 500:- dessutom. Och jag har inte varit hemma. Jag vände upp och ner på rummet i morse i jakt på något att äta lunch för. Jag hoppas verkligen att dom där pengarna dyker upp. Det vore helt sjukt annars. På väldigt många sätt.

Vad är det för fel på tokens?

Jag fattar inte grejen med hela den här kontanterpåbussen-diskussionen. Fan det är väl bara att införa nån slags plastbit som är värd 20:- hos SL och inte ett jävla dyft i resten av världen. Att köpa i påse eller till styckpris på närmaste Pressbyrå. Lite meckigare än dagens system, men jävligt mycket skönare än flerhundraprocentiga taxehöjningar. Luktar illa gör dom, på SL och i Stadshuset.

Sen kan man ju tycka att om det är OK att spränga Irak tillbaka till järnåldern för att de INTE har massförstörelsevapen, göra samma sak med Libanon för att några av deras invånare gjort gränsöverträdelser, sopa bort halva Afghanistan från kartan för att de huserar en organisation som också finns i Tyskland och i USA, och som genom sina tyska och amerikanska grenar sprängde ett hus i USA... Om man kan göra så och det är OK, så är det väl något slags jävla minimum av anständighet att Sverige ser till att betala ut det jävla skadeståndet till Jackie Arklövs offer. Även om vi inte måste och även om det känns lite jobbigt att vi ska behöva betala någon annans snedsteg. Det är vi som sagt inte de enda som måste göra.

I väntan på en vändning

Om ni undrar vad jag har pysslat med så har jag tillbringat de senaste dagarna i stum beundran lusläsandes Alex och Micke. De är verkligen hela behållningen med internet just nu.

Min flickvän fick sin julklapp tidigt. "Det här är det närmaste poncho jag någonsin kommer att äga" sa hon när hon fick den. Hon blev glad förstås, men det tog mig på sängen det där med poncho. Jag hade ju sett på plagget som en väst med vida ärmar. När jag såg den i sken av hennes kommentar blev det uppenbart att jag hade sett fel. Det var en slags poncho.

Som siste man väster om Ural-bergen har jag skaffat MySpace. http://www.myspace.com/bolivarforpresident är min adress om någon vill komma och hälsa på.

Whatcha doin lil Daddy?

Min pappa åkte ambulans igen. Bråck på stora kroppspulsådern. Även fast det är en sprillans ny åkomma för honom så infann sig aldrig nyhetens behag direkt. Vafan liksom? Jag har insett att tiden då jag kunde ta min pappa för givet är förbi och det är kukigt jävla jobbigt att jag har så inihelvete fittjobbigt att berätta för honom att jag älskar honom. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte behöva sträckläsa Offside som om jag pluggade en tenta för att skingra tankarna på min pappa när han är rädd och har en handgranat i magen och om den briserar så har han tre minuter att leva, 30 sekunder att säga hej då innan blodet försvinner från hjärnan och han försvinner från mig och jag står där som en jävla idiot som aldrig sa vad jag kände. Jag orkar inte det. Han lurade döden igen såklart, som han gör. Men vafan liksom? Det var inte ens bråcket han hade ont av och när jag träffade honom i akutrummet i Nyköping hade han åkt 100 mil ambulans mellan olika sjukhus och fått olika diagnoser men han ville ändå prata om vår katt. Min pappa älskade verkligen våran katt och genom Ketoganet och uttorkningen och den onda inflammerade bukspottkörteln så sken han när han berättade. Om när Gustav (katten hette så, jag döpte honom när jag var 4 så give me a brejk) bajsade ner hela mammas säng. När pappa kammade honom och när han dog. Min pappa sörjer varmt. Jag vill också sörja varmt men jag är livrädd att jag ska sörja bittert. Nu när jag är lite rödvinsfull så tänker jag kanske lite varmt men oftast orkar jag inte. Sen är det min pappa som har orkat lura döden fler gånger än jag orkar räkna och inte jag. Jag tror att det hör ihop och jag önskar ibland att jag hade fått det av honom. Faktiskt. Fan det var precis sånt här jag inte ville skriva i min blogg.

Pittsburgh 1999 til' infinity

Jag kände mig alltid lite hotad när Pittsburgh kom och hälsade på. Min flickvän spottade och fräste om vilken gam och hund han var, men jag hade alltid en känsla av att det berodde på att han hade dumpat henne lite vårdslöst. Vilket visade sig stämma när jag till sist frågade henne. Det gjorde mig ju inte mindre avigt inställd till honom direkt. Han såg oförskämt jävla bra ut faktiskt. Som en snygg Redman typ. Och 2 meter lång. Han brukade komma till lägenheten för att få andlig rådgivning av min flickväns mormor. De satt och pratade och grät tillsammans över en bibel fullstoppad med örter. Efteråt brukade han komma in och be mig sätta på något nytt. "Show me what's new money" sa han alltid, vilket kändes märkligt på flera sätt. För det första var han inte så gammal, 23 kanske, men datorn i sovrummet hade lika gärna kunnat vara ett UFO. För det andra var det väl han som skulle visa mig? Ska jag sitta och predika om the newest latest för en 4 år äldre snubbe i DC? Nej Pittsburgh gjorde mig obekväm. Den enda gången vi verkligen kom överens var en kväll framför skivspelaren. Inget speciellt egentligen, men vi satt och skrev lite och lyssnade på Rascos The Birth-instrumentaler. Jag kom ändå att tänka på honom imorse när jag satt på bussen. En vecka efter att jag hade åkt hem, åkte han in. Eller fast, rättare sagt. In åkte han lite senare. 150 år.

Hur Timbro fick luft och faran med att resa

Det har skrämt mig en tid nu, det människor säger så jag hör. Inte hemma över en kanelkrans, utan rätt i synen på mig. På TV, på jobbet och så fort du slår upp en tidning. I min ålder. Typ min bakgrund, kanske lite yngre föräldrar.

Jag har funderat mer på det än vad som är sunt. Hur de har kunnat växa upp och bli sådana aningslösa idioter. Jag har kommit fram till att det måste vara resandet. Ett år i USA, två i London. Kanske någon termin i Paris. Men aldrig i zon 4. Aldrig på landsbygden. Aldrig utanför sfären av sina likar. 20 nånting med tillräckligt mycket pengar för att köpa skygglappar mot social utslagning. Jag blir helt jävla mörkrädd när jag läser kommentarer hos Goesta, folk som bor i små/mellanstora städer i Texas (just Texas av alla jävla stater) drar slutsatser om det kulturella klimatet i USA som helhet. Inte för att de har läst på, utan för att i den där lilla hålan i Texas funkar det ju. Och när de läste på Oxford funkade ju allt bra. Skolpjäsen gick upp som den skulle, och så rent det var överallt. Som sagt, aningslösa idioter.

Misären i Mississippi, Georgia, South och North Carolina, Virginia, DC mer än något annat och ner igen till förhållanden i West Virginia vi knappt skulle orka se på nyheterna ens. Allt sånt rinner av dem som vatten på gäss. För i USA fungerar ju allt. Det har de sett med egna ögon.